Yzza

Jag sitter mest och stirrar rakt ut.
Jag ska försöka skriva ned lite om min Charlie men det går trögt.
För idag kom dagen som jag länge har vetat ska komma, men likförbannat gör det jävligt ont.

Charlie finns inte hos oss längre.

Hur skriver man något om någon som har betytt så mycket för mig under så lång tid, kan man göra det rättvist?
Och hur kan man älska någon så mycket, när den här individen verkligen kan göra en vansinnig?



Jag var ung när jag skaffade Charlie, bara 20 år. Jag skaffade honnom med en dåvarnade pojkvän, men efter vi hade gått isär flyttade Charlie efter en tid hem till mig på heltid. När vi hämtade upp Charlie hos sin uppfödare såg jag Charlies personlighet redan då. Han var minst i kullen- men klart kaxigast. Och han åt upp mina skosnören första dagen. Och så fortsatte det. Jag kommer ihåg när jag en dag kom hem från skolan och insåg att Charlie hade bitit sönder ett cykelsadelskydd jag hade, som var gjort av fårskinn. Jag hade fårull utspritt över hela lägenheten! Det såg ut som att det hade dragit förbi ett lokalt snöoväder på 49kvm i lägenheten! Listan på saker Charlie har bitit sönder, förstört och ätit upp kan göras lång.
Som liten valp på 10 veckor och en matchvikt på 4 kg satte han en dag i sig 1 kg smörkola, med papper på självfallet. Han mådde inte bra och var vääääldigt rund om magen. Efter lite magmassage kom dock all kola (fortfarande med papper på) upp igen och han mådde bra.

Charlie gillade nämligen att plocka isär och öppna saker. På julafton fick han självfallet paket- som han öppnade själv! Han öppnade även andras paket, för att slita isär papper i småbitar var en skojig sysselsättning.

Som student fungerade det väldigt bra med att ha hund.  Jag bodde nära skolan och varje dag på lunchen gick jag hem, åt och tog en promenad med honnom. På så sätt var jag alltid pigg till eftermiddagens föreläsning. När jag hade praktik bodde Charlie hos mina föräldrar och trivdes bra. Sällskapsjuk var Charlie, ville gärna ha folk omkring sig och vara med, men med möjlighet att gå undan själv. Så en sak jag tidigt märkte med Charlie var att han ville att man skulle prata mycket med honnom. Det resulterade i att jag ofta satt och läste högt för Charlie när jag pluggade. Väldigt bra för studierna med! Så Charlie blev en beläst hund! Några av hans specialområden var mag-tarmkanalen och dess sjukdommar, hormoner och diabetes. Lite senare fick han även utbildning innom nationalekonomi.


Charlie Clown

Jag tror att de flesta som har träffat Charlie har en rätt så fin bild av honnom, en spjuver, charmör och lite feg ibland, och ibland jättetuff. Charlie är en Pincher, som på håll är släkt med dobbernmannen. Med andra ord, en liten söt hund, men med stor motor i sig. En typisk enmanshund som kräver en fast hand. Och vi har legat på golvet och brottats och talat alvar om vem det egentligen är som bestämmer!

Någonting Charlie inte gillade var att bada. Usch då blir man ju blöt. Han ville inte gå ut när det regnade, snöade eller var kallt. Däremot gick det alltid bra att duscha honnom, så länge vattnet var varmt. Värme var något Charlie gillade med. Han sov helst i sängen, såklart, med täckte på sig. Oavsett årstid och hur varmt det var ute. En sommar hittade jag honnom inne i sovrummt där det var nästan 30 grader, och jycken ligger och sover i sängen, under duntäcket! Bara en liten svart nos stack fram...
När jag träffade Anders blev Charlie nedkörd ifrån sängen, vilket resulterade i att han surade i drygt två veckor men sen var han kompis med Anders igen. Han hade ju en skön korg, med täcke i...


Sömntuta

Det finns flera härliga historier om Charlie! Som när han följde med mig hem till en pluggkompis. Den tjejen hade en mycket gammal tik som var drygt 15 cm högre i mankhöjd än Charlie. Inte stoppade det honnom att det var en gammal grinig tik. Dom blev kära- och ett par månader senare blev Charlie pappa till fyra blandrasvalpar. (något år senare blev Charlie kastrerad, för att han skulle bli lite lugnare)

Diverse små krigsskador har Challan fått under åren och som hund åker man oftas på att få en sk dumstrut på sig då. Det här stoppade inte Charlie alls utan han rörde sig obehindrat ändå.



Charlie har tillbringat mycket tid hos mina föräldrar emellanåt, om jag har haft praktik, eller jobbat tokigt. Där har han så gott som jämt haft sällskap av en schäfertik. För ett par år sen kom även hans kusin Leo in i bilden. I börjar gick det inte alls bra, Charlie var fullkommligt rasande på Leo, men Leo älskade Charlie från första början. Men de båda herrarna har umgåtts mycket på sistonde och trivs bra ihop.


Kusinhäng i Charlies soffa

För tre år sen fick Charlie två små bröder. Han var inte alls lycklig över det i början. Framförallt inte när de kom och intog hans älskade röda soffa! Men med tiden blev det en oslagbar trio. Katterna tog efter Charlies beteende och Charlie började tvätta sig som en katt...


Nej, i början var inte kattungarna så roliga men det gav med sig!

Charlie var även expert på att smyga, och så smyga sig upp i soffor eller i sängen. Om nu inte husse Anders låg där, men om jag var ensam hemma såg han sin möjlighet och kröp gärna upp, la huvudet på kudden och sen täcke på sig och bara mös!
Den här bilden sover vi alla tre gott på, och märkte inte att Anders kom hem och tog kort på oss!


Vem sover godast??

Charlie tyckte det var helt okej när vi fick Thelma med, men när hon började krypa så blev det lite jobbigt. Thelma kröp gärna fram till Charlie, men då var han en gammal hund som hade fyllt 10 år och tyckte det var jobbigt. Han tyckte om Thelma, men han fick det sista året bo hos mina föräldrar för att få lite lungt omkring sig som det inte är om man har ett enegiknippe hemma.
Den här bilden är från 2009 och vi har precis flyttat till Orminge och myser ute under äppelträdet! Även om Charlie tyckte att Thelma var lite jobbig så gjorde han allt för att vakta henne och såg henne som sin flockmedlem.



Snygga Charlie Clown!


Under dagen, mellan tårarna har jag tänkt mycket på hur otroligt roligt vi har haft ihop! Och hur många som har sickat meddelanden och berättat sina roliga minnen om Charlie! Fortsätt göra det! Jag vill höra din bästa Charlie-historia! För det är så vi ska minnas "Challeballe"- med glädje!

Det blev en tung dag för mig, och för mamma som var med Charlies sista tid.
I morse vaknade jag av att det ringde hemma hos oss kl 8:20. Jag och Thelma låg fortfarande och sov, men jag vaknade av ringsignalen. Det var min mamma i andra lurens som sa storgråtande sa att Charlie inte kunde gå, att han bara släpade benen efter sig. Medans mamma ringde vetrinären tog jag upp Thelma, gav henne frukost och vi klädde på oss. 45 minuter senare var vi hemma hos mina föräldrar. Jag hörde hur Charlie skällde när jag kom, men det var inte alls så mycket han brukade skälla. Charlie kommer hasande till mig, han har ingen kontroll på bakkroppen och ryggen är krök. Thelma får stanna hemma hos morfar och jag och mamma åker till vetrinären. De har redan gjort iordning ett fint rum till oss, Charlie får en mjuk bädd och fäll att vila på, där han lägger sig utan att protestera (vilket han hade gjort i vanliga fall) De har tänt ljus och ställt in näsdukar till oss. Vetrinären ser direkt att Charlie har ont, inte kontroll på kroppen och är förvirrad och säger att det med största sannolikhet är en hjärnblödning. Det låter hårt, men Charlie är ändå 11½ år gammal, så han ska få sluta sitt liv med värdighet och att försöka behandla honnom är bara egoistiskt. Att låta honnom somna in är i det här läget det enda rätta, och ett lätt beslut att ta.

Charlie får en spruta med lugnande och ligger i min famn. Han är avslappnad. Lite senare kommer vetrinären in och ska ge honnom lite mera lugnande då Charlie är ganska så svårsövd. Men nu händer det grejer! Charlie får ett "hjärnspöke" av den andra dosen lugnande och börjar bita och ska "döda" fällen han ligger på. Mitt i allt elände börjar vi skratta- det här cenariot är så typiskt Charlie! Vi får ta bort fällen, Charlie lägger sig igen lungt i mitt knä och jag klappar honnom. Tårarna rinner och han får den sista sprutan av vetrinären. Medans Charlie sakta somnar in känner jag hur Lillebror sparkar i magen och jag inser än engång hur nära livet och döden ligger varandra.

Strax efter kl 10 somnar Charlie Clown in för gott i mitt knä. Vi tar adjö och lägger över honnom fällen igen. Det ser ut som han sover.
Om drygt två veckor får han komma hem igen (efter kremering) och han ska då få sin sista plats i gräsmattan på favoritstället.

Xitamiz Charlie Clown
990128-100719