Har ni tänkt på hur fort ett år går?
Väldigt nyfödd, här är Thor bara ett par minuter gammal....
Idag, 1 år gammal, sitter i sin fotölj han fick av sin mormor och morfar i present!
Självfallet har vi firat Thors 1 årsdag, men vi gjorde det i lördags då flera var lediga. På menyn stod tacos! Vi firade även Anders som fyllde år igår, och just tacos är ju något som Anders gillar så det var ju nästan självklart på menyn.
Thor tar emot sina gäster själv när det ringer på dörren. För han vet att ringer det på dörren ska man krypa dit i en rasande fart!
Present från gudmor Ingela. Väldigt gott att tugga på...Svårare att öppna- men det fick han hjälp med! I paketet låg en icebreaker tröja som kommer hålla lilla gubben varm och god när det blir kallt ute!
Mera paket! Nu har dock Thelma tagit sin storsysterroll på allvar och hjälper Thor att öppna! Tack för larven som var i paketet! Jag vill även passa på kusin polis med sambo polis för den väldigt ljudliga polisbilen Thor fick. Snart, snart, snart är batterierna slut... och det blir inga nya!!!
Thor fick massor med saker! Men det ska ju vara så när man fyller år! Första födelsedagen är ju lite speciell! Han fick även en fin "Nils Karlsson pyssling" mössa som är otroligt fin! Och såklar boken om Nils Pyssling! Massor med kläder, djur- både i och utan bur och djurväktare, duplo lego och sin fotölj. Jag har säkert glömt något...
Det viktigaste när man fyller år är faktiskt TÅRTA! Thors första tårta, både att få, hans första ljus att blåsa ut och självfallet att äta.
Tårta fylld med hallon- och lakrisfluff, marsipanlock och med blå pyntgel. Är man kille ska det vara tufft. Som man ska göra med sin första tårta kunde han inte vänta på att ljuset var utblåst innan han stoppade fingret i tårtan. Jag hoppas att ni ser att Thor var ren på den här bilden...
Han fick en bit på en tallrik. Det var skoj att banka på tårtan så vi gav den direkt på matbrickan istället. Och sen en till bit... konstigt nog var det ingen tårta alls på golvet?
I full action att äta tårta!
Ja... han blev en aning kletig.. så födelsedagsbarnet fick helt enkelt hoppa i badet mitt under sitt kalas. Nöden har ingen lag!
Och om brorsan ska bada.. så ska såklart även Thelma göra det. Så det blev allmän beskådning av syskonen W i badet för gästerna med!
Det var en väldigt trött liten kille som somnade den kvällen...
Jag får ju faktiskt inte glömma att berätta att Anders faktiskt fyllt år med. Förra året fick han ju en väldigt fin födelsedagspresent, fast dagen efter. Nämligen Thor och det är ju lite svårt att slå. Men jag tror jag lyckades lite ändå med hans present!
Först fick han en sån här, för att påminna honom om att vi är gifta, i nöd och lust, och alla blir ju glada av choklad.
Det var ju även för att inte göra honom helt vettskrämd för den riktiga presenten. (summa; alla män är mutbara)
Så vad fick han då? Jo.. han ska köra Boot Camp training... (mohahaha) Jag kanske ska tillägga att även jag ska göra det, så även om det är en aning sadistisk present, så delar vi faktiskt upplevelsen!
Så, ett år går fort. Vi blir inte bara älder och förhoppningsvis klokare. Så mycker mer händer. För ett år sen så var jag mammaledig. När jag låg där på BB så hade jag även kursstart. När Thor var drygt två veckor var han på sin första föreläsning. Han sov sig igenom den som tur var... Jag har nu läst halva min vidarutblildning och påbörjar den sista delen i morgon. Jag har bytt jobb efter många år, vilket har gjort mig väldigt gott!
Jag har träffat nya människor, upplevt nya saker, fått testa mitt tålamod, insett vad jag ska lägga energi på och vad jag måste förändra. Flera förändringar pågår hela tiden och det är väl just det livet går ut på. Förändring, utveckling och nya möten. Thor har fått upplevt många av dem bara under sitt första år, och många flera kommer det bli!
Livet är ju ändå spännande, vi vet inte vad som händer, och det är ju tur! För tänk om vi visste allt... vad tråkigt det skulle vara att inte få vara nyfiken!
Händelserik dag...
När vi hade våra första barn var det dessutom mycket lättare att träffas. Nu har vi dagistider att passa, och Elin jobbar så det är svårare att få ihop träffar.
Dagen började bra, vi beställde vårat kaffe, för att snart gå illa. Lilla Oliver nådde längre än vad vi alla tre, jag, Elin och Ullis nog trodde och fick varmt the vatten på sin lilla hand. Aldrig har nog tre mammor rest sig upp så fort, så snabbt från varsin stol! Vi kylde, men stackars Oliver var otröstlig! En olycka händer så fort! Vi har varit på många träffar och fikat med våra barn, men detta har aldrig hänt förut!
Oliver fick Alvedon, och kylbalsam men var fortfarande ledsen, och säkert rädd med, så han och Ullis valde att åka hem. Lite senare såg de hemma att han hade fått en blåsa på tummen och valde att åka till sjukhuset med honom. Lilla killen, en sån kämpe! Nu har han blivt ordentligt omplåstrad och har nu en "boxhandske" på ena handen. (Passa på att ge pappa en smocka Oliver!!)
Jag och Elin tog Thor och Emma och gick en sväng och handlade lite, sen blev det lunch. Sen tog vi bussen hem till oss så att Thelma och Emma skulle få leka lite. Jösses vad de två tjejerna har roligt! Och kan röja! Anders passade på att vara huslig och bakade chokladkaka. Japp, du läste rätt-Anders bakade!
Nu har vi stoppat båda våra små T:n i sängen och de sover, jag ska kila över till Camilla och provsmaka kryddor!
Tjing!
En vanlig dag..
Det är ju ingen nyhet att vi har varit förkylda i omgångar i cirka tre veckor nu, Thelma tog med lite baciller och virus från dagis, och sen har det mest snurrat runt mellan oss. Jag mår rätt så okej nu, och Anders har börjat repa sig och ska iväg och jobba i morgon.
Så denna dagen var planerad att vara en rätt så vanlig onsdag, men vi hade Städ-och arbetsdag på dagis idag (vi har ett föräldrakooperativ, vilket innebär att vi har arbetsdagar då vi hjälper till, samt att vi föräldrar städar)
Igår hade jag släpat iväg Thor till läkaren på vårdcentralen för att han hade lite tungt att andas, vi gick hem med en ordination på Bricanyl och det var väl inte så mycket mer med det. Så morgonen började rätt så vanligt, jag och Temlan kollade på Hotell gyllene Knorren och käkade frukost. Sen tog jag upp lilleman som mest hostade och lät bra ansträngd i sin andning. I med Bricanyl och sen skaka loss i babysittern. Ingen skillnad. Jag brukar inte nojja mig så värst mycket, men idag sa magkänslan att det inte stod helt rätt till.
Jag gick och lämnade Thelma på dagis. Jag fastnade där ett tag och pratade med ena "dagisfröken" Viktor (eller Vikkor som Thelma säger hemma) Från att pratat om att alla småbarnsmammor bloggar om traderafynd kom vi in på ämnet WoW. Fråga mig inte hur vi hamnade där, men fort gick det. Och han Vikkor sa att jag aldrig slutar förvåna. Nu vet jag ju att det inte är helt vanligt att småbarnsmammor sitter och spelar WoW och dessutom är ganska så insnöade. Men jag är en nörd, det erkänner jag, och jag är faktiskt stolt över det.
Apropå WoW har det ju kommit en ny expansion så nu finns det en massa nytt roligt att göra, förutom att ta sig upp ytterligare fem levles. Som att exempelvis leka arkeolog och hitta skatter. Det var iallafall min plan att jag skulle göra idag. Flyga runt på min häst med brinnande hovar och gräva i backen efter urnor så att jag kanske kunde få ett nytt husdjur i form att en bebis dinosarie i skelett modell. (jaja jag vet hur töntigt det låter!)
Men dagen ville inte göra som jag hade planerat och egentligen är jag inte förvånad längre.
Det blev istället en tur till barnakuten med Thor där de snabbt konstaterade att han syresatte sig lite dåligt. Så efter stick i stortån (han skrek som attans!) och diverse inhalationer som inte gav så mycket effekt fick vi kring lunchtid ett eget rum och beskedet att stanna över natten. P-A-R-T-Y!!
Han är förkyld lilleman, och äter sämre för att det är jobbigt att andas. Men hela proceduren att vi blir fast på SöS ger en rad andra logistiska problem.
Anders får ta arbetsdagen på Snoken, och städningen. För att det inte ska bli för sent så får morfar ryka in och passa Thelma ett par timmar efter dagis så att Anders får städa. Sen får min snälla pappa åka till mig på sjukan för att lämna lite mera kläder till Thor, och bland annat min dator. Och det var tur att han kom så jag kunde smita iväg och handla lite att äta.
Så, istället för att sitta hemma framför datorn och gräva i den virituella jorden sitter jag i ett kalt sjukhusrum- lätt illamående efter en äcklig microrätt som förvisso fyllde sin funktion som bukfylla. Thor har precis kommit till ro i sin plastbalja han har fått att sova i. Jag tröstäter "sunar" (ahlgrens bilar) och känner mig rätt så uttråkad och funderar på att krypa ned i min mysiga sjukhusäng.
Om jag inte gör upp några planer har vi kanske tur i morgon och kommer härifrån. Hoppas kan man ju.
Thors dop!
Två mycket förkylda föräldrar samlade ihop sig själva och familjen för att åka till Boo kyrka där släkt och vänner mötte upp!
Från början hade vi tänkt att ha dopet efter nyår- men jag är glad att vi inte valde det! Thor kom precis i dopklänningen! Och den här dopklänningen är viktig för mig. Vi satt och räknade, dopklänningen är 62 år gammal, och sydd av min farmor Britta. Min pappa, båda hans syskon, jag och min bror, Thelma och nu Thor är döpta i den! På dopklänningen är alla namn inbroderade på de barn som är döpta i den. Min kusin Ingelas namn är inbroderat med, hon är egentligen inte döpt i klänningen- men hon döptes samtidigt som mig och var ett par år äldre så hon hade inte kommit i den...
Jag och Ingela får precis på Thor dopklänningen!
Thors gudföräldrar är min kusin Ingela och Anders bror Jörgen.
En annan liten pojke, Leon döptes samtidigt av prästen Eva.
Boo kyrka är väldigt vacker! Thelma är döpt i Saltsjöbadens kyra, med en församling som var väldigt rik när kyrkan byggdes och väldigt dekorerad. Boo kyrka hade en inte lika välbärgad församlig och är mindre dekorerad men mycket ljusare. Boo kyrka är invigd 1923.
Thor Valfrid döps!
Jag tycker det är så spännande med namn! Thor var ett namn vi funderade redan på när Thelma låg i magen, om hon hade blivit en pojke. Men den här gången velade vi( jag mest- Anders var helt klar med namnet) Nu är det självklart att Thor är just en Thor! En stark man, eller pojke än så länge. Anledningen att vi stavar Thor med ett H är att det är så det stavades från början i den fornordiska mytologin. Andranamnet var även det lite funderingar över, tills jag en dag går in och tittar på Anders släktträd och hittar namnet Valfrid- efter Anders morfar!
Handpåläggning
Thor var snäll under hela dopet, men han blev hungrig.. vi hade utrustad gudfar Jörgen med en flaska, så Thor tog sig ett skrovmål under dopet!
Min kusin Johanna är duktig på att sjunga och spela och framförde Jag ger dig min morgon och spelade gitarr. Tanken att ta just denna sång var för att även om en förälder inte är rik, kan den alltid ge sitt barn det mest värdefulla, sin kärlek, tid och uppmärksamhet- ge barnet sin dag!
Tack Johanna för din fina sång till Thor!
Gudfar Jörgen matar.
Efter dopet möttes vi upp allihopa och åt smörgåstårta! Thor fick en massa fina presenter och här är en del av dom! Jag får inte plats att lägga upp allihopa...
Thors första tuffa skor! Och en sköldpadda- eftersom han ser ut som en sköldpadda när han ligger på mage...
Böcker är alltid bra, och Astrid Lindgren är precis vad ett barn behöver! En mysig nalle och en tuff haklapp är bra eftersom det snart är dags att börja med smakportioner!
En riktig ordentlig timmerlastare med klossar man kan leka med!
En alldeles egen handmålad pall! Pallen är gjord av min farbrors fru Natalie som arbetar med dekor och dekorationsmåleri. Titta gärna in på hennes hemsida för att se hennes andra fantastiska saker!
http://www.hallbergfaux.se
Thor fick mycket mer än så, tågbanor, kläder, sparkonton ja listan kan göras lång!
Tack alla Ni som var med oss på plats och i tanke på Thors dop! Ni ligger oss alla varma om hjärtat!
Hörseltest, försök 4
I onsdags kom min mamma och var barnvakt åt sjuk Thelma, medans jag packade in Thor och åkte till Huddinge sjukhus för nytt hörseltest och en sk hjärnstamsaudiometri .
De började med det vanliga hörseltestet för nyfödda, och hör och häpna, han blir godkänd på höger öra på första försöket! Det har alltså varit så som vi trodde, att en förkylning har påverkat örat.
Vänster öra blir inte godkänd och audiologen ska göra nästa steg i utredningen, en så kallad hjärnstamsaudiometri. Det låter mycket värre än vad det är! Men det går ut på att en svag ljudinpuls sänds in i örat via en liten slang, och sen via sensorplattor läses det av vad hjärnan uppfattar. Och det är helt smärtfritt men ser lite roligt ut.
Fyra sensorplattor fick Thor, en bakom vardera örat och sen i pannan.
'Min coola lilla ärta!
Thor somnade sedan snällt i sin liggkorg till vagnen och vi fick sitta i ett ljudisolerat rumt medan mätningen genomfördes.
Och jag kan säga, att sitta i ett ljudisolerat rum med en sovande bebis är himmelriket när du har en trotsig, skrikig tvååring hemma! Det var T-Y-S-T!
Nu är vi klara och väntar på resultatet!
Efter mätningen fick vi vänta på läkaren som skulle ge oss besked om hur det hade gått. Och vilken läkare.. han verkade vara måttligt road av livet och tycka sitt jobb var ungefär lika roligt som jag tycker det är att rensa avloppet. En riktig muntergök alltså.
Nåväl, på mätningen hade de sett " en liten, eventuell hörselnedsättning". Så, om har nu har en nedsättning, vilket de inte kan garantera kommer den inte påverka Thors språkutveckling och det är ju det viktigaste. Thor kan lika gärna ha fullgod hörsel på båda öronen, och om han inte har det, är den här nedsättningen så liten att de inte gör något åt den! Toppen kanon!
Fyra försök tog det, men nu sitter OK stämpeln i rumpan! Det ska vi fira med den första vaccinationen i morgon!
Hörseltest, försök 3
Jag vet att han hör, jag är helt bombsäker på det! Ändå kändes det i magen att han inte skulle bli godkänd idag heller.
Och mamma-inutionen var rätt den här gången med. Tyvärr.
Undersköterskan, idag vid namn Jeanette försökte och försökte. I drygt en timme. På höger öra trodde hon tillslut att hon skulle kunna få honnom godkänd, om Thor bara ville ligga still. Men det är inte så lätt om man är liten men hungrig.
På vänster öra misstänkte hon en form av undertryck, vätska bakom trummhinnan eller liknande. Inte så konstigt efter hans dunderförkylning.
Men jag vet att han hör, han reagerar på ljud hemma, så jag är inte orolig, däremot har jag vid det här laget börjat bli rätt så frustrerad. Allt för ett litet okej i hans journal. Och om det nu skulle visa sig att han har nedsatt hörsel, så har jag efter att ha lite tid på mig kommit fram till att det inte heller gör något. Men det är den här ovissheten.
Det fanns inte heller någon öronläkare som var specialist på barn där idag.
Så det blir ett nytt besök på Huddinge i november. De kommer köra den vanliga kontrollen först, och går inte det går de vidare med en annan metod som vad jag förstår går ut på att sätta elektroder på hans huvud och senare kunna läsa av impulser till hjärnan.
Så, ett besök som inte skulle ta lång tid drog ut på tiden, och vi fick åka i illfart från Huddinge och hämta Thelma på dagis, och sen snabbt hem och äta.
Kvällen har Thor sen tillbringat i sitt babygym som börjar bli mycket intressant! Och där låg han och "jamade!. Han låter som en katt när han pratar!
Han har legat på soffan och chillat med... med katten som sällskap!
Våran Lillebror Thor!
Jag har inte uppdaterat bloggen på ett par dagar, men det har ju sin naturliga förklaring! Vi har äntligen fått våran Lillebror Thor till oss!
Det hela började i måndags den 30 augusti. Jag var i vecka 38+2, Jag hade ännu ett planerat återbesök på specialistmödravården på SöS, och åkte dit rätt så nedstämd. Klådan hade inte blivit bättre och det kändes bara helt hopplöst, som att ingenting nytt skulle ske idag heller. Jag satt i väntrummet och uppdaterade facebook men jag kännde mig mest less på det hela. Jag fick fina stöttande ord, men ändå.
Jag fick träffa ännu en ny läkare, Doktor Petra som i vanlig ordning tog en anamnes, kännde på magen, ett snabbt ultraljud (nummer åtta i ordningen) och kännde på livmodertappen. Kroppen var inte alls mogen för en förlossning nu heller. Modet sjönk ännumera. Hon tog ett nytt blodtryck som låg bra, tyvärr måste jag säga. Jag hade vid det här laget nästan hoppats på att börja utveckla en havandeskapsförgiftning så att de skulle göra något! Inte en helt sund tanke, men jag var bara så less. Läkaren Petra berättade att en igångsättning inte skulle ge mig nåt resultat antagligen, utan skulle med största sannolikhet sluta med snitt ändå. Jag började gråta. Storgråta.
I början av graviditeten var jag helt inne på ett snitt men efter tidens gång har jag blivit mer och mer inställd på att prova att föda vaginalt. Det här har ju varit min sista changs att göra det och ja, erfarenheten bär jag ju med mig. Nu i slutet, med all klåda och allt som har varit har mina tankar varit att det inte spelar någon roll. Bara Lillebror kommer UT!
Nåväl, jag visste inte då att läkaren skulle ge mig ett alternativ. Hon stack iväg en snabbis och skulle prata med sin överläkare och jag satt kvar i hennes mottagningsrum- nedstämd.
Petra kommer tillbaka efter ett par minuter med ett par förslag till mig. Alternativ ett var att jag skulle komma tillbaka på fredag, för nytt ställningstagande och se om livmodertappen hade mognat tills dess, och hade den inte gjort det så skulle de göra ett planerat snitt på mig då. Det känndes lite sisodär faktiskt. Hennes andra alternativ la hon fram så här: " Annars är det lungt idag, då kan vi snitta dig om ett par timmar beroende på hur länge sen du åt".
Mitt svar: Då kör vi idag.
(i efterhand, jag tror faktikst inte att hon trodde att jag skulle svälja det förslaget direkt, men jo!)
Så blev det sagt, att jag skulle snittas ca 5 timmar senare! Nu rullade det på, det är ju lite förberedelser!
Jag ringde Anders som var på jobbet och berättade att det blir snitt idag, snart! Så nu får du komma hit! Och glöm inte att ta med min väska som står hemma! Sen ringde jag svärmor Yvonne som var hemma och förklarade och bad henne packa ihop det sista tills Anders kom hem.
Under tiden de packade ihop det sista och Anders tog en taxi till sjukan fick jag komma upp på förlossningen rum 10 där de kopplade en CTG-kurva för att kolla in lillebrors hjärtljud.
CTG-kurva och så tittar jag på Solsidan på Gösta.
Jag hade ätit frukos kl 8, så jag fick vara fastande. Den här bilden är tagen ca kl 12 och jag börjar bli hungrig. Anders hade varit och köpt en köttbullemacka som såg sååå god ut! Och den vräker han i sig framför sin hungriga fastande fru! Tjyv!
Det rullar på fort, barnmorskorna och barnmoskestudenterna tar mina blodprover och sätter kateter. (den här gången hann de dock bedöva innan, tack för det!) Jag hinner duscha med och få på mig de snygga operationskläderna och snygga strumporna.
Narkosläkaren Brian kommer in och prata med mig, och sen rullas jag iväg under tiden Anders byter om.
Jag måste erkänna, Anders är bra snygg i hårnät. Trots att han saknar hår. Det borde finnas skäggskydd för de med Anders frisyr!
Jag får ryggbeövning, den här gången gör det ont innan den märkliga känslan av att inte kunna röra eller känna sin kropp nedanför bröstkorgen. Efter det lägger de mig ned och jag får ett blodtrycksfall och mår väl inte direkt på topp, men med lite skoj mediciner känns allt bra igen.
Aj Aj!!
I jornalen står det att operationen påbörjades kl 14:11 och avslutadets kl 14:45.
Klockan 14:18 kommer Thor Valfrid ut ur min mage med ett starkt illvål! 3680 gram tung och 49 cm lång!
Mina ögon tåras och det gör nog Anders ögon med! Anders får följa med Thor och klippa navelsträngen och de syr ihop mig. Strax därefter kommer de in med våran son och jag får ha honnom hos mig!
Efter ca 2½ timme på uppvaket fick vi åka vidare till Södra BB för att vila upp oss och lära känna Thor. Jag hade ordentligt ont den natten men fick inga roliga mediciner som jag fick med Thelma, så det var bara att bita ihop. Anders fick hjälpa mig upp och ned, och runt i sängen, Thor snuttade på bra direkt och lyckades fylla bra många blöjor redan första natten till Anders "glädje".
Redan andra dagen på eftermiddagen vände det för mig och jag hade inte så värst ont längre. Då kom även farmor och storasyster Thelma på besök, en stolt storasyster som snällt klappade sin lilla bror och provlåg hans sovkorg.
Efter farmor och Thelma kom mormor och morfar och hälsade på lille Thor, och senare min morbror med fru.
På onsdag eftermiddag mådde jag så pass bra att vi fick åka hem, och hemma är bäst!
Nu är våran familj komplett! 
Tillväxt ultaljud
Till Lillebror!
Även om vi har en del kläder så vill vi självfallet skaffa lite nytt bara till Lillebror. Och det var ju ett tag sen jag gjorde någon form av moderepotage...
Lite av Johns framtida outfits!
Att jag gillar Me&I kläder är ju ingen nyhet, men jag har suttit på Tradera och fått tag i dessa i kanonskick! Mönstret heter "sura grodor" och jag bara älskar dem! Byxorna och tröjan är i plych och mjukt och gosigt. Byxorna är lite charmigt utsvängda med! Och så är det retro!
Lite nytt, från Lindex. Jag älskar deras Bamse serie och glada färger. Och deras mjukisbyxor och jackor har jag haft till Thelma i olika färger och skönt att ha när man är liten!
Även detta från Lindex, coola byxor med hängslen till en tuff liten grabb, och smarrig kanelbulle body. Gissa om jag kommer bli sugen på kanelbullar när den här åker på!!
Lite trist är det ändå när man tittar på babyavdelningen, det finns väldigt mycket kläder för småflickor men utbudet för småkillar är mycket mindre! Det här har jag egentligen inte tänkt på förut förrens nu när jag ska köpa till en liten grabb. Känns lite trist. Det är det som jag gillar med Me&I, de har mycket unisextänk (även om de också har lite mera tjejkläder)
Ett plagg som jag varit på jakt efter en längre tid på Tradera är ett par moln-sparkbyxor. Jag vill ju att plaggen jag köper ska vara i toppsick! Tillslut efter hård budgivning fick jag tag i ett par! Och ett par dagar senare fick jag tag i en helt ny, oanvanvänd "Stadsbody" för ynka 41 kr! Den kom hem i sin orginalpåse till och med!
Jag tror han kommer bli jättefin grabben när han ska ut på stan!
Nu ska vi "bara" hitta den perfekta vagnen till oss... Jag hade spanat in en Carena syskonvagn, men den kommer inte passa mig alls. Styret till vagnen är helt enkelt för högt för mig (och går inte att justera) så om jag ska köra den blir det för tungt och jag kommer få ont i axlarna. Och vi måste ha en syskonvagn även om Thelma kommer gå på dagis. Hon kommer vara 2 år, och få henne att stå på en ståbräda tror jag inte på, och så vill jag att hon ska kunna sitta och vila om jag är ute själv med båda barnen. Nu sneglar vi på en Urban Jungle, men det blir en begagnad. Vi har hittat en fin på blocket just nu men det känns lite tidigt att köpa den. Jag får fortsätta spana någon månad till innan vi slår till.
Det blir en LILLEBROR!
Igår var vi på ultraljud och det visade sig att det är en lillebror som bor i magen! Vi fick se en liten snopp!
Anders hade gissat rätt den här gången med, precis som med Thelma. Jag verkar dock inte ha någon känsla alls för vad jag bär i magen...
Man ser inte snoppen på bilderna, men vi kunde klart och synligt se den när barnmorskan visade rumpan!
Beräkat datum är nu den 10 september och lillebror ska heta John. Allting så bra ut med och det var ju huvudsaken. Nästa ultraljud blir om ca 6 veckor då de ska undersöka flödet i bland annat navelsträngen.
Idag ska jag roa mig med att sortera babykläder, alla små flickkläder ska delas upp i två högar, spara som minnen och sickat till second-hand.
