Yzza

Thelma är oftas jättesöt, snäll och charmig. Men skenet kan bedra och hon kan på nolltid genomgå en förvanling till ett monster utan dess like. Ett monster med oanade röstresurser och mycket vilja. Ett praktexempel på det har vi genomgått idag.

Onsdag och Thelma har ledigt ifrån dagis, kompisen Emma med mamma Elin kommer på besök. Småtjejerna leker ihop och har riktigt skoj, så vi mammor får dricka kaffe rätt så ostört faktiskt.  Thor varierar sin sysselsättning mellan att äta och sova.

Det blir dags för lunch, och efter det ska vi ut och gå en sväng. Thelma skulle behöva sova middag, men jag vet att det kommer vara omöjligt att få henne att göra det. Det är inte så ofta de får henne att sova på dagis heller. Hon har helt enkelt inte tid, utan så mycket att upptäcka.

Vi klär på barn och packar ned dom i vagnarna och börjar gå till Nacka Forum. Thor sover som en klubbad säl i vagnen, och Thelma är nära att somna flera gånger, men icke. Hon sitter hellre och pratar med Emma.



Väl framme så blir det lite mat och tjejerna sitter rätt så nöjt ändå, trots att det finns spring i benen. Ungefär tills Thor vaknar och ska ha mat. Under tiden jag värmer hans mat och sätter mig så börjar frökens små horn i pannan växa fram. De små hornen vet jag betyder en sak: Testa morsans tålamod.

Efter att alla har ätit klart börjar kampen. Vi måste handla lite kläder till Thelma och det enklaste är att hon ska sitta i vagnen. Lite i hopp om att hon somnar. Skrik och vrål utbyter, hon ålar sig som en mycket hal ål. Ska inte sitta i vagnen!! Jag frågar om vi ska åka hem istället, men det ska vi absolut inte heller.
Vid sånna här tillfällen ökar min puls en hel del, svetten kommer och frustationen, för jag vet att det spelar ingen roll vad jag än gör. Thelma kommer skrika, tills hon har bestämt sig för att hon har skrikigt klart. Efter en stunds brottande sitter Thelma fast i vagnen fortfarande skrikande, folket som går runt oss har slutat titta, och jag ser hur mamman med en bebis på ett par månader sitter och förfasar sig och pratar med sin vännina. Innom mig tänker jag bara; vänta du bara, du kommer hit du med.. till Trotsåldern.

Och det är väl två av de sakerna jag har lärt mig som mamma: 1- döm ingen annan förälder, de flesta gör så gott de kan och 2- det är fruktansvärt skönt att höra att andra barn skriker och är arga, alltså är jag inte ensam om det.

Ett antal riskakor och russin senar blir våran shopping avklarad, med en del protester från Thelma. Ändå så är hon glad, över att få vara med och ha en heldag med mig. Det är dags för nästa projekt: Åka hem.
Bussresan går riktigt bra, även om Thelma tycker att jag ska trycka på den röda knappen hela tiden och inte riktigt förstår att vi måste åka ett par hållplatser till. Vi går av en hållplats tidigare än vad vi ska av två anledningar: Jag vill samla på mig liter mera steg och Thelma ska få springa av sig. Och förhoppningsvis kommer Anders ikapp oss på vägen hem.

Den här lilla promenaden tar ca 5 minuter om hon sitter i vagnen, 15 om vi går. Idag tar det betydligt längre tid då Thelma gärna springer åt andra hållet, eller snara sagt, det hållet jag inte gå. Jag låter henne hållas då hon har så mycket att upptäcka. Efter 25 minuter så ruttnar jag ändå på det hela då fröken får för sig att plocka fimpar. Äckliga fimpar och hon vägrar låta bli dom. Blä.. du rökare, rök hur mycket du vill, men dina fimpar kan du väl ge 17 i att slänga överallt!!!
Lagom tills Anders svänger runt hörnet ser han oss, jag dragandes vagn, med en mycket spratlande Thelma under armen. Vrålandes.

Thelma får åka på pappas cykel på vägen hem. Tyst och nöjd, jättetrött. Jag tänker att väl hemma får jag sitta 5 minuter och pusta ut medans far och dotter börjar med maten. Fel. Väl inne kommer det igen.. Mamma, mamma...nu duger inte pappa alls, utan det är med mamma man ska vara. Och visst värmer det om hjärtat,även om man blir utmattad ibland.

Efter middag, lite lek, välling och tandborstning är det godnattpussar i massor och Thelma somnar gott, efter en heldag med mamma. Jag har läst någonstans att vid 4-års ålder blir barnen lite lugnare och den värsta trotsen lägger sig. Det är 1 år och 11 månader kvar dit.