Yzza

Jag har inte uppdaterat bloggen på ett par dagar, men det har ju sin naturliga förklaring! Vi har äntligen fått våran Lillebror Thor till oss!

Det hela började i måndags den 30 augusti. Jag var i vecka 38+2, Jag hade ännu ett planerat återbesök på specialistmödravården på SöS, och åkte dit rätt så nedstämd. Klådan hade inte blivit bättre och det kändes bara helt hopplöst, som att ingenting nytt skulle ske idag heller. Jag satt i väntrummet och uppdaterade facebook men jag kännde mig mest less på det hela. Jag fick fina stöttande ord, men ändå.
Jag fick träffa ännu en ny läkare, Doktor Petra som i vanlig ordning tog en anamnes, kännde på magen, ett snabbt ultraljud (nummer åtta i ordningen) och kännde på livmodertappen. Kroppen var inte alls mogen för en förlossning nu heller. Modet sjönk ännumera. Hon tog ett nytt blodtryck som låg bra, tyvärr måste jag säga. Jag hade vid det här laget nästan hoppats på att börja utveckla en havandeskapsförgiftning så att de skulle göra något! Inte en helt sund tanke, men jag var bara så less. Läkaren Petra berättade att en igångsättning inte skulle ge mig nåt resultat antagligen, utan skulle med största sannolikhet sluta med snitt ändå. Jag började gråta. Storgråta.

I början av graviditeten var jag helt inne på ett snitt men efter tidens gång har jag blivit mer och mer inställd på att prova att föda vaginalt. Det här har ju varit min sista changs att göra det och ja, erfarenheten bär jag ju med mig. Nu i slutet, med all klåda och allt som har varit har mina tankar varit att det inte spelar någon roll. Bara Lillebror kommer UT!

Nåväl, jag visste inte då att läkaren skulle ge mig ett alternativ. Hon stack iväg en snabbis och skulle prata med sin överläkare och jag satt kvar i hennes mottagningsrum- nedstämd.

Petra kommer tillbaka efter ett par minuter med ett par förslag till mig. Alternativ  ett var att jag skulle komma tillbaka på fredag, för nytt ställningstagande och se om livmodertappen hade mognat tills dess, och hade den inte gjort det så skulle de göra ett planerat snitt på mig då. Det känndes lite sisodär faktiskt. Hennes andra alternativ la hon fram så här: " Annars är det lungt idag, då kan vi snitta dig om ett par timmar beroende på hur länge sen du åt".
Mitt svar: Då kör vi idag.
(i efterhand, jag tror faktikst inte att hon trodde att jag skulle svälja det förslaget direkt, men jo!)

Så blev det sagt, att jag skulle snittas ca 5 timmar senare! Nu rullade det på, det är ju lite förberedelser!
Jag ringde Anders som var på jobbet och berättade att det blir snitt idag, snart! Så nu får du komma hit! Och glöm inte att ta med min väska som står hemma! Sen ringde jag svärmor Yvonne som var hemma och förklarade och bad henne packa ihop det sista tills Anders kom hem.
Under tiden de packade ihop det sista och Anders tog en taxi till sjukan fick jag komma upp på förlossningen rum 10 där de kopplade en CTG-kurva för att kolla in lillebrors hjärtljud.


CTG-kurva och så tittar jag på Solsidan på Gösta.
Jag hade ätit frukos kl 8, så jag fick vara fastande. Den här bilden är tagen ca kl 12 och jag börjar bli hungrig. Anders hade varit och köpt en köttbullemacka som såg sååå god ut! Och den vräker han i sig framför sin hungriga fastande fru! Tjyv!


Det rullar på fort, barnmorskorna och barnmoskestudenterna tar mina blodprover och sätter kateter. (den här gången hann de dock bedöva innan, tack för det!) Jag hinner duscha med och få på mig de snygga operationskläderna och snygga strumporna.
Narkosläkaren Brian kommer in och prata med mig, och sen rullas jag iväg under tiden Anders byter om.

Jag måste erkänna, Anders är bra snygg i hårnät. Trots att han saknar hår. Det borde finnas skäggskydd för de med Anders frisyr!


Jag får ryggbeövning, den här gången gör det ont innan den märkliga känslan av att inte kunna röra eller känna sin kropp nedanför bröstkorgen. Efter det lägger de mig ned och jag får ett blodtrycksfall och mår väl inte direkt på topp, men med lite skoj mediciner känns allt bra igen.
Aj Aj!!

I jornalen står det att operationen påbörjades kl 14:11 och avslutadets kl 14:45.

Klockan 14:18 kommer Thor Valfrid ut ur min mage med ett starkt illvål! 3680 gram tung och 49 cm lång!
Mina ögon tåras och det gör nog Anders ögon med! Anders får följa med Thor och klippa navelsträngen och de syr ihop mig. Strax därefter kommer de in med våran son och jag får ha honnom hos mig!



Efter ca 2½ timme på uppvaket fick vi åka vidare till Södra BB för att vila upp oss och lära känna Thor. Jag hade ordentligt ont den natten men fick inga roliga mediciner som jag fick med Thelma, så det var bara att bita ihop. Anders fick hjälpa mig upp och ned, och runt i sängen, Thor snuttade på bra direkt och lyckades fylla bra många blöjor redan första natten till Anders "glädje".
Redan andra dagen på eftermiddagen vände det för mig och jag hade inte så värst ont längre. Då kom även farmor och storasyster Thelma på besök, en stolt storasyster som snällt klappade sin lilla bror och provlåg hans sovkorg.

Efter farmor och Thelma kom mormor och morfar och hälsade på lille Thor, och senare min morbror med fru.

På onsdag eftermiddag mådde jag så pass bra att vi fick åka hem, och hemma är bäst!

Nu är våran familj komplett!