Yzza

Jag har velat uppdatera bloggen men faktiskt inte orkat. Egentligen skulle jag vilja ta mig tid och skriva lite varje dag men ibland har jag inget speciellt att skriva om, och ibland hinner jag inte.

Så för att få ordning på detta så efterlyser jag nu ämnen som DU vill att jag ska skriva om!
Det kan vara precis vad som helst, en dagshändelse som någon tidning skriver om, min åsikt eller mina funderingar! Bombardera mig med förslag så ska jag skriva! För jag skriver mer än gärna!

En fråga kom upp igår på vent: Vad skulle du vilja jobba med om du fick välja helt fritt. Flertalet av oss svarade: Miljonär. Nu är väl kanske inte miljonär ett yrke direkt, men då kom vi vidare på vad vi skulle kunna göra om vi hade all tid i och ekonomiska förutsättningar att göra det man ville.  Jag kommer skriva om det lite senare i veckan, men nu har jag lite annat som måste bubbla ut...

På sista tiden har jag tyckt att Thelma har blivit så stor. Hon ser större ut, men hon verkar större till sättet. Hon utvecklas fort och har en vilja av stål.
Häromdagen skulle vi handla, och fröken skulle självfallet bära korgen. Bära och bära.. så stor var hon visst inte!



Släpa korg...

Vi stoppade ned ett gäng bananer.... sen skulle Thelma handla själv och ett 150 pack ballonger dök ned i korgen. Tack och lov kunde jag förhandla bort dem innan vi kom till kassan!

Sen ska fröken köra brorsan i vagnen med. Själv. Håller man i vagnen blir det liv. SJÄÄÄÄLV!! skriker hon...


Thelma kör Thor i Geckis!

Och jag har köpt ny vagn! Och jag är så lycklig!
Anders suckar mest och säger att han ska starta en stödgrupp för mig. Anonyma Barnvagnsmissbrukare... tack för den! Jag vet faktiskt flera som är värre än mig när det gäller vagnar! Och så många har jag inte haft...

Den första vagnen vi hade var en Kronan Duovagn som vi köpte ny innan Thelma föddes! En toppenvagn som går över stock och sten! Toppen med de extra handtagen med om man får hjälp upp och ned för bussen.



Kronan är numera såld till Henrik och Malin och lilla Ellen njuter numera av detta vrålåk! Vi sålde Kronan när jag väntade Thor och köpte en Brio Sulky till Thelma. Med ratt såklart! Sulkyn har vi kvar och den är otroligt smidig!


Sover gott även om det inte är fullt liggläge.

Sen kom då våran lillebror Thor och en Urban Jungle syskonvagn införskaffades! Jag har inte haft någon enkel liggvagn till honom, men å andra sidan är "Ubbe" så smidig att det har fungerat fint. Och om jag varit iväg själv med honom så har jag alltid haft extra plats för saker jag har shoppat... Nu har Thor vuxit ur liggdelen och jag har satt tillbaka båda sittdelarna. Ubbe kommer få stanna kvar i familjen under sommaren när vi ska iväg på äventyr- sen kommer även den få vandra vidare.

Så de senaste veckorna har jag varit en slavisk Blocket letare efter den ultimata vagnen till Thor. Jag var inne lite på en Tetunia mistral, men det känndes inte helt rätt. Sen har jag funderat lite på en singel Urban Jungle... det är en toppenvagn men jag har varit kluven till att sätta Thor frammåt själv redan nu. När han sitter i syskonvagnen har han ju sällskap av syrran. Åsikterna om när ett barn kan sitta framåtvänd går ju isär så här gick jag efter mina egna åsikter tillslut. Han ska sitta emot mig ett tag till.

Blocket lästes slaviskt och det ringdes runt. Varför tar man inte bort sin annons om varan är såld?? Jag visste ju ungefär vad jag ville ha... Först var jag inne på en Bugaboo Bee, men där sa Anders tvärstopp då han tycker den är ful. Jag tycker den är rätt så cool!

Till slut hittade jag min nya pärla: en Bugaboo Gecko! Kärlek!

OCH VARFÖR VARFÖR HAR JAG INTE KÖPT DENNA UNDERBARA VAGN TIDIGARE??

Geckon finns inte kvar på marknaden som ny, men det skiljer inte så mycket mot Bugaboo Cameleon. Jag har ingen båge över sittdelen eller höj och sänkbart handtag, men det fungerar fint ändå. Tjejen jag köpte den av var kortare än mig så det var inget problem med höjden!

Så igår när vi kom hem pysslade jag med lilla Geckis! Alla tygdelar tvättades, chassit blev rengjort och hjul blev rengjorda och smörjda. Nu rullar det på! Kanske får jag ett estetiskt ryck om ett par veckor och syr mig en personlig och ny sufflett med! Vem vet!
Jag sa faktiskt godnatt till Geckis innan jag gick och la mig igår med...Så min personliga favorit av alla mina vagnar är Geckis, följt av Ubbe!

Den femte lilla vagnen vi har är en mycket enkle sulky, paraplyvagn av märket McLaren. Väldigt basic- vi kan inte ens tippa ryggen, men den är bra att ha som extravang i bilen. Och den var gratis!

Efter att ha varit däckad efter lunginflammationen är jag nu på väg tillbaka! Det kommer iof ta ett par veckor till innan flåset är helt bra igen.. men å andra sidan är ju min kondition sen tidigare helt usel.

Och det är så typiskt. Jag köpte ett gymkort i oktober och hann använda det tre gånger innan alla förkylningar och hosteländen började avlösa varandra.  Min plan var ju att sätta igång och träna igen nu, men då kom ju lunginflammationen och förstörde. Det verkar nästan vara så att bara jag tänker tanken på att gå och träna så kommer någon ny bacill eller virus farande och förstör. NU SKA JAG VARA FRISK RESTEN AV ÅRET!!

Och nu, lite sent kommer bilderna ifrån när vi var ute och firade min svägerska Annicas 40 årsdag! Annica är ju även Thelmas gudmor! Vi träffades, hela klanen W i Göteborg och var ute och åt på Jensens beafhouse. Och oj oj vad gott!


Dagens födelsedagsbarn! Ser inte ut att vara en dag över 25!

Praktiskt hade de "dukat" upp med pyssel och kritor till Thelma innan maten kom, så hon var sysselsatt. I början brukar ju Thelma vara lite blyg, eller hon står och läser av läget ett tag, sen kommer hon igång. Innan kvällen var slut så hade hon gått runt till alla och "snackat" och suttit i knät!



Pysslar lite innan maten kommer.


Thor sitter i Helenas knä. Helena är Anders kusin och gudmor! Annica sitter brevid!



Glass till efterrätt! Gott!!



Min efterrätt, en underbar chokladmusse med vispgrädde! Väldigt mäktig- jag orkade bara hälften...

Thelma sitter hos Eva och Roger. På väg hem fick Thelma en rosa ballong som hon döpte till... Roger! Han måste ha gjort intryck!

Tanken var att jag skulle skriva och lägga de bilder jag tog när vi i fredags firade Annicas 40-års dag och åt gott. Men jag orkar inte...Jag blev ju sjuk natten efter vi hade ätit ute, och det har bara blivit värre. Idag efter besök hos läkaren, antibiotika och en röntgen av lungorna är det klart: Dubbelsidig lunginflammation med vätska i lungorna. Toppen!

Vi lever idag i ett ganska så stressat samhälle, vi har många måsten vi vill, ska, borde och måste hinna med. Ibland missar vi det viktigaste, oss själva och våra medmänniskor. Men ibland måste vi ha hjälp från någon annan. Ibland kan det vara svårt att be om hjälp med. Kanske för att vi är rädda för att bli avvisade av en annan stressad människa. Det är inte självklart att räcka ut en hjälpande hand!



Men att hjälpa någon annan kan löna sig, både direkt, och senare.

Jag går tillbaka en vecka i tiden ungefär.

Det är tidig morgon och jag väntar på bussen till praktiken, klockan är strax efter sju och det är mörk och kallt ute. Dessutom har det frusit till under natten och blivit jättehalt ute. Bussen kommer och jag hoppar på, det är skönt att komma in i ljuset och värmen och jag se ifram mot en ny spännande dag på min praktik. Jag kan beskriva min sinnestämmning som något sömning, men glad och förväntansfull. Nöjd med tillvaron.
Den här dagen bjöd på mycket mer! Jag fick hjälpa någon och det värmde mig resten av dagen!

På andra sidan av gången i bussen sätter sig en kvinna i 60-års åldern. När vi har kommit ut på motorvägen vänder hon sig mot mig och säger: Kan du hjälpa mig? Jag tror jag har brutit armen.
Jag ser tårar i hennes ögon, hon är blek i ansiktet. Jag svarar att jag självfallet hjälper henne! Hon behöver hjälp med att ringa till sitt jobb, men får inte upp sin väska eller kan slå telefon numret till sin arbetskamrat. Väldigt enkla saker att hjälpa till med. Kvinnan har mycket ont, det ser jag. Jag frågar om jag kan hjälpa henne med något mer? Hon snyftar och säger att hon klarar sig nog, hon ska åka till akuten.
Sjuksköterskan i mig börjar agera. Jag ser att hon är helt klart smärtpåverkad och börjar bli mer och mer blek- hon är chockad. Jag erbjuder den lilla hjälpen jag har, två Panodil. Tacksamt tar kvinnan emot dem. Jag fortsätter prata med henne och försöker hjälpa henne få av sin ring från fingret då hennes fingrar svullnar upp fort.

Bussen skumpar till, obemärkt för de flesta passagerarna, men kvinnan kvider till och jag tror ett tag hon ska svimma. Vi är nästan framme vid hållplatsen på motorvägen.

Ska vi inte hoppa av här och ta en taxi till akuten med dig istället? Jag hjälper dig.
Jag märker knappt att orden kommer ur min mun- men jag ser att hon behöver hjälp och vård snabbt.

Vi går av bussen, jag ringer taxi och väntar in den. Kvinnan undrar om jag inte blir sen till jobbet. Men faktiskt- det här går före jobb, praktik, ja det mesta, för hon behöver hjälp. Jag vill inte lämna henne själv för hon är väldigt blek.

I väntan på taxin och under färden till akuten småpratar vi lite, hon får reda på var jag har praktik, och jag säger mitt förnamn. Jag hjälper henne in på akutmottagningen och hon tackar mig så hjärtligt. Sen sätter jag fart mot praktiken och anländer 30 minuter för sent.

Men vad gör 30 minuter av mitt liv? Den här händelsen, att hjälpa kvinnan och få oändligt många tack gjorde min dag! Jag klappar mig själv på axeln, jag är alldeles varm innom mig och stolt över att jag faktiskt har hjälpt en okänd människa när hon behövde det! Det här är mitt tack för att jag ställde upp. Jag mår bra!

Tänk om alla tänkte så lite oftare än idag! Jag är övertygad om att vi skulle ha ett mera vänligt klimat i samhället då, flera skulle le, och kanske må lite bättre till och med?

Här kunde historien sluta, men idag fick den en oväntad vändning!

Frammåt eftermiddagen när jag sitter med under ett besök på min praktik knackar det på dörren till mottagningsrummet. Utanför står en annan "BVC-tant" och kallar ut mig. Hon har fått ett litet oväntat samtal. En kvinna har ring och  sökt efter en student som borde göra praktik på stället, som heter Madde. Kvinnan hade brutit armen men ville komma i kontakt med mig! Vilket dektektivarbete!

Jag har fått ett telefonnummer och ringer upp när barnen sover, och visst har vi funnit varandra! Vi pratar ett tag, det visar sig att damen hade halkat på en isfläck och brutit armen på tre (!) ställen! Tack vare mina två ynkliga Panodil hade hon klarat av att sitta och vänta i 15 minuter innan ortopeden gav henne med ordentligt smärtstillande och drog armen tillrätta och gipsade henne upp över armbågen. På akuten tyckte de att det var fantastikt att hon hade kommit in så fort efter sitt fall. Idag mår hon ganska så bra, och för mig var det otroligt skönt att få höra att allt har gått så pass bra ändå.

Och visst hjälper det att sträcka ut en hjälpande hand ibland. Nästa gång kan jag behöva det. Eller du!
Nästa vecka får jag en blombud med något vackert att titta på!

Anledningen till att jag inte har kunnat uppdaterat bloggen trots att viljan funnits där är för att jag nu är ute på praktik- och helt enkelt är slut när jag kommer hem!

Jag har iallafall hamnat på min praktik för barnhälsovården på ett jättetrevligt stället och stormtrivs! Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att jobba där i framtiden! Förutom trevliga personer som jobbar på stället får jag se och lära mig mycket som inte går att få genom böcker. Och det är ju oftas så, att hur mycket man än läser, så är det först när man ser det kliniskt som "påsen knyts ihop". Jag suger åt mig saker som en svamp! Allt köper jag inte med hull och hår, utan funderar en del över, för det är ju ändå så att jag måste utveckla min egen "stil".
Förutom utvecklingsbedömningar och sprutor i små barnlår får jag veta mycket omkringliggande, om hur jag ska gå tillväga om något är avvikande och var jag kan hjälpa barn och familjer vidare. Jag har några pass kvar på BVC innan jag ska ge mig ut i skolhälsovården. Även om skolhälsovård inte ligger mig lika varmt om hjärtat som att vara "BVC-tant" kommer jag säkert lära mig mycket där med.

Mycket av det jag ser, lär och upplever kan jag faktiskt ha användning för hemma med så jag tycker mig ha dubbel nytta av allt just nu.

Nackdelen då? Jo, det är faktiskt inte så roligt att gå hemmifrån vid 7 innan familjen har vaknat... och när jag kommer hem hinner jag träffa Thor och Thelma ca 2 timmar innan de sover för natten. Tyvärr ser det ju ut så för många som jobbar- men jag få ta igen förlorad tid de dagar jag inte har praktik.

Den här kvällen har varit extra rolig med, vi har nämligen haft våran raid kick-off i guilden! En boss nere, och en guildachiv, men dessvärre inget loot för mig. Men oj vad roligt att raida igen!



Nu blir det snart i säng, så att BVC-tanten kan ge sig ut på nya äventyr i morgon, pigg och glad!