Yzza

Det har hittils fungerat bra med mina projekt- och jag kan nu avslöja vad det första, hemliga projektet är!

Det började i tisdags. Thor blev magsjuk. Han har varit det en gång tidigare. Av ett illvrål kom jag och Anders upp ur sängen för att hitta en förtvivlad och förvirrad kille i sin säng. 

På valborg var vi ute på Djurö och kollade runt lite. Tänk att vi ska få bo så nära havet! Jag längtar!!



Promenad, vi har varit ute och rekat efter badplatser. (och nya löparrundor!)



Småbåtshamnen ca 75 meter från huset. Enligt Thelma finns det hajar här!!



Bryggan nedanför oss. Här tänker jag gå ned och sitta och bara vara ofta! Och avsluta löprundan innan jag går hem...



Framsidan. På den här sidan har vi kvällsol så det blir nog mysigt att sitta på balkongen!
Eftersom det finns fukt i krypgrunden så måste alla buskar och grönt bort från husväggen. Så jag får gräva i sommar. Jag kommer bli brun och stark! Anders får gräva i krypgrunden. Han kommer bli stark men blek...
De tre fönster som ses här är köket och matplatsen. Småfönstren på andra sidan ingången är badrum och tvättstuga. Det sista fönstret som ses är ett sovrum, som kommer bli Bojsans rum. Garaget skymtas bakom den gula släpvagnen.



Anders hälsar eventuella gäster välkomna!



Baksidan sett från ena hållet. (ja, den fula trä sittplatsen mitt på gräsmattan kommer försvinna!)
Det första fönstret från vänster kommer i början bli lekrum, det större fönsterpartiet med utgång är vardagsrum på nedervåningen. Det finns ett rum till som inte syns, bortanför lekrummet. Det blir kontor och har även en utgång till garaget.



Baksidan och min "lekstuga"!



Okej, vi börjar med det viktigaste enligt Anders. Garaget! Innanför garaget ligger verkstaden. Jag säger inte så mycket mer, men jag vet en som kommer bo där...



"kontoret" med utgång till garaget... Anders och säljaren.



Kontor från andra sidan. Blir ny tapet såsmåningom. Här ser man ut mot en passage mot resten av huset.


Bojsans rum/gästrum brevid kontoret.




Köket, funkar helt okej, men blir nog nya bänkskivor om jag får bestämma...



Vardagsrum på nedervåningen. Det är inte så smalt som det ser ut (men jag har inget vidvinkelobjektiv!) Utgång till altan och tomten.



Ytterdörren är brevid trappan. Sen måste jag komma på en bra förvaring för ytterkläder, skor och ett par ton vantar och mössor på ett smart sätt under trappan. Tips mottages tacksamt!!



Å här går man upp å ned, å sen upp å ned igen!



Jag försöker visa hur högt i tak får det på övervåningen, i det som blir TV-rum och i mitt och Anders sovrum! Dörren går in i vårat sovrum!




Sovrum, högt i tak, hel garderobsvägg. Tyvärr får vi inte behålla modellplanet i taket...



Thelma och Thor provspringer Thelmas rum. Det ska bli rosa. (förvånad?) Och nej, golvet är inte bubbligt, det är en plastmatta som inte ligger helt rätt efter ett par varv...som vi får limma fast eller om vi slänger in ett clic-golv.



Och rummet brevid blir Thors!



Garageport som öppnas utan att jag behöver slita i den. Tack för automatik! Huset är anpassat för katterna med som får egen ingång. Thor tycker att det var en kul lucka att stoppa in grus igenom!



Stor altan!

Det var en del bilder! Blir säkert toppen när vi kommer på plats, lite ny färg och våra saker! Mindre än två månader kvar nu!

Om ni vill se mer.. jag då får ni hälsa på!

En tanke tidigt det här året var att uppdatera bloggen mera frekvent. För min egen skull. För att jag tycker om det, för att det är något att gå tillbaka till. Även om jag nu inte skriver speciellt djupt eller privata saker. (det är jag för feg för!)
Jag har tänkt att gå in och uppdatera om småsaker, men något kommer alltid emellan. Latmasken tror jag saken heter. Annars har jag inte så mycket att uppdatera mer än: jag har vabbar för Thelma, sen har jag vabbat för Thor. I morgon ska jag vabba för Thelma igen. Och så har jag ont i halsen.
Den här perioden på året är verkligen vabb-tidens högtid. Och jag är så trött på det! Jag har ingenting emot att vabba när mina barn är sjuka- men att ha dåligt samvet över jobbet är inte skoj!

En annan sak jag borde ha dåligt samvete över, men inte har det alls är skolan. Jag är bara så sjukt trött på den just nu! Trots att prakiken är över och jag har börjat en ny kurs vill jag bara dra täcket över huvudet och vakna till sommaren!
En kursare ringde mig häromdagen. Hon lät uppgiven i telefonen och hennes fråga var kort. Ska det vara så här???
Just den dagen hade jag lite energi och jag hoppas att jag kunde föra över lite. Annars har jag inte alls gjort många knop på nya kursen. Förutom att reta upp mig på tusen på en ny kursare som är en riktig viktigpetter. (Hon drar in sitt helgmys när hon och hennes sambo sitter och äter vaktelägg och rom i våra seminariedisskussioner. Hallå, vaktelägg-vem bryr sig??) Sist jag loggade in på nätet såg jag att jag hade 55 olästa inlägg. Jag skyndade mig att logga ut igen.

Nästa sak som verkar gå helt åt pipsvängen är att träna. Jag var verkligen igång. Jag satt till och med och funderade så att jag åt nyttigt med. Jag var ute och sprang när det var bara nån minusgrad och det fungerade utmärkt. Sen blev det skitkallt. (jag gillar inte vintern) och mer än minus 10 grader. Det är totalt omöjligt för mig att springa då eftersom luftrörer drar ihop sig och astman gör sig alltför påmmind. Till råga på det kom det mer snö! (jag gillar inte vintern) Så nu har vi en äcklig kombination, snö och skitkallt. Barnen gillar det visserligien, men de är inte de som måste klä på dem och det är jobbigare än att göra en Iron Man. Jag lovar!!! Nä, jag gillar inte vintern. Jag vill ha vår nu, jag vill ha +5 grader, barmark, lite fågelsång och en aning ljusare kvällar. Då borde jag kunna springa mycket mer!
Visst går det att träna ändå, trots en vinter. Jag har ju mitt F&S kort. Jag och Anders var faktiskt på ett toppenbra pass och det var så skoj! Funktionell träning. Vi var helt slut efteråt- som en urvattnad lutfisk typ. Dagen efter låg vi som två amöbor i soffan med träningsvärken from hell. Jag blev dessutom dunderförkyld. Och det inledde en vecka hemma för mig med förkylning kombinerat med träningsvärk. Det bästa från två ting?

Motivationen att träna finns där, men tiden? Jag vet hur jag vill träna. Det skulle krävas ett morgonpass och ett kvällspass. Sen ska jag bara hinna väcka barn och ta dem till förskolan, jobba, laga mat till familj, tvätta, natta barn, köra ett kvällspass, umgås med maken och plugga. Helst spela lite dataspel eller se på TV med. Kanske koppla av med en bok i soffan? Jag har hittat en inspirerande träningsblogg. Även om jag inte vill träna just de saker hon gör (usch, hon åker skidor. På snön. På vintern. Blä) men jag skulle vilja hinna träna ett pass på morgonen och ett på kvällen. Och kunna ha ett 3 timmars pass på lördagen.
Jag läser denna blogg (som faktiskt en tjej jag gick på dagis med har) och blir grymt imponerad. Hon är vältränad, men absolut inte smal, snarare sagt rund. Som mig. Men jag undrar. När jobbar dom som hinner träna så mycket och dessutom blogga?? Och vad jobbar de med, som har råd att åka på träningsresor, köpa träningskläder och redskap. Om du vet. Inboxa mig. Jag kan tänka mig att byta karriär direkt! Bara jag slipper vinter och snö. Usch.

Det börjar klarna. Överallt förutom utomhus. Det snöar idag. Varför nu??? Det är ungefär en månad försent, jag har ställt in mig på vår nu.

En kompis till mig skrev igår på facebook att hon längtade efter lite snö och vinter. På ett sätt gör jag det med- så att Thelma får åka lite pulka. Men det räcker med två dagar. Annars är jag trött redan nu på att det ligger någon ynka cm snö ute. Och att det är mörkt och kallt.

Det jobbigaste med den här årstiden är som småbarnsförälder att varje gång man ska ut genomföra det så kallade påklädningsmaraton vilket kan få den mest stabila människan att gå i taket.

Medans Thelma försöker få på sig overallen, vilket hon kan själv men inte vill, hinner Thor gå in i rummet och börja leka igen. När den ena är påklädd har den andra börjat klä av sig för att det är varmt. När båda nästan är påklädda är jag genomsvettig och överväger att gå ut utan varken jacka eller skor.  När jag väl har klätt på mig och båda barnen är varma och griniga  så sitter den ena i trappuppgången och käkar grus från dörrmattan och den andra har gått upp till övervåningen och plingar på dörren till grannen. (tack och lov jobbar de dagtid och är inte hemma!!!)

Det ska bli skönt med sommar, värme och slippa klä på sig själv och resten av familjen. Bara få barnen att hoppa i foppatofflorna räcker faktiskt.

Apropå maraton har jag den sista tiden faktiskt hållt mig kry och kunna träna. Siktet är fortfarande inställt på halvmaran i höst,  och målet är att springa 100 mil i år. Jag har inte sprungit en meter ännu. Åter igen, det är mörkt, kallt och halt ute, och jag vägrar springa på löpbandet. Men jag vet att det kommer en vår- och då blir det mera spring i benen. Under tiden hänger jag på gymmet. Jag har fått med mig Linda med. Lagom till sommaren kommer vi vara lika brudarna i Gladiatorerna. Tveklöst!!

Vårat första lilla pass blev en två timmars styrketräning med mycket skoj. Dagen efter gick bra med, däremot dag två efter träningen fick jag ett sms från Linda med den korta, men väl informativa texten: Idag är jag rörelsehindrad.  Jag kännde detsamma.. men att känna smärta ifrån träningsvärk är att veta att vi lever. Vi har faktiskt tränat igen. Jag ser en viss förhoppning om att faktiskt ha tränat bort falukorven till sommaren... Sen om jag är en Gladiator får jag se...

Det finns saker jag vill göra, saker jag ska göra, saker jag borde göra och såklar, saker jag inte vill göra!

En sak jag verkligen vill göra är att träna. Och just när det kommer till att träna så kommer det även in i kategorierna ska, borde och inte vill göra med. Oavsett om jag vill eller inte..
Jag vill alltså träna, blir starkare, få bättre kondition, slippa ha ont i ryggen, bli av med lite kilon och så vidare. Jag är verkligen supermotiverad när jag sitter hemma och tänker på det. För det är ungefär dit jag kommer, sitter hemma och tänka på det. Sen är det en jäkla massa virus och bakterier som sätter stopp för genomförandet! Just nu sitter jag hemma med skrovlig röst och slemhosta. Och det är inte bra att träna när man hostar upp slemklumpar såvitt jag vet...
Jag ska faktiskt träna mera. Bara jag får hålla mig frisk. Jag har ju precis allt jag behöver! Jag borde även träna mer, eftersom jag faktiskt märker att jag har mindre ont i ryggen om jag kan träna. Det här hör faktiskt ihop med något jag inte vill göra med. Jag vill nämligen inte se ut som en heffaklump!

Allt hänger ihop. Om jag får hålla mig frisk underlättar mycket. Och att det blir vår. Jag kan ju säga att vara ute och springa i mörkret kommer inte att ske. Jag tycker det är obehagligt. Och att springa på löpband är inte heller ett alternativ. Men det finns så mycket mera jag kan göra än det.

Om jag bara får hålla mig frisk...

Just nu verkar det som att jag är mottaglig för varenda bacill och virus som finns. Dels släpar ju barnen hem en del från dagis, vilket jag inte kan göra så mycket åt. Sen tror jag att mitt imunnförsvar är nedsatt. Det måste bara vara nedsatt för jag tycker jag samlar på mig allt skräp som finns! Jag blir ju inte dundersjuk heller, men så pass mycket att jag ändå känner mig ur gängorna.

Det som påverkar mig mycket är stress. Och just nu är det stress över praktiken. Eftersom jag är sjuk nu igen ligger jag ett par pass efter igen. Suck. Tanken var ju att bli klar med eländet under jullovet, men den planen verkar ju inte funka. Jag vill bara att den här jävla praktiken är över!  Och ska jag vara riktigt krass... de är trevliga å så där jag är, men jag skulle aldrig vilja jobba där. Instängd på samma ställe hela dagarna, inget tänka själv. Och så blir det ju en konstig situation ibland och det kan faktiskt kännas som att jag antingen jobbar gratis, eller blir sedd som en prao elev i klass 8....  *gnälla gnälla gnälla*

Det finns flera saker jag ska göra. Jag har börjat rada upp en del av dem redan nu. Mycket är att anmäla sig till olika lopp under våren, en massa roliga träningar jag kan göra under sommaren, ju tokigare desto bättre och sen genomföra dem! Jag har kommit en bit på vägen och tror att det kommer bli bra.
Andra saker jag ska göra, framförallt i sommar är att läsa böcker. Massor med böcker men inte en enda som är att göra med något plugg! Det ser jag fram emot!

De saker jag borde göra kan bli en lång lista. Hur drar man ned på stress? Jag vet ju att det blir bättre snart... Jag borde äta frukost bättre med, men om sanningen ska fram har jag jättesvårt för det. Jag är inte hungrig och det blir bara större och större tuggor som växer i munnen. Och vad finns det för något att äta på morgonen som är mjölkfritt, inte tar tid att göra, inte låter att göra och som går snabbt och smidigt att äta? Det ska vara gott med...
Jag har en till sak jag borde göra.. det är att skriva nån flummig-etisk-analys som jag ska diskutera på min praktikplats.. och sen ska den in till skolan där den inte ens kommer bedömmas. Har ni hört nåt så idiotiskt??  Det är iaf något som måste in, trots att allt bara låter konstigt och jag inte vill.... Helt plötsligt kom vi in på saker som jag absolut inte vill göra: och det är väl att göra konstiga uppgifter till skolan. Egentligen är jag rätt så trött på hela skolan, och framförallt en av lärarna vi har som verkar.... vara i pensionsålder mentalt... Tyvärr försvinner inte de sista uppgifterna eller praktiken hur mycket jag än blundar.

Mycket av de här sakerna skulle jag säkert kunna göra om till nyårslöften. Att äta rätt, träna och hålla mig frisk.. osv osv osv. Men som vanligt så bryts alla nyårslöften innan påsk så jag skiter i det.  Jag tänker inte ge några löften på nyår. Jag tänkte mer tänka om i slutet av 2011 så att 2012 blir bra! Det är min ide! Om man vill förändra på något så är det väl ingen ide att skjuta upp det? Av just den anledningen åt jag frukost i morse. Fruktsallad. Funkade bra, men kommer ta för lång tid att göra en stressig tisdag om jag inte förbereder innan...


Jag är dock helt övertygad att om jag bara får hålla mig frisk och det blir vår så kommer allt bli mycket bättre! Och jag kommer automatiskt förvandlas från barbamamma till en het pingla redo för beach 2012 över en natt!


Dessutom är Jonna tillbaka till FB, den nyfikna FB junkien hon är, så jag tror nog att 2012 blir rätt så bra ändå...

Jag, min hjärna och min kropp är inte helt överrens om vissa saker. Tillexemper är jag i mitt sinne rätt så vig. Kroppen är smidig som ett kylskåp. Hjärnan har lust att träna jämt, men kroppen envisas med att vara förkyld bara för att trilskas. En annan sak hjärnan och kroppen verkligen inte är överrens om är storleken. Tyvärr verkar den där jävla kroppen vinna det kriget med.

Jag tyckte om min kropp "pre-kids". Jag ägde en ganska så normalstor rumpa, små bröst, en rätt så platt mage och framförallt en midja. Jag väge 57 kg och allt var frid och fröjd.

Och jag är kvar i den bilden, jag må vara trög, men huvudknoppen har inte alls programerat om sig efter två barbapappa graviditeter.

Jag ser inte alls ut som förut. Den normalstora rumpan är nu en rätt så stor röv. I alla fall så pass stor att det passar att sätta fast en "bred last-skylt" på den. Tuttarna försvann lika fort som lönen gör på kontot och den platta magen är nu ett fast säte för en kanelbulledeg. Degen har jäst ut den hel del, för att någon midja finns det inte alls längre.

Och jag undrar varför det är så satans svårt för hjärnan att programera om sig att kroppen inte ser ut som hjärnan tror och vill? Det känns som att jag är någon form av krigsförhandlare mellan hjärnan och kroppen.

Ofta brukar hjärnan gå omkring i sin egna värld och tro att allt är bra. Hjärnan tror att kroppen fortfarande kommer i storkek 36 eller Small. Därför brukar hjärnan få sig en smärre chock när jag tar ut kroppen och hjärnan på en typisk tjejaktivitet: Shopping.

Hjärnan är kritisk vad den vill shoppa, men brukar hitta något som sedan tas med till provrummet. Det är nu kroppen spelar ut sina ess som den har instoppade i någon fettvalk. Idag skulle jag prova en klänning. En vanlig klänning.. den satt som korvskinn över armarna, jag kunde få plats med halva grannskapet där brösten ska sitta och dessutom såg jag gravid ut. Usch bort!

Det är väl helt enkelt så att jag måste acceptera och försöka övertyga hjärnan om att jag numera är en Medium (usch vad tråkigt, så genomsnittligt) eller en storlek 38 (storleken som jämt tar slut först). Det här hade väl varit okej att vara en M/38 om jag hade varit 10 cm längre. Jag fick en till uppenbarelse idag med. Min ryggtavla är större än hela Afrika!!

Det finns ganska lätta sätt att lösa mitt pågående krig mellan hjärna och kroppen:

- Programera om hjärnan att se kroppen som den verkligen ser ut. Alltså knöla in sig i små provhytter väldigt ofta, låta själförtroendet få en törn varje gång till hjärnan fattar läget. Och gå omkring och gnälla om sin falukorv kring midjan.

- Träna som en galning, aldrig unna sig något gott och göra allt för att kroppen får ge med sig tills den ser ut som hjärnan behagar. Låter riktigt skittråkigt faktiskt. Och ingen shoppen innan dess, så då borde det bli ekonomiskt med.

- Skrapa fram ett par miljoner på triss och fettsuga mage, lår, rumpa och sen spruta in det i tuttarna. Problemet är att varken jag eller hjärnan skulle våga. Och kroppen skulle väl bli utsatt för vad man kan kalla våldtäckt.

- Stoppa huvudet i sanden. Alltså köpa en One Pice och bara gå klädd i den jämt. Gömma undan alla problem. Kan dock bli  varmt i sommar.

Idag under lunchen blev det shopping, men inte mycket. Stackars Anders får nämligen jämt höra att jag inte har nåra kläder som passar. Den här gången fick hjärnan känna sig besegrad av kroppen då det blev en kofta i Medium, ett par strumbyxor i Medium och en tröja i storlek 38.

Fast hjärnan vann lite över kroppen med, efter en traumatisk stund i provhytten. Istället för att köpa choklad köpte jag en banan...

Jo.. det här gick ju bra! Jag skulle (äntligen) uppdatera bloggen och lägga in lite bilder från iphöönen. Så jag ploppar in usb-kabeln i dator och in i Oswald. *blip blip blip* Nej något är fel.. jag vet inte vad det är eller om det är nåt fel på datorn som inte kopplar ihop det hela. Och det här ligger helt klart utanför mina kunskaper så Anders får ta tag i det hela. Alltså är Oswald fortfarande tom på musik vilket är ganska så tråkigt när man åker buss...

Så i väntan på att jag har överfört bilderna till min lilla-pc så blir det ett "följa-upp-vad-som-har-hänt-senaste-månaden" inlägg. Utan bilder.

Sen senaste inlägget har det hänt mycket. Lite väl mycket kanske.

Jobbet rullar på och jag trivs superbra! Sen var det då dags att börja med praktiken och det var ungefär där allt strul började. Jag börjar praktiken på Sachssa barnakuten och det känns bra. Några dagar efter det gjorde en annan sak intåg i vårat liv. Vattkopporna...
Jag hittade några få koppor på Thelma när hon kom hem från dagis som satt bakom ena örat. Två timmar senare var hela ryggen full! Efter kliande och några jobbiga dagar blir Thelma så småningom bättre. Thor får vara hemma med de dagar hon är hemma så att de kan få kopporna samtidigt. Men icke! Tre dagar hinner barnen gå på dagis tillsammans sen hittar jag en koppa på Thor.. sen en till och ja.. usch så han ser ut!! Thelma såg illa ut, men det är inget mot Thor.
En morgon när vi tar upp Thor i sängen har han legat och gnuggat sig mot madrassen i sängen så pass mycket att kopporna hade spruckit, börjat blöda och blödigt igenom både pyjamasen och ned på lakanet. Stackars lilla gubben! Men även det tog vi oss igenom.

Allt har ju inte varit jobbigt. Jag kunde ju faktiskt smita hemmifrån under en av de värsta kopp-dagarna. Det var dags för Elins fruhippa. Men eftersom jag inte kan ladda upp rolig bilder så får jag ta en uttömmande redovisning för det senare...

Men kombinationen att ha småbarn, jobba heltid, ha praktik och på det vabb har mer eller mindre knäckt mig. Det ska bli såååå skönt när praktiken är över och jag får vara hemma lite mera hos familjen! Det är ju en sak att plugga- då är jag iaf hemma. Men ha praktik och vara borta så mycket är tungt.
Igår satte det ett ordentligt spår med en ordentlig migrändag. Trost piller gav det inte med sig...

Nog med gnäll.
Idag har varit en toppendag! Jag hade en glad morgon med barnen och kom iväg till jobbet. Jobbade förmiddagen och eftersom det är torsdag innebär det lunch i forum med min kollega. Det blev för min del parma- och salami sallad med vinegrettedressing. Tone, min kollega tar alltid en kyckligsallad med olivolja. Jag undrar när killen på Il Piato i förväg känner igen oss och våra beställningar?
Efter de var det stormöte, vilket innebär att alla skolsköterskor, skolläkare, psykologer, kuratorer och logopeder samlas och har möte. Idag hade min ena skolläkare en lite föreläsning om vad hon har gjort under sitt yrkesverksamma liv. Jag är grymt inponerad av henne! Det är nog inte många krigsdrabbade eller andra utsatta länder hon har varit i och jobbat för hjälporganisationer eller SIDA. Det med en make och två barn i släptåg!

Efter mötet hastade jag till gymmet. Eftersom jag inte har hunnit träna så mycket de senaste veckorna och nu bara hade 1 timme på mig blev det 6 svettiga km i roddmaskinen. Det kommer kännas i morgon. Och jag har blåsor i händerna redan nu. Men så skönt det var att äntligen få träna och svettas!!

Snabb dusch och ombyte och jag gick iväg till Garden i Sickla för julmiddag med jobbet. Tack och lov var det inte ett tradiotionellt julbord utan ett mycket fint med god lax, salsa och lite kött! Redan innan vi började äta fick jag en liten tidig julklapp. Inte underskriven- men muntlig... jag kommer med största sannoliket får mitt vikariat förlängt! Det är nog det bästa jag kunde få! Jag trivs verkligen som skolsköterska och på de skolor jag är!

Vi hade jättetrevlig och fick en liten liten julklapp med.. nyfiken som jag är öppnade jag den direkt när jag kom hem! En bok som jag funderat på att köpa och verkligen vill läsa. Och jag har ju börjat läsa lite vanliga böcker igen (inte bara skolböcker!)



Mätt och nöjd kryper jag nu ned i sängen... i morgon väntar jobb fram till lunch och eftermiddagen och kvällen tillringar jag på... barnakuten!

Det här blev minst sagt en spännande vecka. Åt alla håll och kanter.
Måndagen började med att jag var hemma med båda barnen. Thelma fick hög feber på söndagen. Riktigt illa var det. Och jag satt där i soffan med henne, det lilla rödhåriga pyret som var så ynkligt. Jag tänkte att just den här minnesbilden ska jag bevara! När hon är liten och ynklig, bara vill vara nära och verkligen är så mild och go... Den bilden vill jag ha kvar när hon blir arg och trotsig. Och rebellisk tonåring.

Frammåt kvällen var hon bättre, men måndagen fick hon vara hemma ändå. Och Thor, ja han mådde ju bra men fick vara hemma med oss ändå. Och jag är ju fortfarande förkyld.

Tisdagen var vi på benen igen. Jag kom till jobbet och började riva av saker i en rasande takt. Tänkte hinna med mycket nu när det inte var några elever på plats. Pappersjobb som aldrig tar slut...Tentan som jag skulle ha påbörjat igår ligger och gror i bakhuvudet. Denna tentaångest! Blev en trevlig lunch med några lärare med. Tillbaka och fortsätta att jobba.. men då... ringer de från dagis. Igen.



Samma visa som i fredags. Thor taskig i magen, Thelma hängig. Hämtar tidigt på dagis. Inget större fel på Thelma tycker jag, ingen feber heller. Alla kan väl vara hängiga? Det jag irriterar mig mest över är det med Thor. För att komma in på de flesta småbarnsföräldrars ständiga samtalsämne. Bajs.
Thor har alltid bajjat mycket. Men med tanke på hur mycket han äter är väl inte det konstigt? Och det har sen han varit liten alltid varit rätt så löst. (okej, jag slutar med smaskiga detaljer nu) Men nu säger de att han är dålig i magen igen, och då gäller 48 timmars regeln.
Till saken är det att han äter som vanligt, är glad som vanligt och ja.. allt är som vanligt! Det luktar inte värre än vanligt heller- inte så där riktigt illa det kan göra vid magsjuka. Och ingen annan i familjen har nåt besvär...

Så då är jag hemma med två barn igen. Full rulle hela tiden. Och jag har en tenta som ska skrivas...

Onsdag- hemma med barn. Barn som är rastlösa. Som är friska, men som dagis inte tar emot. Vi går ut i skogen. Thelma hade sett ett program om björnar, så vi gick på björnjakt. Vi hittade inga björnar men en massa kottar!

Vi pratar om det här på kvällen hemma jag och Anders. Det är fel- barnen mår bra! Om förseningskassan kommer på besök lär vi åka dit på det. Var hänvisar vi till då? Att dagis inte tar emot dom?
Det ironiska är att samtidigt går det ut ett mail från dagis om flera sjuka personal. Är det så här de sköter det problemet? Jag gillar vårat dagis- framförallt älskar Thelma och Thor det. Men faktiskt så är det så att det här med hur det sköter sig vid personal som är borta är jag mer och mer irriterad över. När jag var mammaledig med Thor, och det saknades personal brukar de fråga föräldrar som är föräldralediga om de kan ha sitt andra barn hemma med. Alla är snälla och säger ja... Men det är ju inte ett sätt att lösa problemet! Som sagt, irritationen blir större, och det ligger ju på chefens ansvar. Vi är med i ett föräldrakooperativ, men det är en hybrid så kooperativet har inte ansvar för personalfrågor. Jag tänker iaf ta upp det här på nästa föräldramöte... Jag vill ha ett klart svar!

Torsdag får Anders vara hemma. Jag ligger efter i mitt tentaplugg med två dagar!! Och tentan är enorm!!
Thelma klättar på väggarna- minst sagt! Anders ringer till dagis och förklarar läget- det här är fel. Thelma får komma dit, men Thor är kvar hemma. Anders har rätt att vabba, även om jag är kompledig från jobbet, jag är ju faktiskt student med och de räknar med att jag lägger 20 timmar i veckan på studier. Jag pyser iväg till biblioteket för att få lugn och ro.

Jag pausar lite där. Det är ju så att jag alltid vill ha nåt projekt igång. Och nu har jag funderat på vad jag ska göra i sommar. Jag är ju långledig. Min tanke är att verkligen toppa träningen under sommaren. Kanske jobba lite extra. Sen fick jag den smarta idén att ta en sommarkurs på universitet bara för skojs skull. Jo, jag tycker faktiskt att det är roligt. Jag gillar att plugga. Trots att jag egentligen har lovat Anders att absolut inte läsa något mer efter den här utbildninge. Inte förrens båda barnen har börjat skolan iaf...
Men under en pluggpaus surfar jag runt lite bland sommarkurser. Verkar inte finnas nåt innom vård/medicin som intresserar med. Inte heller gör IT eller data det. Jag hittar en kurs som kanske skulle vara nåt...



Jupp, det var det som var mest intressant. Framförallt undrar jag vilka som läser en sån kurs?

Vi går vidare;
Fredag, lämnar båda barnen på dagis. Slappar lite hemma eftersom jag är helt slut... stressad, höstdeppad, känner att jag inte har nåt flyt alls just nu. Bävar inför resten av hösten som kommer bli skittuff eftersom jag börjar praktik på måndag...
Sen tar jag och åker till Huddinge och sätter mig på KIs bibliotek där. Jäklar, nu går det undan!!!
Kommer hem sent, men innan de små går och sover. Helt slut i skallen, känns som kolasås- men jag har fått mycket gjort under panik.
Jag har även insett att den här tentan är nog den värsta hemtentan jag har gjort...Den är otroligt omfattande men som vanlig på för få sidor.


Faktiskt väldigt likt mig ändå. Intravenöst koffein vore min grej helt klart.

Anders har gjort pankakor när jag kommer hem. Tyvärr är det inte mycket kvar. Anders sticker iväg och köper varsin kebabtallrik till oss och jag tar ett glas vin. Slut som artist känns det som. Tentan fortfarande inte klar, men jag ser slutet av den ändå.
Och jag har insett att jag tänker INTE plugga i sommar. Inte öppna en enda bok som jag måste läsa. I sommar ska jag läsa romaner och deckare. Inget annat!!

Idag har vi haft myslördag hemma. Jag hade lovat Anders sovmorgon, men när jag själv vaknade var kl 10... han hade varit snäll och gått upp ändå! Så i morgon ska min gubbe få sova!
Vi har röjjt hemma för fullt med, försökt organisera. Vi har en trång hall som inte är anpassad alls för vinter med 3 miljoner mössor och vantar.

När barnen lagt sig och Anders spelar WoW sätter jag igång med tentan. Jag plöjer och det går så bra! I skrivande läge har jag en enda sak kvar! Referenserna och en sista korrekturläsning. Det tar max en timme att göra och det gör jag i morgon på dagen! Tjohoo- jag kommer ro det i land den här gången med! Och jag tycker det jag skrivit är bra, så blir jag inte godkänd kommer jag bryta ihop totalt...

Sen kl 05:45 i morse är jag gräsänka. Det var då Anders steg utanför dörren och gick ned till jobbet. Sen fortsatte han med jobbet upp till Timrå för möten och gotta sig på SPA.  Det har inte gått många timmar, men jag saknar honom redan och är framförallt grymt uttråkad. Vad gör man egentligen själv på kvällarna? Och framförallt, vad gör man själv på kvällen när Thelma och Thor ligger och sover??

Rent praktiskt saknas det två händer och två par ögon hemma med. Och det är ju oftas Anders som hämtar från dagis på eftermiddagen. Nu har mormor och morfar ställt upp  istället. Jätteskoj tycker Thelma! Idag kom de båda två, i morgon kommer min pappa själv och på fredag ville mamma komma. Just i morgon är det toppen. Jag ska in på föreläsning hela dagen inne i stan med jobbet och kommer inte vara hemma förrens efter 17.

Dessvärre hade jag lovat mina föräldrar att ha middagen klar idag, så de kunde värma den bara. Och jag hade lovat köttfärslimpa. Men en aning tankspridd som jag är glömde jag såklart att göra den igår. Det blev korv och makaroner istället, vilket iof Thelma och Thor var glada för.

Ett tag funderade jag på att gå och lägga mig kl 8, utan att egentligen vara trött. Men sen satte jag igång med diverse saker. Hänga en tvätt, starta en till tvätt. Röja i köket. Plocka ur disken. Göra köttfärslimpan tills i morgon så pappa får det jag har lovat. Hänga mera tvätt. Byta profilbild på fejjan. Tiden springer iväg.


Jag håller med, varför ta bort något så gott?? När de kan förvaras i magen?

Sen kom jag på idén att uppdatera bloggen med. Det var ju ett tag sen-igen.
Grejen är det att jag för ett tag sen hittade en app som gjorde att jag kunde blogga i mobilen. Smidigt värre. Men nu verkar app-jäkeln slutat fungera! Typiskt! Den vill inte posta inläggen vilket gör att jag bara ger upp. Och om jag ska skriva ett inlägg vill jag helst ha nån bild med. Fast det kanske inte behövs.

PISKA MIG, TJATA PÅ MIG- JAG LOVAR ATT BLI BÄTTRE.

Så nu kommer en hel drös med uppdateringar...

Jag har ju i flera veckor gått och varit mallig över mitt Sicklalopp. För nu hade jag det bevisat. Jag fixar faktist att springa en mil. Så det så!
Så var det dags igen...jag hade ju gjort det förut, så det var ju bara att köra på. Kusin Ingela och Peter drog ut mig på Djurgården en skön söndag. Och visst gjorde jag det igen. 9,77 km.
Jag insåg ett par saker med som jag måste fixa nu inför hösten/vintern. Först en tunn, vintdät jacka, underställ och strumpor till mina tåskor. Däremot har jag ju funderat på hur jag ska kunna transportlöpa till jobbet utan en bra liten smidig ryggsäck. Det problemet har jag löst nu. Jag hade nämligen en jättebra ryggsäck att ha när jag springer hemma!


Okej, ni ser vem som är rookie va? En katt bland hermelinerna? Sticker ut lite diskret? Å andra sidan, Thors lilla dagisryggsäck satt perfekt att springa med. Dessutom blir man ju klart gladast av den!


Mina dragplåster!! När jag springer själv ger jag upp för lätt. När jag har andra runt mig måste jag ju fortsätta. Jag undrar om Målgan gillar att springa?

Lyckades iaf ta mig runt spåret här uppe hos oss i helgen. Det är grymt backit och kanske inte så bra för en nybörjare. Men hör och häpna, jag sprang samma sträcka i sommras och då var jag på väg att dö på slutet. Nu orkade jag spurta- och kapade tiden med 10 minuter!!
Det tar sig, men det får ta tid!

En annan viktig händelse har passerat. Thelmas första riktiga bio-besök!
Okej, Thelma har varit på bio tidigare, men då var hon ju jätteliten, bara ett par månader när vi var på barnvagnsbio. Nu var det på riktigt. En riktig Mamma-Thelma dag, och dessutom skulle vi se på bio med Emma och hennes mamma!


Vi åkte buss till Sickla. Då måste vi ta kort på oss själva, hur vi än ser ut... Och det var viktigt att vi skulle åka buss med, absolut inte bil...
Framme fikade vi först, och tjejerna fick springa av sig lite. Sen var det dags! Det magiska ögonblicket!!!

KÖPA POPCORN!!


Snart börjar det! Förväntansfulla tjejer!


Självfallet ska man äta popcorn på bio. Tanken var att vi skulle dela. I själva verket höll Thelma stenhårt i popcornen och sa till mig gång på gång: inte ta mycke mamma!! Jag vet precis var hon har ärvt popcorn-genen ifrån. Mig.


Man får diplom när man har gått på bio nuförtiden. Kanske skulle jag oxå ha tagit ett, för att jag fick stå ut och se filmen... när Thelma behövde kissa mitt i filmen tyckte jag det faktiskt var rätt så skönt...

Jag skulle vilja ha diplom efter jag sett på bio med. Hade ju varit stencoolt att ha ett diplom på väggen där det står: Diplom för Madde som har sett Die Hard 4,0.

Det var riktigt mysigt att se på bio med Thelma, och det kommer bli flera gången. Tänk att hon redan har blivit så stor!!

Och så gick den här kvällen som gräsänka med... tydligen fortare än vad jag trodde. Jag undrar vad jag ska roa mig med i morgon? Borde kanske skriva på hemtentan men just nu verkar det mera lockande att rensa garderoben... och gubben har jag inte hört av. Kanske ligger han fortfarande i blöt...

För ett par veckor sen så bytte jag matkasse. Från Sur-Lina till Tasteline. Ett mycket smart val!
Tasteline kostar iof 50 kr mer per gång, men det är det värt av flera anledningar.
För det första kan de packa en kasse så att maten varken är mosad, blöt eller förstörd. Och det som ska vara med i kassen- ja det är med!

En annan sak som jag tycker är smart nu när jag och Anders tänker mer på vad vi stoppar i oss är att de skriver ut hur många kcal som varjer portion beräknas innehålla, samt hur många gram fett, protein och kolhydrater. Jag gillar det. Om jag ser att ex en rätt innehåller lite mera kolhydrater får väl latmasken röra lite mera på sig...

Vidare står det på ett ungefär hur lång tid rätten tar att tillaga. Smart- som på torsdagar hemma hos oss kommer vi hem sent båda två, då kan vi ta rätten som tar ca 15 min att tillaga.

Och för män (Anders alltså) står det exakt vad du behöver för att kunna tillaga rätten: Kastrull, skärbräda. kniv, måttsats, stekpanna, selv, pastaslev, durkslag. I och försig ställde det här till problem första kassen vi fick när Anders ringde mig på jobbet och frågade var en mandolin vad för något, och var vi hade den. Vi har ingen, så problemet löste sig lätt.

Det jag tyckte var tist med Sur-Linas var en del maträtter de hade, framförallt sopporna. En gång fick vi att vi skulle göra majssoppa. Mer eller mindre mixade majskorn med lite grädde och kryddor. Med det var det bröd. Det var inte gott, och vi blev inte heller mätta. Överhuvudtaget innehöll Sur-Lina mera grönsaker som utfyllnad, men mindre protein i form av fisk, kött eller kycklig. Anders har ett fysiskt jobb, han måste ha ordentlig mat för att bli mätt, och vara mätt länge! Jag tycker att Tasteline innehåller mera "riktig mättande mat".  Och fortfarande mycket ekologisk mat! Toppen!

På Tasteline är recepten enkelt skrivna, men maten bli supergod! Dessutom står förslag på hur du kan göra denmer GI, eller vegetarisk. Annars är det så gott som jämt en rätt med fisk, en med kycklig och sen kött. Och ofta en snabb pastarätt.

Så idag stod fläskkotletter med krämiga kantareller och höstsallad på menyn.
Anders hade jobbdag på Snoken och jag hämtar barn för att gå hem och laga mat med dom. Trodde jag. Jag träffar två trötta, smått frusna och totalt nergeggade barn på dagis. De har alltså haft en toppendag!

Och de vill bada direkt när de kommer hem. Bra för dem att bli varma, bra för mig att bli av med all smuts. Det är ganska så ja.. inte så roligt att badvakta barn. För mamma får absolut inte bada med dom! De sysselsätter sig själva. Så jag satt och smygfotade i badrummet i stället.


Så, vad är nu detta, någon som vet??  :D


Badvakten, som helst vill laga mat. Hungrig, och ska iväg och träna...

Idén var att ta kort under matlagningen (så att Elin fick ett utförligt blogginlägg) men nä.... jag glömde ju kameran och kom på det när jag stekte svampen. Men skam den som ger sig.


Färska trattisar gosar till sig i pannan. Det är faktiskt tredje veckan det är med svamp! Love it! De två föregående kassarna var det gula kantareller.

Efter normalt "familjen-W-ska-sätta-sig-till-bords-kaos" kan vi bara konstatera... Toppen även denna gång!


Jummi!! Potatis, kotletter med rosmarin, underbar höstsallad och krämiga trattisar!


Thelma som annars inte brukar käka så mycket middag fick i sig allt kött, och nästan all sallad. Potatisen ratade hon som vanlig.


Jag tror inte att någon är förvånad över att den manliga delen av familjen W göffade i sig med god aptit. Thor avslutade som vanligt med att slicka tallriken...


Själv måste jag erkänna och vara lite mallig idag med. Jag har tränat. Foten som gjorde ont efter Sicklaloppet känns bra igen, men jag ska vänta tills helgen med att springa. Igår körde jag på crosstrainern och tränade styrka. Idag gick jag iväg på ett skivstångspass.
Jag och en till kille var totalt nybörjare, men snackade med ledaren efteråt. Det var skoj! Jag kommer boka in tisdagskvällarna för att köra det passet. Jag insåg att jag har mer muskelstyrka i benen än vad jag trodde. Rygg, armar och axlar är okej med. Däremot magen, bålen... katastrof!! Göra sit-ups är inga problem- det går bra. Men plankan.... Jag vet inte om man kan kalla det att göra en planka ens. Mer en liten träflisa. Jag har fått tips på att just öva plankan för att i sin tur få bättre hållning och då kunna hålla sig upprät lättare när jag springer. Så nu har jag lite mer att träna på.

Det var en del saker till jag kom att tänka på under dagens pass.
1: Det var uppvärming. Min kordinationsförmåga är totalt noll. Det är som att släppa in ett SMEG-kylskåp på balettkademin och tro att det ska funka. Det gör det inte. Jag ser ut som den där lustiga filuren i komedifilmen som gör allt bakvänt, i otakt och bara helt fel.

2: Någon (inte jag faktiskt) la en ordentlig fis under situpsen. Det luktade fan. Ett tag trodde jag att Anders hade smygit sig in i salen.

3: Det spelar ingen roll vad jag tränar i för tröjor. Min mage putar ut ändå så att jag ser gravid ut.

4: Mina billiga långa tights från HM är värdelösa. Jag får gällevarehäng. Inte syggt, inte bekvämt, inte bra alls.

Nu återstår det mest spännande: Hur mycket träningsvärk har jag i morgon?

Sicklaloppet var något av det roligaste jag varit med om. 8 oktober 2012 kommer jag springa det igen. Träningsmotivationen är på topp. Jag kännde mig pigg i kroppen redan i söndags och glatt bokade jag in ett träningspass att köra på måndagen.

Sen gick det ett par timmar och min vänstra fot började göra lite ont.
På måndagen gjorde det ännu mera ont, och jag fick svårt att gå på den. Jag hade min skolläkare hos mig under dagen som klämde och kännde lite. Antagligen en överansträngning. Vila, Voltaren och abokat träningspass. Det känndes ändå lite bättre igårkväll när jag gick omkring hemma, barfora så länge jag landade mitt på foten. Jag gick väl omkring som Kajsa Anka hemma.

I morse.. aj aj! Foten lite svullen. Ingen idé att linda, men jag drog på en stödstrumpa och det känndes bättre. Gick till bilen för att åka till jobbet. Jag höll på att börja grina, så ont gjorde det! Som en kniv som satt under foten och smärtan strålade upp i hela underbenet. Vad är det här? Är det bara en överansträngning?? Eller någon spricka? Stressfraktur?

När jag hade kört ut bilen från parkeringen ringde jag Anders som kom och lämnade mina kryckor. Tur att jag hade kvar dem efter foglossningsbesvären. Sen åkte jag direkt till vårdcentralen. Inte så lång väntetid som tur var. Fick träffa doktor Stig idag. Han tyckte det var skönt att få lite avbrott från onda halsar och hosta, men tyckte det var lite konstigt med foten. Så det blev en tur till röntgen i Nacka. Tack snälla doktor Stig för att du akutmärkte min remiss! Det gick undan idag! Hinner inte mer än sätta mig på stolen igen förrens det var min tur. Och sen fick jag vänta 20 minuter på svaret. Otroligt fort! Så skönt!

Så vad visade då röntgen?? Ingen stressfraktur, inga sprickor, bara en ordentlig överansträngning. Tur i oturen alltså. Läkare tyckte att jag skulle hem och tillbringa resten av veckan på soffan. Att ligga på soffan och vila i en  vecka fungerar inte i min värld. Så jag åkte tillbaka till jobbet, hoppade upp på mina kryckor till mitt mottagningsrum. Nu ska jag verkligen vila, men förhoppningsvis känns foten lite bättre i slutet i veckan så att jag i alla fall kan iväg och styrketräna överkroppen. Foten tänker jag inte utsätta för löpning först den känns helt bra, och då börjar jag med ett betydligt kortare pass än 10 km. Men- ändå! Tänk att faktiskt jag, Barbapappa, Soffpotatisen fixar att springa 10 km! Lyckoruset finns kvar! Antagligen var jag så hög på lyckoendorfiner att jag inte kännde att jag överbelastade foten i lördags...

Annars är det kanelbullens dag idag. Mycket viktig dag att fira!! Anders som skolar in Thor på dagis ringde för ett tag sen och berättade att det vankades kanelbullar där. Jag är avundsjuk... Det går jättebra med Thors inskolning och Thelma är nöjd över att ha både pappa och Thor hos sig på sitt "jobb" hela dagen. Och så får de ju kanelbullar... Jag ska halta förbi och köpa kanelbulle på vägen hem! Jag och min onda fot förtjänar det!!

Och när vi ändå är inne på godsaker... Receptionisten på den ena skolan jag jobbar på är en hejjare på att baka och idag fick jag hennes bloggadress... satt och drägglade ett bra tag. Hon tar emot beställningar om någon mer blir lika sugen som jag! Jag hoppas att Jenny verkligen förverkligar sin dröm och får baka tårtor på heltid!
http://www.remesbageri.blogspot.com/