Yzza

Det hela började med en liten oskyldig statusuppdatering på facebook. Det hade bakats thekakor.  Dagen efter, ytterligare en statusuppdatering om thekakor. Det satte griller i min hjärna.

Egentligen är jag inte så mycket för att baka. Jag tycker det tar tid, och det är jobbigt att diska efteråt. Egentligen klingar det illa eftersom jag inte har någonting emot disk när jag exprimenterar fram någon ny kullinarisk maträtt- men med deg är det en hel annan sak. Deg är så kletigt att få bort. Och mjöl gömmer sig i varje lite hörn. Det jag kan tänka mig är att baka kakor, eller muffins för då är degen eller smeten god. På sin höjd slänger jag ihop ett par scones.

Men dessa statusuppdateringar om Thekakor satte aktiverade någon liten grå, sömning hjärncell.

NU SKA HÄR BAKAS!!!

Mjöl och jäst inhandlades och planer smiddes. En surdeg kanske?

Till saken hör det att bakning är inte min starka sida utan är rätt så begränsad till en bakbok. En bakbok jag fick som liten flicka- och den är väl använd. Skulle jag nu våga mig vidare? Surdeg kanske var lite väl att börja med?


Allt en tjej behöver!

Fram åkte den gamla assistenten av märke Elektrolux, ärvegods efter mormor. Välanvänd och med en cirka.. 50 års trogen tjänst bakom sig. Och ungefär där spred sig ett inferno med mjöl, jäst och smör hemma hos familjen W.
Det mäts, det knådas och det jästes, och i sann Madeleine anda: vi exprimenterar och adderar lite extra saker, lite mer av något och mindre av något annat.


Det finns alltid hopp!- Gandalf

Total kaos?
Nej faktiskt inte!


Råglimporna när de kom ut ur ugnen!

Fyra och enhalv timme senare, 6 limpor och 24 småbröd senare är jag trött- men väldigt nöjd!
Och det är gott!

Kanske vågar jag mig på den där surdegen snart ändå?

Dagens resultat



ps:
jag har diskat och städat upp i köket efter mig med!