Yzza

och för lite tid... Tror att många känner igen det.

På måndag börjar det igen. Jag ska börja jobba. Det blir först två veckor på mitt gamla jobb, sen den 15 augusti börjar jag som skolsköterska! Jag ser fram mot det mycket. Med lite lagon skräckblandat förtjusning som det alltid brukar vara inför något nytt.

Och jag har insett att det kommer bli en tuff höst. Jobb, nästan heltid, plus plugget. Kursplanen ser tuff ut, och det är ju på magisternivå så det är höga krav.
Jag var faktiskt med om en rolig sak när vi var i Kungälv. Vi var hemma hos ett par kompisar, och hon frågade hur jag orkade plugga plus ha en nyfödd. Ja du... när jag svarade att jag pluggade på halvfart fick jag ett klockrent svar: Ja det var ju tur det, annars hade jag slagit ihjäl dig! Underförstått; hur orkar du människa?
Hur har jag orkat, och hur kommer jag orka? För det första, det är en fråga om vilja. Och jag är ingen übermench. Ibland har det varit skitjobbigt faktiskt. Jättejobbigt, ont i magen, ont i huvudet och för lite sömn. Har det varit värt det? Att spendera Thors första år med att plugga? Ja, utan tvekan.  Skulle jag göra om det om jag visste vad det innebar, nu i efterhand? Ja, faktiskt!

Jag hade lite funderingar på att läsa någon enstaka kurs även när jag var hemma med Thelma. Det hade nog till och med varit lättare. Då hade jag bara henne. Nu har jag två barn, och alltså mera tid.

Men det kommer bli pressat i höst. Och dessutom har jag ju verkligen gett mig f*n på att komma i form, träna för att kunna köra Göteborgsvarvet 2012 som ett delmål inför Stockholm maraton 2013. Kommer jag fixa det? Kommer tiden att räcka till? Jag följer Marie Johanssons blogg- och kan hon, kan jag!
Det här skriver hon om sig själv:

Jag heter Marie Johansson och är en 45-årig sexbarnsmamma. Det hela började vintern 2003, då jag kappt tog mig runt det två kilometer långa elljusspåret spåret i Hagby. I dag håller jag på med extremsporter. Har gjort tre ironman, 13 maraton och har två sm-guld från Kalmar thriathlon, 2007 och 2010. Jag placerade mig bland topp 100 på Stockholm marathon 2010. Arbetar heltid som simlärare, instruktör och badvakt.

Kan hon hålla sig i form för att göra Ironman, så kan jag faktiskt ta mig tid att träna tre dagar i veckan! Hon är ensamstående, jag har back up hemmifrån, vi är två, så tiden borde vi faktiskt få ihop!

Det jag funderar på att göra är att börja morgonträna en dag i veckan. Och då måste jag få rutin på det innan frosten och vintern kommer. Ett morgonlöppass för mig innan jobbet skulle innebära att jag skulle få starta runt 5-snåret. Det är inte helt omöjligt. Upp måste jag ju ändå varenda morgon. Men det finns ett hinder för det: Jag är så morgontrött. Har alltid varit, och kommer antagligen allitd vara. Det är faktiskt något jag skulle vilja ändra på. Att bli morgonpigg. Ändå sitter jag nu, strax efter midnatt och bloggar. För nu är det tyst och lungt hemma. Men på fredag.. då ska jag prova!

De sista dagarna på min sista långledighet- om jag nu kan kalla att vara föräldraledig att vara "ledig" har jag lite smått panik över. Tanken över att, förutom semester, att nu ska jag jobba non-stop i 32 år till innan pensionen. Känns lite skrämmande. För någon mer föräldraledighet med bebis blir det inte...

Och självfallet är det en massa jag vill ha gjort innan måndag.
* Jag måste upp i tvättstugan och tvätta en matta. Skulle ha gjort det i går, men då hamnade vi på IKEA. Bra iof, för det var en massa saker där vi behöve och nu är det avklarat.
* Klädkammaren. Ångest! En vanlig bloggare skulle nog ta en bild och lägga upp för att visa eländet. Det vågar inte jag. Jag vill bara stänga dörren fort igen.... Jag behöver gå igenom en massa kläder, plus en massa annat vi har där inne. Usch! Imorgon kväll kanske??
* Skåpen inne på toaletterna. Lyxproblem kanske, men jag vill sortera mina krämer, smink och annat.. för att ja... organisera det lite. Fåfäng är jag ju...
* Min cykel. Egentligen Anders som ska fixa den, men då måste han få tid att hinna det själv, utan en Thelma skom ska hjälpa till. Fredag kanske?

Tanken var att Anders skulle få lite egentid. Sen om han vill fixa min cykel då är ju bara bonus. För idag fick jag egentid. Flera timmar faktiskt! Jag och Jessica drog iväg till Skärholmens centrum och gjorde något vi är bra på. Shoppade, fikade, lunchade. Guld värt! Så jag kom hem med lite nya saker så klart, tvål från Lush som jag ska lyxa med efter träningen, ett par jeans, linne och (håll i er nu!!) en rosa kofta! Lite nytt smink och sånt där... Och att få gå där, titta, prata, softa utan barn kändes helt underbart! Att faktiskt få prova kläder utan att barnen sliter i dörren och ska ut från provrummet, eller bara totalvägrar och lägger sig platt och skriker. Jag vet även att Thelma och Thor hade det bra mycket bättre hemma! Dessutom fick vi ett par prover på Lush på tandtabletter, alltså tandkräm i tablett form. Alltså, man tuggar sönder en tablett i munnen och borstar sen, som med vanlig tandkräm. Jag var mycket skeptiskt. Nu har jag ändå provat och skum blev det och det känns rent i munnen, men lite konstig smak...Jag ger det en changs till innan jag hissar eller dissar! Så här såg de ut iaf!

Och så intoducerade jag Jessica i geocaching! Vi var på jakt efter en micro, och det var faktiskt hon som såg den först!

Nåväl, dags att montera ut tummen ur rumpan och ta sig till sängs... för upp i morgon måste jag ju...

Det är under flera gånger i sitt liv man möter de kritiska sekunderna. I mitt jobb och innom akutsjukvården så omtalas de kritiska sekunderna för att rädda ett liv, påbörja en behandling eller hitta vad som orsakar ett viss tillstånd hos en patient.

Det finns många kritiska-sekunder-sekvenser man möter under sitt liv. När man är på väg att missa bussen till exempel. Eller  om man är på väg att köra åt helvete och ser hela livet passera framför sina ögon. De sista kritiska sekunderna innan en tenta ska in och man (jag) sitter där svettig och undrar om allt verkligen kom med?

Andra kritiska sekunder kan vara innan min hjärna får total härdsmälta efter trots-utbrott nummer 63 utbryter före klockan 9 en söndagsmorgon och apjäveln inte uppenbarar sig på TVn.

Eller, de verkliga kritiska sekunderna som ofta utspelar sig hemma hos oss.
11:03:10 Thor är glad och leker
11:03:25 Thor börjar känna sig lite småhungrig.
11:03:30 Thor konstaterar att han faktiskt är vrålhungrig och minnsan aldrig får mat. Han svälter!! Och sätter igång med ett illvrål.
Nu börjar mina kritiska sekunder.
Jag blir kallsvettig och nu gäller det att handla snabbt. Det hade inte varit någon ide att sätta honom i matstolen och påbörja matning kl 11:02:00- för då var han inte hungrig. Och han hade velat fortsätta leka.

11:03:45 Thor sitter i matstolen. Vrålandes.
11:04:00 Jag tar fram maten, sätter in den i micron.

Nu följer 60 kritiska sekunder. Det är så lång tid maten tar att värma.
11:05:30 mat framme, sked beredd, vatten tillgängligt och första tuggan in i munnen. 2 minuter och 5 sekunder för sent.
Jag får mata med tempo. Efter halva portionen börjar Thor märka att han faktiskt får mat.. och illvrålen avtar.  Nu kan vi äta rätt så normalt.

Kritiska sekunder är olika var i livet och i vilken situation man befinner sig, men just vid det tillfället kan de vara livsavgörande. Fråga Thor bara, han tycker ju han svälter!

De senaste dagarna har några nya kritiska-sekunder varianter uppenbarat sig för oss. Thelma måste kissa!
Det pågår pott- träning för fullt. Och när Thelma säger "Kissa" gäller det att handla blixtsnabbt. Som igår när vi var inne i Nordstan och köpte ny telefon till Yvonne. Vi var inte direkt ensamma där utan det var knökat med folk.
Och då händer det, Thelma säger klart och tydligt till att nu är det kiss på gång. Inne hos Tele2.
Det är super att hon säger till att hon måste gå på toa, men var 17 är toaletten?? Och hinner vi??
Snabbt som ögat lyfter jag upp Thelma, ut ur butiken och tittar mig runt om. Pizza Hut. Där måste de ha toa. Det är kö ned till att få bord men jag tränger mig och ursäktar mig att det är en toakris. Får tag i en servitris som förstår läget och visar oss till toan. Är det ledigt?? Snälla låt det vara ledigt!!

Det är ledigt, vi har upplevt några kritiska sekunder, men vi fixade det!!!


Annars har vi det bra på semestern. Natten var total kaos när vissa inte ville sova, och andra gick upp 05:40. Två andra drack mycket kaffe för att hålla ögonen öppna. Kvällen har varit lugn och ja.. där skulle väl allt vara bra. Om inte jag är en sådan själv-saddist så att jag går in på PingPong och går igenom nästa 15 poängs kurs jag ska läsa i höst. Satan vilken obligatoriskt litteraturlista! Vilka uppgifter! Salstenta! Praktik! Och som grädde på moset: en lätt hemtenta på 8 sidor. Jag ska nog börja självmedicinera redan nu med Omeprazol, för hösten kommer innehålla många kritiska sekunder...

Så kom då dagen då hela Cirkus W kom iväg på semester! Inte illa pinkat! Förra året fick vi snällt vara hemma i Orminge hela sommaren eftersom jag var gravid, och hade mest ont hela tiden. Jag kunde sitta i en bil i max 40 min sen gick min kropp sönder ännu mera. Att åka till Göteborg då fanns inte på kartan. Så i år tar vi revanch!

Det var inte helt lätt att packa mina saker och barnens, plus allt annat som kan vara bra att ha när jag var ensam hemma med två barn. Anders fick snällt packa sina egna saker... Men vi fick ihop allt vi skulle ha med och kom iväg i tid.

I torsdags morse kom vi iväg. Vi gjorde ett stopp i Sköllersta för att hälsa på Sofia, Per och Gabriel och fick lunch. Innan vi åkte därifrån han vi ägen ta en cache. Sen fortsatte vi mot Göteborg... den delen av resan tog betydligt längre tid eftersom Thor och Thelma var väldigt rastlösa i bilen. Men tillslut kom vi fram till " Bojsan"! Nu stannar vi här i Kungälv ett par dagar för att på fredag åka vidare till Danmark. Thelma pratar dagligen om att få åka "Båten"! Vi har det bra här, i fredags var ju jag och Anders på egna äventyr. Efter grillning och öl hos Ohlén så drog vi ju ett gäng in och kollade Iron Maiden! Förra gången jag såg dem på Ullevi var jag gravid med Thelma och fick snällt sitta och ta det lungt. Så den här gången gjorde jag tvärt om. Ståplats och öl!



Vi var ju inte helt ensamma direkt, och eftersom The Big 4 spelade på Ullevi igår så är hela Göteborg fullt med långhåringa, skäggiga och svartklädda människor.

Nu blir det ett par dagars slappande i Kungälv med pott- träning för Thelma. Fungerar riktigt bra, när det gäller att kissa. Att göra " nummer två" på pottan är inte lika intressant trots att jag försöker muta med glass.

Vi kommer försöka ta lite cacher med, några har vi redan tagit och fler ska det bli!

En annan sak som står på min planering är träning. Jag har ju anmält mig till Sicklaloppet den 1:a oktober. 10 km löpning tänkte jag utsätta min kropp för, och helst ta mig i mål på 1 timme och 15 minuter. Just nu känns det som en omöjlighet. Det är jobbigt nu, riktigt tungt att springa. Och då har jag ändå en ny "bana" att springa här nere. Jag springer från Yvonne och sen runt Kungälvs sjukhus. Sträckan är ca 4 km, men det är tungt och tar med mina mått för lång tid. Ändå är jag inte någon van joggare ännu, men sträckan är planare än slingan hemma som faktiskt är ganska så kuperad. Vädret är väl inte helt optimalt heller. Det är varmt, och kvavt. Igår när jag plågsamt tog mig runt vid 20- tiden på kvällen var det fortfarande 24 grader. Ursäkterna kan jag göra hur många som helst. Det som verkligen brister är min kondition. Och latmasken antar jag. Kan man inte köpa kondition på burk? Jag skulle köpa många burkar.. lägga upp ett helt lager!!!

Kondition på burk. Tror det skulle bli en storsäljare!!

I morse studsade Thelma upp kl 05:40. Alldeles för tidigt... och redan då visade termometern 18 grader. Det hade varit bra att springa då, men det blir ju svårt att ta med Thelma... och Anders sover efter att ha tagit hand om Thor som har stökat hela natten... Ingen av oss har sovit bra i natt så idag blir det nog en riktig slappardag... Kanske skulle jag passa på att klippa håret lite mer??