Söndagsäventyr på SÖS
Eftersom en del har undrat så tänkte jag berätta vad 17 jag sysslade med i Söndags...
Under lördagen (den dagen vi var ute och geocachade) hade jag vaknat med lite öm nacke, men inte så mycket mer med det. Jag tänkte inte så mycket på det. Jag tänkte mest att jag hade sovit i en konstig ställning.
På söndagen vaknade jag och var lite öm då med, men det blev bättre framåt lunch och jag stack ut och joggade lite. Efter joggingtruren var jag ordentligt varm i kroppen och jag kännde inte av nacken något alls!
Vid 15-tiden åkte vi hem till Elin och Per och mumsade smörgåstårta och annat gott! Inget mer med nacken som jag tänkte på då... men vid 17-tiden började jag få ont igen och tog två Alvedon. Ganska snart blev det värre och jag kunde inte lyfta upp Thor från golvet. Jag satt i soffan och hade fått ordentligt ont och vi skulle åka hem. Men då kom jag inte upp ur soffan alls själv. Anders och Crille hjälpte mig upp men då gjorde det så ont att ögonen tårades och jag trodde jag skulle tuppa av....
Väl hemma tog jag en Voltaren och blev sittandes i soffan med kuddar runt om mig. Jag kunde inte röra huvudet en millimeter... när jag behövde ändra läge fick Anders hjälpa mig och jag mest bölade för att det gjorde så ont. Han fick hjälpa mig till toaletten och det var något av det mest smärtsamma jag varit med om... Efter det la Anders mig i sängen, helt plant. Jag kunde inte röra mig, hade ont hela tiden och dessutom började nackmuskeln spontankrampa. Efter ett tag började jag tappa känseln i händerna... Inte så bra...
Varenda gång en kramp kom trodde jag att jag skulle svimma, båda barnen sov och Anders kunde inte köra mig till sjukan, för jag blev rätt så oroligt just när jag tappade känseln. Så jag fick ta en ambulans in.
Ambulansen kom fort, just för att de tyckte att det lät väldigt skumt att jag inte kunde känna mina händer emellanåt.
Väl inne på SöS var det tjock med folk. Det stod 8 ambulanser parkerade när jag kom in så inte helt oväntat fick jag en bår att ligga på i korridoren.
De gav mig Ketogan intravenöst- och jag blev snurrig i huvudet, men smärtan blev inte bättre. Så jag fick en till dos. Efter 5 mg Ketogan intravenöst var jag hög som ett hus, snurrig och smärtan hade avtagit litegranna, så att jag stod ut. Spontankramperna fortsatte ändå. Det var tjockt på aktuen, så mycket att göra och personalen verkligen slet som djur!! Tyvärr verkar inte en del förstå att de är ensamma och att personalen gör så gott de kan, men de kan inte klona sig!!
Efter tre timmar har jag lika ont igen och jag får två Citodon och en Stesolid för att kramperna ska lugna sig lite. Kramperna blir lite bättre, men Citodonen hjälper inte ett smack mot smärtan. Och jag får äntligen vid 4:30 tiden träffa läkaren.
Han tar ett neurologistkt status på mig, och det visar inget, inte heller infektionsproverna ( jag var lite orolig för hjärninflammation faktiskt) Däremot, så fort han petar på nackmuskeln skriker jag och muskeln krampar igen. Han säger att det är den värsta nackspärren han har sett!!
Det låter skitdumt att åka in akut, i ambulans för en nackspärr, men det var faktiskt det bästa. Läkaren sa att det var det enda jag kunde ha gjort, och att jag inte hade kunnat få bukt med smärtan hemma själv.
Innan jag åker hem, drygt 1½ timme efter min cocktail på Citodon och Stesolid petar de i mig ytterligare 2,5 mg Ketogan och 100 mg Tradolan. Nu var jag helt smärtfri och det var helt underbart! Jag var även högre än skatteskrapan....
Min mamma var och hämtade upp mig och körde hem mig från aktuen strax efter kl 05, och det var den här pundaren som mötte henne och tjattrade oavbrutet på vägen hem....
Inte sovit på 22 timmar, hög som ett hus.. Not so sharp chick....
Hemma däckade jag totalt. Anders var hemma från jobbet. Tradolan är det absolut värsta jag har tagit i hela mitt liv- jag blir ju helt full på de tabletterna!! Idag har jag fortfarande lite ont, men jag har klarat mig på Alvedon och Voltaren. Tradolan åker snabbt som attans tillbaka till Apotekt för att förstöras! Aldrig mer!!!
Under lördagen (den dagen vi var ute och geocachade) hade jag vaknat med lite öm nacke, men inte så mycket mer med det. Jag tänkte inte så mycket på det. Jag tänkte mest att jag hade sovit i en konstig ställning.
På söndagen vaknade jag och var lite öm då med, men det blev bättre framåt lunch och jag stack ut och joggade lite. Efter joggingtruren var jag ordentligt varm i kroppen och jag kännde inte av nacken något alls!
Vid 15-tiden åkte vi hem till Elin och Per och mumsade smörgåstårta och annat gott! Inget mer med nacken som jag tänkte på då... men vid 17-tiden började jag få ont igen och tog två Alvedon. Ganska snart blev det värre och jag kunde inte lyfta upp Thor från golvet. Jag satt i soffan och hade fått ordentligt ont och vi skulle åka hem. Men då kom jag inte upp ur soffan alls själv. Anders och Crille hjälpte mig upp men då gjorde det så ont att ögonen tårades och jag trodde jag skulle tuppa av....
Väl hemma tog jag en Voltaren och blev sittandes i soffan med kuddar runt om mig. Jag kunde inte röra huvudet en millimeter... när jag behövde ändra läge fick Anders hjälpa mig och jag mest bölade för att det gjorde så ont. Han fick hjälpa mig till toaletten och det var något av det mest smärtsamma jag varit med om... Efter det la Anders mig i sängen, helt plant. Jag kunde inte röra mig, hade ont hela tiden och dessutom började nackmuskeln spontankrampa. Efter ett tag började jag tappa känseln i händerna... Inte så bra...
Varenda gång en kramp kom trodde jag att jag skulle svimma, båda barnen sov och Anders kunde inte köra mig till sjukan, för jag blev rätt så oroligt just när jag tappade känseln. Så jag fick ta en ambulans in.
Ambulansen kom fort, just för att de tyckte att det lät väldigt skumt att jag inte kunde känna mina händer emellanåt.
Väl inne på SöS var det tjock med folk. Det stod 8 ambulanser parkerade när jag kom in så inte helt oväntat fick jag en bår att ligga på i korridoren.
De gav mig Ketogan intravenöst- och jag blev snurrig i huvudet, men smärtan blev inte bättre. Så jag fick en till dos. Efter 5 mg Ketogan intravenöst var jag hög som ett hus, snurrig och smärtan hade avtagit litegranna, så att jag stod ut. Spontankramperna fortsatte ändå. Det var tjockt på aktuen, så mycket att göra och personalen verkligen slet som djur!! Tyvärr verkar inte en del förstå att de är ensamma och att personalen gör så gott de kan, men de kan inte klona sig!!
Efter tre timmar har jag lika ont igen och jag får två Citodon och en Stesolid för att kramperna ska lugna sig lite. Kramperna blir lite bättre, men Citodonen hjälper inte ett smack mot smärtan. Och jag får äntligen vid 4:30 tiden träffa läkaren.
Han tar ett neurologistkt status på mig, och det visar inget, inte heller infektionsproverna ( jag var lite orolig för hjärninflammation faktiskt) Däremot, så fort han petar på nackmuskeln skriker jag och muskeln krampar igen. Han säger att det är den värsta nackspärren han har sett!!
Det låter skitdumt att åka in akut, i ambulans för en nackspärr, men det var faktiskt det bästa. Läkaren sa att det var det enda jag kunde ha gjort, och att jag inte hade kunnat få bukt med smärtan hemma själv.
Innan jag åker hem, drygt 1½ timme efter min cocktail på Citodon och Stesolid petar de i mig ytterligare 2,5 mg Ketogan och 100 mg Tradolan. Nu var jag helt smärtfri och det var helt underbart! Jag var även högre än skatteskrapan....
Min mamma var och hämtade upp mig och körde hem mig från aktuen strax efter kl 05, och det var den här pundaren som mötte henne och tjattrade oavbrutet på vägen hem....
Inte sovit på 22 timmar, hög som ett hus.. Not so sharp chick....
Hemma däckade jag totalt. Anders var hemma från jobbet. Tradolan är det absolut värsta jag har tagit i hela mitt liv- jag blir ju helt full på de tabletterna!! Idag har jag fortfarande lite ont, men jag har klarat mig på Alvedon och Voltaren. Tradolan åker snabbt som attans tillbaka till Apotekt för att förstöras! Aldrig mer!!!
Geocashing, bara vi två!
Det är inte ofta bara jag och Anders kommer iväg och gör något själva, så vi tyckte det var hög tid att bara vi gjorde något nu.
I lördags så var Thelma och Thor hos mormor och morfar hela dagen. Thelma såg ifram mot det mycket! Och jag och Anders drog iväg in till stan för att leta skatter och bara vara "vi". Lite nytta med nöje, för att gå mycket är ju ett perfekt sätt att smygmotionera!
Bekväma skor är ett måste, Anders invigde sina Five fingers!
Förra våren lurade jag in Anders i Geocaching träsket och han fick en GPS när han fyllde år. Under vintern har det här legat på is, men för någon helg sen tog vi ut barnen på promenad och tog ett par cacher. Inte helt lätt med små barn och barnvagn då cacherna ofta är gömda en bit ifrån närmsta enkla gångväg. Vi fick bland annat bära upp båda två för ett berg, med vagnarna parkerade lite gömda nedanför.
Anders och Thelma "loggar" en cache.
Thor sitter brevid och leker med en myra
Så vi bestämde oss för att åka in till den stora staden och ha en heldag! Att leta cacher i stan har en speciell charm. För det första är de flesta väldigt små cacher, sk nanos och svårare att hitta. Och så ska ju inte sk "mugglare" dvs de som inte sysslar med geocaching se vad vi letar efter eller hitta cacherna efter oss. Lite smyggöra alltså!
Jag hade varit inne i stan med Thor ett par dagar innan och att leta cacher med barnvagn har vissa fördelar. Dels att du kommer fram till cachen med barnvagn inne i stan, men sen kan du även använda vagen som "cover up" genom att rota i exempelvis varukorgen.
Men i lördags var det alltså min och Anders dag!
Efter vi hade lämnat de små tog vi ett par cacher på vägen in, innan vi ställde av bilen. Sen blev det buss in.
Med GPS i handen hittade vi dagens första!
Vi hade valt ungefär den varmaste dagen man kunde tänka sig. Inte helt fel med fint väder. Framförallt inte för Elin och Per som hade smitit iväg till Skansken och gift sig! Grattis igen!!
Vi hittade många, och många nya ställen som vi inte kände till, trots att jag har bott i Stockholm nästan hela mitt liv! Och mycket historik om ställen och ny kunskap om ställen vi annars bara hastar förbi. Vi gick på en nit, vi skulle ta en cache men kom från fel håll. Eftersom vi inte hade någon form av klätteruttrustning med oss fick vi helt enkelt droppa den och ta den vid senare tillfälle.
Förutom att gå, så han vi med att äta, fika och käka glass!
Här var det varmt!! Med ryggsäck för vatten, GPS, karta, Iphone och stegräknare ser man ju nästan proffsig ut!
Totalt kom jag upp i över 19000 steg under dagen!
Den sista cachen vi skulle ta gick vi totalt bet på. Totalt omöjlig! Jag hade letat efter den tidigare i veckan men hittade den inte då heller. Grymt irriterande! Men efter ett ta ser vi en annan familj, en kille med fru och barn i vagn som irrar omkring. Det var ganska solklart.. det var en annan cachare! Vi skrattade lite och sen letade vi ihop! Kul att hitta en likasinnad ute! Tyvärr hjälpte inte det heller, utan den cachen får vara ett irritationsmoment tills vidare, för vi SKA hitta den!!
Tycker du att det här verkar skoj kolla in hemsidan för geocaching! Det här är inte något lokalt för lilla Sverige, utan finns i hela världen och är väldigt stort i USA! www.geocaching.com
Jag och Anders ska ta ett par cacher på väg till Danmark, och i Danmark i sommar!
TFTC! "Märit"
I lördags så var Thelma och Thor hos mormor och morfar hela dagen. Thelma såg ifram mot det mycket! Och jag och Anders drog iväg in till stan för att leta skatter och bara vara "vi". Lite nytta med nöje, för att gå mycket är ju ett perfekt sätt att smygmotionera!
Bekväma skor är ett måste, Anders invigde sina Five fingers!
Förra våren lurade jag in Anders i Geocaching träsket och han fick en GPS när han fyllde år. Under vintern har det här legat på is, men för någon helg sen tog vi ut barnen på promenad och tog ett par cacher. Inte helt lätt med små barn och barnvagn då cacherna ofta är gömda en bit ifrån närmsta enkla gångväg. Vi fick bland annat bära upp båda två för ett berg, med vagnarna parkerade lite gömda nedanför.
Anders och Thelma "loggar" en cache.
Thor sitter brevid och leker med en myra
Så vi bestämde oss för att åka in till den stora staden och ha en heldag! Att leta cacher i stan har en speciell charm. För det första är de flesta väldigt små cacher, sk nanos och svårare att hitta. Och så ska ju inte sk "mugglare" dvs de som inte sysslar med geocaching se vad vi letar efter eller hitta cacherna efter oss. Lite smyggöra alltså!
Jag hade varit inne i stan med Thor ett par dagar innan och att leta cacher med barnvagn har vissa fördelar. Dels att du kommer fram till cachen med barnvagn inne i stan, men sen kan du även använda vagen som "cover up" genom att rota i exempelvis varukorgen.
Men i lördags var det alltså min och Anders dag!
Efter vi hade lämnat de små tog vi ett par cacher på vägen in, innan vi ställde av bilen. Sen blev det buss in.
Med GPS i handen hittade vi dagens första!
Vi hade valt ungefär den varmaste dagen man kunde tänka sig. Inte helt fel med fint väder. Framförallt inte för Elin och Per som hade smitit iväg till Skansken och gift sig! Grattis igen!!
Vi hittade många, och många nya ställen som vi inte kände till, trots att jag har bott i Stockholm nästan hela mitt liv! Och mycket historik om ställen och ny kunskap om ställen vi annars bara hastar förbi. Vi gick på en nit, vi skulle ta en cache men kom från fel håll. Eftersom vi inte hade någon form av klätteruttrustning med oss fick vi helt enkelt droppa den och ta den vid senare tillfälle.
Förutom att gå, så han vi med att äta, fika och käka glass!
Här var det varmt!! Med ryggsäck för vatten, GPS, karta, Iphone och stegräknare ser man ju nästan proffsig ut!
Totalt kom jag upp i över 19000 steg under dagen!
Den sista cachen vi skulle ta gick vi totalt bet på. Totalt omöjlig! Jag hade letat efter den tidigare i veckan men hittade den inte då heller. Grymt irriterande! Men efter ett ta ser vi en annan familj, en kille med fru och barn i vagn som irrar omkring. Det var ganska solklart.. det var en annan cachare! Vi skrattade lite och sen letade vi ihop! Kul att hitta en likasinnad ute! Tyvärr hjälpte inte det heller, utan den cachen får vara ett irritationsmoment tills vidare, för vi SKA hitta den!!
Tycker du att det här verkar skoj kolla in hemsidan för geocaching! Det här är inte något lokalt för lilla Sverige, utan finns i hela världen och är väldigt stort i USA! www.geocaching.com
Jag och Anders ska ta ett par cacher på väg till Danmark, och i Danmark i sommar!
TFTC! "Märit"
Lattemaffian går i mål...
Den 25 maj var det dags för lattemaffian att ta tag i Projekt Sen. Vi skulle motionera. Vi anmälde oss till vårruset och sen tog planeringen fart. Inte hur vi skulle lägga upp träningen, utan det viktigaste. Vad vi skulle äta och dricka när vi kom i mål.
Medverkande sportfånar var jag själv, Elin, Ullis, Jessica och Veronica. Kan inte bli ett bättre startfält!
Förberedelserna började på eftermiddagen då aktiviteten på våran facebook sida antagligen slog nytt rekord. Det disskuterades väder, och när vi skulle vara på plats. Och vad vi skulle ha på oss. Temat för kläder blev inte helt oväntat Me&I.
Själv laddade jag hemma med att packa väskan och innan jag åkte tog Anders en bild på sin fru som som var ansvarig för vätskebalansen...
Tänk att min lilla ryggsäck rymmer så mycket! Bland annat två liter rosé...
Och så var det uppehåll, men mulet...
.. och sen regnade det...
Vi var inte helt ensamma. Det var fler som hade kommit på samma ide som oss!
De bjöds på uppvärming, av hurtbullar från Friskis och Svettis. Men Jessicas moves till "Popular" var mycket bättre!
Vi beslöt oss att inte starta i sista gruppen, eller i näst sista heller för den delen. Av någon anledning hamnade vi där ändå. Men det blev en skön promenad. Tyvärr stack Elin-med-de-långa-benen och Jag-går-jättefort-Ullis iväg, och vi andra tre hamnade lite efter, men vad gjorde det? Vi hade ju vinet!!
Tyvärr var det väldigt dåligt med hejarklackar ut med vägen. Några väldigt uttråkade tonårskillar hade blivit värvade av Rix FM och gjorde ett halvtaskit försök.. det var faktist bättre för ett par år sen. Tanken är väl att nästa år ska Lattemaffian ta revanch, och istället för att gå springa och prestera bra tider! Jag ska i alla fall göra det!
Vi närmade oss mål (Ullis och Elin var redan i mål vid den tiden) och vad händer då? Jo... jag kan nog säga att jag går i mål redan då! Just då får jag ett telefonsamtal jag hade väntat på ett par veckor- och nu var allt klart!
Jag har fått jobb!
Nu är allt klart, jag säger hej då till att jobba kvällar, helger, röda dagar och jobba med svårt sjuka och byter det mot att jobba med barn och ungdomar, friskvård och blir måndag till fredagsknegare! Den 15 augusti börjar jag jobba som skolsköterska i Nacka! Ska bli spännande!
Så det blev en extra sak att fira när vi kom i mål!!
I mål brukar man få en liten "goodiebag". Det här var ingen goodiebag- det var en snålbag. I en påse (modell soppåse) låg en banan, en dricka, en ynka choladbit, inkontinensskydd (jomentacksåmycket!) och en ful adressbricka. Botten.
SNÅÅÅÅÅLT!!
Nu hade vi det viktigaste framför oss, våran picnic. Vi hade med egen, och det var ju tur när vi såg de som vårruset gav de som hade anmält sig som lag (snålt där med!)
Och så skålade vi i våra partymuggar!
Vaddå muggar för barn? Det här är den perfekta vuxenmuggen när det är partaj! Dricka, sugrör och plats för snacks!
När de stängde ned området var det mörkt, till och med Peter Siepen gav upp före oss, och det blev kallt. Men glada och nöjda begav vi oss hemmåt!
Medverkande sportfånar var jag själv, Elin, Ullis, Jessica och Veronica. Kan inte bli ett bättre startfält!
Förberedelserna började på eftermiddagen då aktiviteten på våran facebook sida antagligen slog nytt rekord. Det disskuterades väder, och när vi skulle vara på plats. Och vad vi skulle ha på oss. Temat för kläder blev inte helt oväntat Me&I.
Själv laddade jag hemma med att packa väskan och innan jag åkte tog Anders en bild på sin fru som som var ansvarig för vätskebalansen...
Tänk att min lilla ryggsäck rymmer så mycket! Bland annat två liter rosé...
Och så var det uppehåll, men mulet...
.. och sen regnade det...
Vi var inte helt ensamma. Det var fler som hade kommit på samma ide som oss!
De bjöds på uppvärming, av hurtbullar från Friskis och Svettis. Men Jessicas moves till "Popular" var mycket bättre!
Vi beslöt oss att inte starta i sista gruppen, eller i näst sista heller för den delen. Av någon anledning hamnade vi där ändå. Men det blev en skön promenad. Tyvärr stack Elin-med-de-långa-benen och Jag-går-jättefort-Ullis iväg, och vi andra tre hamnade lite efter, men vad gjorde det? Vi hade ju vinet!!
Tyvärr var det väldigt dåligt med hejarklackar ut med vägen. Några väldigt uttråkade tonårskillar hade blivit värvade av Rix FM och gjorde ett halvtaskit försök.. det var faktist bättre för ett par år sen. Tanken är väl att nästa år ska Lattemaffian ta revanch, och istället för att gå springa och prestera bra tider! Jag ska i alla fall göra det!
Vi närmade oss mål (Ullis och Elin var redan i mål vid den tiden) och vad händer då? Jo... jag kan nog säga att jag går i mål redan då! Just då får jag ett telefonsamtal jag hade väntat på ett par veckor- och nu var allt klart!
Jag har fått jobb!
Nu är allt klart, jag säger hej då till att jobba kvällar, helger, röda dagar och jobba med svårt sjuka och byter det mot att jobba med barn och ungdomar, friskvård och blir måndag till fredagsknegare! Den 15 augusti börjar jag jobba som skolsköterska i Nacka! Ska bli spännande!
Så det blev en extra sak att fira när vi kom i mål!!
I mål brukar man få en liten "goodiebag". Det här var ingen goodiebag- det var en snålbag. I en påse (modell soppåse) låg en banan, en dricka, en ynka choladbit, inkontinensskydd (jomentacksåmycket!) och en ful adressbricka. Botten.
SNÅÅÅÅÅLT!!
Nu hade vi det viktigaste framför oss, våran picnic. Vi hade med egen, och det var ju tur när vi såg de som vårruset gav de som hade anmält sig som lag (snålt där med!)
Och så skålade vi i våra partymuggar!
Vaddå muggar för barn? Det här är den perfekta vuxenmuggen när det är partaj! Dricka, sugrör och plats för snacks!
När de stängde ned området var det mörkt, till och med Peter Siepen gav upp före oss, och det blev kallt. Men glada och nöjda begav vi oss hemmåt!
Mamma 60 år!
Ja, ja Jaaa- jag ska uppdatera bloggen! Jag vet att det var för länge sen, men lite annat har kommit ivägen. (dvs jag somnar i soffan nästan varje kväll)
Det första är ju att min lilla mamma har hunnit fylla 60 år, och haft fest. Jag jobbade på förmiddagen och kunde inte hjälpa henne så mycket med förberedelserna men när jag kom hem från jobbet så stod en familj och hoppad och ville iväg. Framförallt Thelma som hade tjatat hål i huvudet på Anders sen klockan 9 att hon skulle på kalas.
Så, lite bilder :)
Hungriga gäster!
Flera som var hungriga!
..och ännu flera!
Det var fint varmt väder så vi kunde sitta både inne och ute, vilket var bra för annars hade det blivit platsbrist trots att vi inte var så många (i våra mått mätt!)
Thelma trivdes bäst i sandlådan tills det var dags för....
Presentöppning! Då var hon så väldigt snäll och hjälpte mormor!
Thelma är väldigt koncentrerad här! Hon frågade var hennes paket var med... inte helt lätt att veta att andra kan få paket när de fyller år!
Mamma fick en hel del saker, teaterbiljetter, brunch, smycken och så de hon hade önskat sig, Pandora.
Från mig, Anders och barnen hade vi köpt själva armbandet, och pappas syskon hade köpt berlocker!
De här fina smyckessetet fick mamma från sin jobbarkompis Elionora med man:
Hon fick mera saker, men jag minns faktiskt inte allt! Får väl skylla på att även jag börjar bli gammal...
Vi hade en jättetrevlig kväll. Thor sov sig igenom halva festen, men Thelma var vaken. Vi kom hem vid 23-tiden och då ville hon gå och sova självmant. Utan välling...
Det första är ju att min lilla mamma har hunnit fylla 60 år, och haft fest. Jag jobbade på förmiddagen och kunde inte hjälpa henne så mycket med förberedelserna men när jag kom hem från jobbet så stod en familj och hoppad och ville iväg. Framförallt Thelma som hade tjatat hål i huvudet på Anders sen klockan 9 att hon skulle på kalas.
Så, lite bilder :)
Hungriga gäster!
Flera som var hungriga!
..och ännu flera!
Det var fint varmt väder så vi kunde sitta både inne och ute, vilket var bra för annars hade det blivit platsbrist trots att vi inte var så många (i våra mått mätt!)
Thelma trivdes bäst i sandlådan tills det var dags för....
Presentöppning! Då var hon så väldigt snäll och hjälpte mormor!
Thelma är väldigt koncentrerad här! Hon frågade var hennes paket var med... inte helt lätt att veta att andra kan få paket när de fyller år!
Mamma fick en hel del saker, teaterbiljetter, brunch, smycken och så de hon hade önskat sig, Pandora.
Från mig, Anders och barnen hade vi köpt själva armbandet, och pappas syskon hade köpt berlocker!
De här fina smyckessetet fick mamma från sin jobbarkompis Elionora med man:
Hon fick mera saker, men jag minns faktiskt inte allt! Får väl skylla på att även jag börjar bli gammal...
Vi hade en jättetrevlig kväll. Thor sov sig igenom halva festen, men Thelma var vaken. Vi kom hem vid 23-tiden och då ville hon gå och sova självmant. Utan välling...
