Yzza

Jag bloggar lite i hemlighet idag... Anders har stuckit iväg till sitt jobb för att fika och har tagit med sig en kaka han gjorde i morse. Jag sa att jag skulle iväg och träna. Och det ska jag hinnan innan jag börjar jobba idag.

Men först ska jag skriva om min underbara Anders!




Många tror nog att vi träffades genom WoW, men så är det faktiskt inte. För drygt 4 år sen var jag så trött på alla stolpskott jag träffade och tänkte helt lägga ned det där med att hitta någon att dela livet med. I alla fall tillfälligt. Men just då på mitt jobb var det flera som var aktiva och hade träffat trevliga killar via nätet. Så en kväll så reggade jag mig på Mötesplatsen och tänkte ge det en changs. Mina förhoppningar var dock väldigt låga. Och visst var det killar som skrev, men nä, de var inte intressanta. Men en kille dök upp om och om igen- och han gav sig inte. Han fick min msn och vi pratade en del, och han ville träffas. Visst var han trevlig, men han var så på hela tiden! Lite väl jobbigt, och det sa jag till honom med.

Men efter en månads tjatande och bönande så gick jag ändå med på att ta en kopp kaffe en måndag efter jobbet.
Jag hade jobbat sen sju, och det hade varit mycket och göra så jag var rätt så sunkig faktiskt. Svarta byxor jag jobbat i, fleecetröja och osminkad. Och trött. Vi skulle träffas i Sickla, och en kopp kaffe tar ju inte så lång tid.

Och där stod han, jag kände igen honom direkt från bilderna och mitt hjärta totalt stannade och den enda tanken som for genom mitt huvud: Det där är min man!
Han hade svarta skor, blåa jeans med en kedja i, svart jacka och svart mössa. Han stod och skrapade bort lite grus från marken med ena foten (den högra tror jag!) när jag först såg honom.

Den snabba koppen kaffe tog drygt 3 timmar. Och vi pratade oabrutet, men till slut var jag tvungen att åka hem, dels för att jag såg u-båtar och för att jag skulle hämta Charlie.

Vi träffades lite snabbt på onsdagen med samma vecka, och allt bara stämde. Så jag bjöd hem Anders på middag hos mig på fredagen. Det var inte meningen, men då flyttade han nog in. För efter en vecka ringde hans kompis (som han bodde hos) och undrade om han hade flyttat? Anders åkte och hämtade sin dator och placerade den brevid min.

Sedan har det rullat på fort!
Vi förlovade oss knappt ett år senare. Och innan vi varit tillsammans två år så hade vi hunnit få Thelma och gift oss.
Det är en väldigt tur att han inte slutade tjata på mig om den där fikan, trots att jag dissade honom rätt så hårt!

Vi är rätt så enkla, vi brukar inte ge varandra en massa presenter och så. Jag vet var jag har Anders ändå. Men lite småsaker emellanåt blir det såklart!
Den första presenten jag fick av Anders var ett headset så vi kunde snacka över internet om han var i Göteborg.

Men ibland, efter fyra år så förvånar han mig ständigt!

Igår kom jag hem efter min sista praktikdag innom skolan. Anders skulle hämta hem bilen från service, men först så sätter han en tröja över mitt huvud så att jag inte ser. Jag hör hur han går till skåpet i vardagsrummet och hämtar något, och sen får jag titta!

Det här är vad som står framför mig!



Länge har jag velat ha ett Pandora armband, och jag har tittat mycket! Svärmor har flera armband, halsband och ringar med en massa berlocker på som jag tycker är så fina! Nu har jag fått ett eget!

Jag är faktiskt grymt imponerad över att han har under sin föräldraledighet packat ned Thor i vagnen och tagit bussen in till Söder. Anders avskyr att åka buss med barn... och där handlat till mig!! Tydligen ringde jag under tiden de var och handlade, men han sa att de låg och vilade- vilket jag sjävfallet gick på!

Nu har jag mitt eget Pandora armband, och en berlock med min månadssten! Och flera berlocker kommer! Jag är jätteglad över min present, men framförallt över gesten!


Han här helt enkelt bäst min Anders! Älskar dig gubbskrutt!