Yzza

Det finns otaliga sätt hur man bör, ska eller kan uppfostra sina barn och så länge det inte ingår misshandel eller vanvård så struntar jag i hur andra uppfostrar sina barn, likaså att de inte ska lägga sig i hur jag och Anders gör. Men de flesta metoderna har en humanistisk grundsyn där barnet står i centrum, so far so good. Men sen kommer skillnader, och där de olika metoderna självfallet berättar att just den metoden är bäst, och de har man sett via en massa olika forskning. Nåväl, ofta har dessa metoder någon form av förkortning, som då exempelvis attatchment parenting, AP.

Grundidéen med AP sägs komma ifrån USA, paret Sears med åtta barn som kom fram till metoden då deras fjärde barn konstant ville bli buret och ha närkontak. Kortfattat så förespråkar AP att man helt utgår ifrån barnets behov, mycket närkontakt, samsovning, fri amning och gärna långtidsamning upp till två år istället för att exempelvis fostra barnet att sova själv och bli självständigt tidigt. Som med allt så tolkar ju personer detta olika och vrider och vänder på det hela. Men de grunläggande sakerna jag har nämt som ovan ser jag som ganska vanliga och naturliga. Är barnet hungrigt får det mat, och närhet är det klart att alla vill ha. Däremot köper jag inte riktigt långtidsamning i två år. Självfallet har AP massor med fördelar som är framforskade och visar att dessa barn mår så mycket bättre än barn som får "vanlig" fostran. Konstigt nog är denna forskning, som ligger på nätet inte vetenskapligt korrekt vid närmare granskning. Nåväl, den har sina fördelar, det köper jag med, och vissa av sakerna har vi nog alla anammat utan att tänka på det.

Men stereotypen för en AP förälder om man hårddrar det (och har glimten i ögat) skulle väl vara: bära barn i sjal, långtidsamma, tygblöjor, samsova och om om om man måste ge vatten i flaska- glasflaska. Ekologiska kläder och tidig potträning (sk EC) får nog gärna vara med på ett hör med.

Jahap, hur har då vi, jag och Anders anamnat detta? Är vi ens i närheten? En inbiten AP:are skulle nog slita sitt hår, trots de många timmarna vi satt kängru på neo. Och senare när vi var hemma så fick vi rådet att inte samsova pga risken med plötslig spädbarnsdöd då Thelma hade sond. Hemska vi lät ju även Thelma flytta in i eget rum när hon var drygt tre månader då hon vaknade av Anders snarkningar. I dagsläget kan vi inte sitta hos henne när hon ska sova, då håller hon sig vaken- vi har alltså gjort henne självständiga!

Däremot, när hon har gett tecken på hunger, blöt blöja eller närhet så har hon alltid fått det-lite pluspoäng kanske vi får ändå?

Nåväl, summan av det hela. Anders är borta i helgen och jag och Thelma huserar fritt. Idag har vi varit hos mina föräldrar där vi hamnade på knytis med alla grannar. Thelma höll igång till nästan 22 då vi  kom hem. Snabbt ombyte, tandborstning, vällig och sen i säng. Ensam såklart. Hon somnar direkt. Jag fixar lite hemma och ska sen gå och lägga mig då Thelma vaknar med ett ordentligt illvrål. Hon är så ledsen, hulkar, gråter och är helt förtvivlad, frågar efter pappa. Jag vet inte om det är en mardröm eller om hon har ont i magen efter allt hon har stoppat i sig idag. Blöjbyte igen, välling. Vällingen inte så intressant, hon vill bara kramas.

En mycket trött mamma beslutar sig för att bli lite AP. Samsovning!
23:15 kryper mamma och Thelma ned i stora sängen. Thelma har fått sitt eget gosetäcke och sin nattlampa med sig. Hon bökar lite och lägger sig tillrätta (hur stor plats tar egentligen en 10kg tjej? Stor plats!) Vi slumrar in...

45 minuter senare:

Jag vaknar med ett ryck av att någon (dvs Thelma) gör en grundlig undersökning av mina bihålor genom att ha stoppat upp ett finger var i mina näsborrar! Panikkänsla! Thelma sitter glatt på kudden, pladdrar, drar mig i öronen och verkar ha genomgång av mitt ansikte. Här ska minnsan vi inte sova, vi ska leka! Innan jag vet ordet av har både dockan och dockvagnen hopp-party i sängen. Vilken toppen idé mamma!
Flodhästmamma rullar upp ur sängen och inser att det här funkar ju inte alls. Tillbaka med Thelma i hennes egen säng, med eget täcke och nattlampa. Klockan är halv ett. Thelma somnar om direkt. Själv sitter jag uppe som ett fån- och jättepigg.

Samsovning är säkert jättebra, men uppenbarligen inget för oss.