Yzza

Att vara gravid är ett välsignat tillstånd.

Hell no!!

Jag vet att det finns tusentals ofrivilligt barnlösa där ute, som går igenom missfall, IVF och adoptionsutredningar som säkert skulle ge vad som helst för att vara i min sists- så egentligen är det ju fel att gnälla. Men det här är jobbigt nu!

Det kliar, det gör ont, jag springer på toa.  Jag pratade med en kompis, och i allt elände kom vi fram till att jag är ju en riktigt schysst kompis! Jag drar på mig all skit, så att de slipper det! Det lyste upp min dag och känndes lite bättre! Men nu börjar listan bli lång på mina "kämpor". Jag har iallafall inte någon havandeskapsförgiftning den här gången, men å andra sidan så har jag ju redan prova på den en gång, och då den allvarligaste formen, HELLP. (prova inte den, ett tips). Den här gången har ju foglossningen blivit värre än när jag väntade Thelma, och jag är ju bra mycket större om magen, så nu har jag lyckats kläma in en nerv med, ichias. Det gör att ibland låser sig höger ben och smärtar till otroligt. Jag känner mig som en stelopererad och helgipsad Barbapappa. Utöver det har jag ju klåda, klåda klåda... Anders flyttar vissa nätter ur sovrummet då han inte kan sova av allt mitt kliande, snarkade och något bök när jag försöker vända mig i sängen. För klådan har jag fått både Tavegyl och Lergigan som ska minska klådan. Vilket det inte gör ett smack. Jag blir bara tröttare.

Utöver det har jag lyckats sträcka mig i ena ljumsken. Fråga mig inte hur det gick till, men jag tror att jag sov och vred ut benet för fort. AJ! Så nu haltar jag med.

Det hela har jag sen en vecka toppat med en GBS-infektion som gör att jag nu även äter Kåvepenin och måste få antibiotika intravenös under förlossningen.

Jag känner mig ungefär lika attraktiv som Jabba De Hut, så att försöka sig på sk. färdknäppar för att få igång förlossningen känns väldigt nedprioriterat. Eller färdknäpp, Jessica har ett bättre uttryck för det: mercy fuck.
Well, Jabba De Hut vill inte ha ett mercy fuck heller.

Så igår var jag på specialistmödravården på SöS- igen. För att utreda klådan, lämna prover och träffa läkaren. Det gick inte alls som jag ville.
Jag skulle vara fastande inför proverna så en otroligt hungrig, kliande jag satte mig i bilen i rusningstrafik mot SöS. Med nedpackad frukost. Jag kommer dit, till kassan där de snabbt konstaterade att det inte finns något läkarbesök planerat för mig. SUCK! Det var ju det som var grejen med att jag skulle lämna proverna där. Annars hade jag ju kunnat gå till vanliga vårdcentralen. Men de tog mina prover, jag fick äta min frukost och de ordnade en läkartid till mig omgående så det löste sig. Det var ännu en ny läkare, Anna, och hon var väldigt gullig mot mig. Det blev ett snabbt sjunde (!) ultraljud, kläm på magen och mera undersökningar. Lillebror trivs bra i magen men vill inte alls ut ännu. Han mår bra, mamma mår dåligt. Så mycket mera kunde inte läkaren göra, och hon tyckte det var för tidigt för en igångsättning. Jag är i vecka 37+3 och även om jag är klassad som fullgången så mår ju lillebror bra av att stanna i magen lite lite till.

Så jag fick åka hem igen, ledsen, och vänta på provsvar som skulle komma senare under dagen.
I morse så ringde läkaren tillbaka och berättade att proverna ser bra ut och det är ju skönt det, men inte hjälper det mot min klåda! Vad ska jag nu göra? Hota Lillebror så att han kommer ut? Och vad ska jag hota med? Känns ju lite lönlöst att hota honnom med utegångsförbud när han inte ens vill ut själv!

Så nästa plan är ytterligare ett återbesök på specialistmödravården på måndag den 30:e för ställningstagande om igångsättning. Då har jag gått in i vecka 38, och det är ju annars då de utför planerade snitt. Jag får helt enkelt hålla tummen att det blir igångsättning då, även om det innebär att jag kommer missa min kursstart på tisdag och onsdag med största sannolikhet. Och att jag inte blir helt galen och kliar mig sönder och samman under helgen.

Planeringen för veckan blir i alla fall att träffa Elin i morgon för underhållning, på fredag är dagis stängt och Thelma blir hemma. Förhoppningsvis är hennes kusin Melwin pigg på att leka då. Och på eftermiddagen kommer svärmor äntligen hem till oss. Ska bli roligt att hon kommer, och att få sällskap nu när Anders har börjat jobba igen. Sen är det tyvärr så att just nu är jag inte den roligaste mamman åt Thelma, jag orkar helt enkelt inte med hennes tempo och leka, så det känns jättebra att svärmor kommer och Thelma får den uppmärksamheten hon har rätt till. Anders fyller år på söndag med, förutom smörgåstårta så önskar han sig att Lillebror kommer ut. Och en GPS.

Under förmiddagen har jag försökt ordna lite saker inför kursstarten med, mailat och ringt så att jag kan hänga med ändå. Och så försöker jag komma på saker som är bra med att vara gravid, men det enda jag har kommit på i nuläget (förutom att slutresultatet bebis är nära) så är det att jag slipper ha mens.

Dagens långa gnällinlägg ska jag avsluta med något riktigt fint! På vårat sista tillväxtultraljud fick vi en ansiktsbild på Lillebror, ögonen stängda, näsan och läppen syns. Och det ser ut som har har lite pluffskinder! Jag tycker att hans näsa påminner om Anders näsa så jag är så nyfiken på att snart, snart får träffa honnom!



Over and out för Jabba De Hut!!

Och till er som gärna skulle befinna sig i mitt tillstånd, Erat barn finns där ute, det har inte hittat hem till er ännu!