Julkort!
Nu har de börja dimpa ned i brevlådan i ett par dagar- Julkorten! Och jag blir jätteglad, och en minut senare får jag dåligt samvet. I år igen.
Varje gång någon gång i mitten av november börjar jag frenetiskt bläddra i Panduro katalogen och titta ut matreal för att göra egna julkort. Och inspirationen är det inget fel på. Två veckor senare har det fortfarande inte hänt något och jag börjar i vanlig ordning inse att jag inte kommer ha tid att knåpa ihop egna julkort. I år igen.
Tanken går då vidare till att beställa julkort med något fint kort på oss i familjen och istället för Panduro katalogen så börjar jag gå igenom alla tusentals kort på någon av datorerna efter det perfekta kortet att göra julkort av. Längre än så kommer jag inte.
Någongång mitt i december är paniken ett faktum och jag står och kollar i affärerna efter fina julkort att sicka. Ibland har det till och med hänt att jag har köpt några, och frimärken. Frimärkena brukar gå åt ändå, men julkorten brukar jag hitta någongång mitt i sommaren sen och tanken har då slagit mig att om jag lägger dem på en bra plats så kan jag använda dem i december.
Nu sitter jag här hemma, två dagar innan julafton och tittar på de fina julkorten jag har fått. Både fina hemmagjorda (min kusin Ingela gör jämt så fina julkort och dom är alltid roliga att få på posten) och kort på vänner och deras fina barn i tomte eller pepparkaks kläder. Dessa kort samsas på hyllan tillsammans med vackra kort som stödjer diversit hjälporganisationer och alla önskar mig en god jul och ett gott nytt år.
Så, hur många julkort har då jag sickat i år? Noll. Som vanligt. Och det är inte för att jag inte vill. Eller för att jag skyller på att jag värnar om miljön och den extra belasting som julposten sägs göra. En del säger sig inte vilja ha kort på "arrangemang av andras barn". Det vill jag, jag tycker det är jättefint och trevligt. Och jag tycker att det är hemtrevligt att ha kort på mina vänner och deras barn omkring mig.
Framförallt blir jag glad över att någon jag känner tänker på MIG och önskar just mig en God jul och Gott nytt år!
En del säger att det är tanken som räknas, en del, som exempelvis Stefan Einhorn skriver i sin bok Konsten att vara snäll att det är inte alls tanken när en handling är så lätt att göra.
Visst är det lätt för mig att ta min småtjocka röv, köpa ett par julkort, skriva dit våra namn, ett frimärke och en adress och lägga på lådan. Men det här faller totalt ur mitt minne ju närmare jul jag kommer. Ibland om jag har tur och kommer ihåg det blir det ett julkort via mailen. Men även där går det troll för mig.
Fortstätt sicka julkort till mig, jag blir jätteglad varje år, och jag önskar er alla, oavsett om ni sickar ett kort till mig eller inte, en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!! I år gör jag det på ett nytt sätt, via min blogg!
Pöss och kläm!
Varje gång någon gång i mitten av november börjar jag frenetiskt bläddra i Panduro katalogen och titta ut matreal för att göra egna julkort. Och inspirationen är det inget fel på. Två veckor senare har det fortfarande inte hänt något och jag börjar i vanlig ordning inse att jag inte kommer ha tid att knåpa ihop egna julkort. I år igen.
Tanken går då vidare till att beställa julkort med något fint kort på oss i familjen och istället för Panduro katalogen så börjar jag gå igenom alla tusentals kort på någon av datorerna efter det perfekta kortet att göra julkort av. Längre än så kommer jag inte.
Någongång mitt i december är paniken ett faktum och jag står och kollar i affärerna efter fina julkort att sicka. Ibland har det till och med hänt att jag har köpt några, och frimärken. Frimärkena brukar gå åt ändå, men julkorten brukar jag hitta någongång mitt i sommaren sen och tanken har då slagit mig att om jag lägger dem på en bra plats så kan jag använda dem i december.
Nu sitter jag här hemma, två dagar innan julafton och tittar på de fina julkorten jag har fått. Både fina hemmagjorda (min kusin Ingela gör jämt så fina julkort och dom är alltid roliga att få på posten) och kort på vänner och deras fina barn i tomte eller pepparkaks kläder. Dessa kort samsas på hyllan tillsammans med vackra kort som stödjer diversit hjälporganisationer och alla önskar mig en god jul och ett gott nytt år.
Så, hur många julkort har då jag sickat i år? Noll. Som vanligt. Och det är inte för att jag inte vill. Eller för att jag skyller på att jag värnar om miljön och den extra belasting som julposten sägs göra. En del säger sig inte vilja ha kort på "arrangemang av andras barn". Det vill jag, jag tycker det är jättefint och trevligt. Och jag tycker att det är hemtrevligt att ha kort på mina vänner och deras barn omkring mig.
Framförallt blir jag glad över att någon jag känner tänker på MIG och önskar just mig en God jul och Gott nytt år!
En del säger att det är tanken som räknas, en del, som exempelvis Stefan Einhorn skriver i sin bok Konsten att vara snäll att det är inte alls tanken när en handling är så lätt att göra.
Visst är det lätt för mig att ta min småtjocka röv, köpa ett par julkort, skriva dit våra namn, ett frimärke och en adress och lägga på lådan. Men det här faller totalt ur mitt minne ju närmare jul jag kommer. Ibland om jag har tur och kommer ihåg det blir det ett julkort via mailen. Men även där går det troll för mig.
Fortstätt sicka julkort till mig, jag blir jätteglad varje år, och jag önskar er alla, oavsett om ni sickar ett kort till mig eller inte, en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!! I år gör jag det på ett nytt sätt, via min blogg!
Pöss och kläm!
Kommentarer
Trackback
