Hörseltest, försök 4
Då var det dags igen, hörseltest för Thor, försök 4.
I onsdags kom min mamma och var barnvakt åt sjuk Thelma, medans jag packade in Thor och åkte till Huddinge sjukhus för nytt hörseltest och en sk hjärnstamsaudiometri .
De började med det vanliga hörseltestet för nyfödda, och hör och häpna, han blir godkänd på höger öra på första försöket! Det har alltså varit så som vi trodde, att en förkylning har påverkat örat.
Vänster öra blir inte godkänd och audiologen ska göra nästa steg i utredningen, en så kallad hjärnstamsaudiometri. Det låter mycket värre än vad det är! Men det går ut på att en svag ljudinpuls sänds in i örat via en liten slang, och sen via sensorplattor läses det av vad hjärnan uppfattar. Och det är helt smärtfritt men ser lite roligt ut.
Fyra sensorplattor fick Thor, en bakom vardera örat och sen i pannan.
'
Min coola lilla ärta!
Thor somnade sedan snällt i sin liggkorg till vagnen och vi fick sitta i ett ljudisolerat rumt medan mätningen genomfördes.
Och jag kan säga, att sitta i ett ljudisolerat rum med en sovande bebis är himmelriket när du har en trotsig, skrikig tvååring hemma! Det var T-Y-S-T!
Nu är vi klara och väntar på resultatet!
Efter mätningen fick vi vänta på läkaren som skulle ge oss besked om hur det hade gått. Och vilken läkare.. han verkade vara måttligt road av livet och tycka sitt jobb var ungefär lika roligt som jag tycker det är att rensa avloppet. En riktig muntergök alltså.
Nåväl, på mätningen hade de sett " en liten, eventuell hörselnedsättning". Så, om har nu har en nedsättning, vilket de inte kan garantera kommer den inte påverka Thors språkutveckling och det är ju det viktigaste. Thor kan lika gärna ha fullgod hörsel på båda öronen, och om han inte har det, är den här nedsättningen så liten att de inte gör något åt den! Toppen kanon!
Fyra försök tog det, men nu sitter OK stämpeln i rumpan! Det ska vi fira med den första vaccinationen i morgon!
I onsdags kom min mamma och var barnvakt åt sjuk Thelma, medans jag packade in Thor och åkte till Huddinge sjukhus för nytt hörseltest och en sk hjärnstamsaudiometri .
De började med det vanliga hörseltestet för nyfödda, och hör och häpna, han blir godkänd på höger öra på första försöket! Det har alltså varit så som vi trodde, att en förkylning har påverkat örat.
Vänster öra blir inte godkänd och audiologen ska göra nästa steg i utredningen, en så kallad hjärnstamsaudiometri. Det låter mycket värre än vad det är! Men det går ut på att en svag ljudinpuls sänds in i örat via en liten slang, och sen via sensorplattor läses det av vad hjärnan uppfattar. Och det är helt smärtfritt men ser lite roligt ut.
Fyra sensorplattor fick Thor, en bakom vardera örat och sen i pannan.
'Min coola lilla ärta!
Thor somnade sedan snällt i sin liggkorg till vagnen och vi fick sitta i ett ljudisolerat rumt medan mätningen genomfördes.
Och jag kan säga, att sitta i ett ljudisolerat rum med en sovande bebis är himmelriket när du har en trotsig, skrikig tvååring hemma! Det var T-Y-S-T!
Nu är vi klara och väntar på resultatet!
Efter mätningen fick vi vänta på läkaren som skulle ge oss besked om hur det hade gått. Och vilken läkare.. han verkade vara måttligt road av livet och tycka sitt jobb var ungefär lika roligt som jag tycker det är att rensa avloppet. En riktig muntergök alltså.
Nåväl, på mätningen hade de sett " en liten, eventuell hörselnedsättning". Så, om har nu har en nedsättning, vilket de inte kan garantera kommer den inte påverka Thors språkutveckling och det är ju det viktigaste. Thor kan lika gärna ha fullgod hörsel på båda öronen, och om han inte har det, är den här nedsättningen så liten att de inte gör något åt den! Toppen kanon!
Fyra försök tog det, men nu sitter OK stämpeln i rumpan! Det ska vi fira med den första vaccinationen i morgon!
Sjuk Temla :(
I måndags förra veckan fick jag hem en rätt så sliten tjej från dagis. Hon skulle vara ledig från dagis på tisdagen så jag tänkte att det blir ju bra att hon får vila upp sig. Istället började ett maraton med mycket hög feber för henne, toppnoteringen denna gång låg på 40,8 grader, men gick ned på Alvedon.
Sover i pappas säng, med sin kudde, snuttefilt, gosefilten och på det, ett tjockt duntäcke.
Och det brukar vara så med Thelma, att om hon får hög feber blir hon gnällig, trött och hängig- men efter lite Alvedon piggar hon på sig rätt så kvickt.
Nu fortsatte febern vara hög, och hon ville inte äta, men välling gick ned, och för att "lura" henne att dricka så körde vi saft och Coca cola. Men på onsdagskvällen funkade det inte ens med välling längre. Under onsdagen fick även min mamma ryka in ett par timmar som barnvakt då jag skulle iväg med Thor på hörseltest.
Thelma hade fått Alvedon innan så hon var rätt så pigg innan mormor kom, och vi hade tillsammans fixat hennes hår. Att fixa håret tyckte Thelma är väldigt roligt, men om man inte har så mycket hår är det egentligen bara en frisyr som går att ordna: Tuppkam
Själv tycker jag att Thelma egentligen inte är sjuk så ofta, men när hon väl blir sjuk, blir hon ordentligt sjuk.
Som den här veckan, och så blir hon väldigt mammig. Thelma sover ju alltid själv annars, och hon vill inte sova med oss, tills nu. Hon var som ett plåster på mig, och skulle absolut sova mellan mig och Anders. Och vad gör man inte när sin lilla tjej är sjuk?
På torsdagen, dag fyra med hög feber så fick jag inte i Thelma någon välling, och hon började dricka, och då kissa dåligt. Vi gick till vårdcentralen som hittade ett högt CRP (infektionsprov kortfattat beskrivet) Eftersom Thelma fortfarande är ganska så liten och tunn, och läkaren tyckte hon började se uttorkad ut så ville hon att vi skulle åka till barnakuten på SöS. Toppenkul!!
Det blev packning för att ev stanna över natten (eftersom det oftas har blivit så för oss) Anders körde oss dit, men åkte sen hem med Thor igen. Jag ville inte ha med honnom där!
Efter fem timmar (puh) fick vi iaf åka hem! Skönt att slippa bli inlagd, men jag var helt slut. Efter mera provtagning och urinprov kommer de fram till att Thelma har en virusorsakad halsfluss (förklarar att hon inte vill äta och dricka) och dessutom en urinvägsinfektion. Så det blev medicin för unga damen. Och trots att medicinen ser ut som segt gult snor, och smakar och luktar körsbär så har vi fått i henne den utan problem!'
Thelma fryser när hon har feber, förutom vanliga kläder har hon på sig fleecejacka, fuskpolo, vantar och mössa inne. Detta skulle hon även ha på sig när hon sov...
Men att vara ensam hemma med en sjukling och en liten bebis- oj vad det tog på mig! Jag passade på att rymma i lördags, ett par timmar hemmifrån med Elin! Toppen att få fika, shoppa och äta lunch och prata ostört och få ladda om batterierna och känna att man saknar sin familj på vägen hem!
Thelma har kryat på sig under helgen, lagom tills att jag blivit sämre. Idag skulle Thelma på återbesök på sjukhuset och då ta ett ultraljud på njurarna. Det är rutin att små barn som får infektioner i urinvägarna ska göra det. Eftersom jag inte alls mår bra fick Anders åka med Thelma och de verkar ha haft det riktigt trevligt! Thelma var tydligen jätteduktig under ultraljudet och besöket hos läkaren gick bra! I morgon blir det dagis igen, vilket jag tror Thelma uppskattar!
Sover i pappas säng, med sin kudde, snuttefilt, gosefilten och på det, ett tjockt duntäcke.
Och det brukar vara så med Thelma, att om hon får hög feber blir hon gnällig, trött och hängig- men efter lite Alvedon piggar hon på sig rätt så kvickt.
Nu fortsatte febern vara hög, och hon ville inte äta, men välling gick ned, och för att "lura" henne att dricka så körde vi saft och Coca cola. Men på onsdagskvällen funkade det inte ens med välling längre. Under onsdagen fick även min mamma ryka in ett par timmar som barnvakt då jag skulle iväg med Thor på hörseltest.
Thelma hade fått Alvedon innan så hon var rätt så pigg innan mormor kom, och vi hade tillsammans fixat hennes hår. Att fixa håret tyckte Thelma är väldigt roligt, men om man inte har så mycket hår är det egentligen bara en frisyr som går att ordna: Tuppkam
Själv tycker jag att Thelma egentligen inte är sjuk så ofta, men när hon väl blir sjuk, blir hon ordentligt sjuk.
Som den här veckan, och så blir hon väldigt mammig. Thelma sover ju alltid själv annars, och hon vill inte sova med oss, tills nu. Hon var som ett plåster på mig, och skulle absolut sova mellan mig och Anders. Och vad gör man inte när sin lilla tjej är sjuk?
På torsdagen, dag fyra med hög feber så fick jag inte i Thelma någon välling, och hon började dricka, och då kissa dåligt. Vi gick till vårdcentralen som hittade ett högt CRP (infektionsprov kortfattat beskrivet) Eftersom Thelma fortfarande är ganska så liten och tunn, och läkaren tyckte hon började se uttorkad ut så ville hon att vi skulle åka till barnakuten på SöS. Toppenkul!!
Det blev packning för att ev stanna över natten (eftersom det oftas har blivit så för oss) Anders körde oss dit, men åkte sen hem med Thor igen. Jag ville inte ha med honnom där!
Efter fem timmar (puh) fick vi iaf åka hem! Skönt att slippa bli inlagd, men jag var helt slut. Efter mera provtagning och urinprov kommer de fram till att Thelma har en virusorsakad halsfluss (förklarar att hon inte vill äta och dricka) och dessutom en urinvägsinfektion. Så det blev medicin för unga damen. Och trots att medicinen ser ut som segt gult snor, och smakar och luktar körsbär så har vi fått i henne den utan problem!'
Thelma fryser när hon har feber, förutom vanliga kläder har hon på sig fleecejacka, fuskpolo, vantar och mössa inne. Detta skulle hon även ha på sig när hon sov...
Men att vara ensam hemma med en sjukling och en liten bebis- oj vad det tog på mig! Jag passade på att rymma i lördags, ett par timmar hemmifrån med Elin! Toppen att få fika, shoppa och äta lunch och prata ostört och få ladda om batterierna och känna att man saknar sin familj på vägen hem!
Thelma har kryat på sig under helgen, lagom tills att jag blivit sämre. Idag skulle Thelma på återbesök på sjukhuset och då ta ett ultraljud på njurarna. Det är rutin att små barn som får infektioner i urinvägarna ska göra det. Eftersom jag inte alls mår bra fick Anders åka med Thelma och de verkar ha haft det riktigt trevligt! Thelma var tydligen jätteduktig under ultraljudet och besöket hos läkaren gick bra! I morgon blir det dagis igen, vilket jag tror Thelma uppskattar!
Livet i en neo-bubbla
Att förvänta sig få en normal graviditet, en normal förlossning, ett stort friskt barn och sen åka hem- ja det var det vi planerade. Nu blev det ju inte riktigt så. Det blev bra ändå, men bra på ett annat sätt. Och att börja sitt nya liv som förälder på en neonatalavdelning, det blev det normala för oss. Någonting jag ändå uppskattade otroligt mycket var att när jag kom tillbaka till specialistmödravården, där jag fortfarande "bodde" så gratulerade all personal oss så mycket till våran dotter! Precis som att allt hade varit " som det ska". Oavsett om vi hade blivit föräldrar på ett annolunda sätt än det normala, så blev vi betraktade lika mycket som nyblivna föräldrar och det känndes så skönt!
Dagen efter Thelma hade kommit, alltså fredagen den 26:e september 2008 vaknade jag av att det var plaskblött i sängen. Minnst sagt. Mjölken hade runnit till under natten och tuttarna gjorde ont! En snäll barnmorska kom in och utbrast glatt: oj då, här har det runnit till! Innan hon fick bädda rent precis hela sängen. Själv fick jag under tiden, på nåder, gå själv till toaletten innan jag blev nedbäddad igen.
Och sen fortsatte jag att tjata om att få komma upp till neo och få hälsa på Thelma- vilket jag inte fick. Under dagen fick jag ned en bröstpump till mig och började pumpa, pumpa och pumpa. Anders sprang i trapporna med de få ml jag fick ut av min råmjölk, som personalen eller Anders sedan gav i Thelmas sond.
Anders matade, bytte blöja i kuvösen och satt och höll Thelmas lilla hand i kuvösen. Jag sov på ordination, ordentligt neddrogad. När Anders somnade brevid kuvösen sickade personalen ned honom för att sova. Jag ville ju hellre att Anders var hos Thelma, jag klarade mig ju, så under följande dagar sprang han mycket mella oss. Han filmade och tog kort till mig som jag fick se med, hur Thelma såg ut och hur hon bodde på neo.
Thelmas "modul" på neo, hennes kuvös, pumpar, CPAP och övervakning. Kuvösen har på sig ett "täcke" som de satte över kuvösen nattetid så det blev mörkare och mera "natt". Nedanför övervakningsskärmen sitter två papperslappar (orange) med en nalle där det står att tösen heter Thelma och att mamma och pappa heter Madeleine och Anders. Jag kände igen handstilen, det är Linda som har skrivit det. På det ena pappret sitter Thelmas små fotavtryck.
Anders och Thelma, han sitter och håller hennes hand. Så här var våran fysiska kontakt i början tills navelkatetern var avvecklad.
Under fredagen vet jag att jag att jag började må dåligt. De kom in och tog mitt blodtryck som låg ännu högre än tidigare. Jag fick blodtrycksänkande och började må jätteilla och konstigt. De tog ett nytt blodtryck och såg att de hade, för tillfället fått ned mitt tryck till normalt. Att efter flera veckor ha vant kroppen med ett allt stigande och förhögt blodtryck gjorde att när det blev normalt reagerade kroppen mycket värre. Efter det blev jag insatt på blodtryckssänkande medicin, tre gånger om dagen, och fick äta det i tre veckor. Utöver det fick jag Fragminsprutor. Kaxig som jag var sa jag att jag kunde ta dem själv, men att sticka sig själv var ingen höjdare. Dels sved själva fragminet, men det var en psykologisk tröskel att stoppa en nål i sig själv med.
Fredagen tillbringade jag i sängen-uttråkad när jag inte sov.
På lördagen hände det inte heller mycket, mer än att jag hade fått en ordentlig nackspärr. Antagligen på grund av sjukhussängen och kudden i kombination av att jag hade varit sängliggande i flera dagar. Blodtrycket hoppade upp och ned ganska mycket fortfarande och jag fick inte träffa Thelma nu heller. Anders sprang upp och ned mellan mig och Thelma. Jag började bli frustrerad över att inte få komma upp till neo.
Sen på lördaskvällen kommer äntligen beskeedet jag har väntat på i drygt 2½ dygn. Läkaren kommer in och säger att jag är tillräckligt stabil för att få åka upp till neo och träffa min Thelma! Jag trodde jag skulle få åka rullstol upp, men icke. Tre personal, utrustade med medicinväska kör upp mig i sängen!
Första gången jag får träffa och ta på Thelma ordentligt! Hon är 2½ dygn gamma och jag orkade vara hos henne ca 15 minuter innan de körde ned mig i sängen igen. Man ser redan på den här bilden att Thelma är rödhårig.
Besöket blev bra, men jag var helt slut både i kroppen och i själen efteråt. Men lycklig! Nu hade jag ju fått träffa Thelma ordentligt! Andra nyblivna mammor får sitt barn direkt till sig, upp på bröstet efter förlossningen, eller väldigt fort till sig efter ett snitt. Även om jag fick vänta på den upplevelsen har jag aldrig upplevt att jag har haft några problem att knyta an till Thelma. Jag fick även veta att personalen på neo tyckte att det hade gått så pass lång tid, så hade inte jag kunna kommit upp den kvällen hade de packat ned Thelma i en transportkuvös och kört ned henne till mig! Thelma var ju stabil- så det hade inte varit någon fara. Och den tanken och omsorgen betyder mycket!
Vi hade sickat sms till släkten och vänner när Thelma hade kommit- och jag minns det idag:
Mamma blev väldigt sjuk
så liten bebis var tvungen att komma ut
Väldigt liten, väldigt söt
Thelma sover gott i sin kuvös
1171 gram, 38 cm
En som fick ta emot det här sms:et var min kompis Elin, som frustredad gick på övertid. Men, ungefär samtidigt som jag fick träffa Thelma ordentligt, föddes deras dotter Emma. Idag är Emma och Thelma två busiga tjejer som gärna leker ihop!
Ganska snabbt efter helgen blev jag bättre, jag fick på söndagen åka till neo i rullstol för första gången. Anders körde mig. Det står i min journal "Maken kör patienten upp till dotter på neo" Lite lustigt, vi hade inte kunna gifta oss, men vi borde varit gifta vid det här laget...
Och där började vårat liv i den omtalade "Neo-bubblan". Ett liv uppdelat i tretimmars intevaller. Thelma fick mat i sonden kl 24, 03, 06, 09, 12, 15, 18, 21 och sen började det om. En kvart innan mat bytte vi blöja i kuvösen, vägde den för att se hur mycket hon hade kissat och bajsat så att personalen kunde räkna ut vätskebalansen. Sen blev hon sondmatad, efter det pumpade jag.
Eftersom Anders hade skött allting fick han lära mig. Det är lite bök att byta en blöja i en kuvös men det går. Första gången jag skulle sondmata Thelma fick jag en liten spruta med mjölk i. 4 ml mat, men ganska snart trappades det upp. Nattetid tar personalen hand om matningen och skötseln tills vidare, det tycker att det är viktigare att jag återhämtar mig. Och hur vanligt är det, att man som nybliven mamma får sova en hel natt?
På måndagen går jag själv upp till Thelma för första gången. Jag är helt slut när jag kommer upp minns jag, och landar i en stol. Jag har alltså gått ca 50 meter totalt och åkt hiss, men är helt färdig. Thelma tittar på mig med stora ögon!
Under veckan blir jag utskriven från K49 som jag har bott på, i drygt en vecka. Jag får min journal och inser att jag har varit riktigt, riktigt sjuk, även om det kommer ta ytterligare ett par veckor att förstå HUR illa det var. Men med hjälp av personalen och kuratorn på neo kan jag lägga det mesta bakom mig och se frammåt. Ändå är det så, att nu, drygt två år senare, kan jag sitta och bearbeta det ännu. Inte så att det tynger mig, jag ser det som en erfarenhet som gjorde mig starkare och större som människa.
Efter jag har blivit utskriven från kvinnoklinken får jag flytta till ett "mammarum" på neo. Eller, första natten får jag faktiskt åka hem då det var fullt. Det var otroligt skönt att få sova hemma en natt, i sin egen säng även om det känndes väldgit konstigt att åka hem utan sitt barn. Men annars flyttar jag in på neo. Anders, som bara några veckor tidigare börjat på ett nytt jobb, får inte sova där nattetid. Och vi gör så att han jobbar istället för att vara på neo hela dagarna. En del kanske tycker det låter konstigt, men vi resonerade som så att det var så långtråkigt på neo ändå och vi behövde pengarna. Försäkringskassan hade strulat för mig, så vi var rätt så panka. Anders åker varje dag efter jobbet från Nacka till Huddinge och är med oss ett par timmar innan han åker hem, helt slut och sover för att sen åka direkt till jobbet. Vi får ändå lite "familjetid" ihop när vi äter middag ihop varje dag och kan prata om vad som har hänt under dagen.
Vi hade stöd hemmifrån med, Anders kunde hämta upp matlådor till oss som han tog med till sjukhuset som vi kunder värma i micron (det fanns ingen spis i föräldraköket) och han lämnade tvätt till min mamma som hon tvättade. Att få de här två sakerna fixade gjorde mycket- för att äta micro-rätter i ett par veckors tid hade jag inte stått ut med.
En annan sak jag gjorde mycket var att pumpa. Det fanns pumprum jag satt i flera gånger om dagen för att sen leverera burkar med min bröstmjölk, noggrant märkta med "Flicka Hallberg" datum och klockslag. Vi tyckte det här blev lite tråkigt efter ett tag, och för att på något sätt roa oss själva hittade vi på andra saker tuttemjölken "smakade". Jag minns en natt, när nattsköterskan kom in, småfnissande och sa "Här är Thelmas kalops med potatis och brysselkål". Man har inte roligare än vad man gör det!
Och det var väl en strategi vi hade för att få tiden att gå, och att stå ut: göra det bästa av situationen. Och vi firade Thelmas små framsteg varje dag. Vi firade hennes viktuppgång, att hon blev av med droppet, att navelkatetern togs bort. Det stora målet var dock den dagen hon skulle nå 1500gram- för det betydde något magiskt! Den vikten; det var okej att åka HEM!
Dagen efter Thelma hade kommit, alltså fredagen den 26:e september 2008 vaknade jag av att det var plaskblött i sängen. Minnst sagt. Mjölken hade runnit till under natten och tuttarna gjorde ont! En snäll barnmorska kom in och utbrast glatt: oj då, här har det runnit till! Innan hon fick bädda rent precis hela sängen. Själv fick jag under tiden, på nåder, gå själv till toaletten innan jag blev nedbäddad igen.
Och sen fortsatte jag att tjata om att få komma upp till neo och få hälsa på Thelma- vilket jag inte fick. Under dagen fick jag ned en bröstpump till mig och började pumpa, pumpa och pumpa. Anders sprang i trapporna med de få ml jag fick ut av min råmjölk, som personalen eller Anders sedan gav i Thelmas sond.
Anders matade, bytte blöja i kuvösen och satt och höll Thelmas lilla hand i kuvösen. Jag sov på ordination, ordentligt neddrogad. När Anders somnade brevid kuvösen sickade personalen ned honom för att sova. Jag ville ju hellre att Anders var hos Thelma, jag klarade mig ju, så under följande dagar sprang han mycket mella oss. Han filmade och tog kort till mig som jag fick se med, hur Thelma såg ut och hur hon bodde på neo.
Thelmas "modul" på neo, hennes kuvös, pumpar, CPAP och övervakning. Kuvösen har på sig ett "täcke" som de satte över kuvösen nattetid så det blev mörkare och mera "natt". Nedanför övervakningsskärmen sitter två papperslappar (orange) med en nalle där det står att tösen heter Thelma och att mamma och pappa heter Madeleine och Anders. Jag kände igen handstilen, det är Linda som har skrivit det. På det ena pappret sitter Thelmas små fotavtryck.
Anders och Thelma, han sitter och håller hennes hand. Så här var våran fysiska kontakt i början tills navelkatetern var avvecklad.
Under fredagen vet jag att jag att jag började må dåligt. De kom in och tog mitt blodtryck som låg ännu högre än tidigare. Jag fick blodtrycksänkande och började må jätteilla och konstigt. De tog ett nytt blodtryck och såg att de hade, för tillfället fått ned mitt tryck till normalt. Att efter flera veckor ha vant kroppen med ett allt stigande och förhögt blodtryck gjorde att när det blev normalt reagerade kroppen mycket värre. Efter det blev jag insatt på blodtryckssänkande medicin, tre gånger om dagen, och fick äta det i tre veckor. Utöver det fick jag Fragminsprutor. Kaxig som jag var sa jag att jag kunde ta dem själv, men att sticka sig själv var ingen höjdare. Dels sved själva fragminet, men det var en psykologisk tröskel att stoppa en nål i sig själv med.
Fredagen tillbringade jag i sängen-uttråkad när jag inte sov.
På lördagen hände det inte heller mycket, mer än att jag hade fått en ordentlig nackspärr. Antagligen på grund av sjukhussängen och kudden i kombination av att jag hade varit sängliggande i flera dagar. Blodtrycket hoppade upp och ned ganska mycket fortfarande och jag fick inte träffa Thelma nu heller. Anders sprang upp och ned mellan mig och Thelma. Jag började bli frustrerad över att inte få komma upp till neo.
Sen på lördaskvällen kommer äntligen beskeedet jag har väntat på i drygt 2½ dygn. Läkaren kommer in och säger att jag är tillräckligt stabil för att få åka upp till neo och träffa min Thelma! Jag trodde jag skulle få åka rullstol upp, men icke. Tre personal, utrustade med medicinväska kör upp mig i sängen!
Första gången jag får träffa och ta på Thelma ordentligt! Hon är 2½ dygn gamma och jag orkade vara hos henne ca 15 minuter innan de körde ned mig i sängen igen. Man ser redan på den här bilden att Thelma är rödhårig.
Besöket blev bra, men jag var helt slut både i kroppen och i själen efteråt. Men lycklig! Nu hade jag ju fått träffa Thelma ordentligt! Andra nyblivna mammor får sitt barn direkt till sig, upp på bröstet efter förlossningen, eller väldigt fort till sig efter ett snitt. Även om jag fick vänta på den upplevelsen har jag aldrig upplevt att jag har haft några problem att knyta an till Thelma. Jag fick även veta att personalen på neo tyckte att det hade gått så pass lång tid, så hade inte jag kunna kommit upp den kvällen hade de packat ned Thelma i en transportkuvös och kört ned henne till mig! Thelma var ju stabil- så det hade inte varit någon fara. Och den tanken och omsorgen betyder mycket!
Vi hade sickat sms till släkten och vänner när Thelma hade kommit- och jag minns det idag:
Mamma blev väldigt sjuk
så liten bebis var tvungen att komma ut
Väldigt liten, väldigt söt
Thelma sover gott i sin kuvös
1171 gram, 38 cm
En som fick ta emot det här sms:et var min kompis Elin, som frustredad gick på övertid. Men, ungefär samtidigt som jag fick träffa Thelma ordentligt, föddes deras dotter Emma. Idag är Emma och Thelma två busiga tjejer som gärna leker ihop!
Ganska snabbt efter helgen blev jag bättre, jag fick på söndagen åka till neo i rullstol för första gången. Anders körde mig. Det står i min journal "Maken kör patienten upp till dotter på neo" Lite lustigt, vi hade inte kunna gifta oss, men vi borde varit gifta vid det här laget...
Och där började vårat liv i den omtalade "Neo-bubblan". Ett liv uppdelat i tretimmars intevaller. Thelma fick mat i sonden kl 24, 03, 06, 09, 12, 15, 18, 21 och sen började det om. En kvart innan mat bytte vi blöja i kuvösen, vägde den för att se hur mycket hon hade kissat och bajsat så att personalen kunde räkna ut vätskebalansen. Sen blev hon sondmatad, efter det pumpade jag.
Eftersom Anders hade skött allting fick han lära mig. Det är lite bök att byta en blöja i en kuvös men det går. Första gången jag skulle sondmata Thelma fick jag en liten spruta med mjölk i. 4 ml mat, men ganska snart trappades det upp. Nattetid tar personalen hand om matningen och skötseln tills vidare, det tycker att det är viktigare att jag återhämtar mig. Och hur vanligt är det, att man som nybliven mamma får sova en hel natt?
På måndagen går jag själv upp till Thelma för första gången. Jag är helt slut när jag kommer upp minns jag, och landar i en stol. Jag har alltså gått ca 50 meter totalt och åkt hiss, men är helt färdig. Thelma tittar på mig med stora ögon!
Under veckan blir jag utskriven från K49 som jag har bott på, i drygt en vecka. Jag får min journal och inser att jag har varit riktigt, riktigt sjuk, även om det kommer ta ytterligare ett par veckor att förstå HUR illa det var. Men med hjälp av personalen och kuratorn på neo kan jag lägga det mesta bakom mig och se frammåt. Ändå är det så, att nu, drygt två år senare, kan jag sitta och bearbeta det ännu. Inte så att det tynger mig, jag ser det som en erfarenhet som gjorde mig starkare och större som människa.
Efter jag har blivit utskriven från kvinnoklinken får jag flytta till ett "mammarum" på neo. Eller, första natten får jag faktiskt åka hem då det var fullt. Det var otroligt skönt att få sova hemma en natt, i sin egen säng även om det känndes väldgit konstigt att åka hem utan sitt barn. Men annars flyttar jag in på neo. Anders, som bara några veckor tidigare börjat på ett nytt jobb, får inte sova där nattetid. Och vi gör så att han jobbar istället för att vara på neo hela dagarna. En del kanske tycker det låter konstigt, men vi resonerade som så att det var så långtråkigt på neo ändå och vi behövde pengarna. Försäkringskassan hade strulat för mig, så vi var rätt så panka. Anders åker varje dag efter jobbet från Nacka till Huddinge och är med oss ett par timmar innan han åker hem, helt slut och sover för att sen åka direkt till jobbet. Vi får ändå lite "familjetid" ihop när vi äter middag ihop varje dag och kan prata om vad som har hänt under dagen.
Vi hade stöd hemmifrån med, Anders kunde hämta upp matlådor till oss som han tog med till sjukhuset som vi kunder värma i micron (det fanns ingen spis i föräldraköket) och han lämnade tvätt till min mamma som hon tvättade. Att få de här två sakerna fixade gjorde mycket- för att äta micro-rätter i ett par veckors tid hade jag inte stått ut med.
En annan sak jag gjorde mycket var att pumpa. Det fanns pumprum jag satt i flera gånger om dagen för att sen leverera burkar med min bröstmjölk, noggrant märkta med "Flicka Hallberg" datum och klockslag. Vi tyckte det här blev lite tråkigt efter ett tag, och för att på något sätt roa oss själva hittade vi på andra saker tuttemjölken "smakade". Jag minns en natt, när nattsköterskan kom in, småfnissande och sa "Här är Thelmas kalops med potatis och brysselkål". Man har inte roligare än vad man gör det!
Och det var väl en strategi vi hade för att få tiden att gå, och att stå ut: göra det bästa av situationen. Och vi firade Thelmas små framsteg varje dag. Vi firade hennes viktuppgång, att hon blev av med droppet, att navelkatetern togs bort. Det stora målet var dock den dagen hon skulle nå 1500gram- för det betydde något magiskt! Den vikten; det var okej att åka HEM!
:(
När är det egentligen MIN tur att gnälla??
Världsprematurdagen 17 november.
Idag är det Världsprematurdagen. En dag som jag inte visste fanns för två år sen. Och det är nog väldigt många som inte ens vet att premisarna har en egen dag.
Föräldraföreningen för prematurfödda barn har ikväll föreläsningar, panelsamtal, konsert och fotoutställning, men tyvärr kan jag inte gå. Vi ska på dopsamtal med prästen. Lite dumt att jag dubbelbokade, men samtidigt kanske det har en mening- att vi ska förbereda lillebror dop, på en dag som ska lyfta fram storasysters väg till världen?
Föräldraföreningen för prematurfödda barn starades så sent som 1991 av professor Hugo Lagercranz (som bla har skrivit i den kursboken jag läser just nu) Om det är någon som vill veta mera eller stödja forskningen, titta in på deras hemsida!
http://www.kanalen.org/vitidiga/ffpfb/ För Stockholmsregionen: http://www.prematur.nu
det kostar inte många kronor per år!
Och iom att det räknar med att så mycket som 4% av alla barn som föds är prematura, så är det bra att stöjda forskningen! Sen finns det barn som behöver vård på neo även om de är matura, dvs födda efter v 37 av andra själ med!
Ikväll efter vi har varit på dopsamtalet ska jag försöka få tid och sätta mig och skriva klart om våran neo tid och första tiden hemma.
Föräldraföreningen för prematurfödda barn har ikväll föreläsningar, panelsamtal, konsert och fotoutställning, men tyvärr kan jag inte gå. Vi ska på dopsamtal med prästen. Lite dumt att jag dubbelbokade, men samtidigt kanske det har en mening- att vi ska förbereda lillebror dop, på en dag som ska lyfta fram storasysters väg till världen?
Föräldraföreningen för prematurfödda barn starades så sent som 1991 av professor Hugo Lagercranz (som bla har skrivit i den kursboken jag läser just nu) Om det är någon som vill veta mera eller stödja forskningen, titta in på deras hemsida!
http://www.kanalen.org/vitidiga/ffpfb/ För Stockholmsregionen: http://www.prematur.nu
det kostar inte många kronor per år!
Och iom att det räknar med att så mycket som 4% av alla barn som föds är prematura, så är det bra att stöjda forskningen! Sen finns det barn som behöver vård på neo även om de är matura, dvs födda efter v 37 av andra själ med!
Ikväll efter vi har varit på dopsamtalet ska jag försöka få tid och sätta mig och skriva klart om våran neo tid och första tiden hemma.
Fars dag!
Idag är det fars dag! Alla pappors dag!
Thelma hade gjort ett jättefint kort på dagis till Anders. Hennes hand tryckt på framsidan, och sen har hon både limmat och ritat med tuschpennor!! Självfallet sa jag till Anders att det här kortet får hon inte ha sönder (hon gillar ju att pulvrisera saker) utan det MÅSTE sparas! Jag är barnsligt förtjust i diverse saker Thelma gör. Tyvärr blev det inte så mycket sådan när hon gick hos dagmamman. Jag hoppas få hem lite julpyssel med!
Om ett par timmar ska vi hem till mina föräldrar och äta middag och det är ungefär så vi brukar fira fars dag.
Dessvärre är det ju så att i alla familjer är det här med fars dag inte så skimmrande rosenrött. Som en blogg jag följer, hennes ryggradslösa skadeinsekt till (numera) ex pojkvän och far till hennes barn, som var otrogen mot henne under graviditeten, och sen lämnade henne när pojken bara var tre veckor...På pappret kanske han är pappa till ett barn, men inte i verkligheten! En pappa behöver inte vara biologisk, utan en riktig pappa är den som följer, stöttar, älskar och uppfostrar ett barn! Som lägger ned sitt hjärta och själ i att få barnet att må bra!
I fallet från bloggen jag följer kan jag bara säga en sak: en idiot som missar sitt barns uppväxt ska inte bli firad. Han ska sitta i ett hörn och skämmas.
Jag ska iallafall fira tre bra pappor idag. Min egen pappa, Anders, och min bror!
Pappa Anders i sommras!
Thelma hade gjort ett jättefint kort på dagis till Anders. Hennes hand tryckt på framsidan, och sen har hon både limmat och ritat med tuschpennor!! Självfallet sa jag till Anders att det här kortet får hon inte ha sönder (hon gillar ju att pulvrisera saker) utan det MÅSTE sparas! Jag är barnsligt förtjust i diverse saker Thelma gör. Tyvärr blev det inte så mycket sådan när hon gick hos dagmamman. Jag hoppas få hem lite julpyssel med!
Om ett par timmar ska vi hem till mina föräldrar och äta middag och det är ungefär så vi brukar fira fars dag.
Dessvärre är det ju så att i alla familjer är det här med fars dag inte så skimmrande rosenrött. Som en blogg jag följer, hennes ryggradslösa skadeinsekt till (numera) ex pojkvän och far till hennes barn, som var otrogen mot henne under graviditeten, och sen lämnade henne när pojken bara var tre veckor...På pappret kanske han är pappa till ett barn, men inte i verkligheten! En pappa behöver inte vara biologisk, utan en riktig pappa är den som följer, stöttar, älskar och uppfostrar ett barn! Som lägger ned sitt hjärta och själ i att få barnet att må bra!
I fallet från bloggen jag följer kan jag bara säga en sak: en idiot som missar sitt barns uppväxt ska inte bli firad. Han ska sitta i ett hörn och skämmas.
Jag ska iallafall fira tre bra pappor idag. Min egen pappa, Anders, och min bror!
Pappa Anders i sommras!
Heja Vickan!
Det bor en royalist i mig. Och inte en sån liten heller. Och jag har fått en kompanjon i det hela, Jonna.
Jonna är nog snäppet värre än mig ändå- för hon har kollat igenom hela kronprinsessparets bröllop igen. Jag har faktiskt bara sett det en gång, den aktuella dagen på TV.
Nu sitter ju både jag och Jonna och spekulerar om kronprinsessan är gravid- och vi hoppas och håller tummarna! Vi tycker att en del bilder på henne från de sista av parets uppdrag ser en mage lite lite svullen ut. Och min teori är att om hon är gravid, så kommer det tillkännages efter nyår.
I sommras var jag, Thelma med min familj i Hagaparken. Vi var förbi Hagaslott som höll på att renoveras då. Jag hoppas att det snart kommer lite bilder innifrån slottet för jag är så nyfiken ut hur det ser ut i dag.
Och så har jag hittat en utställning jag vill se. Just nu visas en del av kronprinsessparets lysnings-och bröllopsgåvor på slottet. En utställning som pågår året ut. Det är ju mycket tveksamt om jag får med Anders på den så jag funderar på att ta en egen utflykt med Thor dit någon dag. Kanske vill någon annan hänga med?
En av mina favoritsiter just nu, direkt till kungahuset!
http://www.royalcourt.se/
Jonna är nog snäppet värre än mig ändå- för hon har kollat igenom hela kronprinsessparets bröllop igen. Jag har faktiskt bara sett det en gång, den aktuella dagen på TV.
Nu sitter ju både jag och Jonna och spekulerar om kronprinsessan är gravid- och vi hoppas och håller tummarna! Vi tycker att en del bilder på henne från de sista av parets uppdrag ser en mage lite lite svullen ut. Och min teori är att om hon är gravid, så kommer det tillkännages efter nyår.
I sommras var jag, Thelma med min familj i Hagaparken. Vi var förbi Hagaslott som höll på att renoveras då. Jag hoppas att det snart kommer lite bilder innifrån slottet för jag är så nyfiken ut hur det ser ut i dag.
Och så har jag hittat en utställning jag vill se. Just nu visas en del av kronprinsessparets lysnings-och bröllopsgåvor på slottet. En utställning som pågår året ut. Det är ju mycket tveksamt om jag får med Anders på den så jag funderar på att ta en egen utflykt med Thor dit någon dag. Kanske vill någon annan hänga med?
En av mina favoritsiter just nu, direkt till kungahuset!
http://www.royalcourt.se/
Familjen W´s önskelista till Tomten.
Det gäller att vara ute i god tid!
Thelma:
Docksäng
Kläder
Böcker
CD med barnvisor
Thor:
Matta till sovrummet
Coola kläder
Bitleksak
Pappa Anders:
iMac
TV till sovrummet
Mamma Madeleine:
Snälla barn
Stekpanna
Kaffekvarn
Jahap, roligare än så blev det inte. Men först nu börjar jag förstå varför min mamma, varje år, när jag som liten frågade vad hon ville ha i julklapp svarade: Snälla barn.
Thelma:
Docksäng
Kläder
Böcker
CD med barnvisor
Thor:
Matta till sovrummet
Coola kläder
Bitleksak
Pappa Anders:
iMac
TV till sovrummet
Mamma Madeleine:
Snälla barn
Stekpanna
Kaffekvarn
Jahap, roligare än så blev det inte. Men först nu börjar jag förstå varför min mamma, varje år, när jag som liten frågade vad hon ville ha i julklapp svarade: Snälla barn.
61 timmar kvar till tentan...
Ångest, ångest är min arvedel
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
