mantra...
Under dagen har jag utformat ett nytt mantra, för att hantera dagen.
För det är faktiskt inte hennes fel.
"jag älskar min trostsiga tvååring, jag älskar min trotsiga tvååring"
Jag märkte i går att Thelma hostade lite, under natten eskalerade det snabbt. Host host hela tiden ifrån hennes rum, och hon vaknade av det. Och ville inte somna om.
Jag var länge inne hos henne och hon ville att jag skulle sova med henne, alltså mår hon inte bra.
Jag kryper ned i hennes säng och inser:
*jag kommer sova som en kratta här
*Thelmas säng är 20 cm för kort för mig
*Thelmas säng är inte tillräckligt bred för oss båda
*jag ligger som en ostbåge
Men, då händer det!
Hon sätter sig upp, ler, kastar sig om halsen på mig och ger mig en stor blöt puss på munnen!
Tror inte jag behöver berätta att jag smälter totalt och lyckan i hela kroppen sprider sig!
Vi pussas ju mycket innan vi ska sova, men annars är hon lite snål med pussar så det här var verkligen mysigt!
Efter mycket bökande går jag in till min säng igen. Ett par minuter senare börjar hon gråta igen. Anders går in till henne. Även nu vill hon att pappa ska krypa ned i sängen, men han säger nej. Han misstänker att sängen inte håller för det. Jag vet inte hur han löste det, för jag somnade.
I morse var det en ynklig tjej som vaknade, hosta, feber och vill vara nära nära nära. Hon ligger i våran säng, på mig mest hela tiden. Efter underverksmedicinen Alvedon börjar hon iaf må lite bättre. Och då kryper det fram. Trotsen.
Kombinationen sjuk och trots är jobbig. Mycket jobbig och jag står och räknar för mig själv otaliga gånger.
Och vi måste gå ut och handla för kylskåpet ekar tomt. Jag klär på Thelma (dvs, jagar Thelma runt hela lägeneten med en sko, en mössa eller en jacka i handen) Innom mig maler mitt nya mantra: "jag älskar min trostsiga tvååring, jag älskar min trotsiga tvååring"
Vi kommer iväg och handlar och det går bra. Jag mutar iof Thelma med ett par nya vantar, som hon behöver. Lyckan är gjord, det är katter på dom
(Från Lindex)
Vi kommer hem med nästan 5 kg köttfärs, och jag får i henne ungefär 4 bitar pizza. Alltså är inte ens mat intressant. Hon somnar nästan på en gång i sin säng efter det, dock har hon försökt få mig att sova med henne, som en ostbåge i juniorsängen.
Precis när jag har stängd dörren om henne när fröken har somnat vaknar Thor. Kunde inte bli bättre tajmat! Mina gullungar! Trots skrik, gråt och dåligt med sömn på natten, Thelma och Thor förgyller min dag och jag är verkligen rik som har dem!
Bjuder på en bild med roliga pumpor som vi hittade i blomsteraffären!
För det är faktiskt inte hennes fel.
"jag älskar min trostsiga tvååring, jag älskar min trotsiga tvååring"
Jag märkte i går att Thelma hostade lite, under natten eskalerade det snabbt. Host host hela tiden ifrån hennes rum, och hon vaknade av det. Och ville inte somna om.
Jag var länge inne hos henne och hon ville att jag skulle sova med henne, alltså mår hon inte bra.
Jag kryper ned i hennes säng och inser:
*jag kommer sova som en kratta här
*Thelmas säng är 20 cm för kort för mig
*Thelmas säng är inte tillräckligt bred för oss båda
*jag ligger som en ostbåge
Men, då händer det!
Hon sätter sig upp, ler, kastar sig om halsen på mig och ger mig en stor blöt puss på munnen!
Tror inte jag behöver berätta att jag smälter totalt och lyckan i hela kroppen sprider sig!
Vi pussas ju mycket innan vi ska sova, men annars är hon lite snål med pussar så det här var verkligen mysigt!
Efter mycket bökande går jag in till min säng igen. Ett par minuter senare börjar hon gråta igen. Anders går in till henne. Även nu vill hon att pappa ska krypa ned i sängen, men han säger nej. Han misstänker att sängen inte håller för det. Jag vet inte hur han löste det, för jag somnade.
I morse var det en ynklig tjej som vaknade, hosta, feber och vill vara nära nära nära. Hon ligger i våran säng, på mig mest hela tiden. Efter underverksmedicinen Alvedon börjar hon iaf må lite bättre. Och då kryper det fram. Trotsen.
Kombinationen sjuk och trots är jobbig. Mycket jobbig och jag står och räknar för mig själv otaliga gånger.
Och vi måste gå ut och handla för kylskåpet ekar tomt. Jag klär på Thelma (dvs, jagar Thelma runt hela lägeneten med en sko, en mössa eller en jacka i handen) Innom mig maler mitt nya mantra: "jag älskar min trostsiga tvååring, jag älskar min trotsiga tvååring"
Vi kommer iväg och handlar och det går bra. Jag mutar iof Thelma med ett par nya vantar, som hon behöver. Lyckan är gjord, det är katter på dom
(Från Lindex)Vi kommer hem med nästan 5 kg köttfärs, och jag får i henne ungefär 4 bitar pizza. Alltså är inte ens mat intressant. Hon somnar nästan på en gång i sin säng efter det, dock har hon försökt få mig att sova med henne, som en ostbåge i juniorsängen.
Precis när jag har stängd dörren om henne när fröken har somnat vaknar Thor. Kunde inte bli bättre tajmat! Mina gullungar! Trots skrik, gråt och dåligt med sömn på natten, Thelma och Thor förgyller min dag och jag är verkligen rik som har dem!
Bjuder på en bild med roliga pumpor som vi hittade i blomsteraffären!
Kommentarer
Trackback
