Yzza

Jag har flera familjer. Tre stycken skulle jag vilja säga.

Den första är min egen familj, Jag, Anders, Thelma och Thor. Och kattskrällerna.
Den andra är min "storfamilj" med min egen familj, plus mina föräldrar, min bror med sambo och barn, svärmor och Anders syster Annica.
Min tredje familj är lite speciell. Den bor i min dator, ute på nätet, i mina hörlurar och i Azeroth. Alltså min WoW familj med betoningen på knasbollarna i guildet Radiance på Twisting Nether servern.



(och nu antar jag att en del lägger av att läsa iom att det handlar om WoW, men gör inte det!)

Eftersom vi har fått en lillebror i familjen och det är en del plugg för mig hinner jag inte alls spela lika mycket längre och det känns verkligen trist. Jag har sagt att fredag och lördag ska jag inte plugga så då smiter jag in!

Egentligen är det inte själva raidandet eller questandet jag saknar, jag saknar personerna jag spelar med!

Många av de jag spelar med har jag spelat med i drygt tre år och umgås även med så kallat RL, real life.
Och jag undrar, hur många pratar egentligen dagligen med sina vänner? När jag spelar gör jag det, via internet. Och det är inte bara spelrelaterat.  Även om vi har funnits i tre år, från början på en annan server, sen i andra guilder så är det återkommande, vi är familjen Radiance och det är dit vi ständigt har återvänt. Vi vill progressa i att döda nya fula monster, men vi har alltid haft inställningen att familjen går först. Och det gör den.

Vi har en ganska så hög medelålder i guilden, inte alls så många finninga Jolt-cola drickande grabbar. Vi är faktiskt sju tjejer med, och av dem är jag yngst. Och drygt hälften i guildet har barn, som alltid kommer först.
Det jag saknar är mina underbara guildisar, gänget som har hängt ihop genom graviditeter, husköp, tentaångest, separationer, arbetslöshet, sjukdom och tyvärr, vårdnadstvister. Vi har kommit så pass nära varandra att de flesta vet att det finns alltid någon som man kan prata förtroligt med.

Det blir ju lätt så i en tight sammansvetsad grupp att man "odlar" dels väldigt intern humor, och uttryck. Och att var och en av gruppmedlemarna blir kända som något. Anders, min gubbe sitter som högsta hönset i guildet, även kallad guildmaster. Det gänget som har spelat längst ihop kommer nog aldrig glömma hans uttryck "hitta mana" vilket det flesta av oss fullkomligt hatar. Själv har jag bjudit på några fina kommentarer under spelets gång. Den jag oftas får igen för är " Jag hittar inte Pungen". Nej, inte ett dugg snuskit, vi hade bara en spelare med oss som kallades för Pansarpungen, men självfallet fick smeknamnet "Pungen".

Och även om det är fiktiva namn vi "heter" så är det inget som hindrar oss att ge även dom smeknam. För visst är det självklart att få ett namn som Zekarth till Surkart? Eller Condorar till Kondomen? Fina uttryck har vi med, som "fullt i handväskan" eller "mitt modem går snart sönder"

Jag måste ju skriva om några av mina guildisar med!!
Vi har exempelvis Fladdera, som är min svåger Jörgen. Jörgen är en ko. Och han är healer och har gett oss uttryck och internhumor så som "brb länsstyrelsen".
Eller Totta, som egentligen heter Patrik men som snällt fick anamna sitt nya smeknam Totta av en andledning vi knappast minns. Även Totta är en ko, som heter Fyndigtnamn. Han är en shaman som skadar andra, men vi försöker om och om igen får honnom att börja heala, eller tanka med någon annan av sina "gubbar". Mest för att vi vet att det inte kommer att hända, och för att det är roligt att retas.
När jag tänker efter har vi många kossor i guilden, eller som de vill bli kallade; Tjurar.
En annan pojk-ko är Xur. Fast Xur brukar oftas springa omkring som katt, eller träd för den delen. Xur, som egentligen heter Jonas är en kille som helt enkelt blev inlurad i spelet, och som nu är fast, och det är vi bara glada för! Dessutom brukar han dyka upp på måndagar hemma hos mig i Orminge med fikabröd!
Vi har en hel del släktskap i guilden med, förutom en del par, har vi syskon, som Anders och hans bror, men även Totta och hans bror.
Tottas bror går under namnet Wozzlan. Eller, efter ett par öl: Våfflan. Wozzlan gillar att spela PVP vilket innebär att slakta andra spelare fast ifrån Alliance sidan. Och visst är det härligt att höra en man på 40+ som sitter och fnittrar som en 12-årig tjej när han slaktar Allys?
Eller vad sägs om Hirindar, mannen med för många alts som är helt tokig i att raida och gärna ställer upp på wipefest. (men nämner du namnet Yogg-Saron för honom börjar han morra)

Vi är ett gäng tjejer med! Och vilka brudar sen!
Ezeret, finfin tjej som sätter sig och syr en pyjamas till mig! Hela hjärtat blir varmt!
Lutziana som kämpar på som gravid
Tiizz som jag har spelat med sen jag och Anders träffades
Isotop, min sötnöt Rikke! En sån go skåning får man leta efter! Flytta hit!!!
Mandelblomma, min paladin-partner-in-crime som tyvärr bor för långt borta hon med...
Akinna, även hon gravid!

Vem är jag själv då?
Jag går under namnet Yzza, och är känd för att kicka ut folk ur guildet som inte sköter sig. Annars är jag en holy paladin. Inte helt olikt mitt verkliga yrkesval. Då jag har spelat med Yzza i tre år kändes det lite tråkigt för ett par månader sen så jag skapade ett nytt litet underverk som jag kommer satsa på i framtiden. En flicka vid namn Märit. Märit är en shadowpreist som tycker om att göra quest och ja.. döda saker. Passande som undead- ett halvruttet benrangel. Jag har ett till halvruttet benrangel, en warlock vid namn Anemya som just nu är på semester på obestämd tid.

Men, med liten nyfödd och plugg så har jag inte så mycket tid att spela. Och jag saknar det! Jag saknar min familj i datorn! Men jag kommer tillbaka, var så säker!
Miss u all, see u soon! / hug Märit