Pumba!!
http://www.youtube.com/watch?v=1_FSyWgytnQ
Visst blir man glad?!
Däremot blir man inte lika glad när man tittar sig i spegeln och upptäcker att man ser ut som Pumba. Pumba är ett hängbuksvin...
Inte för att jag är ett svin, men magen hänger och är en aning degig. Och stor.
Okej, jag vet att det inte ens är en månad sen Thor kom, men ändå. Och jag har tappat vikt, men nu har jag mest trivselkilon kvar så nu blir det en timmes promenad efter Thelma är lämnad på dagis så att jag kan sluta identifiera mig med Pumba.
Nog för att han är söt.. men...
Saker som bara jag kan göra..
Efter många månader utan min förlovnings och vigselring började jag känna mig "naken". Vilket är lite lustigt eftersom jag ändå inte har mina ringar när jag jobbar, men ändå. Vigselringen är större än min förlovningsring så den har jag fått på mig och har suttit bra. Men för tre dagar sen fick jag för mig den eminenta idén att knöla på mig min förlovningsring.
Madde- du är ett jävla pucko!
En normal funtad människa skulle ju ge upp när ringen är svår att få på, men icke då! Med mycket vilja pressar jag på mig ringen, och den sitter tight. Så jag tänkte ta av mig den direkt, men då vaknar Thor och jag blir upptagen med annat ett bra tag. Sen går kvällen, natten och dagen efter. Då ser Anders det hela, och det ser ju lite svullet ut.
Jag sätter ned handen i isvatten, och isbitar, och med olja, tvål ja allt man kan tänka sig försöker jag dra bort ringen. Utan resultat. Jag får ge upp för att det gör så ont och fingret svullnar ännu mera. Jag grämer mig själv för att jag är så urbotadumihelahuvudet!
Jag lägger ned projektet och hoppas att svullnaden avtar lite av sig själv.
Men igår vaknar jag och det är inte alls bättre. Det är sämre, fingret mera svullet, rött och jag börjar tappa känseln. Lite panik känslor kommer.
Efter jagande efter en guldsmed som kan klippa upp mina ringar, vilket inte är helt lätt då de är i titan och därmed väldigt mycket hårdare än guld och silver så åker vi till guldsmedjan i Saltsjöbaden där jag få hjälp. Och vilken hjälp sedan! Verkligen service!
Med ett special verktyg sågar guldsmeden upp förlovningsringen, dessvärre måste han såga i diamantringen med då de sitter så tätt ihop. Ringen är så hård att två av hans verktyg går sönder...
Men det går vägen! Vilken lättnad! Och jag får betala 175 kr, vilket är vad kostnaden för hans verktyg är. Helt otroligt! Jag ska försöka sicka in titanringarna till dem som har gjort dem och hoppas hoppas hoppas att de kan laga dom! I alla fall min vigselring.
Visst, det är matriella ting, men de betyder så mycket för mig! Tur att det står på pappret att jag är gift, för numera är jag inte ringmärkt längre.
Så, här kommer bilder på vad man INTE ska göra!
Ordentligt svullet, och det för ONT!
Skönt, även om jag är ledsen över ringarna. Blev lite små skrapsår.
Baksidan ser värre ut...
Jahap, det var dom tusenlapparna... Anders meddelar att jag får betala reparationen själv.
Pucko of the day...
Under uppbyggnad!
Själv är jag jättenyfiken!
En dag i skolan
Som vanligt var jag ute i sista minuten, men jag kom i tid, och fick med mig alla saker så lite stolt är jag ju!
Första föreläsningen och vetenskaplig metod och design var... ett riktigt sömnpiller och jag kämpade för att hålla mig vaken. Som tur var så hade jag ju sällskap av Thor som var lite mammasjuk så vi hade lite mys längst bak i den stora hörsalen. Men jag tror att det var länge sen jag längtade efter en kaffepaus. Jag tänkte på den tiden jag pluggade i Linköping. Under en statestik föreläsning lyckades jag ju med bedriften att somna- trots att föreläsaren såg ut som Mr Bean. Annars, vid sånna tråkiga föreläsningar satt ju jag, Sarah och Sofia ofta och spelade luffarschack eller nåt liknande.
Föreläsning två fick vi sällskap, och det visade sig att Thor med sina 24 dagar inte alls var den yngsta deltagaren. En liten bebis vid namn Ville tog priset med sina 2 veckors ålder. Den föreläsningen var iaf bättre, mycket beroende på att föreläsaren inte var lika tråkig i sitt sätt att föreläsa. Thor underhöll med att ha hicka!
Under lunchen fick jag dock en trevlig överrasking då jag hittade en kursare som läste samtidigt som mig i Linköping som hade börjat läsa till distrikssköterska. Men jag minns inte hennes namn.
Efter lunch hade bara vi blivande barnsjuksöterskor disskution, men nja.. vi fick mera information om utbildningen, sen när vi hade gruppsamtal så satt vi mest och bekantade oss med varandra. Hursomhelst är jag nöjd med dagen, jag fick ut lite ur föreläsningarna och det var jätteskoj att träffa sina kursare "på riktigt" och jag känner mig nu mera motiverad och inspirerad! Så jag fick ändå ut något av dagen!
Thor skötte sig alldeles utmärkt, han var så snäll, bara han fick sitta i min famn och titta sig omkring!
Anders har varit hemma med Thelma idag, lillan fick jag hämta tidigare från dagis igår då hon hade hög feber och hosta. Det har varit lite bättre idag, men vi får tyvärr ställa in hennes 2-års kalas på lördag och skjuta på det en vecka. Anders har fått ont i halsen med under dagen, och jag känner lite jag med. Det går ju halsfluss på dagis men jag hoppas att vi klarar oss, eller, framförallt att inte Thor blir sjuk!
Nu är jag helt slut.. så nu blir det sängen!
Efter ett par dagar med strul med amningen så har jag bestämt att lägga ned den från och med nu. Känns tråkigt då jag verkligen ville amma den här gången, men det är inte värt det om jag själv bara grinar när det inte funkar.
Thelmas födelsedagsfirande, del 1
Thelma tycker det är skoj med besök, men roligast var nog att hennes morfar kom. Han har en speciell plats i hennes hjärta... och många paket fick hon! En Skrollandocka, ritsaker (att rita och måla är bland det roligaste som finns att göra just nu!) pussel, böcker, kläder, doktorsväska och små "kompisar".
Doktorsväskan var en hit, idag har Thelma lekt "gå till jobbet" här hemma. Hon packar sin doktorsväska och vinkar hej-då när jag frågar om hon ska gå till jobbet. Bra framtidsplaner har hon!
Doktorsväska, PoP klänning och små "kompisar" i sovsäck som min faster har gjort. Kompisarna ska numera gå och sova med Thelma när hon går och sover.
Ritrulle med ställning-toppen!
Pappa Anders hade bakat (!!!) saffranskaka!
Nästa helg ska vi fira Thelma med kompisarna, på hennes riktiga födelsedag och då blir det mera presenter! Jag vet att flera av dem kommer bli väldigt omtyckta!
Lillebror fick ju presenter han med! Det verkar som att han kommer bli en HD-knutte i framtiden!
Gosedjur från mormor och morfar, och en charming krokodil från min kusin och kusinbarn, min andra kusin med sambo ska då får Thor att bli mc-knutte uppenbarligen. Den fina koftan har min faster Eva gjort!
Plugga...
Kan väl inte säga att kursen är så väldigt rolig heller... kusen jag läser nu går ut på att analysera (sönder) vetenskapliga artiklar och gå igenom forkningsmetodik. Aptråkigt med andra ord...Lite sådär "lära sig rulla en apelsin" ungefär. Nästa kurs kommer ju vara roligare, så det är bara att bita ihop och göra det bästa av situationen.
Nåväl, igår så slutförde vi en seminariumdisskution via vårat internetforum. Jag hade svårt att få vara ifred från de två små T:na så jag fick skapa ett nytt, ensklit krypin. Med stängd dörr i Thors framtida rum. Med en Thelma som bankade på dörren emellanåt lyckades jag få det jag behövde gjort med bra resultat ändå. Och man kommer långt med en bärbar PC och ett balkongbord...'
Karma
Eller, har vi en bägare där både positiva och negativa saker hamnar, och saker utfaller lite slumpmässigt, både bra och dåligt?'
Det jag framförallt funderar över är om saker som jag gör, min karma alltså, påverkar dem närmast mig?
Ja, vi har haft det tufft ett tag, först när Thelma kom, och sen förra året med Anders strålbehandling. Men vi fixade det. Och den här hösten så vill jag bara ha det lungt, utan att något händer. Ha det lite lagom långtråkigt med andra ord. Och även om det nu var så att även jag var sjuk när Thelma föddes, så tycker jag att det var hon som gjorde den största fighten och hämtade sig så väl i sin kuvös. Och förra året var det Anders som kämpade. Så egentligen är det ju inte mig det har drabbat, utan dem närmast mig.
Ändå funderar jag om saker jag har gjort påverkar min karma- men min dåliga karma inverkar dem som står mig närmast- när det är jag som ska "straffas".
Kanske är det fortfarande förlossnings- och bebis hormoner som spökar, men igår var ingen bra eftermiddag.
Så vad hände?
Dagen började ju jättebra, det går finemang att ta upp både Thelma och Thor och att vi gör oss i ordning på morgonen, lämningen på dagis går kanon! Jag och Thor drog iväg på våran första latteträff med hela gänget. So far, so good.
Kl 13 åker vi mot SöS för att göra hörseltestet för nyfödda, och det är där allt skiter sig.
Sköterskan testar Thors hörsel på höger öra tre gånger- inte godkännd.
Hon testar två gånger på vänster sidag- inte godkännd.
Jag försöker behålla lugnet- det är ingen fara...men?
Jag vet att det är vanligt att det kan finnas kvar fosterfett, eller har hunnit bildas öronvax som påverkar testet. Och blir det inte godkännt första gången så görs testet om efter två veckor till. Skulle det inte vara godkännt då heller går man vidare till en lite mera avancera test och en läkare undersöker öronen med.
Men det känns så typiskt oss! Kan vi aldrig få ha lite flyt?
Thor blev inte godkännd på hörseltestet, och väl i bilen bryter jag ihop och gråter gråter gråter. Hör inte min plutt? Kommer han inte får höra fågelsång, porlande vatten eller Kamelot? Faktiskt, jag känner mig rätt så oduglig som mamma, kan inte jag få föda friska barn?
Har jag gjort något som har påverkat min karma- men varför slår då min karma tillbaka på dem som står mig närmast, men inte mig direkt??
Nu har det gått ett dygn och det hela har börjat sjuka in, om inte Thor hör normalt så är det inte hela världen om jag jämför med andra. Det finns bra hjälpmedel, och det finns ett vacker språk för icke hörande med- teckenspråk. Och teckenspråk har jag velat lära mig länge, men just nu känns det inte så lockande.
Ibland behöver även jag få tycka synd om mig själv, krypa ihop lite granna och känna mig ynklig. Och skriva av mig som nu. Nu får vi vänta in den 29:e och hålla tummarna!
Och vad passar bättre än detta? Skruva upp volymen och njut!
http://www.youtube.com/watch?v=jMFqdlvqAw0
who will trade his karma for my kingdom?
Våran Lillebror Thor!
Jag har inte uppdaterat bloggen på ett par dagar, men det har ju sin naturliga förklaring! Vi har äntligen fått våran Lillebror Thor till oss!
Det hela började i måndags den 30 augusti. Jag var i vecka 38+2, Jag hade ännu ett planerat återbesök på specialistmödravården på SöS, och åkte dit rätt så nedstämd. Klådan hade inte blivit bättre och det kändes bara helt hopplöst, som att ingenting nytt skulle ske idag heller. Jag satt i väntrummet och uppdaterade facebook men jag kännde mig mest less på det hela. Jag fick fina stöttande ord, men ändå.
Jag fick träffa ännu en ny läkare, Doktor Petra som i vanlig ordning tog en anamnes, kännde på magen, ett snabbt ultraljud (nummer åtta i ordningen) och kännde på livmodertappen. Kroppen var inte alls mogen för en förlossning nu heller. Modet sjönk ännumera. Hon tog ett nytt blodtryck som låg bra, tyvärr måste jag säga. Jag hade vid det här laget nästan hoppats på att börja utveckla en havandeskapsförgiftning så att de skulle göra något! Inte en helt sund tanke, men jag var bara så less. Läkaren Petra berättade att en igångsättning inte skulle ge mig nåt resultat antagligen, utan skulle med största sannolikhet sluta med snitt ändå. Jag började gråta. Storgråta.
I början av graviditeten var jag helt inne på ett snitt men efter tidens gång har jag blivit mer och mer inställd på att prova att föda vaginalt. Det här har ju varit min sista changs att göra det och ja, erfarenheten bär jag ju med mig. Nu i slutet, med all klåda och allt som har varit har mina tankar varit att det inte spelar någon roll. Bara Lillebror kommer UT!
Nåväl, jag visste inte då att läkaren skulle ge mig ett alternativ. Hon stack iväg en snabbis och skulle prata med sin överläkare och jag satt kvar i hennes mottagningsrum- nedstämd.
Petra kommer tillbaka efter ett par minuter med ett par förslag till mig. Alternativ ett var att jag skulle komma tillbaka på fredag, för nytt ställningstagande och se om livmodertappen hade mognat tills dess, och hade den inte gjort det så skulle de göra ett planerat snitt på mig då. Det känndes lite sisodär faktiskt. Hennes andra alternativ la hon fram så här: " Annars är det lungt idag, då kan vi snitta dig om ett par timmar beroende på hur länge sen du åt".
Mitt svar: Då kör vi idag.
(i efterhand, jag tror faktikst inte att hon trodde att jag skulle svälja det förslaget direkt, men jo!)
Så blev det sagt, att jag skulle snittas ca 5 timmar senare! Nu rullade det på, det är ju lite förberedelser!
Jag ringde Anders som var på jobbet och berättade att det blir snitt idag, snart! Så nu får du komma hit! Och glöm inte att ta med min väska som står hemma! Sen ringde jag svärmor Yvonne som var hemma och förklarade och bad henne packa ihop det sista tills Anders kom hem.
Under tiden de packade ihop det sista och Anders tog en taxi till sjukan fick jag komma upp på förlossningen rum 10 där de kopplade en CTG-kurva för att kolla in lillebrors hjärtljud.
CTG-kurva och så tittar jag på Solsidan på Gösta.
Jag hade ätit frukos kl 8, så jag fick vara fastande. Den här bilden är tagen ca kl 12 och jag börjar bli hungrig. Anders hade varit och köpt en köttbullemacka som såg sååå god ut! Och den vräker han i sig framför sin hungriga fastande fru! Tjyv!
Det rullar på fort, barnmorskorna och barnmoskestudenterna tar mina blodprover och sätter kateter. (den här gången hann de dock bedöva innan, tack för det!) Jag hinner duscha med och få på mig de snygga operationskläderna och snygga strumporna.
Narkosläkaren Brian kommer in och prata med mig, och sen rullas jag iväg under tiden Anders byter om.
Jag måste erkänna, Anders är bra snygg i hårnät. Trots att han saknar hår. Det borde finnas skäggskydd för de med Anders frisyr!
Jag får ryggbeövning, den här gången gör det ont innan den märkliga känslan av att inte kunna röra eller känna sin kropp nedanför bröstkorgen. Efter det lägger de mig ned och jag får ett blodtrycksfall och mår väl inte direkt på topp, men med lite skoj mediciner känns allt bra igen.
Aj Aj!!
I jornalen står det att operationen påbörjades kl 14:11 och avslutadets kl 14:45.
Klockan 14:18 kommer Thor Valfrid ut ur min mage med ett starkt illvål! 3680 gram tung och 49 cm lång!
Mina ögon tåras och det gör nog Anders ögon med! Anders får följa med Thor och klippa navelsträngen och de syr ihop mig. Strax därefter kommer de in med våran son och jag får ha honnom hos mig!
Efter ca 2½ timme på uppvaket fick vi åka vidare till Södra BB för att vila upp oss och lära känna Thor. Jag hade ordentligt ont den natten men fick inga roliga mediciner som jag fick med Thelma, så det var bara att bita ihop. Anders fick hjälpa mig upp och ned, och runt i sängen, Thor snuttade på bra direkt och lyckades fylla bra många blöjor redan första natten till Anders "glädje".
Redan andra dagen på eftermiddagen vände det för mig och jag hade inte så värst ont längre. Då kom även farmor och storasyster Thelma på besök, en stolt storasyster som snällt klappade sin lilla bror och provlåg hans sovkorg.
Efter farmor och Thelma kom mormor och morfar och hälsade på lille Thor, och senare min morbror med fru.
På onsdag eftermiddag mådde jag så pass bra att vi fick åka hem, och hemma är bäst!
Nu är våran familj komplett! 
