Yzza

Jag lever ett glamoröst liv utan dess like! Var jag än går vänder sig folk och tittar efter mig och jag tror de tänker: Wow vilken fräsch småbarnsmamma!
Att vara småbarnsmamma är att leva i lyx och vara väldigt glammig utan tvekan!
Som idag när jag gick på medborgarplatsen, med en polis på min sida, jag drack min latte, jag körde min bugga uppklädd i min röda kappa. I och försig hade jag inte högklackat, men det beror ju på att jag inte kan gå i det. Och jag jag har ju så mycket feeling för mode att jag vet, att kan man inte gå snyggt i högklackat så bör man låta bli. Jag i högklackat ser ut som en stelopererad daggmask som försöker slingra sig fram...

Vad gör jag då för att hålla denna glammiga fasad uppe? Ni ska nu få en inblick i min glammiga vardag.

Klockan 07, jag vaknar av att Thelma dunkar i väggen och skriker APA, APA APAAAAAA!! Lillebror tittar förskräckt upp, och kommer sekunden efter på att nu är det morgon. Det betyder gröt. Och sen drar han igång som Pavarotti.

En urtrött jag snubblar upp, in min något slitna sov t-shirt, ser ut som Butthead i håret och grus i ögonen. Nu börjar dagen, och med det cirkusen. Byta blöjor, klä på, fixa gröt, fixa välling och för Guds skull, på med Bollibompa! Idag var (den dumma) mulifjärrkontrollen med mig! Efter detta race när de små fått mat, upplever jag 5 minuters lugn. Jag hinner hälla upp lite yougurt och göra en macka till mig. Och fundera på att knäppa på kaffebryggaren. Samtidigt jag äter min macka klär jag på mig, borstar håret och sminkar mig. Kaffebryggaren står fortfarande oladdad.

Fem minuter, sen varar inte lugnent längre.

Lillebror behöver byta kläder, Thelma har fel kläder på sig och klär av sig. (varför kan hon inte klä av sig själv när jag ber henne istället??) och katterna vill ut. Lillebror får nya rena kläder, Thelma ska ha samma klänning som igår. Jag ger med mig, för att kunna borsta hennes tänder utan protester.

Trodde jag. Tänderna borstade- men nu får jag byta kläder eftersom jag får en fin tandkrämspuss mitt på magen. Tack!

Lillebror fortsätter leka Pavarotti tills han får komma ned i sitt babygym, Thelma blir arg när Bolibompa inte visar APA! Jag vet att de börjar sända Nicke Nyfiken fem minuter senare, men jag måste stänga av TV innan, annars kommer vi inte iväg i tid till dagis. Tyvärr hinner hon få syn på en bild på Jävla-Nicke-Nyfiken innan jag hinner stänga av. Och kriget bryter ut totalt. Ska inte ha på sig overallen, inte skor inte nåt!! Gaaahhhhh!! I vilda protester skriker hon, vilket Thor glatt stämmer in i.

Jag ringer dagis- vi blir sena idag. Får på Thor ytterkläder och han somnar direkt i vagen. Thelma sitter och surar på sitt rum och gnäller om apa.
Jag suckar. Vad mer kan jag göra? Mitt morgonhumör är inte det bästa, och min dotter har uppenbarligen ärvt det i rakt nedåtstigande led. Jag tar fram en påse, börjar packa hennes kläder och stövlar och säger till trots-fröken att jag kommer bära henne till dagis, utan skor, utan overall och utan mössa. Tur att vi bor 50 meter från dagis.
När jag packar ned den gula mössan i påsen bryter nya protester ut. NU ska alla kläder och stövlar minnsan på.

09:08 låser jag ytterdörren. Thor sover i vagnen, Thelma helt påklädd och på ett strålande humör.
Jag suckar och rabblar mitt mantra: Det är bara trygga barn som vågar trotsa. Klappar mig snällt på axeln, stolt över att jag inte ens har höjt rösten mot henne.

Jag lämnar Thelma på dagis, och får en stor puss innan hon glatt vinkar av mig.
Utmattad går jag till bussen. Jag överlevde "the morning from hell".

På bussen inser jag att nåt kaffe blev det visst inte- men jag har allt med mig, jag har på mig kläder och jag ser okej ut.
Vi kommer in till stan, jag gör mina ärenden, och jag träffar kusin Elin när hon håller ordning på våran stad.
Jag ser nog ut som en vanlig, mammaledig mamma med liten pojke i vagn. På ytan.

När jag kommer hem ser jag att jag har gått hela dagen med en stor grötfläck bak på byxorna.
Jag är en glammig mamma.