Yzza

De senaste dagarna har varit intensiva. Minst sagt! Jag känner mig som en kronisk trött 90-åring och lika fräsch som en urvriden disktrasa ungefär.

I lördags skulle jag jobba mellan kl 7-15. Redan när jag kommer dit på morgonen så får vi reda på att en sköterska som ska jobba kväll är sjuk och det saknas en person. Jag kunde ställa upp som beredskap om det behövdes men åkte istället hem och hämtade pluggböckerna i hopp om att få lite gjort mellan besöken. Lite fick jag gjort, men inte så mycket. Som vanligt kan det se lite ut på planeringen men det blir alltid mera att göra ändå. Jag var hemma igen vid halv tiotiden och då sov redan T och T.

I måndags blev en maratondag med. Först praktik mellan 8-12, sen snabb lunch innan jag for iväg för att jobba kväll. Kvart i elva parkerar jag bilen hemma. Inte heller blev det mycket tid med mina små den dagen, och i morse var jag så seg...

Idag har jag varit på praktik igen, men kom hem i skaplig tid till hemmakaoset.  För att orka med kvällen låg jag och slummrade ett tag på soffan. Det ska faktiskt bli riktigt skönt när Anders börjar jobba igen så jag får vara mammaledig!! Visst blir man trött av det, men jag hinner i alla fall träffa mina barn!

Och där ligger mycket av mina funderingar just nu. Ska man sätta sig och försöka hitta något jobb enbart dagtid? Det är ju inte helt lätt innom vården där mycket drivs dygnet runt. Alternativet är att hitta en nattjänst, men orkar jag dra igång hela den cirkusen? De frågade på jobbet om jag hade tänkt komma tillbaka, och det är ju planen just nu. Sannolikheten att någon slänger ett jobberbjudande till mig utan att jag söker är ju lika med noll. Och dessutom vill jag ha högre lön.

Det kanske är ett lyxproblem just nu med tanke på hur läget ser ut i Japan, men det här är ju min vardag.

Jag måste ju få med ett par rader om Japan katastrofen med. All min empati räcker inte för dessa utsatta människor! Det hela har utvecklat sig till en dålig amerikansk armagedonfilm. Tsunami, jordbävning och nu dessutom kärnkraftskatastrofer. Kommer Japan ens finnas kvar om en månad? Eller kommer större delar av landet vara omöjligt att bo på för radioaktivitet? Det hela känns overkligt. Det är så långt bort, men via all mediabevakning blir det nära ändå.

Eftersom jag inte har hunnit skriva på ett par dagar har jag samlat på mig lite att skriva om, eller snarare sagt skriva av mig om!
Jag har under ett par månaders tid följt en blogg som en nybliven mamma skriver. I början var den intressant, det kom oanade vändningar och jag ville följa bloggen. Nu har bloggen faktiskt blivit skittråkig och riktigt patetisk och handlar mest om diverse gnäll men framförallt om dieter. Okej, så gott som alla som nyligen har fått barn har fått en ommöblerad kropp, och ett par extra kilon som de flesta vill bli av med- även jag! Men, hur kan man utsätta sin kropp för (faktiskt!!) misshandel genom att gå på massa skumma dieter? Och när kroppen säger ifrån att den faktiskt inte mår bra så gnälls det över det men jakten på kilorna är så viktig att man struntar i kroppens signaler??
Kroppen behöver kolhydrater, proteiner och fett för att fungera bra. Det är ingen nyhet och de flesta vet det. Varför sätter man då igång aktivt att ta bort en del av det ur kroppen? SÅ-URBOTA-DUMT.
Kanske låter jag som en präktäkta gammal hemkunskapslärare men vad är fel med tallriktsmodellen? Är den helt ute? Är den totalt 80-tal? Kanske tillhör jag ett utdöende släkte som faktiskt inte går på skumma dieter, eller var det så att jag var extra duktig när vi läste om kost på sjuksköterskeprogrammet? Jag tror inte något av det, jag tror att de flesta vet det jag vet, men att de inte kan solla ut, eller är helt desperata efter några några grams viktjagande.
Dra ned på fettet, käka dina grönsaker- men framförallt: RÖR PÅ DIG SLAPPFIS DÄR UTE!

Jag är lat av mig med, och jag kan käka onyttigt och så har jag kvar lite att gå ned efter sista graviditeten. Men hellre det än att försöra min kropp med sjuka dieter! Och när det kommer till dieter så finns det ju hur många som helst,och via internet kan du ju hitta det mesta, från dieter till piller och jag vet inte vad! Hur 17 orkar man sätta sig in i det överhuvudtaget?
Det mest puckade jag har hört talas om är att banta med barnmatsburkar. HUHH?? Någon känd fjortisbloggare gör visst det. Och det här hörde jag en tjej som tagit efter på bussen för ett par veckor sen. Tjejen måste ha gått i gymnasiet och var för övrigt helt normalviktig. Men det gick ut på att man käkade en barnmatsburk (8månader) till frukost, lunch och middag.Däremellan åt hon ett äpple mellan matmålen, absolut inte banan för det var för fett. Grattis, de flesta barnmatsburkarna innehåller mest  vatten, och om du har tur 10% fisk/kött/kycklig. Smart att faktiskt sätta sin kropp i svält. För vad händer om man sätter sin kropp i svält? Jo vi spar in på fettet vi har i kroppen för att överleva. Grattis igen- det du ville bli av med och förbränna är det du spar...

En annan diet som tydligen verkar populär är LCHF. Du ska käka riktigt fett, inte lightprodukter och dyligt. Men jag undrar, de som följer den dieten slaviskt... efter ett tag med en diet som är så fettrik, även om de går ned i vikt, hur ser deras kolestorol och blodfettvärden ut?

Jag blir bara matt av all hysteri att gå ned i vikt, och dem som verkligen är överviktiga som inte bryr sig alls om sin kropp.
Du har bara en kropp, ta hand om den!
Själv skiter jag i dieter, fortsätter tjata på Anders att käka mera grönsaker och slita på crosstrainern på gymmet.