I´m totaly insane!
Att jag är galen, helt eller halft vet nog de flesta vid det här laget. Ungefär alla utom jag själv. För ibland blir jag förvånad över mig själv och mina små påhitt!
Det hela började med en dröm. En ganska så läskig sådan faktiskt. I natt drömde jag att jag sprang maraton.
Eller snarare sagt, jag drömde att jag tränade till ett maraton och ja.. det skrämde mig lite. I drömmen lämnade jag Thelma och Thor på dagis, sen satte jag på mig skorna och sprang till Älta och sen hem igen! Tokfia!
Ett maraton, för att vara exakt enligt Wikipedia beskrivs: Maraton är en olympisk löpgren där de tävlande avverkar en sträcka på 42 195 meter på landsväg eller gator.
Jo tjena, idag skulle jag inte ens ta mig runt gående de 4,2 milen känns det som. Jo, gå skulle jag nog kunna göra men det skulle ta tid. En vecka eller tre med fikapauser inräknat.
Ändå känns det som att springa ett maraton är en sak som står på min "att göra lista" innan jag dör.
Så nu har jag bestämt mig. Jag ska bli maratonlöpare. Med svett, vilja, tårar och blod ska jag ta mig i mål.
Min första tanke är att jag ska genomföra detta innan jag fyller 40, alltså har jag ungefär 7 år på mig. Men varför vänta så länge? Jag undrar om det är helt orimligt att komma i form så att jag kan försöka 2012? Efter mycket surfande och letande, läsande och granskande har jag nu registrerat mig på en träningsida, och blivit heltänd på idén! Tydligen finns det dom som kan komma igång på ynka 6 månader! Förutsatt att man får vara skadefri. Om jag sätter igång nu har jag ungefär ett år på mig, så jag ska faktiskt försöka! I värsta fall får jag gå- men jag vet ju faktiskt inte om jag klarar det om jag inte ens försöker!
Och jag har märkt att så fruktansvärd otränad som jag var för ett par månader sen är jag inte längre. Nu är det bara full fart frammåt!
I morgon blir det spåret här i skogen, och se om jag orkar springa hela. Det är drygt fyra km. Sen har jag och resten av lattemaffian anmält oss till Vårruset den 25:e, och där ska jag ta mig runt, löpandes.
Sen får jag utarbeta en vidare strategi och hitta ett bra träningsupplägg. Just nu sneglar jag på en pulsklocka och att anmäla mig till Sicklaloppet som går av stapen den 1 oktober och är 10 km långt.
Så därav en ny kategori på bloggen: Träning.
Innan dåren sätter igång på allvar så är det dock en sak som stoppar mig. Hemtentan...
Det hela började med en dröm. En ganska så läskig sådan faktiskt. I natt drömde jag att jag sprang maraton.
Eller snarare sagt, jag drömde att jag tränade till ett maraton och ja.. det skrämde mig lite. I drömmen lämnade jag Thelma och Thor på dagis, sen satte jag på mig skorna och sprang till Älta och sen hem igen! Tokfia!
Ett maraton, för att vara exakt enligt Wikipedia beskrivs: Maraton är en olympisk löpgren där de tävlande avverkar en sträcka på 42 195 meter på landsväg eller gator.
Jo tjena, idag skulle jag inte ens ta mig runt gående de 4,2 milen känns det som. Jo, gå skulle jag nog kunna göra men det skulle ta tid. En vecka eller tre med fikapauser inräknat.
Ändå känns det som att springa ett maraton är en sak som står på min "att göra lista" innan jag dör.
Så nu har jag bestämt mig. Jag ska bli maratonlöpare. Med svett, vilja, tårar och blod ska jag ta mig i mål.
Min första tanke är att jag ska genomföra detta innan jag fyller 40, alltså har jag ungefär 7 år på mig. Men varför vänta så länge? Jag undrar om det är helt orimligt att komma i form så att jag kan försöka 2012? Efter mycket surfande och letande, läsande och granskande har jag nu registrerat mig på en träningsida, och blivit heltänd på idén! Tydligen finns det dom som kan komma igång på ynka 6 månader! Förutsatt att man får vara skadefri. Om jag sätter igång nu har jag ungefär ett år på mig, så jag ska faktiskt försöka! I värsta fall får jag gå- men jag vet ju faktiskt inte om jag klarar det om jag inte ens försöker!
Och jag har märkt att så fruktansvärd otränad som jag var för ett par månader sen är jag inte längre. Nu är det bara full fart frammåt!
I morgon blir det spåret här i skogen, och se om jag orkar springa hela. Det är drygt fyra km. Sen har jag och resten av lattemaffian anmält oss till Vårruset den 25:e, och där ska jag ta mig runt, löpandes.
Sen får jag utarbeta en vidare strategi och hitta ett bra träningsupplägg. Just nu sneglar jag på en pulsklocka och att anmäla mig till Sicklaloppet som går av stapen den 1 oktober och är 10 km långt.
Så därav en ny kategori på bloggen: Träning.
Innan dåren sätter igång på allvar så är det dock en sak som stoppar mig. Hemtentan...
Kommentarer
Postat av: Terese
SPRINGA TILL ÄLTA FRÅN ORMINGE??! jag då är du nog allt lite galen ;) du skulle följt med mig på vårruset =)
Trackback