Yzza

Idag, statusuppdatering på facebook kl 19:30
Snör på mig skorna och tar sats!

En timme senare frågar min kusin mig på facebook om jag lever. Svaret blev precis som det kändes. Jag lever. Nu ska jag dö.

Så inleddes alltså min karriär som joggare. Tjollahopp!

Vi har ett motionsspår här i närheten av oss på 4,1 km. Jag går det här spåret utan problem på ca 50 minuter. Nu skulle jag alltså jogga för att få en utgångstid att arbeta mig nedåt på, och i framtiden även öka sträckan.
Jag kör 5 km på crosstrainern på drygt 34 minuter, så jag ansåg det inte helt omöjlig att faktiskt ta mig runt, springandes. Även om crosstrainern ger samma rörelse hela tiden så har jag ju lite kondition.. även om att springa på naturligt underlag kräver att flera muskler arbetar på ett helt annat sätt.

Usch så fel jag har!

Jag går till spåret och är varm i kroppen, so far so good. Jag börjar jogga väldigt lungt. Här kommer nu min första fundering: Att springa i väldigt lugn takt är bra mycket jobbigare än att öka takten lite. Varför? Är det för att jag tänker för mycket på att ta det försiktgt, eller blir stegen för små? Efter ca 10 minuter börgar jag känna av en viss smärta i framsidan på smalbenen med. Aj. Jag stannar och strechar. Och inser att det kommer inte att gå att springa i det lugna tempot.
Och varför får jag ont? Jag har sköna skor, men är de för gamla? Jag vet att jag köpte dem 2007 eller nåt, men har för mig att en del säger att skor är färskvara. Så mycket är de inte använda, men kan de ha "torkat"?

Jag lägger om mitt upplägg på att ta mig runt spåret: Jag powergår tills det kommer en uppförsbacke, då springer jag upp. Och när vissa låtar spelar på Iphonen. Så jag kan nog säga att det blev mera intervall träning ändå.

Jag kom runt mina 4.1 km på 43:23. Och jag har beslutat mig för att inte jobba för att få ned tiden, utan på att öka de sträckorna jag ska springa. Jag har hittat ett träningsprogram på Funbeat jag börjar köra på torsdag som är för totala nybörjare som satsar på att springa en mil efter 14 veckor.

Kanske gick det inte så bra idag om man mäter efter vad jag ville, men jag gjorde något ändå! Och en stor skillnad denna gång mot de andra när jag försökt börja träna är att jag är peppad och motiverad den här gången! Dessutom har jag nog fått med Anders på noterna att vi ska köra ett terränglopp nästa höst...



Urvriden disktrasa. En känsla jag känner igen.