Team Gladiator
Det börjar klarna. Överallt förutom utomhus. Det snöar idag. Varför nu??? Det är ungefär en månad försent, jag har ställt in mig på vår nu.
En kompis till mig skrev igår på facebook att hon längtade efter lite snö och vinter. På ett sätt gör jag det med- så att Thelma får åka lite pulka. Men det räcker med två dagar. Annars är jag trött redan nu på att det ligger någon ynka cm snö ute. Och att det är mörkt och kallt.
Det jobbigaste med den här årstiden är som småbarnsförälder att varje gång man ska ut genomföra det så kallade påklädningsmaraton vilket kan få den mest stabila människan att gå i taket.
Medans Thelma försöker få på sig overallen, vilket hon kan själv men inte vill, hinner Thor gå in i rummet och börja leka igen. När den ena är påklädd har den andra börjat klä av sig för att det är varmt. När båda nästan är påklädda är jag genomsvettig och överväger att gå ut utan varken jacka eller skor. När jag väl har klätt på mig och båda barnen är varma och griniga så sitter den ena i trappuppgången och käkar grus från dörrmattan och den andra har gått upp till övervåningen och plingar på dörren till grannen. (tack och lov jobbar de dagtid och är inte hemma!!!)
Det ska bli skönt med sommar, värme och slippa klä på sig själv och resten av familjen. Bara få barnen att hoppa i foppatofflorna räcker faktiskt.
Apropå maraton har jag den sista tiden faktiskt hållt mig kry och kunna träna. Siktet är fortfarande inställt på halvmaran i höst, och målet är att springa 100 mil i år. Jag har inte sprungit en meter ännu. Åter igen, det är mörkt, kallt och halt ute, och jag vägrar springa på löpbandet. Men jag vet att det kommer en vår- och då blir det mera spring i benen. Under tiden hänger jag på gymmet. Jag har fått med mig Linda med. Lagom till sommaren kommer vi vara lika brudarna i Gladiatorerna. Tveklöst!!
Vårat första lilla pass blev en två timmars styrketräning med mycket skoj. Dagen efter gick bra med, däremot dag två efter träningen fick jag ett sms från Linda med den korta, men väl informativa texten: Idag är jag rörelsehindrad. Jag kännde detsamma.. men att känna smärta ifrån träningsvärk är att veta att vi lever. Vi har faktiskt tränat igen. Jag ser en viss förhoppning om att faktiskt ha tränat bort falukorven till sommaren... Sen om jag är en Gladiator får jag se...
En kompis till mig skrev igår på facebook att hon längtade efter lite snö och vinter. På ett sätt gör jag det med- så att Thelma får åka lite pulka. Men det räcker med två dagar. Annars är jag trött redan nu på att det ligger någon ynka cm snö ute. Och att det är mörkt och kallt.
Det jobbigaste med den här årstiden är som småbarnsförälder att varje gång man ska ut genomföra det så kallade påklädningsmaraton vilket kan få den mest stabila människan att gå i taket.
Medans Thelma försöker få på sig overallen, vilket hon kan själv men inte vill, hinner Thor gå in i rummet och börja leka igen. När den ena är påklädd har den andra börjat klä av sig för att det är varmt. När båda nästan är påklädda är jag genomsvettig och överväger att gå ut utan varken jacka eller skor. När jag väl har klätt på mig och båda barnen är varma och griniga så sitter den ena i trappuppgången och käkar grus från dörrmattan och den andra har gått upp till övervåningen och plingar på dörren till grannen. (tack och lov jobbar de dagtid och är inte hemma!!!)
Det ska bli skönt med sommar, värme och slippa klä på sig själv och resten av familjen. Bara få barnen att hoppa i foppatofflorna räcker faktiskt.
Apropå maraton har jag den sista tiden faktiskt hållt mig kry och kunna träna. Siktet är fortfarande inställt på halvmaran i höst, och målet är att springa 100 mil i år. Jag har inte sprungit en meter ännu. Åter igen, det är mörkt, kallt och halt ute, och jag vägrar springa på löpbandet. Men jag vet att det kommer en vår- och då blir det mera spring i benen. Under tiden hänger jag på gymmet. Jag har fått med mig Linda med. Lagom till sommaren kommer vi vara lika brudarna i Gladiatorerna. Tveklöst!!
Vårat första lilla pass blev en två timmars styrketräning med mycket skoj. Dagen efter gick bra med, däremot dag två efter träningen fick jag ett sms från Linda med den korta, men väl informativa texten: Idag är jag rörelsehindrad. Jag kännde detsamma.. men att känna smärta ifrån träningsvärk är att veta att vi lever. Vi har faktiskt tränat igen. Jag ser en viss förhoppning om att faktiskt ha tränat bort falukorven till sommaren... Sen om jag är en Gladiator får jag se...
Kommentarer
Trackback
