Yzza

Thor är inne i en perido som innebär två saker. Oändlig stark trots och att vara en riktig mammagris.
Han kan trotsa mot mig hur mycket som helst (jag  blir snart gråhårig!) för att i nästa minut inte kunna släppa mig.
Vissa kvällar får inte stackars pappan göra något utan det är bara mamma som gäller.

En sak han kör med just nu är att jag ska sova hos honom. Våra barn har alltid sovit själv i sina sänga, och de går inte över för att sova med oss. Men ibland vill Thelma somna i våran säng och sedan bär vi över henne till sig.
Thor däremot tycker att jag ska sova med honom. Och gärna hela natten. Och i det fallet är jag väldigt glad att han har en vanlig 90 cm bred säng och inte en juniorsäng.

Häromkvällen var en sådan nattning. Jag skulle sova hos honom.
Jag kröp ned brevid. Det var mycket viktigt att jag hade kudde och täcke.
Jag frågade om vad pappa skulle tycka om det, att jag inte sov hos honom. Svaret kom klart och tydlig. Pappa kunde sova själv! Jag fick inte heller sova med Thelma.

Samtal när vi ligger nära och myser är väldigt givande. Vi kan prata lungt och jag får reda på väldigt mycket.
Häromkvällen berättade Thor att vi skulle åka brandbil. Han skulle köra. Jag skulle få sitta brevid. När vi kom fram skulle jag få spruta med vattenslangen mot elden. Han hade ju faktiskt kört brandbilen. Men det var Thor som skulle klättra upp på den långa stegen. Jag fick även det ärofyllde uppdraget att sköta sirenerna!

 

Det blir tyst en stund.
Sen säger han... Mamma det finns inga monster här. För pappa har låst dörren.

Anders kommer in och väcker mig ca 2 timmar senare. Jag och Thor har somnat gott!

 

Dessa samtal bevarar jag i mitt hjärta, plockar fram när Thor är tonåring och jag knappt kommer få krama honom!
Min goa lilla brandman!