Nyårslöfte?
Det är oundvikligt. Nu kommer det. Inläggdet om de omryktade NYÅRSLÖFTET! För jag tycker faktiskt att det hör till att man ger ett löfte, och sen verkligen jobbar för att hålla det!
Sen finns det alltid negativa människor som ser det som att löftet är till för att brytas, eller att alla bryter dom före påsk ändå.
Alltså kan man göra på två sätt med ett nyårslöften. Ge ett löfte man verkligen inte vill bryta och jobba stenhårt på det, eller ge ett löfte som är omöjligt att bryta. Jag gav mig själv ett löfte för flera år sen som var omöjligt att bryta. Det funkade faktiskt. Jag lovade mig själv att äta mat varje dag...
Jag surfade runt lite, missbrukade Google lite så att säga för att snoka reda lite på det här med nyårslöften. Enligt Sifo är det vanligaste löftet hos svenskar att under följande år gå ned i vikt. Fint hån... man har under nyårskvällen proppat i sig god mat med för mycket kalorier, och till det en hel del alkohol, som innehåller väldigt mycket kalorier. Dagen efter blir det bakis dag och pizza med läsk. Joo... så bra gick det med det löftet...
Pizzabagaren hos oss påstår att den dagen på året det säljs mest pizza är den 1:a och 2:a januari. Jag tror honom!
Enligt Wikipedia: Nyårslöften är ett löfte som avläggs av en individ på nyråsafton som ett sätt att förändra sin livsstil åt ett håll som ses som positivt. Namnet kommer ifrån det faktum att dessa löften oftast sätts i effekt på nyårsdagen och kvarstår tills målet har uppnåtts, även om många löften förblir ouppnådda och relativt ofta bryts en kort tid efter att de satts.
Och vad ser jag på nätet som de vanligaste löfterna? Gå ned i vikt, börja träna, inte äta godis, spara pengar höja betygen osv.. och alla känns dels riktigt tråkiga och det fokuserar bara på ska ska ska! Inge roligt alls! Hur roligt är det att inte äta godis på ett år?? Va?? Godis är ju gott!!
Jag hittade det här på nätet med, har ingen aning om källkritik när det gälller sidan, men det gav faktiskt bra tips, fokusera på det som är bra!
Formulera dina nyårslöften positivt. Säg exempelvis att du ska äta grönsaker tre gånger i veckan istället för att ha som nyårslöfte att INTE alls äta choklad.
Akta dig för ord som alltid, aldrig och inte! Varför det? Att lova sig själv för mycket av förändring kan paradoxalt nog öka risken för att den inte håller i längden, enligt ett pressmeddelande från Psykologiguiden
Den stora frågan är om det egentligen är värt att ge ett nyårslöfte. Kan man inte gå avlägga en nyårsönskan istället? Något som man vill ska ske under året som kommer, men som man självfallet själv måste jobba på för att få till? Det tycker jag låter bättre. Så jag tänker härmet avlägga min nyårsönskan inför 2012!
Jag ska springa 100 mil!
Sen finns det alltid negativa människor som ser det som att löftet är till för att brytas, eller att alla bryter dom före påsk ändå.
Alltså kan man göra på två sätt med ett nyårslöften. Ge ett löfte man verkligen inte vill bryta och jobba stenhårt på det, eller ge ett löfte som är omöjligt att bryta. Jag gav mig själv ett löfte för flera år sen som var omöjligt att bryta. Det funkade faktiskt. Jag lovade mig själv att äta mat varje dag...
Jag surfade runt lite, missbrukade Google lite så att säga för att snoka reda lite på det här med nyårslöften. Enligt Sifo är det vanligaste löftet hos svenskar att under följande år gå ned i vikt. Fint hån... man har under nyårskvällen proppat i sig god mat med för mycket kalorier, och till det en hel del alkohol, som innehåller väldigt mycket kalorier. Dagen efter blir det bakis dag och pizza med läsk. Joo... så bra gick det med det löftet...
Pizzabagaren hos oss påstår att den dagen på året det säljs mest pizza är den 1:a och 2:a januari. Jag tror honom!
Enligt Wikipedia: Nyårslöften är ett löfte som avläggs av en individ på nyråsafton som ett sätt att förändra sin livsstil åt ett håll som ses som positivt. Namnet kommer ifrån det faktum att dessa löften oftast sätts i effekt på nyårsdagen och kvarstår tills målet har uppnåtts, även om många löften förblir ouppnådda och relativt ofta bryts en kort tid efter att de satts.
Och vad ser jag på nätet som de vanligaste löfterna? Gå ned i vikt, börja träna, inte äta godis, spara pengar höja betygen osv.. och alla känns dels riktigt tråkiga och det fokuserar bara på ska ska ska! Inge roligt alls! Hur roligt är det att inte äta godis på ett år?? Va?? Godis är ju gott!!
Jag hittade det här på nätet med, har ingen aning om källkritik när det gälller sidan, men det gav faktiskt bra tips, fokusera på det som är bra!
Formulera dina nyårslöften positivt. Säg exempelvis att du ska äta grönsaker tre gånger i veckan istället för att ha som nyårslöfte att INTE alls äta choklad.
Akta dig för ord som alltid, aldrig och inte! Varför det? Att lova sig själv för mycket av förändring kan paradoxalt nog öka risken för att den inte håller i längden, enligt ett pressmeddelande från Psykologiguiden
Den stora frågan är om det egentligen är värt att ge ett nyårslöfte. Kan man inte gå avlägga en nyårsönskan istället? Något som man vill ska ske under året som kommer, men som man självfallet själv måste jobba på för att få till? Det tycker jag låter bättre. Så jag tänker härmet avlägga min nyårsönskan inför 2012!
Jag ska springa 100 mil!
vill göra, ska göra, borde göra, inte vilja göra....
Det finns saker jag vill göra, saker jag ska göra, saker jag borde göra och såklar, saker jag inte vill göra!
En sak jag verkligen vill göra är att träna. Och just när det kommer till att träna så kommer det även in i kategorierna ska, borde och inte vill göra med. Oavsett om jag vill eller inte..
Jag vill alltså träna, blir starkare, få bättre kondition, slippa ha ont i ryggen, bli av med lite kilon och så vidare. Jag är verkligen supermotiverad när jag sitter hemma och tänker på det. För det är ungefär dit jag kommer, sitter hemma och tänka på det. Sen är det en jäkla massa virus och bakterier som sätter stopp för genomförandet! Just nu sitter jag hemma med skrovlig röst och slemhosta. Och det är inte bra att träna när man hostar upp slemklumpar såvitt jag vet...
Jag ska faktiskt träna mera. Bara jag får hålla mig frisk. Jag har ju precis allt jag behöver! Jag borde även träna mer, eftersom jag faktiskt märker att jag har mindre ont i ryggen om jag kan träna. Det här hör faktiskt ihop med något jag inte vill göra med. Jag vill nämligen inte se ut som en heffaklump!
Allt hänger ihop. Om jag får hålla mig frisk underlättar mycket. Och att det blir vår. Jag kan ju säga att vara ute och springa i mörkret kommer inte att ske. Jag tycker det är obehagligt. Och att springa på löpband är inte heller ett alternativ. Men det finns så mycket mera jag kan göra än det.
Om jag bara får hålla mig frisk...
Just nu verkar det som att jag är mottaglig för varenda bacill och virus som finns. Dels släpar ju barnen hem en del från dagis, vilket jag inte kan göra så mycket åt. Sen tror jag att mitt imunnförsvar är nedsatt. Det måste bara vara nedsatt för jag tycker jag samlar på mig allt skräp som finns! Jag blir ju inte dundersjuk heller, men så pass mycket att jag ändå känner mig ur gängorna.
Det som påverkar mig mycket är stress. Och just nu är det stress över praktiken. Eftersom jag är sjuk nu igen ligger jag ett par pass efter igen. Suck. Tanken var ju att bli klar med eländet under jullovet, men den planen verkar ju inte funka. Jag vill bara att den här jävla praktiken är över! Och ska jag vara riktigt krass... de är trevliga å så där jag är, men jag skulle aldrig vilja jobba där. Instängd på samma ställe hela dagarna, inget tänka själv. Och så blir det ju en konstig situation ibland och det kan faktiskt kännas som att jag antingen jobbar gratis, eller blir sedd som en prao elev i klass 8.... *gnälla gnälla gnälla*
Det finns flera saker jag ska göra. Jag har börjat rada upp en del av dem redan nu. Mycket är att anmäla sig till olika lopp under våren, en massa roliga träningar jag kan göra under sommaren, ju tokigare desto bättre och sen genomföra dem! Jag har kommit en bit på vägen och tror att det kommer bli bra.
Andra saker jag ska göra, framförallt i sommar är att läsa böcker. Massor med böcker men inte en enda som är att göra med något plugg! Det ser jag fram emot!
De saker jag borde göra kan bli en lång lista. Hur drar man ned på stress? Jag vet ju att det blir bättre snart... Jag borde äta frukost bättre med, men om sanningen ska fram har jag jättesvårt för det. Jag är inte hungrig och det blir bara större och större tuggor som växer i munnen. Och vad finns det för något att äta på morgonen som är mjölkfritt, inte tar tid att göra, inte låter att göra och som går snabbt och smidigt att äta? Det ska vara gott med...
Jag har en till sak jag borde göra.. det är att skriva nån flummig-etisk-analys som jag ska diskutera på min praktikplats.. och sen ska den in till skolan där den inte ens kommer bedömmas. Har ni hört nåt så idiotiskt?? Det är iaf något som måste in, trots att allt bara låter konstigt och jag inte vill.... Helt plötsligt kom vi in på saker som jag absolut inte vill göra: och det är väl att göra konstiga uppgifter till skolan. Egentligen är jag rätt så trött på hela skolan, och framförallt en av lärarna vi har som verkar.... vara i pensionsålder mentalt... Tyvärr försvinner inte de sista uppgifterna eller praktiken hur mycket jag än blundar.
Mycket av de här sakerna skulle jag säkert kunna göra om till nyårslöften. Att äta rätt, träna och hålla mig frisk.. osv osv osv. Men som vanligt så bryts alla nyårslöften innan påsk så jag skiter i det. Jag tänker inte ge några löften på nyår. Jag tänkte mer tänka om i slutet av 2011 så att 2012 blir bra! Det är min ide! Om man vill förändra på något så är det väl ingen ide att skjuta upp det? Av just den anledningen åt jag frukost i morse. Fruktsallad. Funkade bra, men kommer ta för lång tid att göra en stressig tisdag om jag inte förbereder innan...
Jag är dock helt övertygad att om jag bara får hålla mig frisk och det blir vår så kommer allt bli mycket bättre! Och jag kommer automatiskt förvandlas från barbamamma till en het pingla redo för beach 2012 över en natt!
Dessutom är Jonna tillbaka till FB, den nyfikna FB junkien hon är, så jag tror nog att 2012 blir rätt så bra ändå...
En sak jag verkligen vill göra är att träna. Och just när det kommer till att träna så kommer det även in i kategorierna ska, borde och inte vill göra med. Oavsett om jag vill eller inte..
Jag vill alltså träna, blir starkare, få bättre kondition, slippa ha ont i ryggen, bli av med lite kilon och så vidare. Jag är verkligen supermotiverad när jag sitter hemma och tänker på det. För det är ungefär dit jag kommer, sitter hemma och tänka på det. Sen är det en jäkla massa virus och bakterier som sätter stopp för genomförandet! Just nu sitter jag hemma med skrovlig röst och slemhosta. Och det är inte bra att träna när man hostar upp slemklumpar såvitt jag vet...
Jag ska faktiskt träna mera. Bara jag får hålla mig frisk. Jag har ju precis allt jag behöver! Jag borde även träna mer, eftersom jag faktiskt märker att jag har mindre ont i ryggen om jag kan träna. Det här hör faktiskt ihop med något jag inte vill göra med. Jag vill nämligen inte se ut som en heffaklump!
Allt hänger ihop. Om jag får hålla mig frisk underlättar mycket. Och att det blir vår. Jag kan ju säga att vara ute och springa i mörkret kommer inte att ske. Jag tycker det är obehagligt. Och att springa på löpband är inte heller ett alternativ. Men det finns så mycket mera jag kan göra än det.
Om jag bara får hålla mig frisk...
Just nu verkar det som att jag är mottaglig för varenda bacill och virus som finns. Dels släpar ju barnen hem en del från dagis, vilket jag inte kan göra så mycket åt. Sen tror jag att mitt imunnförsvar är nedsatt. Det måste bara vara nedsatt för jag tycker jag samlar på mig allt skräp som finns! Jag blir ju inte dundersjuk heller, men så pass mycket att jag ändå känner mig ur gängorna.
Det som påverkar mig mycket är stress. Och just nu är det stress över praktiken. Eftersom jag är sjuk nu igen ligger jag ett par pass efter igen. Suck. Tanken var ju att bli klar med eländet under jullovet, men den planen verkar ju inte funka. Jag vill bara att den här jävla praktiken är över! Och ska jag vara riktigt krass... de är trevliga å så där jag är, men jag skulle aldrig vilja jobba där. Instängd på samma ställe hela dagarna, inget tänka själv. Och så blir det ju en konstig situation ibland och det kan faktiskt kännas som att jag antingen jobbar gratis, eller blir sedd som en prao elev i klass 8.... *gnälla gnälla gnälla*
Det finns flera saker jag ska göra. Jag har börjat rada upp en del av dem redan nu. Mycket är att anmäla sig till olika lopp under våren, en massa roliga träningar jag kan göra under sommaren, ju tokigare desto bättre och sen genomföra dem! Jag har kommit en bit på vägen och tror att det kommer bli bra.
Andra saker jag ska göra, framförallt i sommar är att läsa böcker. Massor med böcker men inte en enda som är att göra med något plugg! Det ser jag fram emot!
De saker jag borde göra kan bli en lång lista. Hur drar man ned på stress? Jag vet ju att det blir bättre snart... Jag borde äta frukost bättre med, men om sanningen ska fram har jag jättesvårt för det. Jag är inte hungrig och det blir bara större och större tuggor som växer i munnen. Och vad finns det för något att äta på morgonen som är mjölkfritt, inte tar tid att göra, inte låter att göra och som går snabbt och smidigt att äta? Det ska vara gott med...
Jag har en till sak jag borde göra.. det är att skriva nån flummig-etisk-analys som jag ska diskutera på min praktikplats.. och sen ska den in till skolan där den inte ens kommer bedömmas. Har ni hört nåt så idiotiskt?? Det är iaf något som måste in, trots att allt bara låter konstigt och jag inte vill.... Helt plötsligt kom vi in på saker som jag absolut inte vill göra: och det är väl att göra konstiga uppgifter till skolan. Egentligen är jag rätt så trött på hela skolan, och framförallt en av lärarna vi har som verkar.... vara i pensionsålder mentalt... Tyvärr försvinner inte de sista uppgifterna eller praktiken hur mycket jag än blundar.
Mycket av de här sakerna skulle jag säkert kunna göra om till nyårslöften. Att äta rätt, träna och hålla mig frisk.. osv osv osv. Men som vanligt så bryts alla nyårslöften innan påsk så jag skiter i det. Jag tänker inte ge några löften på nyår. Jag tänkte mer tänka om i slutet av 2011 så att 2012 blir bra! Det är min ide! Om man vill förändra på något så är det väl ingen ide att skjuta upp det? Av just den anledningen åt jag frukost i morse. Fruktsallad. Funkade bra, men kommer ta för lång tid att göra en stressig tisdag om jag inte förbereder innan...
Jag är dock helt övertygad att om jag bara får hålla mig frisk och det blir vår så kommer allt bli mycket bättre! Och jag kommer automatiskt förvandlas från barbamamma till en het pingla redo för beach 2012 över en natt!
Dessutom är Jonna tillbaka till FB, den nyfikna FB junkien hon är, så jag tror nog att 2012 blir rätt så bra ändå...
Jag är en medium. En vanlig 38.
Jag, min hjärna och min kropp är inte helt överrens om vissa saker. Tillexemper är jag i mitt sinne rätt så vig. Kroppen är smidig som ett kylskåp. Hjärnan har lust att träna jämt, men kroppen envisas med att vara förkyld bara för att trilskas. En annan sak hjärnan och kroppen verkligen inte är överrens om är storleken. Tyvärr verkar den där jävla kroppen vinna det kriget med.
Jag tyckte om min kropp "pre-kids". Jag ägde en ganska så normalstor rumpa, små bröst, en rätt så platt mage och framförallt en midja. Jag väge 57 kg och allt var frid och fröjd.
Och jag är kvar i den bilden, jag må vara trög, men huvudknoppen har inte alls programerat om sig efter två barbapappa graviditeter.
Jag ser inte alls ut som förut. Den normalstora rumpan är nu en rätt så stor röv. I alla fall så pass stor att det passar att sätta fast en "bred last-skylt" på den. Tuttarna försvann lika fort som lönen gör på kontot och den platta magen är nu ett fast säte för en kanelbulledeg. Degen har jäst ut den hel del, för att någon midja finns det inte alls längre.
Och jag undrar varför det är så satans svårt för hjärnan att programera om sig att kroppen inte ser ut som hjärnan tror och vill? Det känns som att jag är någon form av krigsförhandlare mellan hjärnan och kroppen.
Ofta brukar hjärnan gå omkring i sin egna värld och tro att allt är bra. Hjärnan tror att kroppen fortfarande kommer i storkek 36 eller Small. Därför brukar hjärnan få sig en smärre chock när jag tar ut kroppen och hjärnan på en typisk tjejaktivitet: Shopping.
Hjärnan är kritisk vad den vill shoppa, men brukar hitta något som sedan tas med till provrummet. Det är nu kroppen spelar ut sina ess som den har instoppade i någon fettvalk. Idag skulle jag prova en klänning. En vanlig klänning.. den satt som korvskinn över armarna, jag kunde få plats med halva grannskapet där brösten ska sitta och dessutom såg jag gravid ut. Usch bort!
Det är väl helt enkelt så att jag måste acceptera och försöka övertyga hjärnan om att jag numera är en Medium (usch vad tråkigt, så genomsnittligt) eller en storlek 38 (storleken som jämt tar slut först). Det här hade väl varit okej att vara en M/38 om jag hade varit 10 cm längre. Jag fick en till uppenbarelse idag med. Min ryggtavla är större än hela Afrika!!
Det finns ganska lätta sätt att lösa mitt pågående krig mellan hjärna och kroppen:
- Programera om hjärnan att se kroppen som den verkligen ser ut. Alltså knöla in sig i små provhytter väldigt ofta, låta själförtroendet få en törn varje gång till hjärnan fattar läget. Och gå omkring och gnälla om sin falukorv kring midjan.
- Träna som en galning, aldrig unna sig något gott och göra allt för att kroppen får ge med sig tills den ser ut som hjärnan behagar. Låter riktigt skittråkigt faktiskt. Och ingen shoppen innan dess, så då borde det bli ekonomiskt med.
- Skrapa fram ett par miljoner på triss och fettsuga mage, lår, rumpa och sen spruta in det i tuttarna. Problemet är att varken jag eller hjärnan skulle våga. Och kroppen skulle väl bli utsatt för vad man kan kalla våldtäckt.
- Stoppa huvudet i sanden. Alltså köpa en One Pice och bara gå klädd i den jämt. Gömma undan alla problem. Kan dock bli varmt i sommar.
Idag under lunchen blev det shopping, men inte mycket. Stackars Anders får nämligen jämt höra att jag inte har nåra kläder som passar. Den här gången fick hjärnan känna sig besegrad av kroppen då det blev en kofta i Medium, ett par strumbyxor i Medium och en tröja i storlek 38.
Fast hjärnan vann lite över kroppen med, efter en traumatisk stund i provhytten. Istället för att köpa choklad köpte jag en banan...
Jag tyckte om min kropp "pre-kids". Jag ägde en ganska så normalstor rumpa, små bröst, en rätt så platt mage och framförallt en midja. Jag väge 57 kg och allt var frid och fröjd.
Och jag är kvar i den bilden, jag må vara trög, men huvudknoppen har inte alls programerat om sig efter två barbapappa graviditeter.
Jag ser inte alls ut som förut. Den normalstora rumpan är nu en rätt så stor röv. I alla fall så pass stor att det passar att sätta fast en "bred last-skylt" på den. Tuttarna försvann lika fort som lönen gör på kontot och den platta magen är nu ett fast säte för en kanelbulledeg. Degen har jäst ut den hel del, för att någon midja finns det inte alls längre.
Och jag undrar varför det är så satans svårt för hjärnan att programera om sig att kroppen inte ser ut som hjärnan tror och vill? Det känns som att jag är någon form av krigsförhandlare mellan hjärnan och kroppen.
Ofta brukar hjärnan gå omkring i sin egna värld och tro att allt är bra. Hjärnan tror att kroppen fortfarande kommer i storkek 36 eller Small. Därför brukar hjärnan få sig en smärre chock när jag tar ut kroppen och hjärnan på en typisk tjejaktivitet: Shopping.
Hjärnan är kritisk vad den vill shoppa, men brukar hitta något som sedan tas med till provrummet. Det är nu kroppen spelar ut sina ess som den har instoppade i någon fettvalk. Idag skulle jag prova en klänning. En vanlig klänning.. den satt som korvskinn över armarna, jag kunde få plats med halva grannskapet där brösten ska sitta och dessutom såg jag gravid ut. Usch bort!
Det är väl helt enkelt så att jag måste acceptera och försöka övertyga hjärnan om att jag numera är en Medium (usch vad tråkigt, så genomsnittligt) eller en storlek 38 (storleken som jämt tar slut först). Det här hade väl varit okej att vara en M/38 om jag hade varit 10 cm längre. Jag fick en till uppenbarelse idag med. Min ryggtavla är större än hela Afrika!!
Det finns ganska lätta sätt att lösa mitt pågående krig mellan hjärna och kroppen:
- Programera om hjärnan att se kroppen som den verkligen ser ut. Alltså knöla in sig i små provhytter väldigt ofta, låta själförtroendet få en törn varje gång till hjärnan fattar läget. Och gå omkring och gnälla om sin falukorv kring midjan.
- Träna som en galning, aldrig unna sig något gott och göra allt för att kroppen får ge med sig tills den ser ut som hjärnan behagar. Låter riktigt skittråkigt faktiskt. Och ingen shoppen innan dess, så då borde det bli ekonomiskt med.
- Skrapa fram ett par miljoner på triss och fettsuga mage, lår, rumpa och sen spruta in det i tuttarna. Problemet är att varken jag eller hjärnan skulle våga. Och kroppen skulle väl bli utsatt för vad man kan kalla våldtäckt.
- Stoppa huvudet i sanden. Alltså köpa en One Pice och bara gå klädd i den jämt. Gömma undan alla problem. Kan dock bli varmt i sommar.
Idag under lunchen blev det shopping, men inte mycket. Stackars Anders får nämligen jämt höra att jag inte har nåra kläder som passar. Den här gången fick hjärnan känna sig besegrad av kroppen då det blev en kofta i Medium, ett par strumbyxor i Medium och en tröja i storlek 38.
Fast hjärnan vann lite över kroppen med, efter en traumatisk stund i provhytten. Istället för att köpa choklad köpte jag en banan...
Jag gnäller lite- men sen blir det bra!
Jo.. det här gick ju bra! Jag skulle (äntligen) uppdatera bloggen och lägga in lite bilder från iphöönen. Så jag ploppar in usb-kabeln i dator och in i Oswald. *blip blip blip* Nej något är fel.. jag vet inte vad det är eller om det är nåt fel på datorn som inte kopplar ihop det hela. Och det här ligger helt klart utanför mina kunskaper så Anders får ta tag i det hela. Alltså är Oswald fortfarande tom på musik vilket är ganska så tråkigt när man åker buss...
Så i väntan på att jag har överfört bilderna till min lilla-pc så blir det ett "följa-upp-vad-som-har-hänt-senaste-månaden" inlägg. Utan bilder.
Sen senaste inlägget har det hänt mycket. Lite väl mycket kanske.
Jobbet rullar på och jag trivs superbra! Sen var det då dags att börja med praktiken och det var ungefär där allt strul började. Jag börjar praktiken på Sachssa barnakuten och det känns bra. Några dagar efter det gjorde en annan sak intåg i vårat liv. Vattkopporna...
Jag hittade några få koppor på Thelma när hon kom hem från dagis som satt bakom ena örat. Två timmar senare var hela ryggen full! Efter kliande och några jobbiga dagar blir Thelma så småningom bättre. Thor får vara hemma med de dagar hon är hemma så att de kan få kopporna samtidigt. Men icke! Tre dagar hinner barnen gå på dagis tillsammans sen hittar jag en koppa på Thor.. sen en till och ja.. usch så han ser ut!! Thelma såg illa ut, men det är inget mot Thor.
En morgon när vi tar upp Thor i sängen har han legat och gnuggat sig mot madrassen i sängen så pass mycket att kopporna hade spruckit, börjat blöda och blödigt igenom både pyjamasen och ned på lakanet. Stackars lilla gubben! Men även det tog vi oss igenom.
Allt har ju inte varit jobbigt. Jag kunde ju faktiskt smita hemmifrån under en av de värsta kopp-dagarna. Det var dags för Elins fruhippa. Men eftersom jag inte kan ladda upp rolig bilder så får jag ta en uttömmande redovisning för det senare...
Men kombinationen att ha småbarn, jobba heltid, ha praktik och på det vabb har mer eller mindre knäckt mig. Det ska bli såååå skönt när praktiken är över och jag får vara hemma lite mera hos familjen! Det är ju en sak att plugga- då är jag iaf hemma. Men ha praktik och vara borta så mycket är tungt.
Igår satte det ett ordentligt spår med en ordentlig migrändag. Trost piller gav det inte med sig...
Nog med gnäll.
Idag har varit en toppendag! Jag hade en glad morgon med barnen och kom iväg till jobbet. Jobbade förmiddagen och eftersom det är torsdag innebär det lunch i forum med min kollega. Det blev för min del parma- och salami sallad med vinegrettedressing. Tone, min kollega tar alltid en kyckligsallad med olivolja. Jag undrar när killen på Il Piato i förväg känner igen oss och våra beställningar?
Efter de var det stormöte, vilket innebär att alla skolsköterskor, skolläkare, psykologer, kuratorer och logopeder samlas och har möte. Idag hade min ena skolläkare en lite föreläsning om vad hon har gjort under sitt yrkesverksamma liv. Jag är grymt inponerad av henne! Det är nog inte många krigsdrabbade eller andra utsatta länder hon har varit i och jobbat för hjälporganisationer eller SIDA. Det med en make och två barn i släptåg!
Efter mötet hastade jag till gymmet. Eftersom jag inte har hunnit träna så mycket de senaste veckorna och nu bara hade 1 timme på mig blev det 6 svettiga km i roddmaskinen. Det kommer kännas i morgon. Och jag har blåsor i händerna redan nu. Men så skönt det var att äntligen få träna och svettas!!
Snabb dusch och ombyte och jag gick iväg till Garden i Sickla för julmiddag med jobbet. Tack och lov var det inte ett tradiotionellt julbord utan ett mycket fint med god lax, salsa och lite kött! Redan innan vi började äta fick jag en liten tidig julklapp. Inte underskriven- men muntlig... jag kommer med största sannoliket får mitt vikariat förlängt! Det är nog det bästa jag kunde få! Jag trivs verkligen som skolsköterska och på de skolor jag är!
Vi hade jättetrevlig och fick en liten liten julklapp med.. nyfiken som jag är öppnade jag den direkt när jag kom hem! En bok som jag funderat på att köpa och verkligen vill läsa. Och jag har ju börjat läsa lite vanliga böcker igen (inte bara skolböcker!)
Mätt och nöjd kryper jag nu ned i sängen... i morgon väntar jobb fram till lunch och eftermiddagen och kvällen tillringar jag på... barnakuten!
Så i väntan på att jag har överfört bilderna till min lilla-pc så blir det ett "följa-upp-vad-som-har-hänt-senaste-månaden" inlägg. Utan bilder.
Sen senaste inlägget har det hänt mycket. Lite väl mycket kanske.
Jobbet rullar på och jag trivs superbra! Sen var det då dags att börja med praktiken och det var ungefär där allt strul började. Jag börjar praktiken på Sachssa barnakuten och det känns bra. Några dagar efter det gjorde en annan sak intåg i vårat liv. Vattkopporna...
Jag hittade några få koppor på Thelma när hon kom hem från dagis som satt bakom ena örat. Två timmar senare var hela ryggen full! Efter kliande och några jobbiga dagar blir Thelma så småningom bättre. Thor får vara hemma med de dagar hon är hemma så att de kan få kopporna samtidigt. Men icke! Tre dagar hinner barnen gå på dagis tillsammans sen hittar jag en koppa på Thor.. sen en till och ja.. usch så han ser ut!! Thelma såg illa ut, men det är inget mot Thor.
En morgon när vi tar upp Thor i sängen har han legat och gnuggat sig mot madrassen i sängen så pass mycket att kopporna hade spruckit, börjat blöda och blödigt igenom både pyjamasen och ned på lakanet. Stackars lilla gubben! Men även det tog vi oss igenom.
Allt har ju inte varit jobbigt. Jag kunde ju faktiskt smita hemmifrån under en av de värsta kopp-dagarna. Det var dags för Elins fruhippa. Men eftersom jag inte kan ladda upp rolig bilder så får jag ta en uttömmande redovisning för det senare...
Men kombinationen att ha småbarn, jobba heltid, ha praktik och på det vabb har mer eller mindre knäckt mig. Det ska bli såååå skönt när praktiken är över och jag får vara hemma lite mera hos familjen! Det är ju en sak att plugga- då är jag iaf hemma. Men ha praktik och vara borta så mycket är tungt.
Igår satte det ett ordentligt spår med en ordentlig migrändag. Trost piller gav det inte med sig...
Nog med gnäll.
Idag har varit en toppendag! Jag hade en glad morgon med barnen och kom iväg till jobbet. Jobbade förmiddagen och eftersom det är torsdag innebär det lunch i forum med min kollega. Det blev för min del parma- och salami sallad med vinegrettedressing. Tone, min kollega tar alltid en kyckligsallad med olivolja. Jag undrar när killen på Il Piato i förväg känner igen oss och våra beställningar?
Efter de var det stormöte, vilket innebär att alla skolsköterskor, skolläkare, psykologer, kuratorer och logopeder samlas och har möte. Idag hade min ena skolläkare en lite föreläsning om vad hon har gjort under sitt yrkesverksamma liv. Jag är grymt inponerad av henne! Det är nog inte många krigsdrabbade eller andra utsatta länder hon har varit i och jobbat för hjälporganisationer eller SIDA. Det med en make och två barn i släptåg!
Efter mötet hastade jag till gymmet. Eftersom jag inte har hunnit träna så mycket de senaste veckorna och nu bara hade 1 timme på mig blev det 6 svettiga km i roddmaskinen. Det kommer kännas i morgon. Och jag har blåsor i händerna redan nu. Men så skönt det var att äntligen få träna och svettas!!
Snabb dusch och ombyte och jag gick iväg till Garden i Sickla för julmiddag med jobbet. Tack och lov var det inte ett tradiotionellt julbord utan ett mycket fint med god lax, salsa och lite kött! Redan innan vi började äta fick jag en liten tidig julklapp. Inte underskriven- men muntlig... jag kommer med största sannoliket får mitt vikariat förlängt! Det är nog det bästa jag kunde få! Jag trivs verkligen som skolsköterska och på de skolor jag är!
Vi hade jättetrevlig och fick en liten liten julklapp med.. nyfiken som jag är öppnade jag den direkt när jag kom hem! En bok som jag funderat på att köpa och verkligen vill läsa. Och jag har ju börjat läsa lite vanliga böcker igen (inte bara skolböcker!)
Mätt och nöjd kryper jag nu ned i sängen... i morgon väntar jobb fram till lunch och eftermiddagen och kvällen tillringar jag på... barnakuten!
