Yzza

Vid det här laget, med två barn har jag lärt mig att ingenting, absolut ingenting blir som man har planerat. Ilband kan det bli nästan som planerat, men det är sällsynt.

Det är ju ingen nyhet att vi har varit förkylda i omgångar i cirka tre veckor nu, Thelma tog med lite baciller och virus från dagis, och sen har det mest snurrat runt mellan oss. Jag mår rätt så okej nu, och Anders har börjat repa sig och ska iväg och jobba i morgon.

Så denna dagen var planerad att vara en rätt så vanlig onsdag, men vi hade Städ-och arbetsdag på dagis idag (vi har ett föräldrakooperativ, vilket innebär att vi har arbetsdagar då vi hjälper till, samt att vi föräldrar städar)
Igår hade jag släpat iväg Thor till läkaren på vårdcentralen för att han hade lite tungt att andas, vi gick hem med en ordination på Bricanyl och det var väl inte så mycket mer med det. Så morgonen började rätt så vanligt, jag och Temlan kollade på Hotell gyllene Knorren och käkade frukost. Sen tog jag upp lilleman som mest hostade och lät bra ansträngd i sin andning. I med Bricanyl och sen skaka loss i babysittern. Ingen skillnad. Jag brukar inte nojja mig så värst mycket, men idag sa magkänslan att det inte stod helt rätt till.

Jag gick och lämnade Thelma på dagis. Jag fastnade där ett tag och pratade med ena "dagisfröken" Viktor (eller Vikkor som Thelma säger hemma) Från att pratat om att alla småbarnsmammor bloggar om traderafynd kom vi in på ämnet WoW. Fråga mig inte hur vi hamnade där, men fort gick det. Och han Vikkor sa att jag aldrig slutar förvåna. Nu vet jag ju att det inte är helt vanligt att småbarnsmammor sitter och spelar WoW och dessutom är ganska så insnöade. Men jag är en nörd, det erkänner jag, och jag är faktiskt stolt över det.
Apropå WoW har det ju kommit en ny expansion så nu finns det en massa nytt roligt att göra, förutom att ta sig upp ytterligare fem levles. Som att exempelvis leka arkeolog och hitta skatter. Det var iallafall min plan att jag skulle göra idag. Flyga runt på min häst med brinnande hovar och gräva i backen efter urnor så att jag kanske kunde få ett nytt husdjur i form att en bebis dinosarie i skelett modell. (jaja jag vet hur töntigt det låter!)

Men dagen ville inte göra som jag hade planerat och egentligen är jag inte förvånad längre.

Det blev istället en tur till barnakuten med Thor där de snabbt konstaterade att han syresatte sig lite dåligt. Så efter stick i stortån (han skrek som attans!) och diverse inhalationer som inte gav så mycket effekt fick vi kring lunchtid ett eget rum och beskedet att stanna över natten. P-A-R-T-Y!!

Han är förkyld lilleman, och äter sämre för att det är jobbigt att andas. Men hela proceduren att vi blir fast på SöS ger en rad andra logistiska problem.
Anders får ta arbetsdagen på Snoken, och städningen. För att det inte ska bli för sent så får morfar ryka in och passa Thelma ett par timmar efter dagis så att Anders får städa. Sen får min snälla pappa  åka till mig på sjukan för att lämna lite mera kläder till Thor, och bland annat min dator. Och det var tur att han kom så jag kunde smita iväg och handla lite att äta.

Så, istället för att sitta hemma framför datorn och gräva i den virituella jorden sitter jag i ett kalt sjukhusrum- lätt illamående efter en äcklig microrätt som förvisso fyllde sin funktion som bukfylla. Thor har precis kommit till ro i sin plastbalja han har fått att sova i. Jag tröstäter "sunar" (ahlgrens bilar) och känner mig rätt så uttråkad och funderar på att krypa ned i min mysiga sjukhusäng.

Om jag inte gör upp några planer har vi kanske tur i morgon och kommer härifrån. Hoppas kan man ju.