Men var ska vi gå?
Då var det dags för avfärd! Damma av skorna, köp skavsårsplåstrer, vika adjö till gubben och barnen!
Förhoppningsvis blir vi av med lite döfläsk på vägen och får lite kondition och solbränna på köpte, men var är det egentligen var vi ska gå?
Jo jag tänkte vi skulle besöka ett ställe där jag var för ca 5 år sen, nämligen ned till södra Frankrike! Jag var här med mitt jobb på planeringsdagar, och vi besökte Antibest som är en underbar liten by! Antibes är den tredje största staden på franska Rivieran, med cirka 70 000 invånare och den gamla delen av staden är väldigt charmig ligger precis vid havet.
Förutom det ligger det en lustjaktshamn nere vid havet.. där man kan titta på både små, men mest väldigt stora båtar, eller som här, en liten båt, på en stor båt!
Såg här såg jag ut sist jag var där.. förhoppningsvis så har mera promenader och mer slit på gymmet gjort att jag ser ut så igen!
Så, det är bara ca 242 mil dit, det fixar vi väl?
När jag skriver detta är vi fem deltagare, och förstapriset ligger alltså på ett värde av 250 kr. Om någon mer vill hänga på så går det bra!
Startfältet:
Catrin: Kusin till mig. Har på senaste tid haft väldigt mycket statusuppdaterningar och fika på facebook.Är van att köra fort både på fritiden i rosa utrustning, och på jobbet med blåljusen på. En doldis som kan bli en farlig konkurent.
Elin: Me&I guru som är en del av lattemaffian. Besöker gymmet när hälsan tillåter, men rör sig mer än vad vi tror i smyg! Se upp!!
Jessica: Lattemamma som gillar att shoppa nya byråer. Smiter iväg på spinning titt som tätt och kan bli en tuff motsåndare.
Madeleine: Även kallad Barbapappa som vill bli Barbastark. Hyser en hat-kärlek till crosstrainern, men går gärna promenader med Thor i Buggan.
Ullis: Lattemamma som försöker ge sken av att hon mest fikar. Vi vet bättre. Den här tjejen drar nog barnvagnen mest av oss alla. Helt klart svårt att hålla jämna steg med.
Vi kommer ha en delmål med småpriser, men det vi alla vill ha är ju förstapriset som finns i Antibes.
De delmål jag har satt upp är:
Jönlöping- Rosor på kinden och solsken i blick!
Kastrup- Förbränningen är hög! Fyll på!
Rodbyhvn- Nu blir det blött!
Lübeck- Urk! Fotsvett!
Kassel- Ta en paus och njut!
Fredrischafen- Slafsigt och stessigt?
Genova-Nästan framme, men nu luktar du inte tårta längre...
Fredag morgon då åker stegräknaren på! Kör så det ryker!
Förhoppningsvis blir vi av med lite döfläsk på vägen och får lite kondition och solbränna på köpte, men var är det egentligen var vi ska gå?
Jo jag tänkte vi skulle besöka ett ställe där jag var för ca 5 år sen, nämligen ned till södra Frankrike! Jag var här med mitt jobb på planeringsdagar, och vi besökte Antibest som är en underbar liten by! Antibes är den tredje största staden på franska Rivieran, med cirka 70 000 invånare och den gamla delen av staden är väldigt charmig ligger precis vid havet.
Förutom det ligger det en lustjaktshamn nere vid havet.. där man kan titta på både små, men mest väldigt stora båtar, eller som här, en liten båt, på en stor båt!
Såg här såg jag ut sist jag var där.. förhoppningsvis så har mera promenader och mer slit på gymmet gjort att jag ser ut så igen!
Så, det är bara ca 242 mil dit, det fixar vi väl?
När jag skriver detta är vi fem deltagare, och förstapriset ligger alltså på ett värde av 250 kr. Om någon mer vill hänga på så går det bra!
Startfältet:
Catrin: Kusin till mig. Har på senaste tid haft väldigt mycket statusuppdaterningar och fika på facebook.Är van att köra fort både på fritiden i rosa utrustning, och på jobbet med blåljusen på. En doldis som kan bli en farlig konkurent.
Elin: Me&I guru som är en del av lattemaffian. Besöker gymmet när hälsan tillåter, men rör sig mer än vad vi tror i smyg! Se upp!!
Jessica: Lattemamma som gillar att shoppa nya byråer. Smiter iväg på spinning titt som tätt och kan bli en tuff motsåndare.
Madeleine: Även kallad Barbapappa som vill bli Barbastark. Hyser en hat-kärlek till crosstrainern, men går gärna promenader med Thor i Buggan.
Ullis: Lattemamma som försöker ge sken av att hon mest fikar. Vi vet bättre. Den här tjejen drar nog barnvagnen mest av oss alla. Helt klart svårt att hålla jämna steg med.
Vi kommer ha en delmål med småpriser, men det vi alla vill ha är ju förstapriset som finns i Antibes.
De delmål jag har satt upp är:
Jönlöping- Rosor på kinden och solsken i blick!
Kastrup- Förbränningen är hög! Fyll på!
Rodbyhvn- Nu blir det blött!
Lübeck- Urk! Fotsvett!
Kassel- Ta en paus och njut!
Fredrischafen- Slafsigt och stessigt?
Genova-Nästan framme, men nu luktar du inte tårta längre...
Fredag morgon då åker stegräknaren på! Kör så det ryker!
Trädgårdsmässan 2011
Jag gillar verkligen blommor och fina trädgårdar, och att pyssla i jorden. Ambitionen sen vi flyttade hit har alltid varit att få i ordning på min lilla rabatt. Utfallet har inte varit lika bra dessvärre.
Första året gick det ändå rätt så bra, jag fick i ordning på en del, sådde ny gräsmatta där de förra ägarna hade haft en kruka, tog bort två andra trasiga, nedgrävda krukor och rensade ogräs. Det blev rätt så okej. Förra året var det totalt kaos. Ogräset tog över, och jag försökte rensa. Rensa ogräs med foglossning var dumt. Anders blev faktiskt lite arg på mig. Själv fick jag mitt straff och fick ligga två dagar i sängen för att jag knappt kunde röra mig.
Men i år har jag varken ont eller är gravid så nu ska jag få ordning på uteplatsen tänkte jag!
Elin frågade om jag ville med på trädgårdsmässan så igår samlades jag, Elin och Jessica för att få gröna drömmar! Och en del husdrömmar med egen tomt!
Jag skulle vilja ha ett växthus. En omöjlig dröm just nu, men drömmar är gratis.
Ett litet lagom växthus kanske? Om man har en herrgård eller ett slott! Just det här växthuset var inte inrett som växthus, utan som ett spännande uterum, med middagsplats för många! Det var riktigt läckert inrett, lite medeltid, lite smide och ja.. det passar mig perfekt!
Tänk att sitta här med vänner och äta middag en sen sommarkväll.. renstek kanske?
Jessica hittade en spännande byrå. Hon har ju viss förkärlek för just möbeln byrå.
Inspiration kom ifrån många håll. Det fanns mycket jag skulle vilja ha, och mycket att drömma om!
Som den här soffan, helhäftig gjord av knotiga grenar!
Just på mässor kan man ju få se mycket saker man kanske inte skulle se annars. Som exempelvis Skånes landskap med deras högsta höjder.. i äpple!
Jag sökte ju tips på vad jag kan göra, och nu har jag fått en massa nya idéer och jag köpte lite frön! Idag har jag även budad hem rosa prydnadsgräs på tradera, och kanske blir det lite dahlior med. Elins mamma Irene är ju en hejjare på dahlior och är med i Svenska Dahliasällskapet så vi var ju även och hälsade på dem. (Irene har en egen blogg, om dahlior, kolla in den! Mycket inspiration! http://tistel.blogspot.com/)
Jag gillade den här idéen och något liknande kommer jag nog göra hemma. Att sätta lite växter av olika slag, något inslag med en sten och sen fylla ut med täckbark. Täckbark kan nog vara bra av flera anledningar, för att slippa se all kirskål, men även för att försöka hålla kvar fukten lite i jorden. Min rabatt ligger ju på baksidan där det är väldigt soligt och varmt. Så förutom att vattna ordentligt måste jag ha växten som tål direkt sol.
Förutom växter fanns det lite annat smått och gott- en väldigt många gräsklippare men som tur är slipper jag sånt! Och höns, både vanliga och ursöta japanska silkeshöns! Fina, men inget jag har planer på att skaffa!
Eller varför inte garanterat underhållsfria svampar? Tror inte de smakar så bra, men de var riktigt fina! De är i keramik och jag förälskade mig i murklorna!
Vi såg en utställning av bonsai träd. Jag har haft en del bonsai, men de har alltid dött.. Den vackraste jag såg var den här nedanför, en liten röd japansk lönn!
De hade visat att man kan göra en bonsai av det mesta, så när jag kom hem så tog jag skott från min doftpelargon och klippte sen till den.. kanske ska låna en bok om hur jag kan göra den till en bonsai? Än så länge blir det ett expriment! Men det var kul att se att du faktiskt kan ta vilken växt som helst!
Dagens höjdpunkt var nog ändå när vi gick till Orkidée föreningen. Elin upplyste oss om att man MÅSTE ta lotter där för man kan vinna en orkidée. Sagt och gjort, en lott för 10 kr, eller tre för 20 kr är ju inte så farligt dyrt. Jag spanade in en vacker gul orkidée.. öppnar min första lott och...JAG HAR VUNNIT!!! Jag som aldrig vinner något! Självfallet tog jag den gula orkidéen jag hade spanat in! Sen öppnade jag mina andra lotter.. den andra var det inte någon vinst på.. men den tredje! Dubbel tur! Så två vackra orkidéer fick följa med mig hem!
För ett par veckor sen hade jag ingen orkidée alls, något jag brukar ha.. nu har det fyllt på sig fort! Först kom Anders hem med en jättestor vacker till mig, sen fick jag två av svärmor.. och nu två till! Jag har mycket vackert i mina fönster nu!
Det var en väldigt lyckat och trevlig dag! De sista bilderna tog jag till Thelma...
Första året gick det ändå rätt så bra, jag fick i ordning på en del, sådde ny gräsmatta där de förra ägarna hade haft en kruka, tog bort två andra trasiga, nedgrävda krukor och rensade ogräs. Det blev rätt så okej. Förra året var det totalt kaos. Ogräset tog över, och jag försökte rensa. Rensa ogräs med foglossning var dumt. Anders blev faktiskt lite arg på mig. Själv fick jag mitt straff och fick ligga två dagar i sängen för att jag knappt kunde röra mig.
Men i år har jag varken ont eller är gravid så nu ska jag få ordning på uteplatsen tänkte jag!
Elin frågade om jag ville med på trädgårdsmässan så igår samlades jag, Elin och Jessica för att få gröna drömmar! Och en del husdrömmar med egen tomt!
Jag skulle vilja ha ett växthus. En omöjlig dröm just nu, men drömmar är gratis.
Ett litet lagom växthus kanske? Om man har en herrgård eller ett slott! Just det här växthuset var inte inrett som växthus, utan som ett spännande uterum, med middagsplats för många! Det var riktigt läckert inrett, lite medeltid, lite smide och ja.. det passar mig perfekt!
Tänk att sitta här med vänner och äta middag en sen sommarkväll.. renstek kanske?
Jessica hittade en spännande byrå. Hon har ju viss förkärlek för just möbeln byrå.
Inspiration kom ifrån många håll. Det fanns mycket jag skulle vilja ha, och mycket att drömma om!
Som den här soffan, helhäftig gjord av knotiga grenar!
Just på mässor kan man ju få se mycket saker man kanske inte skulle se annars. Som exempelvis Skånes landskap med deras högsta höjder.. i äpple!
Jag sökte ju tips på vad jag kan göra, och nu har jag fått en massa nya idéer och jag köpte lite frön! Idag har jag även budad hem rosa prydnadsgräs på tradera, och kanske blir det lite dahlior med. Elins mamma Irene är ju en hejjare på dahlior och är med i Svenska Dahliasällskapet så vi var ju även och hälsade på dem. (Irene har en egen blogg, om dahlior, kolla in den! Mycket inspiration! http://tistel.blogspot.com/)
Jag gillade den här idéen och något liknande kommer jag nog göra hemma. Att sätta lite växter av olika slag, något inslag med en sten och sen fylla ut med täckbark. Täckbark kan nog vara bra av flera anledningar, för att slippa se all kirskål, men även för att försöka hålla kvar fukten lite i jorden. Min rabatt ligger ju på baksidan där det är väldigt soligt och varmt. Så förutom att vattna ordentligt måste jag ha växten som tål direkt sol.
Förutom växter fanns det lite annat smått och gott- en väldigt många gräsklippare men som tur är slipper jag sånt! Och höns, både vanliga och ursöta japanska silkeshöns! Fina, men inget jag har planer på att skaffa!
Eller varför inte garanterat underhållsfria svampar? Tror inte de smakar så bra, men de var riktigt fina! De är i keramik och jag förälskade mig i murklorna!
Vi såg en utställning av bonsai träd. Jag har haft en del bonsai, men de har alltid dött.. Den vackraste jag såg var den här nedanför, en liten röd japansk lönn!
De hade visat att man kan göra en bonsai av det mesta, så när jag kom hem så tog jag skott från min doftpelargon och klippte sen till den.. kanske ska låna en bok om hur jag kan göra den till en bonsai? Än så länge blir det ett expriment! Men det var kul att se att du faktiskt kan ta vilken växt som helst!
Dagens höjdpunkt var nog ändå när vi gick till Orkidée föreningen. Elin upplyste oss om att man MÅSTE ta lotter där för man kan vinna en orkidée. Sagt och gjort, en lott för 10 kr, eller tre för 20 kr är ju inte så farligt dyrt. Jag spanade in en vacker gul orkidée.. öppnar min första lott och...JAG HAR VUNNIT!!! Jag som aldrig vinner något! Självfallet tog jag den gula orkidéen jag hade spanat in! Sen öppnade jag mina andra lotter.. den andra var det inte någon vinst på.. men den tredje! Dubbel tur! Så två vackra orkidéer fick följa med mig hem!
För ett par veckor sen hade jag ingen orkidée alls, något jag brukar ha.. nu har det fyllt på sig fort! Först kom Anders hem med en jättestor vacker till mig, sen fick jag två av svärmor.. och nu två till! Jag har mycket vackert i mina fönster nu!
Det var en väldigt lyckat och trevlig dag! De sista bilderna tog jag till Thelma...
Me&I sekten
Hösten 2008 var jag på mitt första me&I party. Jag köpte en bodysuit med matchande mössa till Thelma.
Sen har det bara rullat på. Våren 2009 fick jag med Elin på ett nytt party när deras sommarkollektion släpptes. Sen har vi varit fast i sekten. Me&I sekten.
Det första me&I plagget jag köpte till Thelma, som nu Thor kan ha!
Även om det nu var jag som "lurade" in Elin i det hela, så är numera Elin våran Me&I guru. Säg det plagget hon inte har koll på!
Idag var det dags för det andra me&I partyt för denna vår. Och självfallet var stora delar av lattemaffian på plats! Uppklädda i olika kollektioner!
Nu ska vi se om jag får med allt här!
Thelma i discoapa tröja, jag i babydoll linne, Thor i lejonbodysuit, Per i ferarri bilar, Elin i medaljong tröja, Emma i trafikstockningsklänning och gröna plyschtights, Jessica i hug dress, Ronja i molntröja och frottebyxa, Rickar i fotbollströja, Thomas i fotbollströja, Oliver i pussgroda body och byxa, Christopher i wallymeallions mössa, Ellie i chiwawa tröja och kärleksbacill kjol.
En aning nördigt, men det är skoj att se kläder från tidigare kollektioner och det tyckte återförsäljaren med!
Helt klart dagens bästa matching av son och far!
Tyvärr var det en av oss som inte hade något me&I plagg på sig.. men vi ordnade det.. vi valde ut ett mycket passande plagg från försäljarens provkollektion och pyntade honom...
En lycklig man, är en man i rosa mössa...
Självfallet blev det lite inköp den här gången med. Jag hade tidigare tittat på en klänning till Thelma, men var lite tveksam. Sen såg jag en annan liten rödhårig flicka i just denna klänning och då var det klart! Thelma kommer bli så fin i en grön klänning! Själv blev hon så glad när hon såg den att hon omedelbart klädde av sig helt naken...
Ett av inköpen idag, till Thelma. Och våran försäljare Katarina.
Självfallet busade barnen för fullt- så de "stora" barnen är faktiskt inte längre så intresserade av vad vi vuxna gör. Härligt att de kan underhålla varandra!
Nu blir det bums i säng!
Sen har det bara rullat på. Våren 2009 fick jag med Elin på ett nytt party när deras sommarkollektion släpptes. Sen har vi varit fast i sekten. Me&I sekten.
Det första me&I plagget jag köpte till Thelma, som nu Thor kan ha!
Även om det nu var jag som "lurade" in Elin i det hela, så är numera Elin våran Me&I guru. Säg det plagget hon inte har koll på!
Idag var det dags för det andra me&I partyt för denna vår. Och självfallet var stora delar av lattemaffian på plats! Uppklädda i olika kollektioner!
Nu ska vi se om jag får med allt här!
Thelma i discoapa tröja, jag i babydoll linne, Thor i lejonbodysuit, Per i ferarri bilar, Elin i medaljong tröja, Emma i trafikstockningsklänning och gröna plyschtights, Jessica i hug dress, Ronja i molntröja och frottebyxa, Rickar i fotbollströja, Thomas i fotbollströja, Oliver i pussgroda body och byxa, Christopher i wallymeallions mössa, Ellie i chiwawa tröja och kärleksbacill kjol.
En aning nördigt, men det är skoj att se kläder från tidigare kollektioner och det tyckte återförsäljaren med!
Helt klart dagens bästa matching av son och far!
Tyvärr var det en av oss som inte hade något me&I plagg på sig.. men vi ordnade det.. vi valde ut ett mycket passande plagg från försäljarens provkollektion och pyntade honom...
En lycklig man, är en man i rosa mössa...
Självfallet blev det lite inköp den här gången med. Jag hade tidigare tittat på en klänning till Thelma, men var lite tveksam. Sen såg jag en annan liten rödhårig flicka i just denna klänning och då var det klart! Thelma kommer bli så fin i en grön klänning! Själv blev hon så glad när hon såg den att hon omedelbart klädde av sig helt naken...
Ett av inköpen idag, till Thelma. Och våran försäljare Katarina.
Självfallet busade barnen för fullt- så de "stora" barnen är faktiskt inte längre så intresserade av vad vi vuxna gör. Härligt att de kan underhålla varandra!
Nu blir det bums i säng!
PingPong och Pong och Ping
Det är inte ofta det händer, men ibland så.
Att jag "rymmer" hemmifrån, utan man och barn!
Igår efter att tenta-fanskapet var inlämnat på PingPong, våra portal som vi använder vid distansstudier så var det dags igen. Jag skulle ut och och käka med två tjejer som jag träffade som mycket liten. Vi växte alla upp i Saltis och har gått i sama skola och på dagis. Jeanett och Magdalena. Jeanett sprang jag på för drygt 1½ år sen på Sachska barnakuten när vi satt där med liten sjuk Thelma och hon med sitt yngsta barn. Hon bodde nu sen flera år till baka med man och tre barn till Orminge. Några veckor senare springer jag på Magdalena på Konsum i Orminge, och vi bor inte alls långt ifrån varandra. Liten värld!
Nu har jag och Jeanett även våra barn på samma förskola och vi började prata om att vi skulle träffas alla tre och snacka om vad vi har gjort de senaste ... 20-25 åren!
Det blev bestämt att vi skulle in till stan och äta middag.
Glada träffades vi vid bussen till Slussen där vi möter min kusin en kort stund. Stackars kusin vitamin... jobba som polis en löningshelg måste vara att verkligen slita för lönen!
När vi kommer fram till stället vi ska äta börjar jag skratta! Det heter ... PONG! Vägg i vägg med Pong ligger resturangens drinkbar som heter... PING!
Jag har alltså lämnat in min hemtenta på PingPong på fördmiddagen! Nu ska jag äta middag på Pong, och efter det blir det en dring på Ping!!
De hade verkligen en bra asiatisk buffe på Pong och vi åt så det stod ut genom öronen. Det vi la märket till först ändå var de mycket smarta, och lustiga sätt att tillkalla kyparen. Det fungerar ungefär som på ett flygplan!
Den blåa knappen trycker du på om du vill betala notan, den gröna när du vill ha dit kyparen. Jag har tryckt på den gröna och hela mojjängen lyser grönt! Fiffigt och roligt!
Buffen var helt kanon! Och förutom olika sorters wok, seafood, nudlar och sushi hade de många och väldigt goda dumplings!!
Jag tror det här var omgång två jag hämtade...
Efterätterna var inte så tokiga de heller!!
Efter en mojjito på Ping och flera timmars snack var det dags att röra sig hemmåt. Trötta småbarnsmammor orkar ju inte så mycket..
Fem minuter i tolv kröp jag ned i sängen brevid min snarkande make.. en trött småbarnspappa som sovit sen halv elva...
Att jag "rymmer" hemmifrån, utan man och barn!
Igår efter att tenta-fanskapet var inlämnat på PingPong, våra portal som vi använder vid distansstudier så var det dags igen. Jag skulle ut och och käka med två tjejer som jag träffade som mycket liten. Vi växte alla upp i Saltis och har gått i sama skola och på dagis. Jeanett och Magdalena. Jeanett sprang jag på för drygt 1½ år sen på Sachska barnakuten när vi satt där med liten sjuk Thelma och hon med sitt yngsta barn. Hon bodde nu sen flera år till baka med man och tre barn till Orminge. Några veckor senare springer jag på Magdalena på Konsum i Orminge, och vi bor inte alls långt ifrån varandra. Liten värld!
Nu har jag och Jeanett även våra barn på samma förskola och vi började prata om att vi skulle träffas alla tre och snacka om vad vi har gjort de senaste ... 20-25 åren!
Det blev bestämt att vi skulle in till stan och äta middag.
Glada träffades vi vid bussen till Slussen där vi möter min kusin en kort stund. Stackars kusin vitamin... jobba som polis en löningshelg måste vara att verkligen slita för lönen!
När vi kommer fram till stället vi ska äta börjar jag skratta! Det heter ... PONG! Vägg i vägg med Pong ligger resturangens drinkbar som heter... PING!
Jag har alltså lämnat in min hemtenta på PingPong på fördmiddagen! Nu ska jag äta middag på Pong, och efter det blir det en dring på Ping!!
De hade verkligen en bra asiatisk buffe på Pong och vi åt så det stod ut genom öronen. Det vi la märket till först ändå var de mycket smarta, och lustiga sätt att tillkalla kyparen. Det fungerar ungefär som på ett flygplan!
Den blåa knappen trycker du på om du vill betala notan, den gröna när du vill ha dit kyparen. Jag har tryckt på den gröna och hela mojjängen lyser grönt! Fiffigt och roligt!
Buffen var helt kanon! Och förutom olika sorters wok, seafood, nudlar och sushi hade de många och väldigt goda dumplings!!
Jag tror det här var omgång två jag hämtade...
Efterätterna var inte så tokiga de heller!!
Efter en mojjito på Ping och flera timmars snack var det dags att röra sig hemmåt. Trötta småbarnsmammor orkar ju inte så mycket..
Fem minuter i tolv kröp jag ned i sängen brevid min snarkande make.. en trött småbarnspappa som sovit sen halv elva...
Titta! En söthög!!
Som jag kanske tidigare har nämt så är jag del i en lattemaffia. Våran lattemaffia börjades formas sommaren 2008 då vi var gravida. Vi var några gravidtjejer som började fika tillsammans och där hittade jag Elin och Jessica. Sen "hittade" Emma en kringvandrande Ullis där de bor och hon kom med, och även Frida. Även Anna är en del av maffian nu.
Flera av oss fick alltså barn 2008. Jag fick Thelma, Ullis fick Ellie, Elin fick Emma, Anna fick Arvid, Frida fick Hailey och Jessica fick Rickard. Vi träffades mycket under den tiden vi var föräldralediga, det blev mycket fikahäng, och en hel del shopping.
Visst är det så att man får nya vänner när man når en ny vändpunkt i livet. Som när man får barn. Jag har fått vänner för livet, och våra små vi fick då är nu ett stabilt gäng som gärna röjer friskt!
2010 var det dags igen. Lattemaffian skulle ännu en gång yngla av sig. Först fick Ellie sin lillebror Oliver, sen fick Rickard den syster som heter Ronja. Thelma och Arvid, fick båda två varsit syskon samma dag, den 30:e augusti, Thor och Moa. Snart kommer även Hailey få en liten bror... Och visst är det lite lustigt att vi som fick tjejer första gången nu fått pojkar och tvärt om?!?
Däremot har vi märkt att det är inte alls lika lätt att träffas den här gången vi är föräldralediga. Det är dagistider, och det är framförallt en massa eländiga förkylningar och infektioner som avlöser varandra. Det är inte heller lika lätt att ta med våra äldre barn på fika häng.
I onsdags sket jag i att plugga och drog iväg på latteträff ändå. Latteträff i hemmiljö och sedvanligt kaos...
Thelma och Emma, de har så roligt ihop! Dagen till ära klädda i lika kläder! Discoapa tunika och bruna byxor från Me&I. Självfallet var även vi mammor matchade i molntunikan... (Elin i molntunika syns lite på hörnet)
Här syns nästan hela lattemaffian volym 2 på bild, mycket Me&I kläder här med.. Oliver i flugsvampar, Thor i gul sega råttor.
Inte så mycket kaos.. men vi beslöt oss för att gå ut så att de större fick springa av sig!
Thelma, Emma och Rickard, en vattenpöl och gegga. Jätteskoj!
Vi gungar! Det här är även Ronjas (grön overall) premiärgungning!
Thelma och Emma delar gunga, går alldeles utmärkt!
Mammor och småsykon i vagn!
Thor nyvaken, men han trivs så bra i sin Bugga!
Och denna dagen kom ett nytt uttryck till. Söthög!
En söthög är en hög med söta barn!! En söthög i en gunga!
SÖTHÖGEN!
Söthögen igen med glada mammor!
Flera av oss fick alltså barn 2008. Jag fick Thelma, Ullis fick Ellie, Elin fick Emma, Anna fick Arvid, Frida fick Hailey och Jessica fick Rickard. Vi träffades mycket under den tiden vi var föräldralediga, det blev mycket fikahäng, och en hel del shopping.
Visst är det så att man får nya vänner när man når en ny vändpunkt i livet. Som när man får barn. Jag har fått vänner för livet, och våra små vi fick då är nu ett stabilt gäng som gärna röjer friskt!
2010 var det dags igen. Lattemaffian skulle ännu en gång yngla av sig. Först fick Ellie sin lillebror Oliver, sen fick Rickard den syster som heter Ronja. Thelma och Arvid, fick båda två varsit syskon samma dag, den 30:e augusti, Thor och Moa. Snart kommer även Hailey få en liten bror... Och visst är det lite lustigt att vi som fick tjejer första gången nu fått pojkar och tvärt om?!?
Däremot har vi märkt att det är inte alls lika lätt att träffas den här gången vi är föräldralediga. Det är dagistider, och det är framförallt en massa eländiga förkylningar och infektioner som avlöser varandra. Det är inte heller lika lätt att ta med våra äldre barn på fika häng.
I onsdags sket jag i att plugga och drog iväg på latteträff ändå. Latteträff i hemmiljö och sedvanligt kaos...
Thelma och Emma, de har så roligt ihop! Dagen till ära klädda i lika kläder! Discoapa tunika och bruna byxor från Me&I. Självfallet var även vi mammor matchade i molntunikan... (Elin i molntunika syns lite på hörnet)
Här syns nästan hela lattemaffian volym 2 på bild, mycket Me&I kläder här med.. Oliver i flugsvampar, Thor i gul sega råttor.
Inte så mycket kaos.. men vi beslöt oss för att gå ut så att de större fick springa av sig!
Thelma, Emma och Rickard, en vattenpöl och gegga. Jätteskoj!
Vi gungar! Det här är även Ronjas (grön overall) premiärgungning!
Thelma och Emma delar gunga, går alldeles utmärkt!
Mammor och småsykon i vagn!
Thor nyvaken, men han trivs så bra i sin Bugga!
Och denna dagen kom ett nytt uttryck till. Söthög!
En söthög är en hög med söta barn!! En söthög i en gunga!
SÖTHÖGEN!
Söthögen igen med glada mammor!
Motivationsbrist
De senaste dagarna har paniken krypigt allt längre upp i halsen på mig. För idag, senast midnatt ska den in.Hemtentan.
Och i sedvanligt fall har jag skjutit upp härligheten till sista minuten. Och tanken finns: om jag skjuter upp tentan i det sista, och förnekar den stenhår- då kommer den självfallet skriva sig själv!
Eller hur?
Det är ju dumt, för egentligen tycker jag inte det är speciellt tråkigt att varken plugga, lära mig nya saker eller skriva tenta.
De senaste dagarna har jag ändå kommit igång, och det har blivit sena nätter. Jag har väldigt höga krav på mig själv med och vill vara nöjd med det jag skickar in, men om det blir för mycket, då vill jag bara blunda och förneka allt.
Igår, torsdag visste jag att nu är tiden knapp och jag måste verkligen sätta fart. Vad händer?
Motivationen, diciplinen och orken packar sin ryggsäck och drar till Alaska.
Där sitter jag och stirrar rakt in i skärmen och får inte ett skit gjort.
Bokhögarna bli allt högre och jag VET att det är nu eller aldrig. Så vad gör jag? Jag måste ju ha en planering, fast det har jag ju redan och den skiter jag ju i. Det jag behöver är en motivationsplan!
Jag tog det enkla alternativet: ett papper och skrev:
Jag vill bli klar med hemtentan för att:
-Jag vill visa de där jävla lärarna att jag visst kan trots att de motarbetar mig!
Det funkade ett tag, och när jag kände att jag blev ofokuserad tog jag en bensträckare och fyllde på pappret.
Till slut såg det ut så här:
Jag vill bli klar med hemtentan för att:
*Jag vill visa de där jävla lärarna att jag visst kan trots att de motarbetar mig
*jag kommer känna mig så duktig
*Jag kommer komma ett steg närmare ett nytt jobb i framtiden, med förhoppning om bättre arbetstider, mer tid för familjen och bättre lön
*Jag slipper kompletteringar
*Jag får uttrycka mig skriftligt, vilket jag faktiskt tycker är roligt
*Det är skoj att lära sig nya saker
*Jag kan ut och käka på fredagkvällen om jag hinner klart och det kommer bli skoj- vill inte missa det!
*Är jag klar tidigt så hinner jag iväg och träna på eftermiddagen, och basta!!
Jag körde på till kl 01 i natt och skulle precis gå och lägga mig, trött och sliten.. men då:
vaknade Thelma, var blöt och ville ha välling. När jag var klar med henne och hade borstat tänderna vaknade Thor, hungrig och blöt. När jag var klar med honom var klockan halv tre och jag dök i sängen.. för att få lyssna på Thor som sjunger aria efter aria för mig fram till halv fyra...vid halv sju stod Thelma och bankade på dörren och ropade APA och då var det bara att gå upp igen.
Efter att ha lämnat Thelma på dagis gick jag och Thor hem igen och åt lite frukt. Sen somnade han som en stock och med en blåslampa i rumpan satte jag mig och skrev klart. Och faktiskt:JAG ÄR FÄRDIG!
Och jag har 13 timmar till godo! Toppen och jag är stolt som en tupp!
Nu ska jag ut i det fina, men blåsiga vädret. Jag packar ned Thor i vagnen för att gå till biblioteket för att låna en bok till nästa kurs...
Och i sedvanligt fall har jag skjutit upp härligheten till sista minuten. Och tanken finns: om jag skjuter upp tentan i det sista, och förnekar den stenhår- då kommer den självfallet skriva sig själv!
Eller hur?
Det är ju dumt, för egentligen tycker jag inte det är speciellt tråkigt att varken plugga, lära mig nya saker eller skriva tenta.
De senaste dagarna har jag ändå kommit igång, och det har blivit sena nätter. Jag har väldigt höga krav på mig själv med och vill vara nöjd med det jag skickar in, men om det blir för mycket, då vill jag bara blunda och förneka allt.
Igår, torsdag visste jag att nu är tiden knapp och jag måste verkligen sätta fart. Vad händer?
Motivationen, diciplinen och orken packar sin ryggsäck och drar till Alaska.
Där sitter jag och stirrar rakt in i skärmen och får inte ett skit gjort.
Bokhögarna bli allt högre och jag VET att det är nu eller aldrig. Så vad gör jag? Jag måste ju ha en planering, fast det har jag ju redan och den skiter jag ju i. Det jag behöver är en motivationsplan!
Jag tog det enkla alternativet: ett papper och skrev:
Jag vill bli klar med hemtentan för att:
-Jag vill visa de där jävla lärarna att jag visst kan trots att de motarbetar mig!
Det funkade ett tag, och när jag kände att jag blev ofokuserad tog jag en bensträckare och fyllde på pappret.
Till slut såg det ut så här:
Jag vill bli klar med hemtentan för att:
*Jag vill visa de där jävla lärarna att jag visst kan trots att de motarbetar mig
*jag kommer känna mig så duktig
*Jag kommer komma ett steg närmare ett nytt jobb i framtiden, med förhoppning om bättre arbetstider, mer tid för familjen och bättre lön
*Jag slipper kompletteringar
*Jag får uttrycka mig skriftligt, vilket jag faktiskt tycker är roligt
*Det är skoj att lära sig nya saker
*Jag kan ut och käka på fredagkvällen om jag hinner klart och det kommer bli skoj- vill inte missa det!
*Är jag klar tidigt så hinner jag iväg och träna på eftermiddagen, och basta!!
Jag körde på till kl 01 i natt och skulle precis gå och lägga mig, trött och sliten.. men då:
vaknade Thelma, var blöt och ville ha välling. När jag var klar med henne och hade borstat tänderna vaknade Thor, hungrig och blöt. När jag var klar med honom var klockan halv tre och jag dök i sängen.. för att få lyssna på Thor som sjunger aria efter aria för mig fram till halv fyra...vid halv sju stod Thelma och bankade på dörren och ropade APA och då var det bara att gå upp igen.
Efter att ha lämnat Thelma på dagis gick jag och Thor hem igen och åt lite frukt. Sen somnade han som en stock och med en blåslampa i rumpan satte jag mig och skrev klart. Och faktiskt:JAG ÄR FÄRDIG!
Och jag har 13 timmar till godo! Toppen och jag är stolt som en tupp!
Nu ska jag ut i det fina, men blåsiga vädret. Jag packar ned Thor i vagnen för att gå till biblioteket för att låna en bok till nästa kurs...
Min gubbskrutt Anders!
Jag bloggar lite i hemlighet idag... Anders har stuckit iväg till sitt jobb för att fika och har tagit med sig en kaka han gjorde i morse. Jag sa att jag skulle iväg och träna. Och det ska jag hinnan innan jag börjar jobba idag.
Men först ska jag skriva om min underbara Anders!
Många tror nog att vi träffades genom WoW, men så är det faktiskt inte. För drygt 4 år sen var jag så trött på alla stolpskott jag träffade och tänkte helt lägga ned det där med att hitta någon att dela livet med. I alla fall tillfälligt. Men just då på mitt jobb var det flera som var aktiva och hade träffat trevliga killar via nätet. Så en kväll så reggade jag mig på Mötesplatsen och tänkte ge det en changs. Mina förhoppningar var dock väldigt låga. Och visst var det killar som skrev, men nä, de var inte intressanta. Men en kille dök upp om och om igen- och han gav sig inte. Han fick min msn och vi pratade en del, och han ville träffas. Visst var han trevlig, men han var så på hela tiden! Lite väl jobbigt, och det sa jag till honom med.
Men efter en månads tjatande och bönande så gick jag ändå med på att ta en kopp kaffe en måndag efter jobbet.
Jag hade jobbat sen sju, och det hade varit mycket och göra så jag var rätt så sunkig faktiskt. Svarta byxor jag jobbat i, fleecetröja och osminkad. Och trött. Vi skulle träffas i Sickla, och en kopp kaffe tar ju inte så lång tid.
Och där stod han, jag kände igen honom direkt från bilderna och mitt hjärta totalt stannade och den enda tanken som for genom mitt huvud: Det där är min man!
Han hade svarta skor, blåa jeans med en kedja i, svart jacka och svart mössa. Han stod och skrapade bort lite grus från marken med ena foten (den högra tror jag!) när jag först såg honom.
Den snabba koppen kaffe tog drygt 3 timmar. Och vi pratade oabrutet, men till slut var jag tvungen att åka hem, dels för att jag såg u-båtar och för att jag skulle hämta Charlie.
Vi träffades lite snabbt på onsdagen med samma vecka, och allt bara stämde. Så jag bjöd hem Anders på middag hos mig på fredagen. Det var inte meningen, men då flyttade han nog in. För efter en vecka ringde hans kompis (som han bodde hos) och undrade om han hade flyttat? Anders åkte och hämtade sin dator och placerade den brevid min.
Sedan har det rullat på fort!
Vi förlovade oss knappt ett år senare. Och innan vi varit tillsammans två år så hade vi hunnit få Thelma och gift oss.
Det är en väldigt tur att han inte slutade tjata på mig om den där fikan, trots att jag dissade honom rätt så hårt!
Vi är rätt så enkla, vi brukar inte ge varandra en massa presenter och så. Jag vet var jag har Anders ändå. Men lite småsaker emellanåt blir det såklart!
Den första presenten jag fick av Anders var ett headset så vi kunde snacka över internet om han var i Göteborg.
Men ibland, efter fyra år så förvånar han mig ständigt!
Igår kom jag hem efter min sista praktikdag innom skolan. Anders skulle hämta hem bilen från service, men först så sätter han en tröja över mitt huvud så att jag inte ser. Jag hör hur han går till skåpet i vardagsrummet och hämtar något, och sen får jag titta!
Det här är vad som står framför mig!
Länge har jag velat ha ett Pandora armband, och jag har tittat mycket! Svärmor har flera armband, halsband och ringar med en massa berlocker på som jag tycker är så fina! Nu har jag fått ett eget!
Jag är faktiskt grymt imponerad över att han har under sin föräldraledighet packat ned Thor i vagnen och tagit bussen in till Söder. Anders avskyr att åka buss med barn... och där handlat till mig!! Tydligen ringde jag under tiden de var och handlade, men han sa att de låg och vilade- vilket jag sjävfallet gick på!
Nu har jag mitt eget Pandora armband, och en berlock med min månadssten! Och flera berlocker kommer! Jag är jätteglad över min present, men framförallt över gesten!
Han här helt enkelt bäst min Anders! Älskar dig gubbskrutt!
Men först ska jag skriva om min underbara Anders!
Många tror nog att vi träffades genom WoW, men så är det faktiskt inte. För drygt 4 år sen var jag så trött på alla stolpskott jag träffade och tänkte helt lägga ned det där med att hitta någon att dela livet med. I alla fall tillfälligt. Men just då på mitt jobb var det flera som var aktiva och hade träffat trevliga killar via nätet. Så en kväll så reggade jag mig på Mötesplatsen och tänkte ge det en changs. Mina förhoppningar var dock väldigt låga. Och visst var det killar som skrev, men nä, de var inte intressanta. Men en kille dök upp om och om igen- och han gav sig inte. Han fick min msn och vi pratade en del, och han ville träffas. Visst var han trevlig, men han var så på hela tiden! Lite väl jobbigt, och det sa jag till honom med.
Men efter en månads tjatande och bönande så gick jag ändå med på att ta en kopp kaffe en måndag efter jobbet.
Jag hade jobbat sen sju, och det hade varit mycket och göra så jag var rätt så sunkig faktiskt. Svarta byxor jag jobbat i, fleecetröja och osminkad. Och trött. Vi skulle träffas i Sickla, och en kopp kaffe tar ju inte så lång tid.
Och där stod han, jag kände igen honom direkt från bilderna och mitt hjärta totalt stannade och den enda tanken som for genom mitt huvud: Det där är min man!
Han hade svarta skor, blåa jeans med en kedja i, svart jacka och svart mössa. Han stod och skrapade bort lite grus från marken med ena foten (den högra tror jag!) när jag först såg honom.
Den snabba koppen kaffe tog drygt 3 timmar. Och vi pratade oabrutet, men till slut var jag tvungen att åka hem, dels för att jag såg u-båtar och för att jag skulle hämta Charlie.
Vi träffades lite snabbt på onsdagen med samma vecka, och allt bara stämde. Så jag bjöd hem Anders på middag hos mig på fredagen. Det var inte meningen, men då flyttade han nog in. För efter en vecka ringde hans kompis (som han bodde hos) och undrade om han hade flyttat? Anders åkte och hämtade sin dator och placerade den brevid min.
Sedan har det rullat på fort!
Vi förlovade oss knappt ett år senare. Och innan vi varit tillsammans två år så hade vi hunnit få Thelma och gift oss.
Det är en väldigt tur att han inte slutade tjata på mig om den där fikan, trots att jag dissade honom rätt så hårt!
Vi är rätt så enkla, vi brukar inte ge varandra en massa presenter och så. Jag vet var jag har Anders ändå. Men lite småsaker emellanåt blir det såklart!
Den första presenten jag fick av Anders var ett headset så vi kunde snacka över internet om han var i Göteborg.
Men ibland, efter fyra år så förvånar han mig ständigt!
Igår kom jag hem efter min sista praktikdag innom skolan. Anders skulle hämta hem bilen från service, men först så sätter han en tröja över mitt huvud så att jag inte ser. Jag hör hur han går till skåpet i vardagsrummet och hämtar något, och sen får jag titta!
Det här är vad som står framför mig!
Länge har jag velat ha ett Pandora armband, och jag har tittat mycket! Svärmor har flera armband, halsband och ringar med en massa berlocker på som jag tycker är så fina! Nu har jag fått ett eget!
Jag är faktiskt grymt imponerad över att han har under sin föräldraledighet packat ned Thor i vagnen och tagit bussen in till Söder. Anders avskyr att åka buss med barn... och där handlat till mig!! Tydligen ringde jag under tiden de var och handlade, men han sa att de låg och vilade- vilket jag sjävfallet gick på!
Nu har jag mitt eget Pandora armband, och en berlock med min månadssten! Och flera berlocker kommer! Jag är jätteglad över min present, men framförallt över gesten!
Han här helt enkelt bäst min Anders! Älskar dig gubbskrutt!
Stegtävling!
Nu är det dags för våran nästa stegutmaning! Och den här är inte till för mesiga brudar! Nu ska svetten rinna och skosulorna slitas!
Den här gången har jag tänkt mig ett litet annat upplägg. Vi kommer använda oss av stegdagboken även denna gång. Alltså kommer vi komma fram som grupp först, men det är inviduellt vi tävlar mot varandra. Förhoppningsvis blir vi ett gäng, för den här gången lägger alla 50 kr som en ”startavgift” som det sen inhandlas ett pris för! Och jag tror nog att vinnaren blir nöjd! Om du inte redan har ett konto och är bekant med sidan Stegdagboken så gör det redan nu! www.stegdagboken.se
Stegräkningen pågår tiden 1 april till 8:e maj.
Eftersom vi kommer gå en längre sträcka denna gång så kommer vi ha små etappmål under vägen, där det självfallet finns ett etapppris att kamma hem!
Den här omgången räknar vi enbart ”rena steg”. Alltså, även om du kör ett exempelvis ett spinningpass ska du inte omvandla det till steg, men du har självfallet på dig stegräknaren under passet!
Var vi ska gå ser du när du loggar in på stegdagboken och tävlingen startar, men vi utgår ifrån Stockholm. Även om du inte bor i Stockholm kan du vara med då vi använder oss av kartan från Stegdagboken. Om du är intresserad av att vara med skickar du ett mail till mig och märker det som ”Stegtävling” till [email protected]. När jag har fått pengar av dig (i handen eller in på kontot) så skickar jag en inbjudan!
Lite tips:
*Du behöver ett par sköna skor, och kanske lite skavsårsplåster.
*Om du inte redan har en stegräknare finns det bra på exempelvis teknikmagasinet eller på http://www.keepwalking.se/sv/ därifrån jag har köp min. (bra priser och snabba leveranser)
*Ibland hinner man inte skriva in på hemsidan de stegen du har gått under dagen, skriv upp på en lapp varje dag innan du lägger dig och fyll i senast på söndagen så jag kan ha lite koll på hur ni ligger till!
Hoppas ni är många som vill knalla in våren med mig, förhoppningsvis tappar jag några gram på vägen med!
trött, jobba, japan, dieter
De senaste dagarna har varit intensiva. Minst sagt! Jag känner mig som en kronisk trött 90-åring och lika fräsch som en urvriden disktrasa ungefär.
I lördags skulle jag jobba mellan kl 7-15. Redan när jag kommer dit på morgonen så får vi reda på att en sköterska som ska jobba kväll är sjuk och det saknas en person. Jag kunde ställa upp som beredskap om det behövdes men åkte istället hem och hämtade pluggböckerna i hopp om att få lite gjort mellan besöken. Lite fick jag gjort, men inte så mycket. Som vanligt kan det se lite ut på planeringen men det blir alltid mera att göra ändå. Jag var hemma igen vid halv tiotiden och då sov redan T och T.
I måndags blev en maratondag med. Först praktik mellan 8-12, sen snabb lunch innan jag for iväg för att jobba kväll. Kvart i elva parkerar jag bilen hemma. Inte heller blev det mycket tid med mina små den dagen, och i morse var jag så seg...
Idag har jag varit på praktik igen, men kom hem i skaplig tid till hemmakaoset. För att orka med kvällen låg jag och slummrade ett tag på soffan. Det ska faktiskt bli riktigt skönt när Anders börjar jobba igen så jag får vara mammaledig!! Visst blir man trött av det, men jag hinner i alla fall träffa mina barn!
Och där ligger mycket av mina funderingar just nu. Ska man sätta sig och försöka hitta något jobb enbart dagtid? Det är ju inte helt lätt innom vården där mycket drivs dygnet runt. Alternativet är att hitta en nattjänst, men orkar jag dra igång hela den cirkusen? De frågade på jobbet om jag hade tänkt komma tillbaka, och det är ju planen just nu. Sannolikheten att någon slänger ett jobberbjudande till mig utan att jag söker är ju lika med noll. Och dessutom vill jag ha högre lön.
Det kanske är ett lyxproblem just nu med tanke på hur läget ser ut i Japan, men det här är ju min vardag.
Jag måste ju få med ett par rader om Japan katastrofen med. All min empati räcker inte för dessa utsatta människor! Det hela har utvecklat sig till en dålig amerikansk armagedonfilm. Tsunami, jordbävning och nu dessutom kärnkraftskatastrofer. Kommer Japan ens finnas kvar om en månad? Eller kommer större delar av landet vara omöjligt att bo på för radioaktivitet? Det hela känns overkligt. Det är så långt bort, men via all mediabevakning blir det nära ändå.
Eftersom jag inte har hunnit skriva på ett par dagar har jag samlat på mig lite att skriva om, eller snarare sagt skriva av mig om!
Jag har under ett par månaders tid följt en blogg som en nybliven mamma skriver. I början var den intressant, det kom oanade vändningar och jag ville följa bloggen. Nu har bloggen faktiskt blivit skittråkig och riktigt patetisk och handlar mest om diverse gnäll men framförallt om dieter. Okej, så gott som alla som nyligen har fått barn har fått en ommöblerad kropp, och ett par extra kilon som de flesta vill bli av med- även jag! Men, hur kan man utsätta sin kropp för (faktiskt!!) misshandel genom att gå på massa skumma dieter? Och när kroppen säger ifrån att den faktiskt inte mår bra så gnälls det över det men jakten på kilorna är så viktig att man struntar i kroppens signaler??
Kroppen behöver kolhydrater, proteiner och fett för att fungera bra. Det är ingen nyhet och de flesta vet det. Varför sätter man då igång aktivt att ta bort en del av det ur kroppen? SÅ-URBOTA-DUMT.
Kanske låter jag som en präktäkta gammal hemkunskapslärare men vad är fel med tallriktsmodellen? Är den helt ute? Är den totalt 80-tal? Kanske tillhör jag ett utdöende släkte som faktiskt inte går på skumma dieter, eller var det så att jag var extra duktig när vi läste om kost på sjuksköterskeprogrammet? Jag tror inte något av det, jag tror att de flesta vet det jag vet, men att de inte kan solla ut, eller är helt desperata efter några några grams viktjagande.
Dra ned på fettet, käka dina grönsaker- men framförallt: RÖR PÅ DIG SLAPPFIS DÄR UTE!
Jag är lat av mig med, och jag kan käka onyttigt och så har jag kvar lite att gå ned efter sista graviditeten. Men hellre det än att försöra min kropp med sjuka dieter! Och när det kommer till dieter så finns det ju hur många som helst,och via internet kan du ju hitta det mesta, från dieter till piller och jag vet inte vad! Hur 17 orkar man sätta sig in i det överhuvudtaget?
Det mest puckade jag har hört talas om är att banta med barnmatsburkar. HUHH?? Någon känd fjortisbloggare gör visst det. Och det här hörde jag en tjej som tagit efter på bussen för ett par veckor sen. Tjejen måste ha gått i gymnasiet och var för övrigt helt normalviktig. Men det gick ut på att man käkade en barnmatsburk (8månader) till frukost, lunch och middag.Däremellan åt hon ett äpple mellan matmålen, absolut inte banan för det var för fett. Grattis, de flesta barnmatsburkarna innehåller mest vatten, och om du har tur 10% fisk/kött/kycklig. Smart att faktiskt sätta sin kropp i svält. För vad händer om man sätter sin kropp i svält? Jo vi spar in på fettet vi har i kroppen för att överleva. Grattis igen- det du ville bli av med och förbränna är det du spar...
En annan diet som tydligen verkar populär är LCHF. Du ska käka riktigt fett, inte lightprodukter och dyligt. Men jag undrar, de som följer den dieten slaviskt... efter ett tag med en diet som är så fettrik, även om de går ned i vikt, hur ser deras kolestorol och blodfettvärden ut?
Jag blir bara matt av all hysteri att gå ned i vikt, och dem som verkligen är överviktiga som inte bryr sig alls om sin kropp.
Du har bara en kropp, ta hand om den!
Själv skiter jag i dieter, fortsätter tjata på Anders att käka mera grönsaker och slita på crosstrainern på gymmet.
I lördags skulle jag jobba mellan kl 7-15. Redan när jag kommer dit på morgonen så får vi reda på att en sköterska som ska jobba kväll är sjuk och det saknas en person. Jag kunde ställa upp som beredskap om det behövdes men åkte istället hem och hämtade pluggböckerna i hopp om att få lite gjort mellan besöken. Lite fick jag gjort, men inte så mycket. Som vanligt kan det se lite ut på planeringen men det blir alltid mera att göra ändå. Jag var hemma igen vid halv tiotiden och då sov redan T och T.
I måndags blev en maratondag med. Först praktik mellan 8-12, sen snabb lunch innan jag for iväg för att jobba kväll. Kvart i elva parkerar jag bilen hemma. Inte heller blev det mycket tid med mina små den dagen, och i morse var jag så seg...
Idag har jag varit på praktik igen, men kom hem i skaplig tid till hemmakaoset. För att orka med kvällen låg jag och slummrade ett tag på soffan. Det ska faktiskt bli riktigt skönt när Anders börjar jobba igen så jag får vara mammaledig!! Visst blir man trött av det, men jag hinner i alla fall träffa mina barn!
Och där ligger mycket av mina funderingar just nu. Ska man sätta sig och försöka hitta något jobb enbart dagtid? Det är ju inte helt lätt innom vården där mycket drivs dygnet runt. Alternativet är att hitta en nattjänst, men orkar jag dra igång hela den cirkusen? De frågade på jobbet om jag hade tänkt komma tillbaka, och det är ju planen just nu. Sannolikheten att någon slänger ett jobberbjudande till mig utan att jag söker är ju lika med noll. Och dessutom vill jag ha högre lön.
Det kanske är ett lyxproblem just nu med tanke på hur läget ser ut i Japan, men det här är ju min vardag.
Jag måste ju få med ett par rader om Japan katastrofen med. All min empati räcker inte för dessa utsatta människor! Det hela har utvecklat sig till en dålig amerikansk armagedonfilm. Tsunami, jordbävning och nu dessutom kärnkraftskatastrofer. Kommer Japan ens finnas kvar om en månad? Eller kommer större delar av landet vara omöjligt att bo på för radioaktivitet? Det hela känns overkligt. Det är så långt bort, men via all mediabevakning blir det nära ändå.
Eftersom jag inte har hunnit skriva på ett par dagar har jag samlat på mig lite att skriva om, eller snarare sagt skriva av mig om!
Jag har under ett par månaders tid följt en blogg som en nybliven mamma skriver. I början var den intressant, det kom oanade vändningar och jag ville följa bloggen. Nu har bloggen faktiskt blivit skittråkig och riktigt patetisk och handlar mest om diverse gnäll men framförallt om dieter. Okej, så gott som alla som nyligen har fått barn har fått en ommöblerad kropp, och ett par extra kilon som de flesta vill bli av med- även jag! Men, hur kan man utsätta sin kropp för (faktiskt!!) misshandel genom att gå på massa skumma dieter? Och när kroppen säger ifrån att den faktiskt inte mår bra så gnälls det över det men jakten på kilorna är så viktig att man struntar i kroppens signaler??
Kroppen behöver kolhydrater, proteiner och fett för att fungera bra. Det är ingen nyhet och de flesta vet det. Varför sätter man då igång aktivt att ta bort en del av det ur kroppen? SÅ-URBOTA-DUMT.
Kanske låter jag som en präktäkta gammal hemkunskapslärare men vad är fel med tallriktsmodellen? Är den helt ute? Är den totalt 80-tal? Kanske tillhör jag ett utdöende släkte som faktiskt inte går på skumma dieter, eller var det så att jag var extra duktig när vi läste om kost på sjuksköterskeprogrammet? Jag tror inte något av det, jag tror att de flesta vet det jag vet, men att de inte kan solla ut, eller är helt desperata efter några några grams viktjagande.
Dra ned på fettet, käka dina grönsaker- men framförallt: RÖR PÅ DIG SLAPPFIS DÄR UTE!
Jag är lat av mig med, och jag kan käka onyttigt och så har jag kvar lite att gå ned efter sista graviditeten. Men hellre det än att försöra min kropp med sjuka dieter! Och när det kommer till dieter så finns det ju hur många som helst,och via internet kan du ju hitta det mesta, från dieter till piller och jag vet inte vad! Hur 17 orkar man sätta sig in i det överhuvudtaget?
Det mest puckade jag har hört talas om är att banta med barnmatsburkar. HUHH?? Någon känd fjortisbloggare gör visst det. Och det här hörde jag en tjej som tagit efter på bussen för ett par veckor sen. Tjejen måste ha gått i gymnasiet och var för övrigt helt normalviktig. Men det gick ut på att man käkade en barnmatsburk (8månader) till frukost, lunch och middag.Däremellan åt hon ett äpple mellan matmålen, absolut inte banan för det var för fett. Grattis, de flesta barnmatsburkarna innehåller mest vatten, och om du har tur 10% fisk/kött/kycklig. Smart att faktiskt sätta sin kropp i svält. För vad händer om man sätter sin kropp i svält? Jo vi spar in på fettet vi har i kroppen för att överleva. Grattis igen- det du ville bli av med och förbränna är det du spar...
En annan diet som tydligen verkar populär är LCHF. Du ska käka riktigt fett, inte lightprodukter och dyligt. Men jag undrar, de som följer den dieten slaviskt... efter ett tag med en diet som är så fettrik, även om de går ned i vikt, hur ser deras kolestorol och blodfettvärden ut?
Jag blir bara matt av all hysteri att gå ned i vikt, och dem som verkligen är överviktiga som inte bryr sig alls om sin kropp.
Du har bara en kropp, ta hand om den!
Själv skiter jag i dieter, fortsätter tjata på Anders att käka mera grönsaker och slita på crosstrainern på gymmet.
Fula gubbar på internet!
Vad vet du egentligen om säkerhet på Internet? Om vad vanliga communitys egentligen står för? Om "fula gubbar" och pedofiler?
Idag har jag lärt mig mycket, och jag blir rädd, riktigt rädd.
Idag på min skolsköterskepraktik skulle det vara föreläsning på eftermiddagen som min handledare trodde jag skulle kunna tycka vara intressant. Det var en föreläsare vid namn Mats Andersson från företaget Netscan som hade en heldag i den skolan jag praktiserade. Han hade under dagen föreläst för de riktigt små skolbarnen i grundskolan, för att arbeta sig uppåt i åldrarna. På gymnasienivå hade han delat på flickorna och pojkarna. Vid halv tre på eftermiddagen var det dags för lärarna och annan skolpersonal att få ta del av denna föreläsning. Senare på kvällen var föräldrar till skolbarn välkomna.
Jag måste säga att det var en hemsk föreläsning- riktigt skrämmande om ett obehagligt ämne. Men oj vilken föreläsare Mats är! Och att orka hålla föreläsning från tidig morgon till sen kväll!
Mats berättade mycket om vilka faror som finns på nätet som barn och ungdommar lockas till. Och att det igenomsnitt tar 3-4 minuter för en person med dåliga baktankar att bli kompis med ett barn på internet. Och att dessa "fula gubbar" finns på alla siter, även dem för mycket små barn och att de även söker kontakt, och har fått kontakt med så pass ungar barn i 8-9 års åldern, både flickor och pojkar och det lätt! Skrämmande!
Mats beskrev dessa män (för det är oftas män) som mycket skickliga och manupulativa. De kan locka barn med virutuella möbler på siter som habbo, mot bilder. Lockar småpojkar att bli modeller, och vill då ha bilder på dessa barn i badkläder- och samlar sedan på detta.
På min tid samlade vi på Garbage pail kids, min mamma på filmstjärnor i form av små kort. Fick man dubletter av en serie bytte man med kompisar. Nu sitter alltså snuskgubbar och byter bilder på barn i en viss serie med varandra. Sjukt så in i helvete!! Mats berättade om en pappa som satt och gick igenom sin dator och raderade saker. I datorns papperskorg hittade han en bild på sin 9 åriga (!!!) dotters underliv som hon själv hade tagit kort på. Pappan frågade vad det var, och flickan berättade att hon hade fått en liten kanin som sällskap till hennes virutuella häst på en site. Flickan hade inte råd att köpa denna kanin själv- för de kostade ju riktiga pengar och man behövde ett kreditkort för att köpa den- vilket hon inte hade. En "kompis" hade då erbjudit henne en kanin- mot fotot. Och en 9-åring förstår faktiskt inte alltid att hon/han blir utnyttjad. Och vi kan inte heller ställa det kravet!
Mats berättade att dessa manupulativa män får kontakt med barn på så alla sidor som finns och lockar till sig msn-kontakter där det sen börjar spåra ut. Barnet säger då oftas ifrån, ber snuskgubben dra till skogs och försöker blockera denna person. Ofta börjar då mannen hota barnet på många sätt, som att barnet har gjort något fel och om han inte får vara kvar som en msn-kontakt ska barnet bli polisanmält ect. Ett barn som kanske är 11 år och först nu förstår att detta är inte rätt, men får slängt i ansiktet blir självfallet väldigt rädd. Ett hotat barn tror denna persom och vågar inte mer än säga nej. Och kan vi klandra detta lilla barn? Nej- sjävlfallet inte.
Tyvärr är det ofta så att de som får reda på att ett barn har blivit ofredat på nätet sist av alla är barnets föräldrar. Barnet vågar inte berätta av rädsla av att mamma eller pappa ska bli arg. Viket ofta föräldrar blir, av ren rädsla! Hur kunnde detta hända? Och så tar mamma/pappa barnets dator eller tar bort deras internetuppkoppling. Är det rätt? Vi tror nog lätt det, men barn kommer åt internet överallt. Hos kompisar, i skolan, på cafeer eller i sin mobil. Ofta behöver även skolelever internet och en dator idag i sitt skolarbete.
En annan sak som jag tror att många unga tjejer idag inte tänker på är att de laddar upp bilder på sig själva på siter när man kan rösta vem som är snyggast. För att få bekräftelse... de som de inte är medvetna om är att denna till synes oskyldiga site från Sverige i själva verket ägs av ett stort företag innom porrindustrin och dyker upp ett par månader senare på deras utländska site.
Hur löser man då problemet?
Prata prata prata. Disskutera, och jag tror man ska göra det tidigt. Innan barnen börjar surfta på nätet, alltså redan när de går på förskolan. Och framförallt berätta för sina barn att vad som än händer blir jag inte arg på dig. Du måste berätta om någon verkar konstig mot dig på nätet. För i slutändan, oavsett vilka bilder barnet eller tonåringen har laddat upp eller delat ut till andra på nätet så är det inte dennes fel. Den som har gjort fel är ju den vuxne som faktiskt utnyttjat personen!
Det här fick mig verkligen att tänka till. Jag skulle kunna skriva om denna föreläsning hur länge som helst. Även om jag är medveten med faror på internet så lärde jag mig så mycket nytt, och jag fick många nya kunskaper som jag tror att jag kommer ha användning för både som förälder, och innom jobbet.
Det jag kommer göra med mina barn är att det blir inget internet på deras rum. Fast den dagen de får mobiltelefoner kommer de kunna surfa ändå. Tekniken går frammåt. Jag kommer aktivit gå in på de sidor och communitys de är medlemmar på och verkligen sätta in mig i dem. Jag kommer försöka förklara att en "ful gubbe" inte behöver vara en gubbe i 50-års åldern som luktar svett. Det kan faktiskt vara en snygg 20-åring med. Eller en kvinna.
Det räcker inte att prata om det här en gång, eller lite då och då,utan att ständigt ha det i tanken. Att ha en öppen kommunikation med sitt barn, och framförallt vara rak och säga att jag blir inte arg på dig, jag blir arg på den som utnyttjar dig.
Vad kommer du göra för att skydda dina barn?
Jag kan verkligen rekomendera dig att om du får möjlighet gå på en föreläsning från netscan. Eller om du jobbar nära med barn, se till att han kommer och föreläser för er på din arbetsplats. De 2½ timme föreläsningen tog gick snabbt, och jag tror att alla fick många nya infallsvinklar.
Kolla in netscans hemsida: www.netscan.se
Idag har jag lärt mig mycket, och jag blir rädd, riktigt rädd.
Idag på min skolsköterskepraktik skulle det vara föreläsning på eftermiddagen som min handledare trodde jag skulle kunna tycka vara intressant. Det var en föreläsare vid namn Mats Andersson från företaget Netscan som hade en heldag i den skolan jag praktiserade. Han hade under dagen föreläst för de riktigt små skolbarnen i grundskolan, för att arbeta sig uppåt i åldrarna. På gymnasienivå hade han delat på flickorna och pojkarna. Vid halv tre på eftermiddagen var det dags för lärarna och annan skolpersonal att få ta del av denna föreläsning. Senare på kvällen var föräldrar till skolbarn välkomna.
Jag måste säga att det var en hemsk föreläsning- riktigt skrämmande om ett obehagligt ämne. Men oj vilken föreläsare Mats är! Och att orka hålla föreläsning från tidig morgon till sen kväll!
Mats berättade mycket om vilka faror som finns på nätet som barn och ungdommar lockas till. Och att det igenomsnitt tar 3-4 minuter för en person med dåliga baktankar att bli kompis med ett barn på internet. Och att dessa "fula gubbar" finns på alla siter, även dem för mycket små barn och att de även söker kontakt, och har fått kontakt med så pass ungar barn i 8-9 års åldern, både flickor och pojkar och det lätt! Skrämmande!
Mats beskrev dessa män (för det är oftas män) som mycket skickliga och manupulativa. De kan locka barn med virutuella möbler på siter som habbo, mot bilder. Lockar småpojkar att bli modeller, och vill då ha bilder på dessa barn i badkläder- och samlar sedan på detta.
På min tid samlade vi på Garbage pail kids, min mamma på filmstjärnor i form av små kort. Fick man dubletter av en serie bytte man med kompisar. Nu sitter alltså snuskgubbar och byter bilder på barn i en viss serie med varandra. Sjukt så in i helvete!! Mats berättade om en pappa som satt och gick igenom sin dator och raderade saker. I datorns papperskorg hittade han en bild på sin 9 åriga (!!!) dotters underliv som hon själv hade tagit kort på. Pappan frågade vad det var, och flickan berättade att hon hade fått en liten kanin som sällskap till hennes virutuella häst på en site. Flickan hade inte råd att köpa denna kanin själv- för de kostade ju riktiga pengar och man behövde ett kreditkort för att köpa den- vilket hon inte hade. En "kompis" hade då erbjudit henne en kanin- mot fotot. Och en 9-åring förstår faktiskt inte alltid att hon/han blir utnyttjad. Och vi kan inte heller ställa det kravet!
Mats berättade att dessa manupulativa män får kontakt med barn på så alla sidor som finns och lockar till sig msn-kontakter där det sen börjar spåra ut. Barnet säger då oftas ifrån, ber snuskgubben dra till skogs och försöker blockera denna person. Ofta börjar då mannen hota barnet på många sätt, som att barnet har gjort något fel och om han inte får vara kvar som en msn-kontakt ska barnet bli polisanmält ect. Ett barn som kanske är 11 år och först nu förstår att detta är inte rätt, men får slängt i ansiktet blir självfallet väldigt rädd. Ett hotat barn tror denna persom och vågar inte mer än säga nej. Och kan vi klandra detta lilla barn? Nej- sjävlfallet inte.
Tyvärr är det ofta så att de som får reda på att ett barn har blivit ofredat på nätet sist av alla är barnets föräldrar. Barnet vågar inte berätta av rädsla av att mamma eller pappa ska bli arg. Viket ofta föräldrar blir, av ren rädsla! Hur kunnde detta hända? Och så tar mamma/pappa barnets dator eller tar bort deras internetuppkoppling. Är det rätt? Vi tror nog lätt det, men barn kommer åt internet överallt. Hos kompisar, i skolan, på cafeer eller i sin mobil. Ofta behöver även skolelever internet och en dator idag i sitt skolarbete.
En annan sak som jag tror att många unga tjejer idag inte tänker på är att de laddar upp bilder på sig själva på siter när man kan rösta vem som är snyggast. För att få bekräftelse... de som de inte är medvetna om är att denna till synes oskyldiga site från Sverige i själva verket ägs av ett stort företag innom porrindustrin och dyker upp ett par månader senare på deras utländska site.
Hur löser man då problemet?
Prata prata prata. Disskutera, och jag tror man ska göra det tidigt. Innan barnen börjar surfta på nätet, alltså redan när de går på förskolan. Och framförallt berätta för sina barn att vad som än händer blir jag inte arg på dig. Du måste berätta om någon verkar konstig mot dig på nätet. För i slutändan, oavsett vilka bilder barnet eller tonåringen har laddat upp eller delat ut till andra på nätet så är det inte dennes fel. Den som har gjort fel är ju den vuxne som faktiskt utnyttjat personen!
Det här fick mig verkligen att tänka till. Jag skulle kunna skriva om denna föreläsning hur länge som helst. Även om jag är medveten med faror på internet så lärde jag mig så mycket nytt, och jag fick många nya kunskaper som jag tror att jag kommer ha användning för både som förälder, och innom jobbet.
Det jag kommer göra med mina barn är att det blir inget internet på deras rum. Fast den dagen de får mobiltelefoner kommer de kunna surfa ändå. Tekniken går frammåt. Jag kommer aktivit gå in på de sidor och communitys de är medlemmar på och verkligen sätta in mig i dem. Jag kommer försöka förklara att en "ful gubbe" inte behöver vara en gubbe i 50-års åldern som luktar svett. Det kan faktiskt vara en snygg 20-åring med. Eller en kvinna.
Det räcker inte att prata om det här en gång, eller lite då och då,utan att ständigt ha det i tanken. Att ha en öppen kommunikation med sitt barn, och framförallt vara rak och säga att jag blir inte arg på dig, jag blir arg på den som utnyttjar dig.
Vad kommer du göra för att skydda dina barn?
Jag kan verkligen rekomendera dig att om du får möjlighet gå på en föreläsning från netscan. Eller om du jobbar nära med barn, se till att han kommer och föreläser för er på din arbetsplats. De 2½ timme föreläsningen tog gick snabbt, och jag tror att alla fick många nya infallsvinklar.
Kolla in netscans hemsida: www.netscan.se
INTERNATIONELLA HEN-DAGEN??
Feminism till det yttersta,
Genus så jag blir tokig.
Att det är internationella kvinnodagen har nog ingen missat idag, i alla fall inte någon kvinna. Män skiter nog i det mer eller mindre. Jag med för den delen.
För jag tycker det har gått för långt. Feminister kacklar och tjattrar om jämställdhet- men är det jämtställt att bara kvinnorna har en dag i almenackan då, men inte männen? Den ironiske säger antagligen att restrerande dagar på året är mannens dagar, men det köper jag inte heller.
Och visst har feministerna rätt till en del- att vi ska jobba för jämställdhet, men när de riktiga radikala menar att nu ska männen stå tillbaka, för att de har diskriminerat kvinnorna i alla år är vi väl ändå ute och cyklar?? För det är ju ändå inte dagens män (oftas ändå) som har diskriminerat oss, utan männen i tidigare generationer! Och merparten av de ligger ju i graven idag. Och vad är det för sandlåde fasoner att "ge igen"? Målet är ju att vara jämställda ju!
Kanske skulle männen föda barn med?
Sen kan ju denna jämställdhet diskuteras. Jag hörde på radion idag om ett företag som gav alla kvinnliga anställda en ros, dagen till ära. Det var ju snällt, men hade det inte varit bättre att ge de anställda lika lön, oavsett kön?
"Varsågod Hertha, här får du en ros värd 20 kr, sen att din manliga medarbetare har 3000 kr mer i månadslön diskuterar vi inte!"
Det finns bara ett ord för det: KORKAT!
Och hur jämställd är egentligen föräldraledigheten? Där tar kvinnan oftas största delen av föräldraledigheten, och den första delen av den. Varför? Jo, för att barnet behöver sin mor... Det börjas tjatas om det redan på BB, där man ser till den nyfödda och nyblivna mamman. Den stackars pappan får hänga med på ett hörn och kanske lär barnmorskan pappan att byta en blöja. Vad är det som säger att en nybliven mamma kan byta en blöja bara för att hon är kvinna??
I många fall är det ju så att mamman måste vara hemma den första tiden, om hon ammar, men om barnet inte ammas, vad spelar de då för roll om det är mamman eller pappan som är hemma?
Anders har ju varit hemma nu i en dryg månad, sen Thor var 5 månader och det har gått utmärkt. Anders och jag är lika mycket föräldrar åt VÅRA barn- för det är inte mina barn, och inte heller enbart Anders, det är VÅRA!! Vi gör saker på olika sätt, men båda fungerar. Och är det inte väldigt diskriminerande mot många män att inte de får vara pappalediga tidigare under barnets liv? Från skitforumet "Familjeliv" (som komiskt nog har blivit utsett som Sveriges bästa internetforum) så hävdar många tjejer att det är deras RÄTTIGHET att vara hemma i början. Och att barnet behöver dem mest? Stackars barn, som har så inskränkta mammor som inte tror att deras partner är lika bra förälder. Och skaffar man inte barn med en partner som man tror blir en bra förälder? Varför misstror dessa tjejer att killarna inte kan ge de gemensamma barnen samma omsorg?
Thor har jätteroligt hemma med pappa!
Och gissa om jag längtade hem till dem när jag fick bilden...
Studier har visat att vi faktiskt gör skillnad redan på BB på små nyfödda flickor och pojkar. Och då kommer vi in på nästa ämne som jag kan reta gallfeber på mig. Detta extrema genustjat! Vissa förskolor har slutat kalla små töser för "hon" och gossar för "han". Det har blivit HEN- ett gemensamt namn där man ska se barnet och inte göra skillnad på han eller hon.
HEN??? Vad är det för idioti??
Det är skillnad på XX och XY, genetiskt, fysiskt och faktiskt även mentalt. Och vad är det för fel på det?
Jag vet inte om ni som har barn har tänkt på det, men se på BVC, på barnens tillväxtkurvor är det på flickor markerat med en röd linje och för pojkar.... blått! Och det ligger i programmet och kan inte ändras av BVC sköterskan. Pojkar och flickor har även olika kurvor för att de är och växer olika.
Iof kan jag tycka att man kan ändra alla linjer till röda, för de syns faktiskt bättre!
Nåväl, det är feminister som har arbetat för att få jämställdhet mellan män och kvinnor, och visst är det bra, men idag så är alla medvetna om att vi arbetar för jämställdhet, så varför då ha en Internationell Kvinnodag, om vi inte har en Internationell Man dag?
Varför inte skrota hela idén och istället har Internatonella Jämställdhetsdagen, då vi kan uppmärksamma jämställdheten?
ELLER SKROTA HELA SKITEN OCH SKRIV IN 365 DAGAR AV INTERNATIONELLA HEN-DAGEN!
För mig betyder den här dagen nämligen något helt annat. Det är Temeldagen! Thelma, som vi kallar för Temlan, har ju inte sitt namn i almenackan så det här blir hennes "namnsdag". Thor har ju en namnsdag varje vecka.
Idag fick Thelma sin första semla... hon smakade lite grädde, annars var den roligast att kladda med!
Temla äter temla på temeldagen!
Genus så jag blir tokig.
Att det är internationella kvinnodagen har nog ingen missat idag, i alla fall inte någon kvinna. Män skiter nog i det mer eller mindre. Jag med för den delen.
För jag tycker det har gått för långt. Feminister kacklar och tjattrar om jämställdhet- men är det jämtställt att bara kvinnorna har en dag i almenackan då, men inte männen? Den ironiske säger antagligen att restrerande dagar på året är mannens dagar, men det köper jag inte heller.
Och visst har feministerna rätt till en del- att vi ska jobba för jämställdhet, men när de riktiga radikala menar att nu ska männen stå tillbaka, för att de har diskriminerat kvinnorna i alla år är vi väl ändå ute och cyklar?? För det är ju ändå inte dagens män (oftas ändå) som har diskriminerat oss, utan männen i tidigare generationer! Och merparten av de ligger ju i graven idag. Och vad är det för sandlåde fasoner att "ge igen"? Målet är ju att vara jämställda ju!
Kanske skulle männen föda barn med?
Sen kan ju denna jämställdhet diskuteras. Jag hörde på radion idag om ett företag som gav alla kvinnliga anställda en ros, dagen till ära. Det var ju snällt, men hade det inte varit bättre att ge de anställda lika lön, oavsett kön?
"Varsågod Hertha, här får du en ros värd 20 kr, sen att din manliga medarbetare har 3000 kr mer i månadslön diskuterar vi inte!"
Det finns bara ett ord för det: KORKAT!
Och hur jämställd är egentligen föräldraledigheten? Där tar kvinnan oftas största delen av föräldraledigheten, och den första delen av den. Varför? Jo, för att barnet behöver sin mor... Det börjas tjatas om det redan på BB, där man ser till den nyfödda och nyblivna mamman. Den stackars pappan får hänga med på ett hörn och kanske lär barnmorskan pappan att byta en blöja. Vad är det som säger att en nybliven mamma kan byta en blöja bara för att hon är kvinna??
I många fall är det ju så att mamman måste vara hemma den första tiden, om hon ammar, men om barnet inte ammas, vad spelar de då för roll om det är mamman eller pappan som är hemma?
Anders har ju varit hemma nu i en dryg månad, sen Thor var 5 månader och det har gått utmärkt. Anders och jag är lika mycket föräldrar åt VÅRA barn- för det är inte mina barn, och inte heller enbart Anders, det är VÅRA!! Vi gör saker på olika sätt, men båda fungerar. Och är det inte väldigt diskriminerande mot många män att inte de får vara pappalediga tidigare under barnets liv? Från skitforumet "Familjeliv" (som komiskt nog har blivit utsett som Sveriges bästa internetforum) så hävdar många tjejer att det är deras RÄTTIGHET att vara hemma i början. Och att barnet behöver dem mest? Stackars barn, som har så inskränkta mammor som inte tror att deras partner är lika bra förälder. Och skaffar man inte barn med en partner som man tror blir en bra förälder? Varför misstror dessa tjejer att killarna inte kan ge de gemensamma barnen samma omsorg?
Thor har jätteroligt hemma med pappa!
Och gissa om jag längtade hem till dem när jag fick bilden...
Studier har visat att vi faktiskt gör skillnad redan på BB på små nyfödda flickor och pojkar. Och då kommer vi in på nästa ämne som jag kan reta gallfeber på mig. Detta extrema genustjat! Vissa förskolor har slutat kalla små töser för "hon" och gossar för "han". Det har blivit HEN- ett gemensamt namn där man ska se barnet och inte göra skillnad på han eller hon.
HEN??? Vad är det för idioti??
Det är skillnad på XX och XY, genetiskt, fysiskt och faktiskt även mentalt. Och vad är det för fel på det?
Jag vet inte om ni som har barn har tänkt på det, men se på BVC, på barnens tillväxtkurvor är det på flickor markerat med en röd linje och för pojkar.... blått! Och det ligger i programmet och kan inte ändras av BVC sköterskan. Pojkar och flickor har även olika kurvor för att de är och växer olika.
Iof kan jag tycka att man kan ändra alla linjer till röda, för de syns faktiskt bättre!
Nåväl, det är feminister som har arbetat för att få jämställdhet mellan män och kvinnor, och visst är det bra, men idag så är alla medvetna om att vi arbetar för jämställdhet, så varför då ha en Internationell Kvinnodag, om vi inte har en Internationell Man dag?
Varför inte skrota hela idén och istället har Internatonella Jämställdhetsdagen, då vi kan uppmärksamma jämställdheten?
ELLER SKROTA HELA SKITEN OCH SKRIV IN 365 DAGAR AV INTERNATIONELLA HEN-DAGEN!
För mig betyder den här dagen nämligen något helt annat. Det är Temeldagen! Thelma, som vi kallar för Temlan, har ju inte sitt namn i almenackan så det här blir hennes "namnsdag". Thor har ju en namnsdag varje vecka.
Idag fick Thelma sin första semla... hon smakade lite grädde, annars var den roligast att kladda med!
Temla äter temla på temeldagen!
Söndag, härdsmälta, cirkus, såpbubblor och shopping!
Söndag och strålande väder! Visst blir man glad?
Ännu gladare blev faktiskt jag i morse då jag fick sovmorgon, men framförallt kunde röra mig! Igår tog jag nämligen i som en liten gris på gymmet med styrketräningen och var rätt så mör när jag kom hem. Men jag måste erkänna något som sitter djupt inne... Den här slappmörten tycker faktsikt att det är riktigt skönt efteråt! Jag känner mig lätt, som jag flyger fram, tankad med ny energi och är grymt stolt över mig själv! Igår så belönade jag mig själv med att slappa i bastun efteråt och oj vad skönt det är! Jag gillar verkligen att basta! Tyvärr har vi inte plats för en bastu hemma, annars hade jag velat ha en!
Det känns i alla fall väldigt bra idag, visst känner jag att jag var och tränade igår, men det gör inte ont. Jag stretchade väldigt länge och noga igår och jag tror att det gjorde susen! Så nu tänkte jag inhandla lite ordentliga träningskläder. Jag har ju inte haft någon ordentlig träningsBH utan kört i en gammal amningsBH. Har fungerat, jag har ju inte någon större byst, men det kan kännas av ändå. Så en sådan och ett par träningsbyxor. Jag har nämligen fått för mig att har jag lite bättre kläder så blir det lite lättare att komma iväg.
Så idag drog vi iväg till Nacka Forum, hela Cirkus W. Och det var verkligen cirkus innan vi alla satt fastspända i bilen. Thelma fick en total härdsmälta. Trotsålder sliter på oss! Det är min payback för att Temlan var så lätt som bebis antar jag. Väl framme i Forum möter vi upp Elin, Per och Emma. Thelma pratar ju ganska så mycket om Emma hemma och det är för att de har så roligt ihop. Det är verkligen en fröjd att se dem ihop!
Efter lite energitankning satte tjejerna igång... Klappa Laban och bonka på skyltfönster, med ett bubblande skratt! Papporna fick besöka MediaMarkt och Claes Ohlsson och småtjejerna underhöll sig rätt så bra. På Claes Ohlsson satt de och "lagade mat" och serverade varandra. Dessvärre hade någon ställt fram en stor flaska med såpbubblor utan att skruva på korken... och självfallet skulle just Thelma ta tag i just den. Opps, en flaska såpbnubblor på golvet = snorhalt.
Med varsin liten påse med obetydligt innehåll (Thelma har en påse plugg i sin.. men det spelade ingen roll) så delade vi på oss. Papporna till ytterligare en tråk-butik (Kjell & Company) och mammor och barn mot HM.
Hålla kompisens hand är roligt!
Det var inte helt lätt att ta bilderna på tjejerna. Jag måste ha sett ganska så rolig ut när jag halvspringer bakom dom, med dubbelvagnen och tar kort.. men men! Jag bjuder på det!
Sen handlade jag mina efterlängtade träningskläder!
Ett par långa tights hamnade i påsen med!
Jag fick även ett nytt tangentbord. Behövdes eftersom en del tangenter på mitt förra höll på att gå in pension. Fick trycka flera gånger innan något hände. Kvällens raid och framtida blogg och skoluppgifter blir nog betydligt lättare att genomföra nu!
Med tanke på att jag har kommit igång med att röra på mig igen tänkte jag dra igång en stegräkningstävling snart igen. Lite mera organiserad den här gången och en längre sträcka att gå. Tanken är att alla som vill vara med lägger en liten summa pengar (max 50 kr) så vi kan få till ett pris för vinnaren, och kanske etapppriser med. Ju flera vi blir desto finare pris kan vi få till! Alla som vill får vara med, oavsett var du bor! Jag tänkte att vi skulle starta i månadsskiftet mars/april. Förhoppningsvis är alla isfläckar borta då så vi verkligen kan dra ut på längre äventyr!
Om du är intresserad av att vara med- inboxa mig för en preliminär anmälan om att vara med!
Ännu gladare blev faktiskt jag i morse då jag fick sovmorgon, men framförallt kunde röra mig! Igår tog jag nämligen i som en liten gris på gymmet med styrketräningen och var rätt så mör när jag kom hem. Men jag måste erkänna något som sitter djupt inne... Den här slappmörten tycker faktsikt att det är riktigt skönt efteråt! Jag känner mig lätt, som jag flyger fram, tankad med ny energi och är grymt stolt över mig själv! Igår så belönade jag mig själv med att slappa i bastun efteråt och oj vad skönt det är! Jag gillar verkligen att basta! Tyvärr har vi inte plats för en bastu hemma, annars hade jag velat ha en!
Det känns i alla fall väldigt bra idag, visst känner jag att jag var och tränade igår, men det gör inte ont. Jag stretchade väldigt länge och noga igår och jag tror att det gjorde susen! Så nu tänkte jag inhandla lite ordentliga träningskläder. Jag har ju inte haft någon ordentlig träningsBH utan kört i en gammal amningsBH. Har fungerat, jag har ju inte någon större byst, men det kan kännas av ändå. Så en sådan och ett par träningsbyxor. Jag har nämligen fått för mig att har jag lite bättre kläder så blir det lite lättare att komma iväg.
Så idag drog vi iväg till Nacka Forum, hela Cirkus W. Och det var verkligen cirkus innan vi alla satt fastspända i bilen. Thelma fick en total härdsmälta. Trotsålder sliter på oss! Det är min payback för att Temlan var så lätt som bebis antar jag. Väl framme i Forum möter vi upp Elin, Per och Emma. Thelma pratar ju ganska så mycket om Emma hemma och det är för att de har så roligt ihop. Det är verkligen en fröjd att se dem ihop!
Efter lite energitankning satte tjejerna igång... Klappa Laban och bonka på skyltfönster, med ett bubblande skratt! Papporna fick besöka MediaMarkt och Claes Ohlsson och småtjejerna underhöll sig rätt så bra. På Claes Ohlsson satt de och "lagade mat" och serverade varandra. Dessvärre hade någon ställt fram en stor flaska med såpbubblor utan att skruva på korken... och självfallet skulle just Thelma ta tag i just den. Opps, en flaska såpbnubblor på golvet = snorhalt.
Med varsin liten påse med obetydligt innehåll (Thelma har en påse plugg i sin.. men det spelade ingen roll) så delade vi på oss. Papporna till ytterligare en tråk-butik (Kjell & Company) och mammor och barn mot HM.
Hålla kompisens hand är roligt!
Det var inte helt lätt att ta bilderna på tjejerna. Jag måste ha sett ganska så rolig ut när jag halvspringer bakom dom, med dubbelvagnen och tar kort.. men men! Jag bjuder på det!
Sen handlade jag mina efterlängtade träningskläder!
Ett par långa tights hamnade i påsen med!
Jag fick även ett nytt tangentbord. Behövdes eftersom en del tangenter på mitt förra höll på att gå in pension. Fick trycka flera gånger innan något hände. Kvällens raid och framtida blogg och skoluppgifter blir nog betydligt lättare att genomföra nu!
Med tanke på att jag har kommit igång med att röra på mig igen tänkte jag dra igång en stegräkningstävling snart igen. Lite mera organiserad den här gången och en längre sträcka att gå. Tanken är att alla som vill vara med lägger en liten summa pengar (max 50 kr) så vi kan få till ett pris för vinnaren, och kanske etapppriser med. Ju flera vi blir desto finare pris kan vi få till! Alla som vill får vara med, oavsett var du bor! Jag tänkte att vi skulle starta i månadsskiftet mars/april. Förhoppningsvis är alla isfläckar borta då så vi verkligen kan dra ut på längre äventyr!
Om du är intresserad av att vara med- inboxa mig för en preliminär anmälan om att vara med!
Årets Bokrea! Barbastark går på gym!
Att bokrean har pågått ett tag har nog ingen missat. Det svämmar över med böcker överallt! Själv har jag inte köpt något i år eftersom jag tyvärr inte hinner läsa just nu. (mer än pluggböckerna) Men däremot funderar jag på att skriva en självbiografi som antagligen kommer hamna på rean nästa år. Boken ska heta: Barbastark går på gym.
I Oktober skaffade jag ett kort på Friskis&Svettis här i Orminge. Nu skulle gravidkilorna rasa! Kompisen Camilla drog med mig två gånger, en gång gick jag själv. Så tre gånger hann jag utnyttja mitt kort innan en rad förkylningar och annat elände tog över. Jag hade ju planerat att börja träna igen för Beach 2011, men då kom ju en lunginflammation ivägen. Suck.
Nu känner jag mig frisk så igår chockerade jag mig själv, Anders och resten av Orminge. Jag packade min väska och knatade iväg till F&S.
30 tunga minuter och total förnedring på crosstrainern- men jag klarade det!! Jag drog faktiskt lite i några maskiner med innan det blev en snabb dusch och bastu. Sen hem och fredagsmysa! (hur jag fredasmyste kan ni läsa i den paladinbloggen)
Och hur mår jag då idag? Halvdöd? Amöbastatus? Ledbruten och kvidandes av smärta?
Nej faktiskt inte! Visst känner jag att jag gjorde något igår, men jag har absolut inte ont! Alltså kan jag utmana mig mera nästa gång! Jag kommer fortsätta att ta samma nivå på crosstrainern då det kommer ta tid att bygga upp konditionen, men när det kommer till styrketräningen kan jag klart utmana mig mer! Och det ska jag!
Det tar tid att får bort en gravidmage- och det har ju bara gått sex månader, men en sak är då säker. Jag ska inte bada i vassen i år!
Sagt och gjort- nu packar jag min väska och lunkar iväg igen!
Tjing!
Madde juni 2011?
I Oktober skaffade jag ett kort på Friskis&Svettis här i Orminge. Nu skulle gravidkilorna rasa! Kompisen Camilla drog med mig två gånger, en gång gick jag själv. Så tre gånger hann jag utnyttja mitt kort innan en rad förkylningar och annat elände tog över. Jag hade ju planerat att börja träna igen för Beach 2011, men då kom ju en lunginflammation ivägen. Suck.
Nu känner jag mig frisk så igår chockerade jag mig själv, Anders och resten av Orminge. Jag packade min väska och knatade iväg till F&S.
30 tunga minuter och total förnedring på crosstrainern- men jag klarade det!! Jag drog faktiskt lite i några maskiner med innan det blev en snabb dusch och bastu. Sen hem och fredagsmysa! (hur jag fredasmyste kan ni läsa i den paladinbloggen)
Och hur mår jag då idag? Halvdöd? Amöbastatus? Ledbruten och kvidandes av smärta?
Nej faktiskt inte! Visst känner jag att jag gjorde något igår, men jag har absolut inte ont! Alltså kan jag utmana mig mera nästa gång! Jag kommer fortsätta att ta samma nivå på crosstrainern då det kommer ta tid att bygga upp konditionen, men när det kommer till styrketräningen kan jag klart utmana mig mer! Och det ska jag!
Det tar tid att får bort en gravidmage- och det har ju bara gått sex månader, men en sak är då säker. Jag ska inte bada i vassen i år!
Sagt och gjort- nu packar jag min väska och lunkar iväg igen!
Tjing!
Madde juni 2011?
Medskribent
Jag måste passa på att göra lite "smyg"reklam för en blogg som jag idag blivit medskribent på.
En tvättäkta World of Warcraftblogg, och hur det är att vara paladin.
En paladin för er som inte vet kan ha tre specc, alltså "fungera" på tre sätt.
Tankadin: Man spelar som tank, alltså står längts fram när vi ska döda en boss och tar stryk, en tank klarar av att hålla bossen till sig, och klarar av att ta mycket skada utan att dö. Tanken gör inte så mycket skada, men förhindrar att bossen hoppar på någon annan i raiden.
En Retridin: är en paladin som gör mycket skada, och det ofta. Tål inte lika mycket stryk som tankadinen, men ska bara skada bossen, inte hålla den till sig.
Holydin: en sådan som jag är, gör ingen skada alls (eller, mycket mycket lite!) men å andra sidan så healar, dvs ger tillbaka liv, till tanken, eller andra spelare.
I vårat guild (gille, eller som vissa säger: Familj) så är vi ganska många tjejer som spelar aktivt. Många av oss spelar just paladin. Jonna spelar tank, Rikke spelar retri och jag är Holy.
Jonna har tidigare spelat holy även hon, men nu bytt till tank. Jonna har sen tidigare haft en blogg om just paladin, som jag nu blivit medskribent på! Jätteskoj! Nu kommer alltså tre tjejer, med olika specc skriva en blogg ihop!
Hoppas du vill följa oss!
Har lagt upp en länk bland mina andra blogglänkar och vi kommer även uppdatera via facebook, annars är länken här!
http://livetsomholypaladin.blogspot.com
En tvättäkta World of Warcraftblogg, och hur det är att vara paladin.
En paladin för er som inte vet kan ha tre specc, alltså "fungera" på tre sätt.
Tankadin: Man spelar som tank, alltså står längts fram när vi ska döda en boss och tar stryk, en tank klarar av att hålla bossen till sig, och klarar av att ta mycket skada utan att dö. Tanken gör inte så mycket skada, men förhindrar att bossen hoppar på någon annan i raiden.
En Retridin: är en paladin som gör mycket skada, och det ofta. Tål inte lika mycket stryk som tankadinen, men ska bara skada bossen, inte hålla den till sig.
Holydin: en sådan som jag är, gör ingen skada alls (eller, mycket mycket lite!) men å andra sidan så healar, dvs ger tillbaka liv, till tanken, eller andra spelare.
I vårat guild (gille, eller som vissa säger: Familj) så är vi ganska många tjejer som spelar aktivt. Många av oss spelar just paladin. Jonna spelar tank, Rikke spelar retri och jag är Holy.
Jonna har tidigare spelat holy även hon, men nu bytt till tank. Jonna har sen tidigare haft en blogg om just paladin, som jag nu blivit medskribent på! Jätteskoj! Nu kommer alltså tre tjejer, med olika specc skriva en blogg ihop!
Hoppas du vill följa oss!
Har lagt upp en länk bland mina andra blogglänkar och vi kommer även uppdatera via facebook, annars är länken här!
http://livetsomholypaladin.blogspot.com
Händelserik dag...
Idag, vid en ålder av 6 månader fick Thor vara med på lattedejt med mammorna. Tyvärr kunde inte Jessica komma idag för att hon var krasslig. Typiskt, alla har varit förkylda någon gång.. aldrig kan vi ses alla. Riktigt tråkigt.
När vi hade våra första barn var det dessutom mycket lättare att träffas. Nu har vi dagistider att passa, och Elin jobbar så det är svårare att få ihop träffar.
Dagen började bra, vi beställde vårat kaffe, för att snart gå illa. Lilla Oliver nådde längre än vad vi alla tre, jag, Elin och Ullis nog trodde och fick varmt the vatten på sin lilla hand. Aldrig har nog tre mammor rest sig upp så fort, så snabbt från varsin stol! Vi kylde, men stackars Oliver var otröstlig! En olycka händer så fort! Vi har varit på många träffar och fikat med våra barn, men detta har aldrig hänt förut!
Oliver fick Alvedon, och kylbalsam men var fortfarande ledsen, och säkert rädd med, så han och Ullis valde att åka hem. Lite senare såg de hemma att han hade fått en blåsa på tummen och valde att åka till sjukhuset med honom. Lilla killen, en sån kämpe! Nu har han blivt ordentligt omplåstrad och har nu en "boxhandske" på ena handen. (Passa på att ge pappa en smocka Oliver!!)
Jag och Elin tog Thor och Emma och gick en sväng och handlade lite, sen blev det lunch. Sen tog vi bussen hem till oss så att Thelma och Emma skulle få leka lite. Jösses vad de två tjejerna har roligt! Och kan röja! Anders passade på att vara huslig och bakade chokladkaka. Japp, du läste rätt-Anders bakade!
Nu har vi stoppat båda våra små T:n i sängen och de sover, jag ska kila över till Camilla och provsmaka kryddor!
Tjing!
När vi hade våra första barn var det dessutom mycket lättare att träffas. Nu har vi dagistider att passa, och Elin jobbar så det är svårare att få ihop träffar.
Dagen började bra, vi beställde vårat kaffe, för att snart gå illa. Lilla Oliver nådde längre än vad vi alla tre, jag, Elin och Ullis nog trodde och fick varmt the vatten på sin lilla hand. Aldrig har nog tre mammor rest sig upp så fort, så snabbt från varsin stol! Vi kylde, men stackars Oliver var otröstlig! En olycka händer så fort! Vi har varit på många träffar och fikat med våra barn, men detta har aldrig hänt förut!
Oliver fick Alvedon, och kylbalsam men var fortfarande ledsen, och säkert rädd med, så han och Ullis valde att åka hem. Lite senare såg de hemma att han hade fått en blåsa på tummen och valde att åka till sjukhuset med honom. Lilla killen, en sån kämpe! Nu har han blivt ordentligt omplåstrad och har nu en "boxhandske" på ena handen. (Passa på att ge pappa en smocka Oliver!!)
Jag och Elin tog Thor och Emma och gick en sväng och handlade lite, sen blev det lunch. Sen tog vi bussen hem till oss så att Thelma och Emma skulle få leka lite. Jösses vad de två tjejerna har roligt! Och kan röja! Anders passade på att vara huslig och bakade chokladkaka. Japp, du läste rätt-Anders bakade!
Nu har vi stoppat båda våra små T:n i sängen och de sover, jag ska kila över till Camilla och provsmaka kryddor!
Tjing!
Dumma komentarer!!!
En sak jag verkligen inte gillar är personen som använder sina barn som ursäkt för diverse olika saker!
För ett par år sen jobbade jag med en tjej som jag tyckte använde sina barn som ursäkt för en massa olika saker. Främst att jobba. Själv hade inte jag barn då, så idag förstår jag henne mer, men långtifrån helt ut. I hennes fall var det så att alla andra skulle vara flexibla och ändra schema ect för hon hade ju barnen. Vilket var väldigt lustigt: hon var gift med barnens pappa och de var alltså två som delade på ansvaret. På samma arbetsplats jobbade en ensamstående mamma och hon hade inga såna ursäkter.
Så varför använder man sina barn, som man har skaffat frivilligt som ursäkt för sina åtaganden? Jag tycker det är så otroligt fult gjort!!
Just idag blir jag irriterad på detta! Varför? Jo, min lärare från skolan ringde idag och frågade hur det var. Jag missade min förra uppgift för att jag var sjuk. Vilket jag hade meddelat henne och de berörda i gruppen. Läraren säger: Ja, det är ju inte lätt med två små barn. Det här irriterar mig nåt fruktansvärt!! För det är inte första gången jag har fått höra den urdumma kommentaren!! Thor och Thelma påverkar inte mitt pluggande, och de är ingen ursäkt för att jag inte kunde göra sista uppgiften! Jag låg helt däckad i min lunginflammation!!
Tyvärr känns det som en del lärare från skolan försöker stoppa mig från att lyckas plugga genom att påpekahela tiden att barnen är små. Vilket jag inte förstår. I min klass har så gott som alla barn, i olika åldrar och jobbar. Alla gör vi samma stora satsning. Visst är jag den med det yngsta barnet för tillfället, men det fungerar fint.
Och jag har påpekat för samma lärare att barnen inte hindrar mig. Anders ställer verkligen upp med, vi jobbar som en familj.
Mina barn är det finaste jag har. Jag kommer aldrig använda dem som en ursäkt.
För ett par år sen jobbade jag med en tjej som jag tyckte använde sina barn som ursäkt för en massa olika saker. Främst att jobba. Själv hade inte jag barn då, så idag förstår jag henne mer, men långtifrån helt ut. I hennes fall var det så att alla andra skulle vara flexibla och ändra schema ect för hon hade ju barnen. Vilket var väldigt lustigt: hon var gift med barnens pappa och de var alltså två som delade på ansvaret. På samma arbetsplats jobbade en ensamstående mamma och hon hade inga såna ursäkter.
Så varför använder man sina barn, som man har skaffat frivilligt som ursäkt för sina åtaganden? Jag tycker det är så otroligt fult gjort!!
Just idag blir jag irriterad på detta! Varför? Jo, min lärare från skolan ringde idag och frågade hur det var. Jag missade min förra uppgift för att jag var sjuk. Vilket jag hade meddelat henne och de berörda i gruppen. Läraren säger: Ja, det är ju inte lätt med två små barn. Det här irriterar mig nåt fruktansvärt!! För det är inte första gången jag har fått höra den urdumma kommentaren!! Thor och Thelma påverkar inte mitt pluggande, och de är ingen ursäkt för att jag inte kunde göra sista uppgiften! Jag låg helt däckad i min lunginflammation!!
Tyvärr känns det som en del lärare från skolan försöker stoppa mig från att lyckas plugga genom att påpekahela tiden att barnen är små. Vilket jag inte förstår. I min klass har så gott som alla barn, i olika åldrar och jobbar. Alla gör vi samma stora satsning. Visst är jag den med det yngsta barnet för tillfället, men det fungerar fint.
Och jag har påpekat för samma lärare att barnen inte hindrar mig. Anders ställer verkligen upp med, vi jobbar som en familj.
Mina barn är det finaste jag har. Jag kommer aldrig använda dem som en ursäkt.
