Charlie, vecka 33, semester och sushi!
I vårat område bor det en brun pincher, och jag såg honnom idag. Det högg till i hjärtat, annars har jag mått bra de senaste dagarna. Men det kommer bli tungt att åka hem till mina föräldrar i morgon och inte mötas av energiknippet. Men, så som jag brukar hantera saker, jag MÅSTE dit, för att möta det tunga en första gång. Nästa gång går det alltid lite lite bättre.
Som min jobbarkompis Jennifer skrev: Att behöva ta bort sitt djur, sin familjemedlem är djurägandes baksida, oavsett om det är en katt, hund, undelat eller chinchilla!
De senaste dagarna har jag (och Anders och Thelma såklart!) haft finbesök från skåne. Rikke, en guildie har varit här och förgyllt tillvaron lite. Vi har hunnit med att snacka en väldigt mycket gojja, badat fötter, gungat Thelma och sett änder. Självfallet har tiden gått för fort! Jag har fått en del nya uppslag som jag kan filosofera och skriva om sen med.
Nu är det iaf äntligen fredag, jag går in i vecka 33+0, Andders har påbörjat sin semester och nu har vi 4 veckor tillsammans hemma! Vi har firat med att äta sushi, 30 bitar fick vi minnsann i oss... så nu sitter jag väldigt däst i soffan!
Ha en trevlig helg!
Läste ditt inlägg om Charlie och minns hur hemskt det var att vara tvungen att ta bort Kassandra, min katt sedan 16 år. Det blir förstås mindre smärtsamt med tiden, men för min del går det aldrig över. Det var 6 år sedan.
Närheten mellan liv o död är verkligen fascinerande. Spännade med lille Runerik. Kanske blir han arkeolog? :-) Samuels pappa är arkeolog, men klarar sig utan att heta Runerik: http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/
Åh Madde.. dett högg till i hjärtat när jag läste om Charlie. Jag är så ledsen för din skull.
Och att du skrev med chinchilla i meningen över värmde, något fruktansvärt.
Aldrig någon som nämner dem, överhuvudtaget eg.
För de är bara gnagare, inget man kan jämföra med en katt eller hund.
Men det gjorde du nu och det lilla kändes, som Chili fick lite bekräftelse.
Jag vet exakt hur du känner, och jag är så ledsen för din skull. Önskar dock att jag hade fått vara med Chili under hans sista andetag. Det avundas jag dig..
Chili skulle fyllt 14 nu den 23:e och det var sjukt tungt.
Jag minns Charlie från första gången jag kom in till er och han halkade fram på parkettgolvet med "full kontroll". Såg dock inte ut så.. haha! Vilket energiknippe! Och jag tyckte det var världens sötaste ="valp! Men nej..vänta nu va.. ÄR HAN ÖVER 10 ÅR??" jag vart såå chockad när du rättade mig angåenda att han ICKE är en valp utan en gammal gubbe; för den hunden betedde sig inte som en 70 åring. Precis som min gubbe på våningen över. Han var störtskön och sjukt stilig. Och jag kände igen eran relation med mig och Chilis varpå jag nu sitter här och gråter för din skull, och min.
Men vi hade våra killar bra länge även om vi önskat att det var mer. Våra killar.. vi aldrig kommer glömma, för när kommer vi någonsin och hitta såna själsfränder i ett djur igen?
Jag önskar att jag kunde säga att det känns lättare efter ett tag, men det gör det inte. Och det är jag nästan glad över. Jag vill sakna Chili! Det är han värd! Och Charlie med.. :)
Stor Kram till dig Madde!
