Yzza

Redan när jag träffade Anders berättade han att han hade en inneboende, en dum inneboende som inte gick att vräka. Astrocytom heter fanskapet. Nåväl. Tumören var en så kallad grad 1 och låg still. Den märktes genom att Anders hade huvudvärk rätt så ofta, men behövde inte ta mer än Ipren och Alvedon.

Förra våren, när vi höll på att flytta så fick han vid ett par gånger migrän- men vi tänkte inte så mycket mera på det. Iochmed att han träffade sin läkare Per regelbundet på Huddinge sjukhus och gjorde MR röntgen av hjärnan så har alltid tumören varit under uppsikt. När migränen kom fick Anders migräntabletter utskrivet och läkaren skulle ta upp hans "fall" på nästa stora onkologrond där flera kloka gubbar och gummor tittade på den.

Och det gjorde dom, och såg att fanskapet hade vuxit.
Så, på Thelmas 1årsdag (just den dagen av alla!!) sitter vi och pratar med en onkolog på KS, Solna. Vi pratar om operation, biopsier, stråling och ev. cytostatika. Tjollahopp! Dagen efter har vi kalas för Thelma med pannkakor och tårta. Skumt.

Steg ett var att de skulle göra en ny art- och klassbenämning av tumören, de misstänkte att den hade vuxit sig till en grad 2, ev. grad 3. (Av totalt fyra grader, vid grad fyra är prognosen tämligen dålig) För att göra detta så måste det göra en biopsi, dvs ta ett vävnadsprov. Men att ta ett vävnadsprov på en hjärntumör är lite mera komplicerat än att ta en biopsi från någon annan del av kroppen. Läkaren måste först borra sig in genom skallbenet, sen gå igenom hjärnhinnorna. En ganska så omfattande procedur som tar tid, och som framförallt efteråt gör ont. Det här var i oktober 2009



Rätt så kaxig kille har fått sin säng på Ks Solna.

Moment två är att sätta fast en fin titanställning på huvudet så att läkaren vet var han ska borra. Inför det här hade Anders fått "lite" lugnande och smärtstillande... Vilket syns på hans pupiller!

 Fin vit OP skjorta med!

Ställningen skruvades fast, direkt igenom huden in mot skallbenet, de la lokalbedövning som kuddar, och sen.. ja de skruvade  åt!



Tänk dig, du har på dig en för liten och trång mössa på huvudet, du får ont efter ett tag. Här har de tagit i med bra mycket mera kraft.

Inne på OP (där jag inte fick följa med, tyvärr- hade varit skoj!) så sätter läkaren på ett gradnät över hela skallen, så han vet exakt var han ska borra. Anders var vaken under ingreppet och kunde berätta precis när de gick igenom skallbenet. Däremot har man inga smärtreceptorer i skallen, så när de tog själva biopsin kände han inte.

Efter ett par timmar är han på uppvaket och tillbaka på avdelningen. Då har de tagit bort ställningen- och då kom smärtan!!

Först fick han bara paracetamol, men då gnällde jag lite över att han hade så ont, och de gav honnom morfin. Anders tål inte morfin så bra för han började må jätteilla.. men efter lite antimetika så sov han som ett barn igen...

 Trött kille

Han hade inte riktigt koll på att jag tog de här bilderna



Det här var del ett av våran skojiga höst 2009. Vi fick svar på biopsin efter ett par veckor och tumören blev klassificerad som en grad 2, skönt att det inte var värre. Det här innebar att det troligtvis skulle räcka med strålning.

Stråldoser räknas i något som kallas Gy, utalas grey. Totalt skulle Anders göra  28 strålningstillfällen, och få en totaldos på lite drygt 50Gy. Anders strålades fem dagar i veckan, måndag till fredag i drygt 5 veckor på Solna, i Strålbehandlingsrum 5.

För att strålningen ska träffa tumören så exakt som möjligt så måste man ligga helt stilla, och på exakt samma sätt vid samma strålningstillfälle. Vanligast när man strålar just tumörer i hjärnan är att man får en sk fixeringsmask som man ligger fastspännd under. Det är en speciell person som gör dessa fixationer på strålningen, och killen som skulle göra Anders mask hette även han Anders! Han insåg att om Anders skulle ha hel mask så skulle han få raka av sig skägget, och det vore ju onödigt tyckte han. Istället fick Anders en fixation han skulle bita i och som klämde över näsroten. Det, tillsammans med en vacumkudde formade efter hans huvud blev hans fixation.



Själva strålningen tar bara några sekunder, även om strålarna går in från flera olika håll, men förberedelserna tar lite tid. Så det här blev Anders "jobb" under hösten.

 In i maskinen!

Ibland var jag och Thelma med när Anders strålades. Personalen är verkligen urgullig på strålningen, och de har även ett jättefin lekrum som Thelma gärna var i. Anders hade även tät kontakt med sin kontaktsjuksköterska Carina och sin läkare George. Bland annat blev vi informerade om att i sällsynta fall är en bivekning att man kan börja krampa, som ett EP-anfall och måste då åka in. Vi fick dock Stesolid klysma utskrivet så jag kunde ge i väntan på ambulas då de visste vad jag jobbade med. Så under hösten har jag jämt haft en Klysma Stesolid i skötväskan... kanske inte den vanligaste utrutsningen man har med sig som mammaledig?

Efter bara ett par behandlingar blev Anders jättetrött, illamående och tappade aptiten. Han blev snabbt insatt på kortison och fick tabletter mot illamåendet. Med kortisonet  fick Anders en enorm aptit, och aldrig mätt! Trots det gick han ned i vikt, han blev lite piggare, men fortfarande trött. Hur han hade mått utan kortisonet vill jag inte veta.

En annan vanlig biverkning av att strålas är att tappa håret. Vi blev rätt så fulla i skratt när vi fick reda på att Anders kunde få, om han ville, ett bidrag till peruk. Till och med läkaren skrattade lite åt det, men det ska vara lika för alla. Vi funderade en sekund på rastaflätor, men lät det vara... men en kväll ser jag att han faktiskt har tappat håret vid strålningsstället!

Anders avslutade sin strålning den 11 december, och då var strålningsdosen som högst i kroppen, så han var rätt så trött och var det under hela julen med. Under den här tiden var han heltidssjukskriven och fick inte heller dricka alkohol eller köra bil. Han får inte heller utsättas för tryckförändringar som vid flygning, så det blir inte någon långväga semester för oss i år.  Sen har det varit att vänta, vänta vänta... Hjärnan blir svullen efter en strålning, och den svullnaden måste gå ned och strålningen verka innan en kontrollröntgen görs för att se hur mycket effekt behandligen har gett.

Den 11 maj i år gjordes kontroll röntgen- och sen dess har vi väntat på resultat.

Och idag kom resultatet!

Tumören har slutat växa och krymt i storlek!
Bättre kunde det inte bli!
Det här innebär att Anders slipper cytostatikabehandling och framöver kommer gå på kontrollröntgen och läkarkontroller tills vidare! Nästa röntgen blir i oktober! Så vi kan nog, för första gången på tre år se fram emot en höst utan att mer eller mindre bo på sjukan!

Så vi har firat lite idag! Vi tog bilen ut till Björkviks havsbad efter att vi hämtat Thelma från dagmamman. Det var ju alldeles för kallt i vattent för att bada, men så vackert där ute och doftade gott saltvatten!







Anders och Thelma badade fötterna, jag fegade, det var ju kallt!



Thelma tyckte det var jätteskoj att stå i vattnet, leka med sanden och slänga i den. Hon blev jättearg när vi skulle åka hem...Så vi får åka tillbaka snart igen!

Vi köpte hem sushi från Gustavsberg och åt hemma och bara njöt!
Tänk att allt blev så bra!


Vi vill passa på att tacka doktor Per och Ssk Margareta på neurologen på Huddinge,
doktor George och ssk Carina på Strålningen Solna
Alla goa tjejer och killar på Strålbehandlingen Solna
Familjen och kompisar och alla andra som har stöttas oss på vägen!