Yzza

Det blev ingen fika med Anneli i fredags. Härligt värre! Jag fick ett sms där hon avbokade vid 04:05. I efterhand har jag nu hört att strax efter det stod hon inte ut längre utan de åkte in till förlossningen där det gick undan! Vid 5-tiden i går morse föddes en liten tös vid namn Molly! Stort grattis till Anneli och Krister!

I en annan del av landet såg en till liten dam dagens ljus, Esmeralda föddes vid 7-tiden på morgonen och Sarah och Henrik blev föräldrar! Grattis!!

Igår var det uppenbarligen tjejernas dag! Det har kommit en hel del tjejer nu den sista månaden, en klasskompis från gymnasiet fick efter igångsättning en tjej med. Jag är lite förvånad, för jag tyckte att "alla" skulle få pojkar!

Men det är mycket bebisar nu, näst ut är väl Henrik och Malin, sen Sofia och Per. Sen blir det en spännande kamp och vem som kommer först av Ullis och Jessica. Jag är sist i turordningen, och jag har som plan att hålla den platsen den här gången med. Faktiskt.

Det känns lite underligt, jag kommer bli tvåbarnsmamma, men samtidigt känner jag mig som en förstagångsföderska. Rent biologiskt räknas jag som förstagångsmamma i och med att jag blev snittad, men enlig statestiken som omföderska. Men jag vet ju hur det är att vara gravid fram till vecka 30, sen är ju även jag novis och ute på nya upptäktsområden. Gravida pratar om frustationen att behöva gå över tiden. Något jag inte har någon aning om. Även om jag hellre hade upplevt det än att bli prematurmamma. Nu är jag ju en stolt prematurmamma, men jag har den erfarenheten redan och behöver inte upprepa den!

Det skulle ju vara spännande att få gå tiden ut!

Sen vet jag inte alls hur jag ska göra med förlossningen. Jag har varit helt inställd på att bli snittad igen. Och det gör mig inget, det känns bara bra att få ett datum vid fullgången tid. Då har jag ju ändå gått tiden ut. Men eftersom det i dagsläget ser så pass bra ut så finns ju möjligheten att föda vaginalt. Om jag nu vill, och vågar.

Och jag har inte bestämt mig.

Däremot kan jag bli grymt upprör av tjejer som hävdar att om man inte har fött barn vaginalt så har man inte fött barn- det är läkaren som har fött barnet. Tack så mycket för den... och det lustiga, de tjejer som brukar uttrycka sig så, tror att ett kejsarsnitt är en solsemester där man ligger och sörplar kaffe tills läkaren sätter kniven i en.

Fel.

Och att det skulle vara en större prestaton att föda vaginalt. Och då kommer vi tillbaka till fenomenet "duktig flicka". Vi har ju blivit hårt drillade av samhället att vi ska vara så duktiga och prestera sååå mycket- och tyvärr följer det med in även på förlossningen. Om du föder vaginalt är du duktig, och du försöker föda vaginalt men det slutar i snitt är du rätt så duktig ändå. Om du föder med planerat snitt är du en smitare. Och var ligger prestationen i att föda barn?? 

Jag hänger ju på en site på internet, egentligen vet jag inte varför jag hänger där då det finns väldigt mycket överspännda mammor som mest vill klanka ned på andra.. men men. Jag har hittat några guldkorn där med som nu är några av mina närmaste vänner!
För ett par månader sedan dök det upp i mina ögon en väldigt provocerande tråd. De här trådarna dyker upp lite titt som tätt, vaginal vs kejsarsnitt.  Jag blev sur och hornen växte upp i pannan på mig och jag startade en egen tråd för att jäklas och provocera... om att jag var så STOLT över att ha fött mitt barn med kejsarsnitt. Oj vad det blev liv i luckan! Men, det var väldigt många som gav mig feedback och gillade tråden, att även de kunde få känna sig stolta över sitt snitt. Och jag kännde att jag gjorde något bra. Men tyvärr så fanns det ju andra som skulle trycka ned dessa mammor i skorna igen...


Min mening: Din förlossning, ditt barn- och ingen annan har ett skit med det att göra! Har du åsikter om kvinnor som har fött sina barn med snitt, knip din käft- för dina ord kan göra mer än bara såra.

Jag ser ingen prestationstävling i att föda barn. Barnet måste ut på ett eller annat sätt, och på vilket sätt är upp till dig. Och som diverse föda barn böcker skriver : du är bäst på att föda ditt barn.

Jag har som sagt inte bestämt hur jag ska göra den här gången... det här är min "sista changs" till att få föda vaginalt. Och en vaginalförlossning och även ett snitt är något man inte kan beskriva hur det känns för att förstå- den måste upplevas. Och det här är min changs att få mitt nyfikna jag att uppleva en sådan sak. Mitt snitt upplevde jag som helt toppen och jag har så bra minnen ifrån det.

Så lite försiktigt har jag börjat läsa igen. Och jag har funnit tre orsaker som gör att jag tvekar. Och jag har fått Anders att läsa lite med (gick så där.. han la sig på soffan och började läsa- och snarkar nu högt)
Hur mycket jag än läser, så kommer det ändå inte gå som i böckerna, men jag har en större inblick i vad som sker i mig och runt om mig.
Så länge allt går bra med graviditeten har jag ju en changs. Och jag har flera veckor på mig att bestämma mig ännu. Och jag har en toppenläkare på specialist Mvc som är öppen för en disskusion. Snitt eller Snippa? Det här är mitt beslut, och jag vill inte ha goda råd eller andras åsikter. Som om jag nu skulle slippa det...