Yzza

Våren 2008.
Jag hade ett par veckor börjat fundera på barn och kände att jag längtade, och jag hade ju hittat ett bra "offer" att både tillbringa mitt liv med, och skaffa barn med tyckte jag. Vi hade förlovat oss ett par veckor tidigare. Jag visste inte hur Anders ställde sig till det hela, men en kväll efter han kom hem i skapligt sick efter en utekväll med grabbarna frågade jag vad han tyckte om det hela och fick ett ganska typiskt Anders svar: Jo, det börjar väl bli dags för det.

Sagt och gjort, verkstaden igång. (nu, i efterhand så vet jag precis var Thelma kom till!)'
Men det hände ingenting. Vi skulle åka till Thailand den våren med och det första jag gjorde när vi landade i Thailand var att köpa ett grav-test. Negativt. Nåväl då kunde jag dricka öl under semestern och tänkte inte så mycket mer på det. Jag köpte på mig ett lager med tester att ta med hem ändå, de kostade ju bara 3 kr/st där vilket är betydligt billigare än hemma i Sverige.

Vi hade en toppensemester, men på planet hem blev jag akut magsjuk- tvåvägars och det är ingen höjdare när man har en lång flygresa framför sig. Och väl hemma blev det inte ett dugg bättre. Jag var konstant trött, mådde illa och magen bara krånglade. Jag måste ha fått med mig någon bacill eller virus hem. Efter två veckor med det här så tyckte Anders att jag skulle ta mig till doktorn. Min tanke var ändå att ta ett gravtest innan jag gick dit, för det var väl det första de skulle fråga efter.
En tidig tisdagsmorgon 06:30 innan jag åker till jobbet tar jag och kissar på en sticka. Och tror inte mina ögon. Det måste vara fel på testet. Bäst att ta ett till.

Det kan nog inte bli mera tydligt än så här. Jag är gravid!!
Och jag blir klarvaken- det är ju positivt! Jag måste berätta för Anders! Han ligger och sover som en stock men jag lyckas få liv i honnom och berättar att han ska bli pappa. Jag får ett halv-sovandes-mummel till svar: "Vad roligt då". Jahap, känndes ju lite snopet, men glad sticker jag iväg till jobbet.
I efterhand så berättade Anders att han visst uppfattade det, och ungefär när jag låser dörren efter mig förstår han vad jag hade sagt. Och det blir klart och tydligt när han kommer in i badrummet och ser mina tester ligga kvar på handfatet. Han ska bli pappa.

Vi ska berätta för våra familjer.
Anders mamma, som bor i Göteborg kommer hem en dag efter jobbet och hittar ett paket i sin brevlåda. I paketet ligger en bok som heter "Att bli med barnbarn". I boken har Anders skrivit: Vi ses i höst farmor!
Reaktionen på det är att vi få, ungefär 15 minuter efter att blivande farmor har kommit hem från jobbet, ett telefonsamtal med en skrattandes och glädjegråtande farmor! Härligt.

Mina föräldrar, som bor betydligt närmare får beskedet lite annolunda. Min pappa, som fyller 60 får under sin födelsedagsmiddag paket han med. Min lillebror och sambo är med på middagen de med, och har precis den dagen skrivit under papprena för sitt nya hus, men våran överraskning slår även dom. Pappa packar upp sitt paket och blir.. överraskad. Vi har det inspelat på film! Min mamma förstår direkt! Min bror Martin kläcker ur sigm en aning chockat"...men hur..?"


Den här bilden på mig och Anders är från min pappas 60-års fest. Jag är nygravid och det är även här resten av min släkt och många vänner får reda på att vi ska bli föräldrar. Att min pappa ska bli morfar ser han som en bra 60-års present.

Tyvärr var det här sista gången jag fick träffa min mormor Signe. Jag hinner berätta för henne att hon ska bli gammelmormor igen och hon blir så glad. Tyvärr får hon aldrig träffa Thelma, då hon går bort mindre än 2 dygnt senare helt oförtutsett. Det var en av de tyngsta sakerna med allt som hände. Jag har alltid stått min mormor väldigt nära och att inte få dela det hela med henne, eller ringa henne när jag var ledsen och det var tungt var och är fortfarande jobbigt. Men jag VET att min mormor alltid kommer ha koll på Thelma och vaka över henne ändå.
Och det kändes verkligen konstigt, att från en dag till en annan gå från total lycka över att ha början på ett liv i magen, till en enorm sorg och saknad. Min pappas fest var på lördagen och då kramade jag min mormor hårt och länge en sista gång. På måndag morgon vaknar hon inte när morfar försöker väcka henne när kaffet är klart. Min mormor dog i sömnen, och det kan trösta lite att hon inte hade ont. Men även idag saknar jag henne dagligen.
Min mormor!