Yzza

Efter mötet på jobbet, där jag nu har fått tag i min jobb-Mac så hade jag två timmar över innan jag skulle åka in till stan igen för att möta upp Elin. Den tiden passade jag och min lata röv på att spendera på gymmet.

Och här kommer nu dagens iakttagelser:

När jag var i 18- års åldern spenderade jag mycket tid på gymmet. På Sports Club, numera SATS inne i stan. Ett rätt så dyrt gym, och "hippt". Det var viktigt att faktiskt vara snygg när man tränade, och ha snygga och trendiga kläder. Jag hade oftast ett svart linne och till det ett par grodan Kermit färgade tights, eller ett par klarblåa. Skratta inte nu, det här var på 90-talet och helt rätt. Framförallt gillade jag de tokgröna tightsen. Även om jag som sagt såg ut som Kermit. Nästa viktiga del då var att det gick absolut inte träna i några andra trosor än string. FÖR HUJJEDA MIG OM MAN SÅG STRECKEN PÅ RUMPAN I FRÅN VANLIGA TROSOR! Big No No!!

Idag på gymmet inser jag att de trosor jag ska träna i inte är av modellen string. Vilken småbarnsmorsa hinner tänka på trosval på morgonen, och framförallt inte med den framförhållningen att hon eventuellt hinner träna på dagen? Så, jag drar på mig mina tights, nu har jag avancerat till helsvarta. Och jodå, strecken på rumpan kan nog anas, men spela roll. Huvudsaken tycker ju den här småbarnsmamman att jag faktiskt har ett par trosor på mig.

Steg två. Jag ser ned på mina fötter, suckar uppgivet över att jag inte har hunnit målat tånaglarna sen... i mitten av juli och tossingarna är färglösa. Men vad gör det, jag har ju ändå skor på mig. Däremot hinner jag notera att lite nagelklippning och allmän fotvård borde jag avsätta lite tid för. För att pyssla om mig själv i lugn och ro. (hahahaha- lugn och ro? Jag är ju småbarnsmamma!!!!) När jag var 18 hade jag mer eller mindre tyckt det var sååååå ovårdat att inte ha hunnit måla tånaglarna...

Den sista iakttagelsen jag noterar är att mina ben ser en aning lurviga ut. Ja alltså, det här med att raka benen i duschen är inte alltid så högprioriterat nuförtiden. Framförallt inte när en treåring står och ser på och tycker att mamma har rolig "grädde" på benen. Hade jag varit 18 hade jag nog allvarligt skitit i att träna och gått hem- för att visa benen orakade fanns inte i denna värld! Och det går ju inte att byta om på toan heller- för "alla" kommer ju se och notera mina lurviga ben i duschen ändå.

Min tanke idag om mina lurviga ben blev istället: Det är inte så många här.. och om de tycker jag har lurviga ben... så SKITER JAG I DET! Huvudsaken är ju faktiskt att jag hinner träna utan stressa!

Så det hela slutade med att barbamamman med trosstreck på rumpan, omålade naglar och lurviga ben körde 4 km intervallträning på löpbandet avrundat med 50 situps. Och jag iakttog en till sak, jag avskyr verkligen att springa på löpband. Det ska vara ute, så att jag känner att jag kommer fram! Hur det blir i vinter vet jag inte, men i sann småbarnsmamma anda sköt jag det bekymret på framtiden.

Tyvärr har jag skjutit på bekymret att jag om bara ett par veckor ska springa ett 10 km lopp. Hur det ska gå till vet jag faktiskt inte. Men jag funderar på att ringa SOS alarm så de kan ställa en ambulans i mål i förebyggande syfte. Sen kommer jag nog får ligga i gipsvagga i en vecka eller två efter loppet innan jag ens kan fundera på att rehabilitera mig för att gå igen.

Andra spännande iakttagelser idag:

Jag har åkt buss fyra gånger idag.

Jag har åkt pendeltåg två gånger idag.

Jag har åkt tunnelbana tre gånger idag.

Jag har åkt Saltsjöbanan en gång idag.

Säg nu inte att jag inte utnyttjar våran kollektivtrafik!