Yzza

Eftersom en del har undrat så tänkte jag berätta vad 17 jag sysslade med i Söndags...

Under lördagen (den dagen vi var ute och geocachade) hade jag vaknat med lite öm nacke, men inte så mycket mer med det. Jag tänkte inte så mycket på det. Jag tänkte mest att jag hade sovit i en konstig ställning.
På söndagen vaknade jag och var lite öm då med, men det blev bättre framåt lunch och jag stack ut och joggade lite. Efter joggingtruren var jag ordentligt varm i kroppen och jag kännde inte av nacken något alls!

Vid 15-tiden åkte vi hem till Elin och Per och mumsade smörgåstårta och annat gott! Inget mer med nacken som jag tänkte på då... men vid 17-tiden började jag få ont igen och tog två Alvedon. Ganska snart blev det värre och jag kunde inte lyfta upp Thor från golvet. Jag satt i soffan och hade fått ordentligt ont och vi skulle åka hem. Men då kom jag inte upp ur soffan alls själv. Anders och Crille hjälpte mig upp men då gjorde det så ont att ögonen tårades och jag trodde jag skulle tuppa av....

Väl hemma tog jag en Voltaren och blev sittandes i soffan med kuddar runt om mig. Jag kunde inte röra huvudet en millimeter... när jag behövde ändra läge fick Anders hjälpa mig och jag mest bölade för att det gjorde så ont.  Han fick hjälpa mig till toaletten och det var något av det mest smärtsamma jag varit med om... Efter det la Anders mig i sängen, helt plant. Jag kunde inte röra mig, hade ont hela tiden och dessutom började nackmuskeln spontankrampa. Efter ett tag började jag tappa känseln i händerna... Inte så bra...
Varenda gång en kramp kom trodde jag att jag skulle svimma, båda barnen sov och Anders kunde inte köra mig till sjukan, för jag blev rätt så oroligt just när jag tappade känseln.  Så jag fick ta en ambulans in.
Ambulansen kom fort, just för att de tyckte att det lät väldigt skumt att jag inte kunde känna mina händer emellanåt.

Väl inne på SöS var det tjock med folk. Det stod 8 ambulanser parkerade när jag kom in så inte helt oväntat fick jag en bår att ligga på i korridoren.
De gav mig Ketogan intravenöst- och jag blev snurrig i huvudet, men smärtan blev inte bättre. Så jag fick en till dos. Efter 5 mg Ketogan intravenöst var jag hög som ett hus, snurrig och smärtan hade avtagit litegranna, så att jag stod ut. Spontankramperna fortsatte ändå. Det var tjockt på aktuen, så mycket att göra och personalen verkligen slet som djur!! Tyvärr verkar inte en del förstå att de är ensamma och att personalen gör så gott de kan, men de kan inte klona sig!!
Efter tre timmar har jag lika ont igen och jag får två Citodon och en Stesolid för att kramperna ska lugna sig lite. Kramperna blir lite bättre, men Citodonen hjälper inte ett smack mot smärtan. Och jag får äntligen vid 4:30 tiden träffa läkaren.
Han tar ett neurologistkt status på mig, och det visar inget, inte heller infektionsproverna ( jag var lite orolig för hjärninflammation faktiskt) Däremot, så fort han petar på nackmuskeln skriker jag och muskeln krampar igen. Han säger att det är den värsta nackspärren han har sett!!
Det låter skitdumt att åka in akut, i ambulans för en nackspärr, men det var faktiskt det bästa. Läkaren sa att det var det enda jag kunde ha gjort, och att jag inte hade kunnat få bukt med smärtan hemma själv.

Innan jag åker hem, drygt 1½ timme efter min cocktail på Citodon och Stesolid petar de i mig ytterligare 2,5 mg Ketogan och 100 mg Tradolan. Nu var jag helt smärtfri och det var helt underbart! Jag var även högre än skatteskrapan....

Min mamma var och hämtade upp mig och körde hem mig från aktuen strax efter kl 05, och det var den här pundaren som mötte henne och tjattrade oavbrutet på vägen hem....



Inte sovit på 22 timmar, hög som ett hus.. Not so sharp chick....

Hemma däckade jag totalt. Anders var hemma från jobbet. Tradolan är det absolut värsta jag har tagit i hela mitt liv- jag blir ju helt full på de tabletterna!! Idag har jag fortfarande lite ont, men jag har klarat mig på Alvedon och Voltaren. Tradolan åker snabbt som attans tillbaka till Apotekt för att förstöras! Aldrig mer!!!