Yzza

Sicklaloppet var något av det roligaste jag varit med om. 8 oktober 2012 kommer jag springa det igen. Träningsmotivationen är på topp. Jag kännde mig pigg i kroppen redan i söndags och glatt bokade jag in ett träningspass att köra på måndagen.

Sen gick det ett par timmar och min vänstra fot började göra lite ont.
På måndagen gjorde det ännu mera ont, och jag fick svårt att gå på den. Jag hade min skolläkare hos mig under dagen som klämde och kännde lite. Antagligen en överansträngning. Vila, Voltaren och abokat träningspass. Det känndes ändå lite bättre igårkväll när jag gick omkring hemma, barfora så länge jag landade mitt på foten. Jag gick väl omkring som Kajsa Anka hemma.

I morse.. aj aj! Foten lite svullen. Ingen idé att linda, men jag drog på en stödstrumpa och det känndes bättre. Gick till bilen för att åka till jobbet. Jag höll på att börja grina, så ont gjorde det! Som en kniv som satt under foten och smärtan strålade upp i hela underbenet. Vad är det här? Är det bara en överansträngning?? Eller någon spricka? Stressfraktur?

När jag hade kört ut bilen från parkeringen ringde jag Anders som kom och lämnade mina kryckor. Tur att jag hade kvar dem efter foglossningsbesvären. Sen åkte jag direkt till vårdcentralen. Inte så lång väntetid som tur var. Fick träffa doktor Stig idag. Han tyckte det var skönt att få lite avbrott från onda halsar och hosta, men tyckte det var lite konstigt med foten. Så det blev en tur till röntgen i Nacka. Tack snälla doktor Stig för att du akutmärkte min remiss! Det gick undan idag! Hinner inte mer än sätta mig på stolen igen förrens det var min tur. Och sen fick jag vänta 20 minuter på svaret. Otroligt fort! Så skönt!

Så vad visade då röntgen?? Ingen stressfraktur, inga sprickor, bara en ordentlig överansträngning. Tur i oturen alltså. Läkare tyckte att jag skulle hem och tillbringa resten av veckan på soffan. Att ligga på soffan och vila i en  vecka fungerar inte i min värld. Så jag åkte tillbaka till jobbet, hoppade upp på mina kryckor till mitt mottagningsrum. Nu ska jag verkligen vila, men förhoppningsvis känns foten lite bättre i slutet i veckan så att jag i alla fall kan iväg och styrketräna överkroppen. Foten tänker jag inte utsätta för löpning först den känns helt bra, och då börjar jag med ett betydligt kortare pass än 10 km. Men- ändå! Tänk att faktiskt jag, Barbapappa, Soffpotatisen fixar att springa 10 km! Lyckoruset finns kvar! Antagligen var jag så hög på lyckoendorfiner att jag inte kännde att jag överbelastade foten i lördags...

Annars är det kanelbullens dag idag. Mycket viktig dag att fira!! Anders som skolar in Thor på dagis ringde för ett tag sen och berättade att det vankades kanelbullar där. Jag är avundsjuk... Det går jättebra med Thors inskolning och Thelma är nöjd över att ha både pappa och Thor hos sig på sitt "jobb" hela dagen. Och så får de ju kanelbullar... Jag ska halta förbi och köpa kanelbulle på vägen hem! Jag och min onda fot förtjänar det!!

Och när vi ändå är inne på godsaker... Receptionisten på den ena skolan jag jobbar på är en hejjare på att baka och idag fick jag hennes bloggadress... satt och drägglade ett bra tag. Hon tar emot beställningar om någon mer blir lika sugen som jag! Jag hoppas att Jenny verkligen förverkligar sin dröm och får baka tårtor på heltid!
http://www.remesbageri.blogspot.com/